www.zenker.se

Liber 1964

December 1963
Januari 1964 Februari 1964 Mars 1964 April 1964 Maj 1964 Juni 1964
Juli 1964 Augusti 1964 September 1964 Oktober 1964 November 1964 December 1964

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1964 (lösenord krävs).

Redaktion:
Mor

under medverkan av familjens free-lances.

Olof Dixelius, Johan Wall, Eva Widman.

Praefatio

När år 1964 nu går mot sitt slut och vi ser tillbaka, är det stora förändringar som skett i familjen. Tant Eva dog på lördagskvällen den 30 maj, 2 veckor efter det att hon brutit lårbenshalsen. Hon har varit en viktig del av vårt liv, alltsen hon mötte oss den 8 april 1944 vid flygkiosken och sa: "Goddag, goddag"; under alla åren på Södergatan och på Salta, och vi står djupt gripna över det sätt på vilket hon burit sin tunga börda att inte se och inte höra under större delen av dessa tjugo år.

Den 17 oktober stod bröllopet i Sofia kyrka mellan Rolf och Birr, en glädjedag med ett strålande lyckligt, ungt och vackert brudpar.

God Jul alla kära läsare.

Red.

Vid ett besök i Sandbergs bokhandel civilklädd, överraskades Erik av en ung man, som sade: "Ni ligger på Barkarby." Mäkta överraskad fick Erik veta, att den frågande lagt ihop Eriks besök på den slaviska avd. och hans militära skor. Så kan fienden lägga pussel.

Nedan den vpl:s morfar.

Quod evenit?

December 1963

Hösten 1963 finner vi familjen Zenker ännu in plenum på Lysviksgatan. D. v. s. Erik tillbringade endast en kort natt där varje dag: han måste ju vara på Barkarby i sin militärtjänst redan kl. 7.30 f.m. En morgon somnade han om, när väckarklockan ringde 05.15, inte att undra på, men med Rolfs hjälp, han ringde rådigt till Hökarängen efter en taxi, när ingen fanns att få i Farsta, kom han till bestämmelseorten precis på slaget. Ja, knappt hade halv åtta-slaget förklingat på Barkarby förrän vicekorpralen Zenker - ty det hade han blivit - inträdde. [Anspelar på Fältskärns berättelser.]

Rolf körde taxi om lördags- och söndagskvällarna allt under det han studerade, och mitt under detta civila arbete fann han sig en morgon plötsligt befordrad till sergeant.

Stefan var under sina förhandlingar med Wernher von Braun sysselsatt med att komplettera och höja sina betyg i matte. [Nja, jag påbörjade licentiandstudier.]

Mamma arbetade på Statistiska fram till Lucia-dagen och köpte sen alla julklapparna i Farsta utom Rolfs present: Taxi-jacka. ↓

Majken Nyman, Lennart Egnell, Gunnar Forsberg.

Det gäller att få iväg alla paket i tid: till U.S.A. först, Redgraves och Zitos, tre paket till Dresden och så till Falun förstås.

Stefan hade i god tid tänkt på Erik Z. Han var på väg till passbyrån på Beridarebansgatan, när två herrar just kom ut från Gillet. Den ene tilltalade Stefan med följande ord: "Jag är sjökapten och detta är min styrman. Tyvärr har jag råkat i en tillfällig penningförlägenhet, och jag måste nödvändigtvis ned till min båt i Göteborg. Skulle ni vilja köpa den här armbandsklockan av mig? Ni får den för 35:- kr." Stefan hade mycket bråttom: om ett par minuter skulle passbyrån stänga. Han famlar i sin plånbok, har endast en femtiolapp. Männen kan ej växla. Stefan är jäktad och otålig, vill ha detta hinder snabbt röjt ur vägen. Låter dem få hela femtiolappen, och armbandsuret är hans. "Men jag har ju nyligen köpt mig en ny klocka i Linköping", tänker Ef och är glad att ha en präktig julklapp åt Erik.

Av vår goda fina öppna varma Erik Z., se bilderna t. v., har militärlivet gjort en strong, sluten, silent man, se bilderna t. h.

Under en övning vid Drottningholm 1:a advent uppträdde han förklädd till spion för att pröva hemvärnet.

Till julklapp fick han ett måttband att räkna och klippa av dagar på, till muck.

Ja, så firades julen med Berggren [brevbäraren] på sedvanligt kaffe, besök hos Eva på hemmet i Tillinge, besök i lagårn, där just en kalv föddes, och med Tibblin [lagårdskarlen] på julaftonsmiddag. Det var underbart vackert ute och vi gjorde några härliga skidturer, innan allt smälte bort. Birr kom ut i mellandagarna, och sen också morbror och flickorna, medan Tant Karin var i Uppsala hos Tant Ruth.

Mormor hade stökat och målat golv och klättrat och satt upp gardiner, och allt var sig likt. Vi tillbringar givetvis numera större delen av kvällarna framför T.V:n, men lite snotter och tavlor och deviser blir det ju alltid.

Olle Wästberg, Elisabet Carlsson, Britt-Marie Högberg, Mats Gullers, Georg Josefsson, Allan Svantesson, Åke Andrén, Karl Söderberg, Arne Fredga, Tönnes Kleberg, Ivar Syberg, Karl Eklund, Carl Gustaf Diehl.

 

 

 

När Seco-riksdagen började på nyåret, väckte Britt-Marie Högbergs motion om samlagsteknik på skolschemat ett visst uppseende. Redan julen 1962 hade hon sänt Erik Z. följande julhälsning:

Januari 1964

Märta och Gerd, och till höger Margareta, vid Salta Vaska.

Färgfoton ingick ej i Liber.

