|
Gerd Zenkers dagboksanteckningar
1964 (lösenord krävs).
Redaktion:
Mor
under medverkan av familjens free-lances.
|
|
Olof
Dixelius, Johan Wall, Eva Widman.
|
|
Praefatio
När år 1964 nu går mot sitt slut och vi
ser tillbaka, är det stora förändringar som skett i familjen.
Tant Eva dog på lördagskvällen den 30 maj, 2 veckor efter
det att hon brutit lårbenshalsen. Hon har varit en viktig del av
vårt liv, alltsen hon mötte oss den 8 april 1944 vid flygkiosken
och sa: "Goddag, goddag"; under alla åren på
Södergatan och på Salta, och vi står djupt gripna över
det sätt på vilket hon burit sin tunga börda att inte
se och inte höra under större delen av dessa tjugo år.
Den 17 oktober stod bröllopet i Sofia kyrka mellan
Rolf och Birr, en glädjedag med ett strålande lyckligt, ungt
och vackert brudpar.
God Jul alla kära läsare.
Red.
|
Vid ett besök i Sandbergs bokhandel civilklädd,
överraskades Erik av en ung man, som sade: "Ni
ligger på Barkarby." Mäkta överraskad
fick Erik veta, att den frågande lagt ihop Eriks besök
på den slaviska avd. och hans militära skor. Så
kan fienden lägga pussel.
Nedan den vpl:s morfar.
|
|
|
Quod evenit? |
|
December
1963
Hösten 1963 finner vi familjen Zenker ännu in plenum på
Lysviksgatan. D. v. s. Erik tillbringade endast en kort natt där
varje dag: han måste ju vara på Barkarby i sin militärtjänst
redan kl. 7.30 f.m. En morgon somnade han om, när väckarklockan
ringde 05.15, inte att undra på, men med Rolfs hjälp, han ringde
rådigt till Hökarängen efter en taxi, när ingen fanns
att få i Farsta, kom han till bestämmelseorten precis på
slaget. Ja, knappt hade halv åtta-slaget förklingat på
Barkarby förrän vicekorpralen Zenker - ty det hade han blivit
- inträdde. [Anspelar på
Fältskärns berättelser.]
Rolf körde taxi om lördags- och söndagskvällarna
allt under det han studerade, och mitt under detta civila arbete fann
han sig en morgon plötsligt befordrad till sergeant.
Stefan var under sina förhandlingar med Wernher von
Braun sysselsatt med att komplettera och höja sina betyg i matte.
[Nja, jag påbörjade licentiandstudier.]
Mamma arbetade på Statistiska fram till Lucia-dagen och köpte
sen alla julklapparna i Farsta utom Rolfs present: Taxi-jacka. ↓
|
Majken
Nyman, Lennart Egnell, Gunnar Forsberg.
|
Det gäller att få iväg alla paket i tid:
till U.S.A. först, Redgraves och Zitos, tre paket till Dresden och
så till Falun förstås.
Stefan hade i god tid tänkt på Erik
Z. Han var på väg till passbyrån på
Beridarebansgatan, när två herrar just kom ut från
Gillet. Den ene tilltalade Stefan med följande ord: "Jag
är sjökapten och detta är min styrman. Tyvärr
har jag råkat i en tillfällig penningförlägenhet,
och jag måste nödvändigtvis ned till min båt
i Göteborg. Skulle ni vilja köpa den här armbandsklockan
av mig? Ni får den för 35:- kr." —
Stefan hade mycket bråttom: om ett par minuter skulle
passbyrån stänga. Han famlar i sin plånbok,
har endast en femtiolapp. Männen kan ej växla. Stefan
är jäktad och otålig, vill ha detta hinder
snabbt röjt ur vägen. Låter dem få hela
femtiolappen, och armbandsuret är hans. "Men
jag har ju nyligen köpt mig en ny klocka i Linköping",
tänker Ef och är glad att ha en präktig julklapp
åt Erik.
|
|
|
|
|
|
Av vår goda fina öppna varma Erik Z., se bilderna
t. v., har militärlivet gjort en strong, sluten, silent
man, se bilderna t. h.
Under en övning vid Drottningholm 1:a advent uppträdde
han förklädd till spion för att pröva
hemvärnet.
Till julklapp fick han ett måttband att räkna
och klippa av dagar på, till muck.
|
|
|
|
|
Ja, så firades julen med Berggren [brevbäraren]
på sedvanligt kaffe, besök hos Eva på hemmet i Tillinge,
besök i lagårn, där just en kalv föddes, och med
Tibblin [lagårdskarlen] på julaftonsmiddag.
Det var underbart vackert ute och vi gjorde några härliga skidturer,
innan allt smälte bort. Birr kom ut i mellandagarna, och sen också
morbror och flickorna, medan Tant Karin var i Uppsala hos Tant Ruth.
Mormor hade stökat och målat golv och klättrat
och satt upp gardiner, och allt var sig likt. Vi tillbringar givetvis
numera större delen av kvällarna framför T.V:n, men lite
snotter och tavlor och deviser blir det ju alltid.
|
Olle Wästberg,
Elisabet Carlsson, Britt-Marie Högberg, Mats Gullers, Georg
Josefsson, Allan Svantesson, Åke Andrén, Karl Söderberg,
Arne Fredga, Tönnes Kleberg, Ivar Syberg, Karl Eklund,
Carl Gustaf Diehl. |
När Seco-riksdagen började på nyåret,
väckte Britt-Marie Högbergs motion om samlagsteknik
på skolschemat ett visst uppseende. Redan julen 1962
hade hon sänt Erik Z. följande julhälsning:
|
|
|
|
|
Januari
1964
|
Märta och Gerd, och
till höger Margareta, vid Salta Vaska.
|
Färgfoton ingick ej i Liber. |
|
|
När vi kom tillbaka från Salta, var vi bjudna
på julkaffe hos Edklints på söndagskvällen.
Några dar in i januari hade vi lilla julafton, när
Redgraves stora, stora julpaket kom. Då kom också Birr, och
vi sjöng till Rolfs ackompanjemang på piano: Nu tändas
tusen juleljus.
|
|
Åter ett mord, som skrämde oss.
|
|
Just som Rolf gick till Taxi en lördag sa han: Inte vet
jag hur ni gör, men jag ska höra på Långa Raden
kl. 16.00. Då anade vi att Birr skulle vara i farten igen,
så vi satte på bandspelaren och väntade: ja, där
kom hon och berättade tillsammans med en student om sitt manliga
ideal och han om sitt kvinnliga. Vi var lika nöjda som Rolf,
som kom hem mitt i natten som vanligt från taxi, men inte alltid
hade så tyst och lugnt omkring sig på söndagsmorgonen,
så han kunde sova ut ordentligt. |
|
AVSKRIFT |
Salta den
... jan. 1964
|
Herr Direktör
Anders Diös.