När vi kom tillbaka från Salta, var vi bjudna på julkaffe hos Edklints på söndagskvällen.

Några dar in i januari hade vi lilla julafton, när Redgraves stora, stora julpaket kom. Då kom också Birr, och vi sjöng till Rolfs ackompanjemang på piano: Nu tändas tusen juleljus.

 

Åter ett mord, som skrämde oss.
Just som Rolf gick till Taxi en lördag sa han: Inte vet jag hur ni gör, men jag ska höra på Långa Raden kl. 16.00. Då anade vi att Birr skulle vara i farten igen, så vi satte på bandspelaren och väntade: ja, där kom hon och berättade tillsammans med en student om sitt manliga ideal och han om sitt kvinnliga. Vi var lika nöjda som Rolf, som kom hem mitt i natten som vanligt från taxi, men inte alltid hade så tyst och lugnt omkring sig på söndagsmorgonen, så han kunde sova ut ordentligt.
AVSKRIFT

Salta den ... jan. 1964

Herr Direktör Anders Diös.

Ehuru förmätet vågar jag ändå vända mig till Eder åberopande våra sammanträffanden i olika angenäma sammanhang, hos Göthbergs på Haga, på Arvid Lyckmans 70 års-middag och i flera Rotary-sammanhang. Det gäller naturligtvis en förfrågan om det skulle finnas någon möjlighet för Eder att hjälpa mig att skaffa en bostad åt min dotterson, som så gärna vill gifta sig och få ett eget hem. Det är en så enastående skötsam, flitig och arbetsam ung man, f.n. studerande vid Handelshögskolan och hans fästmö läser också vid universitetet i Stockholm. Rolf Zenker, som han heter, har alltsedan han var 11 år arbetat hos oss på somrarna och i Stockholm kör han taxibil på nätterna vid veckohelgerna och har även kört lastbilar på övertid osv. Vi skulle så gärna vilja göra allt för honom och därför har jag dristat mig, att ta detta steg med kännedom om Edra stora möjligheter och Edert goda hjärta. De äro glada att få något i Stockholm eller omgivningarna så långt som till Uppsala. Fadern är forskningsingenjör vid Atlas Copco och modern vår dotter arbetar på Statistiska Centralbyrån. I förlitan på Rotaryanda o. Rotarygemenskap har jag vågat taga detta djärva steg och vore synnerligen tacksam för ett svar tecknar jag med utmärkt högaktning

G. af Sillén

Mormor, Rolf och mamma skrev brev åt olika håll, talade med alla bekanta, frågade, försökte. Granlund [på Salta] tyckte Rolf och Birr verkade väldigt lockande, men så långa resor.

På Ui fattades det en kursledare helt plötsligt, och mor blev anmodad. Erbjuden blev hon också att göra priskontroll i Norrland den 15 i varje månad och bra betalt dessutom, men kunde ej tänka sig att fara ifrån sina kära och ligga ensam på ett hotellrum. Men fyra dar i Södertälje kunde ju gå an. Och få gå till dukat bord är ju härligt för en kvinna nån gång. Så barna och far fick en egen matsedel.

De fyra kvinnl. kursledarna med fältchefen Ivan Nordström. T. h. min elev Cannert från Lysekil.

Februari 1964

Stefan såg filmen i sällskap med föräldrar och prof. Clemedson m. fru.

Studentkårslegitimation.
Ej i Liber.
Beda Wallin.

Stefan och Erik hade stort nöje av mötet med kosmonauterna.

 

Korrektur till A.K.

Birrs 20-årsdag. Stor kaffebjudning. Nästan som en lysningsmottagning m. alla gåvor.

 

Efter kursen i Södertälje kom en extra kurs i mars, som var mycket ansträngande, och jag fick ingen tid till förberedelse. Men vi arbetade söndag och vardag och det blev delvis dubbel övertid. Marie-Louise Kutschbach var också med, men ej i min grupp. Peter Simon var bas.

Mars 1964

 

Erik hade gruvat sig för sin militära vintervistelse i Rörbäcksnäs. Men i stället blev det en förtjust, vältränad brunbränd soldat som kom hem.

Mutti var här några dagar och hälsade på. Då hade jag just halkat i kull på mattan i sängkammaren och slagit pannan så, att jag hade kväljningar flera dagar efteråt, var gul och blå i ansiktet och fått skakningar i benet, som sen varade i 3 mån. Sen hade vi äntligen Hanssons och Anderssons på supé, och det var samma kväll som Erik fin och ståtlig stegade in ifrån Sälen.

Strax därefter hade vi en liten bjudning, som egentligen skulle ha gällt Firnhabers, som vi varit på middag hos. De kunde emellertid inte komma, då Elsa blivit sjuk, och inte heller Karrers som vi också bjudit. Men morfar och mormor, som var på väg till Isabella i Småland, var med. Samma dag hade mor fått löneförhöjning.

Inte långt därefter bjöd Erland på teater m. Jan Malmsjö och middag på Piperska Muren.

 

Gunnar Camner.
 
Påskmiddag på Salta. Tavlan i bakgrunden föreställer vår släkting biskop Johannes Terserus i Linköping. Den blev stulen för en del år sedan, troligen ett "beställningsjobb".
Ej i Liber.

April 1964

Brev från Renate Henschke f. Zenker den 4 april 1964.

Nu var det dags att börja planera för sommaren. Erik borde ha varit som klippt och skuren för ovanstående anställning, tyckte åtminstone mor.

Kurt Ferm.
Rolf sökte anställning hos Nib [Nämnden för internationellt bistånd], och där angav han Norelius och Ögren som referenser. Det förstnämnda, att referera till Pelle, visade sig särskilt lyckosamt, då han varit studentkamrat med Björnbergs efterträdare [Michanek]. Rolf blev anställd redan i maj i lgr 15. Birr gjorde också upp om sommararbete, nämligen på Tenöborgs flickhem ute vid Vaxholm.
Monica Lochmann-Cannon, Robert Cannon, Christer Gynne, Ingrid Caspersson.
Tack vare mors arbete och alla familjemedlemmars olika, ofta mycket sena vanor, finns en mängd meddelandelappar bevarade, som ger korta sakupplysningar, och vilka torde bli till oskattbart värde för forskningen, när en gång någon författare ska ge ut Farstafruns dagbok.
När det började våras, hade vi på Statist. Centralbyrån på fredagarna förlagt våra luncher till Djurgården. När det nu var Eriks födelsedag, och morfar och mormor skulle komma, ringde ma. i hemlighet till Godthem och beställde bord. Efter mötet vid Orfeus for vi sedan vi fyra i en taxi, som jag viskat Godthem till, ut ins Blaue. Det hela vart mycket lyckat, särskilt som hela restaurangen var fullsatt, så när som på ett fönsterbord, dit vi nådde genom att viska Zenker åt alla, som sökte hindra oss.

När det började våras, ordnade pappa, så att han kunde göra en resa igen. Denna gång till mässan i Hannover. Sedan skulle han ta några semesterdagar i sydtyskland. Men så kom det ett kort att pappa ändrat sig och tänkte fara till Väst-Berlin. Nu vart mamma, som äger noggrann kännedom om pappas Hang zum Leichtsinn, riktigt orolig. Stefan likaså, som inför sin Amerika-resa ej vill ha pappa invecklad i gränsintermezzon. Vi sände ett telegram:

Men vad hjälpte det?

Nästa gång tycker jag att Atlas får betala flygförsäkringen. Det är ju en obetydlig summa, när T. o. R. Hannover kostar 700:-
Helmer Bäckström, min fotografiprofessor på KTH. /SZ

Pappa for U-Bahn genom Östzonens del av Berlin, där soldaterna stod vid varje station på vakt.

Siegessäule i Berlin.
 
Brandenburger Tor.
   
Två bilder ej i Liber.

Vykort från Gerd till Märta den 26 april 1964.
Vykort från Gerd till Märta den 28 april 1964.
Vykort från Gerd till Märta den 29 april 1964.

Medan pappa var borta, kom efter alla avslag från Amerika ett brev från Honeywell, som lät positivt. Här rörde det sig om anställning i Minnesota, och den dagen gjorde vi en duktig promenad, som slutade uppe på ett berg, där vi aldrig tidigare varit. Berget heter än i dag Honeywellberget. Firman har en av sina ingenjörer f. n. i Linköping. Han är svensk ättling och heter Lundahl. Stefan hade ett sammanträffande med honom på hotell Malmen, men senare kom meddelande från Amerika att Lundahls ansökan att få anställa Stefan är postponed. Stefan beslöt då att söka anställning på Saab i Linköping.

På lördagen före palmsöndagen fick Birrs pappa en svår hjärtattack och fördes till Södersjukhuset. När det nu lyste för Marianne och Eskil, kunde han inte vara med. Bröllopet fick uppskjutas. Rolf firade påsken hos Birr, och på söndagen efter påsk var vi alla på Åsögatan på Mariannes lysning.

Gerd fortfarande i Hannover den vackra dag, då Wilhelm tog studenten. Stefan och Rolf sjuka. Erik bar skylten i följet med den gamla landån, som drogs av en till dalahäst förklädd traktor, se bilden. Först kaffe på Gärdet, sen middag på Hagaberg med många tal och champagne och dans. Vi fick åka med Rolf Klingberg.

Erik blev bekant med Eva Klingberg, och med henne, Rolf och Birr firades mösspåtagningen i Kungsträdgården. Sen skulle dom äta lite lätt, kanske räkor nånstans. Rolf föreslog Strand, som han kände till från sina taxiresor. Rolf var fortfarande dålig i magen och kunde inte äta, just.

Maj 1964

Vykort från Gerd till Märta den 2 maj 1964 från Hannover.
Vykort från Gerd till Märta den 3 maj 1964 från Berlin.
Vykort från Gerd till Märta den 8 maj 1964 från Berlin.

En kväll var vi på fest hos Norelius, när pappa ännu var kvar i Tyskland. Rolf skjutsade. Erik var på studentskiva och kom hem sjuk.

Tomas Ögren tog också studenten i år, och där var vi och gratulerade. Samtidigt var det också Torsten Törnqvists tur.

Stefan har haft en oerhört spännande schacksäsong med gymnasisten Hedlund hack i häl.

Rolf och Birr, Erik och Kerstin Jonsson på vårbal.

Curt dog här i Stockholm, där han skulle opereras i hjärtat.

Tant Ruth hade varit dålig länge och måste till sist komma in på Samariterhemmet, där hon dog en lördagseftermiddag, när Karin kommit till henne.

Curt Böhme, Ruth Johansen.

Sixten Ander, Karl Eric Eriksson, Iwar Scheele, Alma Scheele, Set Rimbe, Signe Ulfvin, Elvira Johanson, Maria Lundevall.

Pappa kom hem från Berlin den 12 maj och då var vi alla och mötte vid Stallmästare-terminalen. Han hade då varit borta hela 3 veckor och hade mycket att berätta.

Redaktionen kan ej påminna sig hur Stefans födelsedag firades. Det måste ha varit i stillhet. Han fick ett par lätta sommarbyxor, ljusbruna, härlig kvalité och matchande skor till. Erik däremot muckade nu den 27 maj och fick lämna ifrån sig alla kanalstickade kalsonger.