Ehuru förmätet
vågar jag ändå vända mig till Eder åberopande
våra sammanträffanden i olika angenäma sammanhang,
hos Göthbergs på Haga, på Arvid Lyckmans
70 års-middag och i flera Rotary-sammanhang. Det gäller
naturligtvis en förfrågan om det skulle finnas
någon möjlighet för Eder att hjälpa mig
att skaffa en bostad åt min dotterson, som så
gärna vill gifta sig och få ett eget hem. Det är
en så enastående skötsam, flitig och arbetsam
ung man, f.n. studerande vid Handelshögskolan och hans
fästmö läser också vid universitetet
i Stockholm. Rolf Zenker, som han heter, har alltsedan han
var 11 år arbetat hos oss på somrarna och i Stockholm
kör han taxibil på nätterna vid veckohelgerna
och har även kört lastbilar på övertid
osv. Vi skulle så gärna vilja göra allt för
honom och därför har jag dristat mig, att ta detta
steg med kännedom om Edra stora möjligheter och
Edert goda hjärta. De äro glada att få något
i Stockholm eller omgivningarna så långt som till
Uppsala. Fadern är forskningsingenjör vid Atlas
Copco och modern vår dotter arbetar på Statistiska
Centralbyrån. I förlitan på Rotaryanda o.
Rotarygemenskap har jag vågat taga detta djärva
steg och vore synnerligen tacksam för ett svar tecknar
jag med utmärkt högaktning
G.
af Sillén
|
|
Mormor, Rolf och mamma skrev brev åt olika håll, talade med
alla bekanta, frågade, försökte. Granlund [på
Salta] tyckte Rolf och Birr verkade väldigt lockande,
men så långa resor.
På Ui fattades det en kursledare helt plötsligt, och mor blev
anmodad. Erbjuden blev hon också att göra priskontroll i Norrland
den 15 i varje månad och bra betalt dessutom, men kunde ej tänka
sig att fara ifrån sina kära och ligga ensam på ett hotellrum.
Men fyra dar i Södertälje kunde ju gå an. Och få
gå till dukat bord är ju härligt för en kvinna nån
gång. Så barna och far fick en egen matsedel.
De fyra kvinnl. kursledarna med fältchefen Ivan Nordström.
T. h. min elev Cannert från Lysekil.
Februari
1964
Stefan såg filmen i sällskap med föräldrar
och prof. Clemedson m. fru.
|
Studentkårslegitimation.
|
Ej
i Liber.
|
|
|
Beda
Wallin.
|
|
|
Stefan och Erik hade stort nöje av mötet med kosmonauterna.
|
|
Korrektur till A.K.
|
|
Birrs 20-årsdag. Stor kaffebjudning. Nästan som en lysningsmottagning
m. alla gåvor.
|
Efter kursen i Södertälje kom en extra kurs i mars,
som var mycket ansträngande, och jag fick ingen tid till
förberedelse. Men vi arbetade söndag och vardag
och det blev delvis dubbel övertid. Marie-Louise Kutschbach
var också med, men ej i min grupp. Peter Simon var bas.
|
|
|
Mars
1964
Erik hade gruvat sig för sin militära vintervistelse
i Rörbäcksnäs. Men i stället blev det en förtjust,
vältränad brunbränd soldat som kom hem.
Mutti var här några dagar och hälsade på.
Då hade jag just halkat i kull på mattan i sängkammaren
och slagit pannan så, att jag hade kväljningar flera
dagar efteråt, var gul och blå i ansiktet och fått
skakningar i benet, som sen varade i 3 mån. Sen hade vi äntligen
Hanssons och Anderssons på supé, och det var samma
kväll som Erik fin och ståtlig stegade in ifrån
Sälen.
Strax därefter hade vi en liten bjudning, som egentligen skulle
ha gällt Firnhabers, som vi varit på middag hos. De kunde
emellertid inte komma, då Elsa blivit sjuk, och inte heller
Karrers som vi också bjudit. Men morfar och mormor, som var
på väg till Isabella i Småland, var med. Samma
dag hade mor fått löneförhöjning.
|
|
Inte långt därefter bjöd Erland på
teater m. Jan Malmsjö och middag på Piperska Muren.
|
Påskmiddag på Salta. Tavlan
i bakgrunden föreställer vår släkting biskop
Johannes Terserus i Linköping. Den blev stulen för en del
år sedan, troligen ett "beställningsjobb". |
Ej
i Liber.
|
April
1964
Brev
från Renate Henschke f. Zenker den 4 april 1964.
Nu var det dags att börja planera för sommaren.
Erik borde ha varit som klippt och skuren för ovanstående
anställning, tyckte åtminstone mor. |
|
|
Kurt
Ferm.
|
Tack vare mors arbete och alla familjemedlemmars olika, ofta
mycket sena vanor, finns en mängd meddelandelappar bevarade,
som ger korta sakupplysningar, och vilka torde bli till oskattbart
värde för forskningen, när en gång någon
författare ska ge ut Farstafruns dagbok. |
|
När det började våras, hade vi på Statist.
Centralbyrån på fredagarna förlagt våra
luncher till Djurgården. När det nu var Eriks födelsedag,
och morfar och mormor skulle komma, ringde ma. i hemlighet till
Godthem och beställde bord. Efter mötet vid Orfeus
for vi sedan vi fyra i en taxi, som jag viskat Godthem
till, ut ins Blaue. Det hela vart mycket lyckat, särskilt
som hela restaurangen var fullsatt, så när som på
ett fönsterbord, dit vi nådde genom att viska Zenker
åt alla, som sökte hindra oss. |
|
|
|
När det började våras, ordnade pappa,
så att han kunde göra en resa igen. Denna gång till
mässan i Hannover. Sedan skulle han ta några semesterdagar
i sydtyskland. Men så kom det ett kort att pappa ändrat
sig och tänkte fara till Väst-Berlin. Nu vart mamma, som
äger noggrann kännedom om pappas Hang zum Leichtsinn, riktigt
orolig. Stefan likaså, som inför sin Amerika-resa ej vill
ha pappa invecklad i gränsintermezzon. Vi sände ett telegram:
|
Men vad hjälpte det?
Pappa for U-Bahn genom Östzonens del av Berlin, där
soldaterna stod vid varje station på vakt.
|
|
|
Siegessäule i Berlin.
|
|
Brandenburger Tor.
|
|
|
Två
bilder ej i Liber.
|
Vykort
från Gerd till Märta den 26 april 1964.
Vykort från Gerd
till Märta den 28 april 1964.
Vykort från Gerd
till Märta den 29 april 1964.
Medan pappa var borta, kom efter alla avslag från
Amerika ett brev från Honeywell, som lät positivt. Här
rörde det sig om anställning i Minnesota, och den dagen gjorde
vi en duktig promenad, som slutade uppe på ett berg, där vi
aldrig tidigare varit. Berget heter än i dag Honeywellberget. Firman
har en av sina ingenjörer f. n. i Linköping. Han är svensk
ättling och heter Lundahl. Stefan hade ett sammanträffande med
honom på hotell Malmen, men senare kom meddelande från Amerika
att Lundahls ansökan att få anställa Stefan är postponed.
— Stefan beslöt
då att söka anställning på Saab i Linköping.
På lördagen före palmsöndagen fick
Birrs pappa en svår hjärtattack och fördes till Södersjukhuset.
När det nu lyste för Marianne och Eskil, kunde han inte vara
med. Bröllopet fick uppskjutas. —
Rolf firade påsken hos Birr, och på söndagen efter påsk
var vi alla på Åsögatan på Mariannes lysning.
|
|
Gerd fortfarande i Hannover den vackra dag, då Wilhelm
tog studenten. Stefan och Rolf sjuka. Erik bar skylten i följet
med den gamla landån, som drogs av en till dalahäst
förklädd traktor, se bilden. Först kaffe på
Gärdet, sen middag på Hagaberg med många tal
och champagne och dans. Vi fick åka med Rolf Klingberg. |
|
Erik blev bekant med Eva Klingberg, och med henne, Rolf
och Birr firades mösspåtagningen i Kungsträdgården.