Vi for till Salta på pingstafton, och knappt hade vi kommit dit, förrän det kom bud från Åsunda-hemmet att tant Eva ramlat och brutit lårbenet. När vi kom dit, Gerd och jag, låg hon på sängen och hade just inte ont alls, var bara olycklig över att hon vållade så mycket besvär. Hon fick så höra att hon brutit benet och måste till sjukhuset. Då sa hon: Tänk, om jag blir halt, men tillade, att Gud låter mig kanske få dö nu. Vi for med till sjukhuset, där det tog tid med röntgen osv. innan hon kom in på en sal och fick lugn och ro i sin säng. En fru i sängen bredvid hade varit biträde på ett ålderdomshem och var så snäll och kunde prata med Eva in i luren.

En vecka senare hade lårbenet blivit spikat, och Eva hade blivit mycket sämre. Hon låg stilla och i dvala, när vi hälsade på henne. På Trefaldighetsafton var pappa Elof i kyrkan, men mormor, Erik och jag for bara till källan och drack hälsa och plockade gullvivor i backarna omkring. Sen hade morfar Lietje, Olle och Karl Gustaf med hem på kaffe, och vi åt födelsedagstårta en dag för tidigt. Ty det var den 23 maj bara.

Nästa lördag på kvällen kl. 22.30 dog Eva efter att ha haft en sista svår vecka med olika behandlingar för att uppehålla livet. Hon jordfästes av Köndell. Ingen av hennes gamla vänner kunde vara med, så det var bara vi själva och Mariann. Henning och Lene var i Paris hos Ingela, som fått en son där nere. Vi 12 åt sedan middag på Reisen. Stefan var först med ute på kyrkogården men måste sedan träffa lic. Elgeskog för att tala om anställning på Saab, så han kom senare till middagen. Morbror Erik och Karin for sen tillbaka med tåget, och vi skjutsade Köndell ut på Skeppsholmen ett tag.
Stefan, nu Du kom till korta
Ty Din mor är just nu borta
Men från hyllan uti hallen
(Du når dit, om Du tar pallen)
Ibland hattars långa rad
Hittas nåt, Du vet ej vad.
Bjud så Rolf o. Erik även
Innan påsen blir så däven.

 

Farsta Schacksällskap hade terminsavslutning, och Stefan, som vunnit lagtävlingen, kom hem med famnen full av priser. Vi dukade hela salsbordet fullt med Orreforsvas, böcker, kaffeburk m.m.

Juni 1964

Erik Zenker var mycket glad, se bilden, över att sommaren 1964 tjänstgöra på Skandinaviska Banken under kamrer Dahlmans ledning. Hans kollega fröken Brovall var också en glädjespridare, tillika med herr Carlsson bland kollegorna, med vilka Erik dagligen åt lunch på Postiljonen för 7 kr. Därvid lärde han känna en stor del av Farstas affärsvärld. Vid slutet av sin tjänstgöring bjöd han banken på sherry.
Wilhelm Alstermark, Anna Arvidsson, Aino Axberg, Sven Ek, Eva Gellerstad, Ragnar Gussing, Eva Hammarberg, Ulla Heller, Helena Jansson, Peter Jennergren, Margareta Johansson, Rolf Lundqvist, Ingrid Sommar, Björn Strümpel, Bertil Strömberg, Bo Söderholm, Britte Söderqvist, Ylva Werner.
När Desirée gifte sig med Niclas, hade mamma tagit ledigt och farit till Salta för att njuta av ståten i T.V. Där återfanns också Stefan bland alla ivriga tittare. Vi fick se den utmärkta sändningen 3 gånger.
Sven Odernäs.

Lördagen den 6 och söndagen den 7 juni var Mariann och Ann-Margret på Salta. Då hade mormor lagat en fin festmiddag till att fira vårt silverbröllop med. Birr hade dukat med syrénklasar, och det var mycket festligt. Dagen därpå, den riktiga dagen, firade vi i Farsta också och fick av föräldrar och barn två ljuvliga täcken och rosor. Silverbruden fick av sin brudgum silversmycken med tigerögon: armband och brosch.
Silverbrudparet ett år före silverbröllopet.

Kort efter Evas begravning for mormor och morfar i Liegewagen till Bad Gastein. Där fick de bad och rekreation i två veckor och kom hem med ny vitalitet. Resan avslutades med besök i Venedig.

 

Så när vi skulle fira midsommar, var det till ett visserligen tomt men väl förberett hus vi kom. Det var gott om kärleksbevis överallt. Stefan och jag for ut med Henning i hans bil. Lene var kvar i Paris, och flickorna ute på olika håll. Det var underbart vackert i trädgården och en härligt varm midsommar, som vi inte glömmer. När Erik och Gerd kom, gick vi på kvällen till Enberga och sen över rapsen, som trots torkan tagit sig fint, gamla genvägen hem förbi prästgårn.

Rolf och Birr var på bröllop, och vi hade förstås göra halva midsommarafton med telegram: "Framgång ska Ni ha som lärare, Och varje dag bli bara kärare."

När vi drack kaffe ute i Bastuhagen, kom Erik och Barbro från Falun.

Tage Klingberg, Eva Jagell, Folke Jagell, Gösta Eriksson, Rolf Klingberg, Olof Klingberg, Sten Jagell, Jan Sundberg.
Ovan (Märtas morbror) Henning Tiblin. T.v. Barbro och (Stefans morbror) Erik af Sillén samt Stefan och pudeln Boy.

 

Tre bilder ej i Liber.

Margareta och Mr. Ambler.
 
Börje Lindström, Anita Lehman, Gert Lehman, Nils Erik Bäckbro, Elsa Backvall, Jan Maes, Göran Franzén, Margareta Strahl, Helge Strahl, Bertil Marksjö, Britt-Marie Lindén, Manfred Lindén, Ingrid Andersson.


Promemoria till min dotter

1) Dagboken
2) trädgården, där mycket är att iakttaga t. ex. att inte rensa bort luktärter, som nu kommer upp på rabatterna frampå gården och nedanför altan, vidare bör luktärterna vid jordgubbarna "stängslas" med hönsnät. Jag har satt "vid röda astrakanerna" gladiolusplantor samt några ynkliga små lupinplantor. Hacka jordgubbslanden o. potatislanden, rensa köksträdgårdssängarna, bönorna komma upp endera dagen.
2. Jag har klippt de flesta gräsmattorna, men snart behövs det igen, bensin finns vid verandan.
3. Tala med blommorna.
4. Tänk på Tibblin och oss någon gång. Far

P. S. låt givetvis dina kära utföra detta arbete. D. S.

Fem bilder ej i Liber.

Medan Henning var kvar på Salta, kom Mariann med sin goda vän från Stallarholmen på väg till Stockholm. Rolf och Birr, som kommit ut med båt från Stockholm till Mariefred, fick följa med dem tillbaka på kvällen.

Morfar och mormor hade upplevat mycket på sin resa och hade mycket Mitbringsel med hem. Mor fick en fin röd blus.

Farsta-balkongen.
Ej i Liber.
Lennart Bondeson.

Brev från Erna ("Sibylle") Zenker den 30 juni 1964.

Juli 1964

Meine liebe Märta! Das war ein grosses Fest als vorgestern Euer wunderbares Paket ankam! Habt sooo viel Dank dafür. Mutti hat mit Fleiss und Geduld den Strick aufgeknüpft und ich konnte garnicht erwarten die Herrlichkeiten zu sehen. Soviel Gutes!! Dinge von deren Vorhandensein wir keine Ahnung haben! Es ist schon so, dass hier keiner zu hungern braucht. Die täglichen Lebensmittel gibt es sehr reichlich, aber alles was es so Nettes im Leben gibt, das haben wir noch kaum einmal. Vor 6 Jahren ungefähr gab es schon Schlagsahne zu kaufen soviel wir wollten. Die gibt's schon lange nicht mehr. Dafür haben wir einen Ersatz aus Margarine und Magermilch: Schlagma genannt. Und so ist's mit allen Luxusdingen. Sie sind ja nicht lebensnotwendig — aber schön. So sind wir selig über alles was Du schicktest. Kaffee ist immer hochwillkommen. Es gibt genug bei uns, aber 125 gr = 10,00 DM, und da Otto mit seinem enorm niederen Blutdruck (110/70) viel Kaffee trinken soll, ist das elend teuer. Also hab Dank, Dank! (Ach Eure gute Butter!!) — Jetzt sind wir glücklich, Mutti hier zu haben, die so frisch ist, und die so herzlich mit uns lachen kann. Augenblicklich ist sie allerdings recht angespannt im Haushalt. Ich habe mir vor 10 Tagen den Arm gebrochen. Zum Glück den linken. Oberarmbruch. Da bin ich nun fest "im Panzer" eingeschnürt und kann eben doch wenig machen. Dumm bei dem grossen Haushalt! Es sind doch täglich 6-7 Menschen zu beköstigen. Aber ich habe eine gute Aufwartung, so dass Mutti nur die Morgen- und Abendabwäsche hat. Aber das Zuputzen zum Mittagessen macht sie auch oft. Es ist wunderbar, was sie noch schafft. Und so behaglich ist sie! Gold wert ist unsere liebe Freundin Tulli, die immer fröhlich immer voller Schnurren steckt, und die unser Muttchen immer zum Tränenlachen bringt. — Mutti war mit uns sogar in der Oper als Nessi noch hier war. — Ach wenn wir Euch einmal hier hätten! Wie würden wir Euch verwöhnen! Es sind jetzt oft schwedische Autos hier zu sehen. — Augenblicklich warten wir auf Wolfgang Seidel mit Familie. — Wisst Ihr, dass Renate (Hansens) im August ein Kind bekommt? Nach 10 J. Ehe! Sie freuen sich so darauf. Von Suse hatte ich oft lange liebe Briefe, aber der letzteklang nicht gut, hoffentlich fällt sie nicht zurück in ihr Unglück. Sie schrieb so glücklich von ihrem neuen Heim in Darmstadt. Wenn sie sich das bloss nicht verscherzt. Ich glaubte sie allerdings ganz geheilt von ihrem Morphium. Es täte mir schrecklich leid. — Hier geht alles seinen Gang. Otto, der in der grossen Hitzeperiode etwas matt wurde, geht es jetzt wieder sehr viel besser. Aber sorgenvoll ist es ja immer etwas, nach so einem Infarkt. Aber er arbeitet wieder tüchtig. — Sehr danken wir auch für die wunderbaren Pralinen, die Mutti von Euch mitbrachte. Waren die gut! — Gerd liest ja diesen Brief mit, und so bekommt er auch gleich seinen Geburtstagsglüchwunsch dazu geschrieben: Bleib' gesund Gerd! und: Gott behüt Dich in allen Deinen Dingen! - Ich habe Sehnsucht nach Dir! — Wir sind Euch in herzlicher Liebe verbunden! Grüsst Eure 3! — Eure dankbare Nanna + Otto. Mutti grüsst natürlich!