Sen skulle dom äta lite lätt, kanske räkor nånstans.
Rolf föreslog Strand, som han kände till från sina taxiresor.
Rolf var fortfarande dålig i magen och kunde inte äta, just.
Maj
1964
|
|
Curt dog här i Stockholm, där han skulle opereras
i hjärtat.
Tant Ruth hade varit dålig länge och måste
till sist komma in på Samariterhemmet, där hon
dog en lördagseftermiddag, när Karin kommit till
henne.
Curt Böhme,
Ruth Johansen.
|
|
|
Sixten
Ander, Karl Eric Eriksson, Iwar Scheele, Alma Scheele, Set Rimbe, Signe
Ulfvin, Elvira Johanson, Maria Lundevall.
Pappa kom hem från Berlin den 12 maj och då
var vi alla och mötte vid Stallmästare-terminalen. Han hade
då varit borta hela 3 veckor och hade mycket att berätta.
Redaktionen
kan ej påminna sig hur Stefans födelsedag firades. Det måste
ha varit i stillhet. Han fick ett par lätta sommarbyxor, ljusbruna,
härlig kvalité och matchande skor till. —
Erik däremot muckade nu den 27 maj och fick lämna ifrån
sig alla kanalstickade kalsonger.
Vi for till Salta på pingstafton, och knappt hade
vi kommit dit, förrän det kom bud från Åsunda-hemmet
att tant Eva ramlat och brutit lårbenet. När vi kom dit, Gerd
och jag, låg hon på sängen och hade just inte ont alls,
var bara olycklig över att hon vållade så mycket besvär.
Hon fick så höra att hon brutit benet och måste till
sjukhuset. Då sa hon: Tänk, om jag blir halt, men tillade,
att Gud låter mig kanske få dö nu. —
Vi for med till sjukhuset, där det tog tid med röntgen osv.
innan hon kom in på en sal och fick lugn och ro i sin säng.
En fru i sängen bredvid hade varit biträde på ett ålderdomshem
och var så snäll och kunde prata med Eva in i luren.
En vecka senare hade lårbenet blivit spikat, och Eva
hade blivit mycket sämre. Hon låg stilla och i dvala, när
vi hälsade på henne. På Trefaldighetsafton var pappa
Elof i kyrkan, men mormor, Erik och jag for bara till källan och
drack hälsa och plockade gullvivor i backarna omkring. —
Sen hade morfar Lietje, Olle och Karl Gustaf med hem på kaffe, och
vi åt födelsedagstårta en dag för tidigt. Ty det
var den 23 maj bara.
Nästa lördag på kvällen kl. 22.30 dog
Eva efter att ha haft en sista svår vecka med olika behandlingar
för att uppehålla livet. Hon jordfästes av Köndell.
Ingen av hennes gamla vänner kunde vara med, så det var bara
vi själva och Mariann. Henning och Lene var i Paris hos Ingela, som
fått en son där nere. Vi 12 åt sedan middag på
Reisen. Stefan var först med ute på kyrkogården men måste
sedan träffa lic. Elgeskog för att tala om anställning
på Saab, så han kom senare till middagen. Morbror Erik och
Karin for sen tillbaka med tåget, och vi skjutsade Köndell
ut på Skeppsholmen ett tag.
|
|
Farsta Schacksällskap hade terminsavslutning, och Stefan,
som vunnit lagtävlingen, kom hem med famnen full av priser.
Vi dukade hela salsbordet fullt med Orreforsvas, böcker,
kaffeburk m.m. |
|
Juni
1964
Erik Zenker var mycket glad, se bilden, över att sommaren
1964 tjänstgöra på Skandinaviska Banken under
kamrer Dahlmans ledning. Hans kollega fröken Brovall var
också en glädjespridare, tillika med herr Carlsson
bland kollegorna, med vilka Erik dagligen åt lunch på
Postiljonen för 7 kr. Därvid lärde han känna
en stor del av Farstas affärsvärld. Vid slutet av
sin tjänstgöring bjöd han banken på sherry. |
|
Wilhelm
Alstermark, Anna Arvidsson, Aino Axberg, Sven Ek, Eva Gellerstad,
Ragnar Gussing, Eva Hammarberg, Ulla Heller, Helena Jansson,
Peter Jennergren, Margareta Johansson, Rolf Lundqvist, Ingrid
Sommar, Björn Strümpel, Bertil Strömberg, Bo
Söderholm, Britte Söderqvist, Ylva Werner. |
|
|
|
När Desirée gifte sig med Niclas, hade mamma tagit ledigt
och farit till Salta för att njuta av ståten i T.V. Där
återfanns också Stefan bland alla ivriga tittare. Vi fick
se den utmärkta sändningen 3 gånger. |
Lördagen den 6 och söndagen den 7 juni var
Mariann och Ann-Margret på Salta. Då hade mormor lagat
en fin festmiddag till att fira vårt silverbröllop med.
Birr hade dukat med syrénklasar, och det var mycket festligt.
— Dagen
därpå, den riktiga dagen, firade vi i Farsta också
och fick av föräldrar och barn två ljuvliga täcken
och rosor. Silverbruden fick av sin brudgum silversmycken med tigerögon:
armband och brosch. |
|
|
Silverbrudparet ett år före silverbröllopet.
|
|
|
Kort efter Evas begravning for mormor och morfar i Liegewagen
till Bad Gastein. Där fick de bad och rekreation i två
veckor och kom hem med ny vitalitet. Resan avslutades med besök
i Venedig. |
|
Så när vi skulle fira midsommar, var det
till ett visserligen tomt men väl förberett hus vi kom.
Det var gott om kärleksbevis överallt.
Stefan och jag for ut med Henning i hans bil. Lene var kvar i Paris,
och flickorna ute på olika håll. Det var underbart vackert
i trädgården och en härligt varm midsommar, som
vi inte glömmer. När Erik och Gerd kom, gick vi på
kvällen till Enberga och sen över rapsen, som trots torkan
tagit sig fint, gamla genvägen hem förbi prästgårn.
Rolf
och Birr var på bröllop, och vi hade förstås
göra halva midsommarafton med telegram: "Framgång
ska Ni ha som lärare, Och varje dag bli bara kärare."
När vi drack kaffe ute i Bastuhagen, kom Erik och Barbro från
Falun.
|
|
|
Tage
Klingberg, Eva Jagell, Folke Jagell, Gösta Eriksson,
Rolf Klingberg, Olof Klingberg, Sten Jagell, Jan Sundberg.
|
|
|
|
Ovan (Märtas morbror) Henning Tiblin.
T.v. Barbro och (Stefans morbror) Erik af Sillén samt
Stefan och pudeln Boy. |
|
|
|
Margareta och Mr. Ambler.
|
|
|
Börje
Lindström, Anita Lehman, Gert Lehman, Nils Erik Bäckbro,
Elsa Backvall, Jan Maes, Göran Franzén, Margareta Strahl,
Helge Strahl, Bertil Marksjö, Britt-Marie Lindén, Manfred
Lindén, Ingrid Andersson.
|
|
Promemoria till min dotter
1) Dagboken
2) trädgården, där mycket är att iakttaga
t. ex. att inte rensa bort luktärter, som nu kommer upp
på rabatterna frampå gården och nedanför
altan, vidare bör luktärterna vid jordgubbarna "stängslas"
med hönsnät. Jag har satt "vid röda astrakanerna"
gladiolusplantor samt några ynkliga små lupinplantor.