Dresden, d. 5. 7. 64 Mein lieber Gerd! — In Gedanken musst Du mit meinen - unseren - herzlichen Glückwünschen einen schönen bunten Blumenstrauss aus den blühenden Garten entgegennehmen, mannshohen Rittersporn in allen Farben Blau u. Feuerlilien und Margariten, was ja beinah die franz. Fahne wäre, u. so dicke ist doch hier die Freundschaft nicht! Alles alles Gute wünsche ich Dir im neuen Lebensjahr, bleib gesund mit all Deinen Lieben u. nimm immer weiter zu an Alter, Weisheit u. Verstand. Gestern hatten wir einen reizend gemütlichen Hertha Geburtstag, mit Schweitzers u. Sibylle. Hertha sieht recht gut aus trotz der vielen Tagerei u. "Hofjungenärger" (aber "Unkel Bräsig aus der Stromtid" sagt Dir wohl nichts) aber nur selten u. kurz bekommt man sie zu Gesicht, so freute ich mich sehr über die Stunden von ½3-½8 Uhr. Frau Dittner hat ihre Prüfung nach 2 Jahren Alleinstudieren bei 8 st. tägl. Dienst im Röntgenlabor nun bestanden, was wir alle so bewundern. Von 11 sind 3 durchgefallen. Sie ist nun richtige medizin-technische Assistentin. Stell Dir vor, sie hat doch nur Volkschule besucht, dann Examen als Schneidermeisterin u. fängt mit 50 an, noch eisern die grässlichsten, schweren Dinge sich einzubläuen, nachdem sie in der Praxis schon jahrelang tätig war. Sie hat auch Nannas Armbruch in der Poliklinik geröntgt u. da erfuhr es Hertha also am Abend brühwarm. Uebermorgen sind's 14 Tage u. da wird der Verband abgenommen u. wohl noch geröntgt. Hoffentlich kein neuer Verband nötig, aber lange dauert so eine Wiederherstellung ja immer u. Nanna, die so ihre Arme braucht, am liebsten Otto alle Schwerarbeit abnahm aus Sorge um sein Herz. Er ist aber immer tätig trotzdem, u. sieht gut aus u. ist dünner geworden. Mit Nessi waren es 3 sehr fröhliche Wochen, sie war unermüdlich in Haus u. Garten u. Hundspazierführerin tätig, musste aber am 27. nach Bayern, erst in Neuburg Taufe von Gerolds Sohn Andreas (resp. Anderl) u. dann hat sie Juli-August Sommerfremde in Berchtesgaden. Ich versuche nun ein klein bischen sie zu ersetzen, obwohl Nanna, die nie Klagende, schon unglaublich viel mit 1 Arm macht, zum Glück der Rechte. Die gute "Tulli" vis-à-vis ist ja auch grosser Nutzen mit besorgen etc. Sie hat ein so glückliches Temperament u. Schauspieltalent, ihr Mann war hier der beste Schauspieler, starb leider vor paar Jahren, nur 45 J. alt. Damals haben Otto u. Nanna viele klassische u. moderne Stücke auf Freibillet genossen. Sie waren jetzt nach Jahren im Theater mit Nessi - u. mir!! in Arabella von Strauss, wo wir am heissesten Tag fast einen Hitzschlag kriegten u. so gut Orchester u. alle Kräfte waren, fehlt eben doch das alte Opernhaus, im Schauspielhaus fühlte man sich fast an die Wand geblasen von Pauken u. Trompeten. Na, ich gehöre eben nun wirklich ins Sofaeckchen! Seit bald 14 Tagen ist's aber meist grau u. kühler Wind, früh heute nur 9°. Von auf der Terasse sitzen, keine Rede leider. Hertha macht heut mit ihrer Erna eine Busfahrt auf den Fichtelberg, auf dem vor paar Tagen Schnee lag. Jetzt trinken wir Kaffee bei Tulli, deshalb Schluss, Kuss u. tausend Grüsse v. D. Mutti.

Brev från Hertha Zenker den 8 juli 1964.

Pappas födelsedag inföll på en lördag och firades på Salta.

Morfar blev förkyld i Venedig i nylonskjortan, och det satt i ända tills Dr. Paulsson gav honom en spruta så pass, att han förlorade både andlig och kroppslig balans. Men frisk blev han. Efter att ena kvällen ha legat alldeles stönande, var han följande morgon genast på en cykeltur ut till Enberga för att se på ensilage-skörden och till kyrkan för att se om altaret borde vara lägre!

Vad det är roligt att köpa saker! Och vad det var roligt, att Högberg kunde komma ut med kanoten samma dag som vi ringde. "Ingen människa köper kanot nu för tiden", sa han. — Stefan gjorde nu dagligen allt längre turer med sin kanot. En gång paddlade han till Hjulsta färja, där Rolf och Birr mötte och fick paddla hem.

Ej i Liber.
En sommarbild från 1963 vid Renates och Ulis besök. Obs! de djupfrysta bullarna, som står på häcken för att tina upp.

Mamma for till Stockholm och skaffade pass für alle Fälle. Sen tog pappa lite semester och vi bodde i tält vid Margretelund tills den stora maginfluensan kom och drabbade alla, som ätit söndagsmiddag i trädgårn den heta dagen, när de små vansinniga flugorna kom och inte lät sig schasas från maten. Erik var sjuk i Stockholm, då for jag dit. Mormor sjuknade på Salta, då for jag tillbaka. Så fort morbror blev bra, for han till Västkusten för att läsa med Margareta.

Ännu medan mormor och morfar var kvar i Österrike, hade vi besök av Nina och Karin, som varit i Uppsala och löst upp Tant Ruths hem. Medan vi satt på altan och drack Cherry Brandy o. åt av den goda chokladen Nina haft med från Günthers, kom Tibblin och berättade, att han räddat en kalv med mun-mot-mun metoden. Då måste vi ned i lagårn och titta. Sen kom Gerd och Erik från Stockholm, och hur det var satt vi uppe tills klockan var ½ 2 runt köksbordet och hörde Nina berätta. Men då hade lektorns redan sovit många timmar.