Hacka jordgubbslanden o. potatislanden, rensa köksträdgårdssängarna,
bönorna komma upp endera dagen.
2. Jag har klippt de flesta gräsmattorna, men snart behövs
det igen, bensin finns vid verandan.
3. Tala med blommorna.
4. Tänk på Tibblin och oss någon gång.
Far
P. S. låt givetvis dina kära utföra detta
arbete. D. S.
|
|
|
|
Fem
bilder ej i Liber.
|
Medan Henning var kvar på Salta, kom Mariann
med sin goda vän från Stallarholmen på väg
till Stockholm. Rolf och Birr, som kommit ut med båt
från Stockholm till Mariefred, fick följa med dem
tillbaka på kvällen.
Morfar och mormor hade upplevat mycket på
sin resa och hade mycket Mitbringsel med hem. Mor fick en
fin röd blus.
|
|
Farsta-balkongen.
|
Ej
i Liber. |
|
|
|
Lennart
Bondeson.
|
|
Brev
från Erna ("Sibylle") Zenker den 30 juni 1964.
Juli
1964
|
|
|
|
Meine liebe Märta! —
Das war ein grosses Fest als vorgestern Euer wunderbares
Paket ankam! Habt sooo viel Dank dafür. Mutti hat mit Fleiss
und Geduld den Strick aufgeknüpft und ich konnte garnicht erwarten
die Herrlichkeiten zu sehen. Soviel Gutes!! Dinge von deren Vorhandensein
wir keine Ahnung haben! Es ist schon so, dass hier keiner zu hungern
braucht. Die täglichen Lebensmittel gibt es sehr reichlich,
aber alles was es so Nettes im Leben gibt, das haben wir noch kaum
einmal. Vor 6 Jahren ungefähr gab es schon Schlagsahne zu kaufen
soviel wir wollten. Die gibt's schon lange nicht mehr. Dafür
haben wir einen Ersatz aus Margarine und Magermilch: Schlagma genannt.
Und so ist's mit allen Luxusdingen. Sie sind ja nicht lebensnotwendig
— aber
schön. So sind wir selig über alles was Du schicktest.
Kaffee ist immer hochwillkommen. Es gibt genug bei uns, aber 125
gr = 10,00 DM, und da Otto mit seinem enorm niederen Blutdruck (110/70)
viel Kaffee trinken soll, ist das elend teuer. Also hab Dank, Dank!
(Ach Eure gute Butter!!) — Jetzt sind wir glücklich, Mutti
hier zu haben, die so frisch ist, und die so herzlich mit uns lachen
kann. Augenblicklich ist sie allerdings recht angespannt im Haushalt.
Ich habe mir vor 10 Tagen den Arm gebrochen. Zum Glück den
linken. Oberarmbruch. Da bin ich nun fest "im Panzer"
eingeschnürt und kann eben doch wenig machen. Dumm bei dem
grossen Haushalt! Es sind doch täglich 6-7 Menschen zu beköstigen.
Aber ich habe eine gute Aufwartung, so dass Mutti nur die Morgen-
und Abendabwäsche hat. Aber das Zuputzen zum Mittagessen macht
sie auch oft. Es ist wunderbar, was sie noch schafft. Und so behaglich
ist sie! Gold wert ist unsere liebe Freundin Tulli, die immer fröhlich
immer voller Schnurren steckt, und die unser Muttchen immer zum
Tränenlachen bringt. — Mutti war mit uns sogar in der Oper
als Nessi noch hier war. — Ach wenn wir Euch einmal hier hätten!
Wie würden wir Euch verwöhnen! Es sind jetzt oft schwedische
Autos hier zu sehen. — Augenblicklich warten wir auf Wolfgang Seidel
mit Familie. — Wisst Ihr, dass Renate (Hansens) im August ein Kind
bekommt? Nach 10 J. Ehe! Sie freuen sich so darauf. Von Suse hatte
ich oft lange liebe Briefe, aber der letzteklang nicht gut, hoffentlich
fällt sie nicht zurück in ihr Unglück. Sie schrieb
so glücklich von ihrem neuen Heim in Darmstadt. Wenn sie sich
das bloss nicht verscherzt. Ich glaubte sie allerdings ganz geheilt
von ihrem Morphium. Es täte mir schrecklich leid. — Hier geht
alles seinen Gang. Otto, der in der grossen Hitzeperiode etwas matt
wurde, geht es jetzt wieder sehr viel besser. Aber sorgenvoll ist
es ja immer etwas, nach so einem Infarkt. Aber er arbeitet wieder
tüchtig. — Sehr danken wir auch für die wunderbaren Pralinen,
die Mutti von Euch mitbrachte. Waren die gut! — Gerd liest ja diesen
Brief mit, und so bekommt er auch gleich seinen Geburtstagsglüchwunsch
dazu geschrieben: Bleib' gesund Gerd! und: Gott behüt Dich
in allen Deinen Dingen! - Ich habe Sehnsucht nach Dir! — Wir sind
Euch in herzlicher Liebe verbunden! Grüsst Eure 3! — Eure dankbare
Nanna + Otto. Mutti grüsst natürlich!
|
|
Dresden, d. 5. 7. 64 —
Mein lieber Gerd! —
In Gedanken musst Du mit meinen - unseren - herzlichen Glückwünschen
einen schönen bunten Blumenstrauss aus den blühenden
Garten entgegennehmen, mannshohen Rittersporn in allen Farben
Blau u. Feuerlilien und Margariten, was ja beinah die franz.
Fahne wäre, u. so dicke ist doch hier die Freundschaft
nicht! Alles alles Gute wünsche ich Dir im neuen Lebensjahr,
bleib gesund mit all Deinen Lieben u. nimm immer weiter zu
an Alter, Weisheit u. Verstand. —
Gestern hatten wir einen reizend gemütlichen Hertha Geburtstag,
mit Schweitzers u. Sibylle. Hertha sieht recht gut aus trotz
der vielen Tagerei u. "Hofjungenärger" (aber
"Unkel Bräsig
aus der Stromtid" sagt Dir wohl nichts) aber nur selten
u. kurz bekommt man sie zu Gesicht, so freute ich mich sehr
über die Stunden von ½3-½8 Uhr. Frau Dittner
hat ihre Prüfung nach 2 Jahren Alleinstudieren bei 8
st. tägl. Dienst im Röntgenlabor nun bestanden,
was wir alle so bewundern. Von 11 sind 3 durchgefallen. Sie
ist nun richtige medizin-technische Assistentin. Stell Dir
vor, sie hat doch nur Volkschule besucht, dann Examen als
Schneidermeisterin u. fängt mit 50 an, noch eisern
die grässlichsten, schweren Dinge sich einzubläuen,
nachdem sie in der Praxis schon jahrelang tätig war.
Sie hat auch Nannas Armbruch in der Poliklinik geröntgt
u. da erfuhr es Hertha also am Abend brühwarm. Uebermorgen
sind's 14 Tage u. da wird der Verband abgenommen u. wohl noch
geröntgt. Hoffentlich kein neuer Verband nötig,
aber lange dauert so eine Wiederherstellung ja immer u. Nanna,
die so ihre Arme braucht, am liebsten Otto alle Schwerarbeit
abnahm aus Sorge um sein Herz. Er ist aber immer tätig
trotzdem, u. sieht gut aus u. ist dünner geworden. —
Mit Nessi waren es 3 sehr fröhliche Wochen, sie war unermüdlich
in Haus u. Garten u. Hundspazierführerin tätig,
musste aber am 27. nach Bayern, erst in Neuburg Taufe von
Gerolds Sohn Andreas (resp. Anderl) u. dann hat sie Juli-August
Sommerfremde in Berchtesgaden. Ich versuche nun ein klein
bischen sie zu ersetzen, obwohl Nanna, die nie Klagende, schon
unglaublich viel mit 1 Arm macht, zum Glück der Rechte.
Die gute "Tulli" vis-à-vis ist ja auch grosser
Nutzen mit besorgen etc. Sie hat ein so glückliches Temperament
u. Schauspieltalent, ihr Mann war hier der beste Schauspieler,
starb leider vor paar Jahren, nur 45 J. alt. Damals haben
Otto u. Nanna viele klassische u. moderne Stücke auf
Freibillet genossen. Sie waren jetzt nach Jahren im Theater
mit Nessi - u. mir!! in Arabella von Strauss, wo wir am heissesten
Tag fast einen Hitzschlag kriegten u. so gut Orchester u.
alle Kräfte waren, fehlt eben doch das alte Opernhaus,
im Schauspielhaus fühlte man sich fast an die Wand geblasen
von Pauken u. Trompeten. Na, ich gehöre eben nun wirklich
ins Sofaeckchen! Seit bald 14 Tagen ist's aber meist grau
u. kühler Wind, früh heute nur 9°. Von auf der
Terasse sitzen, keine Rede leider. —
Hertha macht heut mit ihrer Erna eine Busfahrt auf den Fichtelberg,
auf dem vor paar Tagen Schnee lag. Jetzt trinken wir Kaffee
bei Tulli, deshalb Schluss, Kuss u. tausend Grüsse v.
D. Mutti.
|
|
Brev
från Hertha Zenker den 8 juli 1964.
Pappas födelsedag inföll på en lördag
och firades på Salta. |
|
|
|
Morfar blev förkyld i Venedig i nylonskjortan, och det satt i ända
tills Dr. Paulsson gav honom en spruta så pass, att han förlorade
både andlig och kroppslig balans. Men frisk blev han. Efter att
ena kvällen ha legat alldeles stönande, var han följande
morgon genast på en cykeltur ut till Enberga för att se på
ensilage-skörden och till kyrkan för att se om altaret borde
vara lägre!
Vad det är roligt att köpa saker! Och vad det
var roligt, att Högberg kunde komma ut med kanoten samma dag som
vi ringde. "Ingen människa köper kanot nu för tiden",
sa han. — Stefan gjorde
nu dagligen allt längre turer med sin kanot. En gång paddlade
han till Hjulsta färja, där Rolf och Birr mötte och fick
paddla hem.
|
Ej
i Liber.
|
|
En sommarbild från 1963 vid Renates och
Ulis besök. Obs! de djupfrysta bullarna, som står på
häcken för att tina upp.
|
|
Mamma for till Stockholm och skaffade pass für
alle Fälle. Sen tog pappa lite semester och vi bodde i tält
vid Margretelund tills den stora maginfluensan kom och drabbade
alla, som ätit söndagsmiddag i trädgårn den
heta dagen, när de små vansinniga flugorna kom och inte
lät sig schasas från maten. Erik var sjuk i Stockholm,
då for jag dit. Mormor sjuknade på Salta, då for
jag tillbaka. Så fort morbror blev bra, for han till Västkusten
för att läsa med Margareta.
Ännu medan mormor och morfar var kvar i Österrike,
hade vi besök av Nina och Karin, som varit i Uppsala och löst
upp Tant Ruths hem. Medan vi satt på altan och drack Cherry
Brandy o. åt av den goda chokladen Nina haft med från
Günthers, kom Tibblin och berättade, att han räddat
en kalv med mun-mot-mun metoden. Då måste vi ned i lagårn
och titta. —
Sen kom Gerd och Erik från Stockholm, och hur det var satt
vi uppe tills klockan var ½ 2 runt köksbordet och hörde
Nina berätta. Men då hade lektorns redan sovit många
timmar.
|
|
Tältning vid Margaretelund.
T. v. resterna av lidret. Bostaden brann ner efter ett åsknedslag
år 1973.
|
Ej
i Liber.
|
Margareta skulle läsa för att komma in i 2:dra
latinringen, och hon gjorde det med den äran och med beundransvärd
energi hela sommaren, både på Salta och på Västkusten. |
|
|
|
Vi hälsade på i Stigsbo ett par gånger på
sommaren. En gång när vitsipporna blommade så ovanligt
vackert där, och en gång mitt i sommarn. På vägen
dit stannar man gärna vid den af
Sillénska graven på Nysätra kyrkogård
och läser:
Besåg en stor del av christna och okristna verlden
Insåg i höga och farliga värf
Utsåg sig en arbetsam landlefnad
Tilsåg sit och andras goda
Ansåg lyckan för intet
Ryktet för något
Samvetet för alt.
Georg Wilhelm G. af Sillén
Canzliråd och riddare av V.O.
f. 1 nov. 1724
Brigita Johana Lagerstam 1730
|
|
Krister
Källström, Eva Carlowitz.
|
|
Farbror Axel kom till Salta en eftermiddag med Brehmers och drack kaffe
på väg till Strängnäs.
Mamma och jag var en f.m. hos Almgren och skötte om Evas bouppteckning
och blev visade hela hemmet och alla gamla saker.
Och så en dag, kan man tänka sig, slog Rolf till och
köpte en våning, en alldeles egen fin och färdig
våning, sa pappa och Erik, som var med när Rolf gjorde
upp med polis Liljeborn och lämnade 16,000, därav större
delen under bordet, ett vackert runt bord, som ingick i köpet.
Det var en stor glädje, när pappas ritning blev klar,
och vi kunde tänka oss in i hur fint det måste vara.
|
|
|
Augusti
1964
|
I trädgården vid den
numera nedrivna logen. Fr. v. Stefan, Rolf, Erik och morbror Erik.
|
|
Fem
bilder ej i Liber.
|
Nu närmade sig augusti och mormors 70-årsdag.
Sadelmakare och målare gjorde sitt intåg. Mormor gruvade
sig förstås för att bjuda, men det gick det också,
och Gästis tingades för att komma ut med middag för
40 personer. På själva födelsedagen var det mottagning,
då kom överraskande även Sven och Margit Tibblin.
Sen hade vi syförening med den nye pastor Bergmark, omtalad
för sina friska tag. —
Det allmänna samtalsämnet den här sommaren var bankjuristen
Rodius, som slagit ihjäl en kund och eldat upp honom i sin
kakelugn. En skakande historia i T.V. en kuslig kväll.
Ja och så middagen en lördagskväll,
det var den 29 augusti med många tal, av vilket jag särskilt
minns Erik Z:s. Han talade denna valhöst, så folkpartist
som han numera är, över högerns slagord: Äga,
tjäna, trivas. Det var tomt efter Eva Hakelius, som låg
på sjukhuset i Uppsala.
|
|
Ej
i Liber.
|
|
|
|
Det var ett mycket vackert bröllop. Nämnas kan
också att ovannämnde Erik Sandevall, kamrat till
Erik Z., nu är fil. kand. i matematik 19 år gammal
efter ett års studier.