Tältning vid Margaretelund. T. v. resterna av lidret. Bostaden brann ner efter ett åsknedslag år 1973.
Ej i Liber.
Margareta skulle läsa för att komma in i 2:dra latinringen, och hon gjorde det med den äran och med beundransvärd energi hela sommaren, både på Salta och på Västkusten.
 

Vi hälsade på i Stigsbo ett par gånger på sommaren. En gång när vitsipporna blommade så ovanligt vackert där, och en gång mitt i sommarn. På vägen dit stannar man gärna vid den af Sillénska graven på Nysätra kyrkogård och läser:

Besåg en stor del av christna och okristna verlden
Insåg i höga och farliga värf
Utsåg sig en arbetsam landlefnad
Tilsåg sit och andras goda
Ansåg lyckan för intet
Ryktet för något
Samvetet för alt.

Georg Wilhelm G. af Sillén
Canzliråd och riddare av V.O.
f. 1 nov. 1724

Brigita Johana Lagerstam 1730

Krister Källström, Eva Carlowitz.

Farbror Axel kom till Salta en eftermiddag med Brehmers och drack kaffe på väg till Strängnäs.

Mamma och jag var en f.m. hos Almgren och skötte om Evas bouppteckning och blev visade hela hemmet och alla gamla saker.

Och så en dag, kan man tänka sig, slog Rolf till och köpte en våning, en alldeles egen fin och färdig våning, sa pappa och Erik, som var med när Rolf gjorde upp med polis Liljeborn och lämnade 16,000, därav större delen under bordet, ett vackert runt bord, som ingick i köpet. Det var en stor glädje, när pappas ritning blev klar, och vi kunde tänka oss in i hur fint det måste vara.

 

 

 


Augusti 1964

I trädgården vid den numera nedrivna logen. Fr. v. Stefan, Rolf, Erik och morbror Erik.

Fem bilder ej i Liber.

Nu närmade sig augusti och mormors 70-årsdag. Sadelmakare och målare gjorde sitt intåg. Mormor gruvade sig förstås för att bjuda, men det gick det också, och Gästis tingades för att komma ut med middag för 40 personer. På själva födelsedagen var det mottagning, då kom överraskande även Sven och Margit Tibblin. Sen hade vi syförening med den nye pastor Bergmark, omtalad för sina friska tag. Det allmänna samtalsämnet den här sommaren var bankjuristen Rodius, som slagit ihjäl en kund och eldat upp honom i sin kakelugn. En skakande historia i T.V. en kuslig kväll.

Ja och så middagen en lördagskväll, det var den 29 augusti med många tal, av vilket jag särskilt minns Erik Z:s. Han talade denna valhöst, så folkpartist som han numera är, över högerns slagord: Äga, tjäna, trivas. Det var tomt efter Eva Hakelius, som låg på sjukhuset i Uppsala.

Ej i Liber.

Det var ett mycket vackert bröllop. Nämnas kan också att ovannämnde Erik Sandevall, kamrat till Erik Z., nu är fil. kand. i matematik 19 år gammal efter ett års studier.

Den som kund laga sjötungsrullad!

Krister Källström, Eva Carlowitz, Valter Carlowitz, Ulla Carlowitz, Eilertz Fryland, Arne Omsén, Ingvar Carlowitz, Erik Sandevall, Torsten Axelsson, Mikael Källström, Cecilia Källström.
Jag har alldeles glömt att förtälja om vår Fahrt ins Blaue med Spelbos och Strömstas till Torshälla. Att det hela blev så spännande, berodde på att vi i ledarebilen mot för de övriga okänt mål, körde fel gång på gång. Stackars Axel trodde slutligen att han skulle få komma till Sundbyholm igen och hade redan ett vänligt ord till reds för den överraskningen. Så blev det nu inte, utan vi fick vår mycket goda middag i Bellmans-rummet i Torshälla värdshus hos källarmäst. Elis Karlsson f.d. Cirkelvägen 19.
Hemlig utflykt med Olle Insulander, Gertrud Klingberg, Axel Klingberg, Elof af Sillén, Märta Zenker, Gunhild af Sillén, Erik af Sillén, Lietje Insulander.
Ej i Liber.

September 1964

 

Stefan gjorde mycket fina tentor vid återkomsten till Stockholm, det sade professorn själv. Inte undra på att omslaget till Courant var lite fördärvat.

 

 

 

I våras gjorde vi en tjusig utflykt till Nynäshamn och njöt av den vackra ovanliga naturen där. Nu for vi i den nya långa hemska fuktiga tunneln under havet ut till Muskö, där vi hittade en härlig vik med hav och berg och utsikt över Älvsnabben. Erik och jag, särskilt Erik klättrade uppför en lodrät vägg, där en iskall aning plötsligt grep honom: Här kommer jag varken upp eller ner. Han kom upp.

Rolf gjorde under tiden sin rep.månad i Enköping och fick bo på Salta, och fick t.o.m. betalt för att han bodde där.

Rolf har generöst lånat ut sin skrivmaskin. Inte för mycket att han efter detta opus fick den rengjord för 33:-.

Fel årtal på kvittot - inklistrat 1964! /SZ

Den 6 sept. var Gerd och jag, mormor och morfar på barndop på Lidingö, då lille Per Henning Nordström fick sitt namn. Det var soligt och varmt, så vi kunde vara ute både före och efter akten, och den lilla familjen filmades från alla håll. Så var det lunch, och vi var kvar tills fram på natten. Mutti hade just kommit hem från Dresden och planerade redan sin resa till Freiburg. Henning o. Lene for strax efter dopet på bilfärd till Västtyskland.