Den som kund laga sjötungsrullad!
|
|
Krister
Källström, Eva Carlowitz, Valter Carlowitz, Ulla
Carlowitz, Eilertz Fryland, Arne Omsén, Ingvar Carlowitz,
Erik Sandevall, Torsten Axelsson, Mikael Källström,
Cecilia Källström.
|
|
Jag har alldeles glömt att förtälja om
vår Fahrt ins Blaue med Spelbos och Strömstas till Torshälla.
Att det hela blev så spännande, berodde på att vi
i ledarebilen mot för de övriga okänt mål, körde
fel gång på gång. Stackars Axel trodde slutligen
att han skulle få komma till Sundbyholm igen och hade redan
ett vänligt ord till reds för den överraskningen. Så
blev det nu inte, utan vi fick vår mycket goda middag i Bellmans-rummet
i Torshälla värdshus hos källarmäst. Elis Karlsson
f.d. Cirkelvägen 19. |
|
Hemlig utflykt med Olle Insulander,
Gertrud Klingberg, Axel Klingberg, Elof af Sillén, Märta
Zenker, Gunhild af Sillén, Erik af Sillén, Lietje
Insulander. |
Ej
i Liber.
|
|
September
1964
Stefan gjorde mycket fina tentor vid återkomsten till
Stockholm, det sade professorn själv. Inte undra på
att omslaget till Courant var lite fördärvat.
|
|
|
|
I våras gjorde vi en tjusig utflykt till Nynäshamn och
njöt av den vackra ovanliga naturen där. Nu for vi i den
nya långa hemska fuktiga tunneln under havet ut till Muskö,
där vi hittade en härlig vik med hav och berg och utsikt
över Älvsnabben. Erik och jag, särskilt Erik klättrade
uppför en lodrät vägg, där en iskall aning plötsligt
grep honom: Här kommer jag varken upp eller ner. Han
kom upp.
Rolf gjorde under tiden sin rep.månad i Enköping och
fick bo på Salta, och fick t.o.m. betalt för att han
bodde där.
Rolf har generöst lånat ut sin skrivmaskin. Inte för
mycket att han efter detta opus fick den rengjord för 33:-.
|
|
Fel årtal på
kvittot - inklistrat 1964! /SZ
|
|
|
Den 6 sept. var Gerd och jag, mormor och morfar på
barndop på Lidingö, då lille Per Henning Nordström
fick sitt namn. Det var soligt och varmt, så vi kunde vara ute både
före och efter akten, och den lilla familjen filmades från
alla håll. Så var det lunch, och vi var kvar tills fram på
natten. Mutti hade just kommit hem från Dresden och planerade redan
sin resa till Freiburg. Henning o. Lene for strax efter dopet på
bilfärd till Västtyskland.
Mormor och morfar passerar Vättern på sin
resa med fiskarena till Köpenhamn. |
|
|
|
|
Göran
Thermaenius. |
|
|
Christer
Uggla.
|
|
Anne-Marie
Jonsson.
|
|
Ej i Liber. |
|
|
|
Stefan hafe fått vänta så länge på
besked fr. Saab, så när dom skickade ett erbjudande,
lät han det ligga en tid och svarade sen kort och strävt.
Det var ett nervkrig han gav sig in på och hade beslutat
sig för att ej vara den, som blinkade först. |
|
|
Inte heller Rolf blinkade efter sin krock på Sveavägen. |
|
Göran
Liedström.
|
|
|
Den 20 september var första lysningssöndagen. Då hämtade
Gerd Mutti, så hon fick vara med i Sofia kyrka. Hon skulle ju resa
till Tyskland sen. Sven var fortfarande för klen för att våga
sig ut till Farsta, så vi hälsade på på Åsögatan
i stället. Söndagen dessförinnan hade äktenskapsbetyg
gjorts av Lindén i Farsta.
Och så kom själva lysningsmottagningen hos Edklints.
Där var mycket folk och många fina presenter. Där
var många Klingbergare. Axel, Gertrud och Erland var här
på middag efteråt med pappa, mamma och Nessi, som
just var i Stockholm. |
|
En bordslampa.
|
Vår lysningpresent.
|
|
|
Oktober
1964
Den 5 okt. när vi just hade firat Rolfs födelsedag med
en ny kostym, anlände en japansk professor till Atlas Copco.
Efter ett par dagar i Stockholm bl. a. på Solliden, förärade
han sina värdar Björklund och Gerd var sin kråsnål
med pärla i.
Åter bjöd Erland på teater, Scribe: Ett glas
vatten på Lilla Dramaten och middag på Gillet.
|
|
Nu har vi inte pratat om Ää på så
länge. Vad gör han? Jo, han arbetar med sina och andras studier
i det han stöder ett universitet i Peru, ett företagande som
peruanerna själva delvis är emot, då de inte vet vart
pengarna tar vägen i sitt korrumperade land. Men Erik har entusiasmerat
företagarkåren runt Farsta torg för uppgiften. Genom sin
tjänstgöring på banken känner han redan många
av dem.
Rolf rycker ut 2 dagar före sitt bröllop och börjar
genast på Nib med att planera det svarta besöket.
Så samlades vi i kyrkan, hela vår släkt
och hela Birrs, och många många vänner. Och det var så
högtidligt. Det hade slutat regna och det klarnade på. Klockan
slog 2. Inget brudpar. Tiden gick och vi visste hur svårt det är
att komma fram en lördag. Så viskade morbror Erik: Nu kommer
dom.
Stefan smög sig ut till Rolf med ett par vita handskar. Och så
tågade de in. Birr fanns långt inne i en stor vit sky, en
kort slöja och en magnifik klädning. Så kom Barbro efter
med sin lilla bukett. Prosten Lindén hade fått vänta
17 minuter, för Rolf höll inte på att få tag på
nån taxi.
|
|
T. v. Erik och Stefan med Rolfs
småskolelärarinna Mårtensson samt Ulla och
Valter Carlowitz. Ovan: Erik, Barbro, Märta och Henning. |
|
|
|
|
Brudgummens mors klädning, komponerad
under medverkan av Statist. centralbyrån.
|
T.v. prosten Lindén.
|
|
Så stod de vid altaret, våra kära, och Asker sjöng
I himlar sjungen så vackert som jag aldrig någonsin
hört den förr. Sen följde psalmen 16 alla verserna och
efter vigseln psalm 502. Lindén talade till sina gamla elever och
sa: Kära Birgitta och Rolf. Båda svarade ja, som vi
hade väntat, Rolf mycket kraftfullt. Barbro blev svimfärdig
av det långa ståendet, och morbror hann fram och fångade
upp henne i tid.
Hemma hos Sven och Britta var det dukat så festligt, och efter
en välkomstskål med lyckönskan fick brudparet slå
sig ned i den lilla soffan, som gjord för två turturduvor.
Det var många tal och mycket sång, och vi var alla så
glada att Sven var kry nog att vara med hela tiden.
|
Det lästes upp många telegram, bl. a. tre från
Hertha, men ej detta var från Michanek på riktigt: |
|
|
|
Henry och Rut var värdfolk på bröllopet, och Eskil spelade
och sjöng mycket och på ett sånt trevligt sätt.
Vi ska ej heller glömma alla de goda råd Stefan gav de nygifta
ur en gammal kalender. Ja, så for brudparet i en skur av risgryn
och i vår bil, så vi fick ta oss hem i taxi.
Med Falunsar, Lidingöarna o. morfar och mormor åt vi nu en
bit mat och hade eftersnack. Och så slutade lördagen den 17
oktober. Under tiden avsattes Krusse i Moskva, Kina skaffade sig atombomb
och England fick ny regering. Men det var ju bara småsaker mot det
här.
Då morbror Henning på hemväg fr. bröllopet körde
fel och kom till Arlanda, fick han se Birr sitta där, medan Rolf
tog emot Afrika-främmande.
|
Gunilla
Olsson, Lars Sventorp, Margareta Schuberth, Ragnar Kihlberg.
|
|
|
|
Ja, så firades min födelsedag. Jag fick bl. a.
tre böcker, en av dem glömmer jag aldrig: The fox in the
attic. Jag skulle inte ha sagt att den var tråkig, Erik, den
ädle givaren, blev så ledsen. Så var det Böll, Zum
Tee bei Dr. Borsig och John Fowles The Collector. Den senare
fick följa med på vår resa till Las Palmas. Vi startade
på Allhelgonadagen, när alla ljus glimmade på alla kyrkogårdar
här, en vacker syn. Det var vemodigt att fara ifrån sina kära
mot så okända äventyr.
På Arlanda blev vi försenade c:a 3 tim. varunder
vi bjöds på kaffe och smörgås. Sen lyfte vi och
var på ett litet huj i Köpenhamn, där det var försening
på flera timmar, då ett hjul gick sönder vid landningen.
Jag somnade med huvudet i pappas knä i den vackra vänthallen
på Kastrup.
Men innan Rolf gav sig ut på sina resor, och vi oss
på vår, blev vi en torsdagskväll bjudna till Uppsala.
Vilken spänning för den som ej ens sett våningen. Rolf
följde med och körde oss, sen vi hämtat honom vid Nib.
En sån fin våning, ett sånt fint hem.
Så stiligt, så trivsamt och så smakfullt och rart. Klart
att man var lite nervös, man vet ju aldrig hur de här moderna
konstnärerna vill ha det omkring sig. Vi doppade och drack kaffe
men kunde ju ej stanna så länge. Alla måste ju få
sova, både gäster och värdfolk, och vägen hem är
lång. Men det var roligt att få komma före Resan!
November
1964
När vi på söndagsmiddagen
anlände till ön i solen, var där 25° i luften och
23° i vattnet, detta den 1 nov. På flygplatsen hölls
mässa, och folk låg på knä direkt på golvet
trots allt slammer med förtullning av bagage, som skedde i samma
rum. Det var olidligt varmt, man längtade efter sina sommarkläder. |
|
Först av allt åt vi en god middag på La Begoña, det
var smör, bröd, soppa, kyckling och efterrätt för
60 pesetas. Sen samlades alla på Hosteria del Mar, där Spies
bjöd på Sangria, öns speciella vin och champagne, och
man berättade på svenska och danska om kommande utflykter.
Men vi var vorläufig så trötta, så vi gick i säng
kl. 8 på kvällen efter att först ha tagit våra magtabletter
Fenilor nedsköljda med Aqua minerale. Rummet var stort och bra med
balkong till och mosaikgolv. Inte tillstymmelse till värmeledning
förstås. Ett stort stiligt badrum i gult kakel med bidé
och allt hörde till. Där byttes både badhanddukar och
badlakan varje dag, och vi hade två à tre var.
Efter desayuno: otäckt kaffe med smör, brötchen och marmelad
till, vi bytte sen ut kaffet mot té, tog vi på baddräkterna
och gick ned till stranden, som vi sett alla andra göra.
När det var ebb kunde vågorna vara något mindre, men
för den som är van vid Mälaren var det ofattbart att plötsligt,
fast vattnet bara gick till knäna, knappast, nära stranden,
helt enkelt bli omkullkastad när
Vågen kom!
|
|
|
Första gången stukade jag pekfingret, men
så lärde Gerd mig, att man ska hoppa när vågen
kommer. Jag såg också alla andra göra det och hoppade
i skräckslagen panik, men för tidigt, och när vågen
sen kom, slogs jag omkull och försvann i skummet. Gjorde illa
handen och hann tänka: undrar om jag hinner resa mig och ta mig
i land innan nästa kommer. Gerd skrattade och tyckte jag var
dum, ända tills han fick se hela handen svullna upp. (Den gör
ont än — 6 veckor efteråt.) Sen upptäckte
vi, att de flesta badade på ett annat ställe, där
vågorna aldrig blev hotande, och där jag fick njuta helhjärtat.
Men Gerd, förstås, han lämnade mig och badade på
det hemska stället. Jag var så orolig när han, från
att ha legat i timmar på den heta sanden, gav sig ut långt
bortom de höga kammarna. — En enda gång
vid ett sånt tillfälle passade jag på att köpa
bananer av en vandrande försäljare. Fullständigt obekant
som jag var med mynten, betalade jag 2 kr. styck för de små
dåliga bananerna. |
|
|
|
|
|
Fyra
bilder ej i Liber.
|
Det var mycket långt från Las Canteras, vår
badstrand, den berömda, till Las Palmas centrum, men
för 10 öre åkte man buss in på någon
av de tre cornicherna eller tog taxi, det var i alla fall
bara hälften så dyrt som T-bana från Farsta
till City. Våra matkuponger gällde på nästan
alla restauranger, så det var roligt att byta och försöka
växla några ord med de stiliga servitörerna.
— Men bäst var stranden och det
milda vädret, som aldrig blev för hett.
Ett par gånger satt vi på Palace, i fonden, där
gällde ej kupongerna, så där fanns det inga
svenskar.
|
|
|
|
Vykort
från Märta till Stefan den 11 november 1964.
|
|
Maspalomas besökte vi också med Spies. Där
ute ligger Nasas kontrollstation. Bra, så hade man något
att berätta för Stefan. Stackars människor,
ensamma ute i öknen! Härlig sandstrand, men sanden
virvlade upp och blåste in i näsa och mun t.o.m.
Man måste stå med ryggen mot vinden för att
kunna prata när det blev värre. Här ute regnar
det aldrig, men jag kan inte förstå hur alla Enköpings-bor
och alla andra kunde klara sig så fint i vågorna.
Gerd fick hålla mig i hand medan jag doppade mig. Här
brände solen het, och det var mycket mera tropiskt än
på Las Canteras. Mörka spanjorer och araber, som
bjöd ut kamelkuddar, ropade: Billigt SKIT! Den
lilla serveringen under ett korrugerat plåttak såg
ut som filmen Le
salaire de la peur. Flugorna surrade. Vi åt
tabletter och paella till.
|
|
Denna
bild ej i Liber.
|
|
Men hemkomna efter färden genom de stora tomatodlingarna, beslöt
vi att gå på lyxrestaurangen Catalina. I bästa kläder,
man kunde ju ej ha koftan över armen, så jag tog f.f.g. på
sommarkappan. Vi tog taxi från vår Puerta del Luz till Las
Palmas. Bilen körde upp bland de trolskt belysta palmerna i parken.
Gerd, artig som han är, skulle just skynda sig ur för att hjälpa
mig, men blev förekommen av tillskyndande guldgalonerade från
hotellet. Klart att vi blev konfunderade, så när chauffören
ej kunde växla en 100 pesetas-sedel, sträckte den guldgalonerade
fram pengar åt Gerd, som gav chauffören, men sen inte hade
en tanke på att gottgöra portiern. Denne var också allt
för nobel för att själv påpeka saken. Hur det var,
kom Gerd på det till sist.
Så stegade vi in och blev genast omringade av tjänande. Gerd
frågade, om det var några performaçiones i kväll?
Jag hade ju hoppats på Flamenco, men musik skulle det i alla fall
bli. Så frågade jag efter Guarderupia. Ingen förstod.
Helt enkelt därför att där inte fanns någon. Man
behåller helt enkel minkcapen på. Någon försvann
i alla fall med kappan. Och nya ansikten skyndade fram till vårt
bord för att ta emot beställning. Någon frågade
efter numret. Man trodde alltså, att vi bodde här. Ur vinkällaren
kom munskänken med nyckelknippa och långt förkläde.
Vi komponerade en lång middag och valde ut det krångligaste
vi kunde hitta på för att få smaka. Detta var när
spanjoren äter huvudmålet, kl. 22. Det var mycket tallrikar
och mycket sorter, men inte särskilt mättande. En hel flaska
vin gjorde att vi t.o.m. vågade dansa. När vi sen skulle tillbaka
hem, gällde det att få tag på kappan. Vi frågade
och frågade och fann den till sist en la informaçion.
Vi vandrade långt ut på landet och såg
eucalyptusträd och bananplantager. Så här
måste det se ut i Palestina. Roligt hade vi en eftermiddag
också, när vi satt vid huvudgatan med en Campari
och räknade alla som var p.d.v. Det var visst var tredje.
Vi gick bland krogarna i hamnkvarteren. Ut på den 5
km. långa piren Generalissimo Franco. Upp till restauranten
på krönet med den underbara utsikten. Handlade
i snabbköpet, där dom var så enastående
rara, och där cigarretter och sprit var så billigt.
Själva drack vi lite Martini om kvällarna.
En arbetare från Atlas hade gett Gerd goda råd.
Inte sydde vi nån kostym, fast det bara kostar 250-300
kr.
Vi såg en spansk film, men förstod föga.
|
|
|
|
|
|
Två
bilder ej i Liber.
|
Det var synd när de två veckorna var förbi, så
superlyckade som de hade varit. Bis auf gitarren som vi ej köpte.
Så lyfte planet söndagen den 15 nov., en lika varm och
vänlig dag som alla de andra, och vi lämnade Gran Canaria
under oss och styrde ut mot 5 tim. flygresa fram till franska kusten,
då man kände sig mera i säkerhet med land inunder.
Vår granne från Orsa ... hade haft svårt att
fara utan att gå från ställe till ställe den
sista kvällen och smaka lite här och där. Det hade
till följd att han började berätta om hur han skrivit
över 50,000 var på barna, och det gick väl an, men
när han sen tappade den ena brickan efter den andra och fick
kaffe, hett kaffe, över sig och sitt, var det värre.
Kl. 10 f.m. start. Kl. 21 på Arlanda efter 3/4 uppehåll
i Köpenhamn. Lyckliga att vara hemma och att allt var väl
här.
|
|
|
Sture
Klasén, Ragnar Johnsson, Gustav Lindblad, Stig Jonés,
K-G Darnell, Bengt Ederström, Lennart Nilsson, Stig Wieslander,
Olle Pettersson, Alvar Sahlin, Folke Brunstorp, Kerstin Wiedling.
|
Rolf hade ej hunnit njuta mycket av sin unga lycka, utan farit landet
runt med afrikaner. Så duktig han är.
Stefan och Erik hade delvis varit på Salta. Efter en vecka började
mor arbeta igen och därmed också versskrivandet.
|
Att versarna vänder sig till Stefan mest, beror på
att Erik som vi andra är ute i livets strid tidigare
än Stefan, som mest arbetar på natten.
|
|
|
|
December
1964
Mamma hade av glasögonen fått en ful knöl på
näsan. Morbror Henning yrkade på att den skulle opereras
bort. Av sol och sand som skavde på Canaria blev den sårig.
Hemma svullnade den upp och blev röd och gul. Döm om min
oskattbara glädje, när den en morgon på Ui sprack
och blev bra!
Stefan och Erik spelade ständigt Beatles succé A
hard day's night och uppmanade ivrigt far och mor att se den.
— Vi
for till Kaza, där kassörska, chokladförsäljerskor
och portier log emot oss och de båda andra besökarna.
Ty det var ishockey i T.V. Vi blev nog lätt besvikna. Kanske
för att ingen ungdom var där och tjöt. Men bitarna
är ju trevliga. —
Roligare var ju Svenska Bilder med Hasse Alfredsson, för
att inte tala om Mannen från Rio, Belmondo. Stefan
och jag hade också nöje av En Ding, Ding, Ding Värld
i Cinerama.
Festlig middag på Strömsta. Gertrud hade också
fyllt 70 år. Men hem hade vi en fruktansvärt hal och
hemsk resa.
När pappa och mamma kom från Salta för att vara
med på Essäerförbundets Lucia-fest, skulle dom bo
i Rolfs rum, numera T.V.-rum, sen vi fått överta morbror
Eriks gamla T.V. för en billig penning. Gerd skulle stänga
av värmeledningen, då han kom åt faster Märtas
fotlampa och fick en sån häftig ström genom kroppen,
att han kastades omkull. Ett skri pressades ur honom, när bröstkorgen
trycktes ihop, och han var nära att förlora medvetandet.
— Nu
mer än två veckor efteråt har han fortfarande svårt
att röra högra armen. Henning säger, att nya celler
först måste bildas. Vi var där på Lidingö
dagen efter på Lucia-kaffe.
Annars utspelas ens liv ju till största delen framför
T.V:n. Man hinner just aldrig prata vid sin man. Det vore en vacker
nyårsönskan, om den kunde gå i uppfyllelse kanske,
att under 1965 få ha gemensam middag kl. 17.15. Just the three
of us: Erik och Du och jag. För nu ska ju Stefan delvis vara
på Saab fr. o. m. den 18 jan., när han inte sköter
sina licentiatstudier här. För man kan ju inte prata vid
T.V:n. Det är ju så andlöst spännande både
Lucy show, Svindlande affärer, Försvarsadvokaterna
och väderleksutsikterna.
|
|
Nej, nu är det tisdagen den 22 dec. kl. 22.45. I natt slutade jag
först klockan 4.30. Psst, tala ej om det för någon, det
är bottenrekord.
P.S. måste få berätta en sak till. När Rolf ännu
var på P1 i sept. men här på veckändan, ringde en
kamrat och ville erbjuda Rolf skjuts tillbaka. "Ja, får
se, kanske jag köper mig en bil i morgon f.m." Morbror hade
nämligen bett honom se på ännu en Falcon, en vit en. Och
Rolf tog den för 9000:-, en flott bil med röd klädsel som
vi alla fick se, provköra och njuta av långt innan morbror
fick den i sin hand. Nu är dom a two car family. Och kom i
den fina bilen till bröllopet. D.S.
Och nu till sist:
En god jul och ett riktigt gott nytt år till alla läsare
från
Eder tillgivna Red.
Gerd Zenkers dagboksanteckningar
1964 (lösenord krävs).
Ansvarig
utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se
|
|
Till
Liber hemsida |
|
Senast
ändrat eller kontrollerat den 4 september 2018. |
|
|