Mormor och morfar passerar Vättern på sin resa med fiskarena till Köpenhamn.
Göran Thermaenius.
Christer Uggla.
Anne-Marie Jonsson.
Ej i Liber.
Stefan hafe fått vänta så länge på besked fr. Saab, så när dom skickade ett erbjudande, lät han det ligga en tid och svarade sen kort och strävt. Det var ett nervkrig han gav sig in på och hade beslutat sig för att ej vara den, som blinkade först.


Inte heller Rolf blinkade efter sin krock på Sveavägen.

 

 

Göran Liedström.

Den 20 september var första lysningssöndagen. Då hämtade Gerd Mutti, så hon fick vara med i Sofia kyrka. Hon skulle ju resa till Tyskland sen. Sven var fortfarande för klen för att våga sig ut till Farsta, så vi hälsade på på Åsögatan i stället. Söndagen dessförinnan hade äktenskapsbetyg gjorts av Lindén i Farsta.

Ej i Liber.
Och så kom själva lysningsmottagningen hos Edklints. Där var mycket folk och många fina presenter. Där var många Klingbergare. Axel, Gertrud och Erland var här på middag efteråt med pappa, mamma och Nessi, som just var i Stockholm.

En bordslampa.

 

 

Vår lysningpresent.

Oktober 1964

Den 5 okt. när vi just hade firat Rolfs födelsedag med en ny kostym, anlände en japansk professor till Atlas Copco. Efter ett par dagar i Stockholm bl. a. på Solliden, förärade han sina värdar Björklund och Gerd var sin kråsnål med pärla i.

Åter bjöd Erland på teater, Scribe: Ett glas vatten på Lilla Dramaten och middag på Gillet.

Nu har vi inte pratat om Ää på så länge. Vad gör han? Jo, han arbetar med sina och andras studier i det han stöder ett universitet i Peru, ett företagande som peruanerna själva delvis är emot, då de inte vet vart pengarna tar vägen i sitt korrumperade land. Men Erik har entusiasmerat företagarkåren runt Farsta torg för uppgiften. Genom sin tjänstgöring på banken känner han redan många av dem.

Rolf rycker ut 2 dagar före sitt bröllop och börjar genast på Nib med att planera det svarta besöket.

Så samlades vi i kyrkan, hela vår släkt och hela Birrs, och många många vänner. Och det var så högtidligt. Det hade slutat regna och det klarnade på. Klockan slog 2. Inget brudpar. Tiden gick och vi visste hur svårt det är att komma fram en lördag. Så viskade morbror Erik: Nu kommer dom.

Stefan smög sig ut till Rolf med ett par vita handskar. Och så tågade de in. Birr fanns långt inne i en stor vit sky, en kort slöja och en magnifik klädning. Så kom Barbro efter med sin lilla bukett. Prosten Lindén hade fått vänta 17 minuter, för Rolf höll inte på att få tag på nån taxi.

T. v. Erik och Stefan med Rolfs småskolelärarinna Mårtensson samt Ulla och Valter Carlowitz. Ovan: Erik, Barbro, Märta och Henning.

Tre bilder ej i Liber.

Brudgummens mors klädning, komponerad under medverkan av Statist. centralbyrån.

 

T.v. prosten Lindén.

Så stod de vid altaret, våra kära, och Asker sjöng I himlar sjungen så vackert som jag aldrig någonsin hört den förr. Sen följde psalmen 16 alla verserna och efter vigseln psalm 502. Lindén talade till sina gamla elever och sa: Kära Birgitta och Rolf. Båda svarade ja, som vi hade väntat, Rolf mycket kraftfullt. Barbro blev svimfärdig av det långa ståendet, och morbror hann fram och fångade upp henne i tid.

Biggi och Pelle Norelius med brudparet.
Tre bilder ej i Liber.

Hemma hos Sven och Britta var det dukat så festligt, och efter en välkomstskål med lyckönskan fick brudparet slå sig ned i den lilla soffan, som gjord för två turturduvor. Det var många tal och mycket sång, och vi var alla så glada att Sven var kry nog att vara med hela tiden.

Det lästes upp många telegram, bl. a. tre från Hertha, men ej detta var från Michanek på riktigt:

Henry och Rut var värdfolk på bröllopet, och Eskil spelade och sjöng mycket och på ett sånt trevligt sätt. Vi ska ej heller glömma alla de goda råd Stefan gav de nygifta ur en gammal kalender. Ja, så for brudparet i en skur av risgryn och i vår bil, så vi fick ta oss hem i taxi.

Med Falunsar, Lidingöarna o. morfar och mormor åt vi nu en bit mat och hade eftersnack. Och så slutade lördagen den 17 oktober. Under tiden avsattes Krusse i Moskva, Kina skaffade sig atombomb och England fick ny regering. Men det var ju bara småsaker mot det här.

Då morbror Henning på hemväg fr. bröllopet körde fel och kom till Arlanda, fick han se Birr sitta där, medan Rolf tog emot Afrika-främmande.

 

Gunilla Olsson, Lars Sventorp, Margareta Schuberth, Ragnar Kihlberg.

Ja, så firades min födelsedag. Jag fick bl. a. tre böcker, en av dem glömmer jag aldrig: The fox in the attic. Jag skulle inte ha sagt att den var tråkig, Erik, den ädle givaren, blev så ledsen. Så var det Böll, Zum Tee bei Dr. Borsig och John Fowles The Collector. Den senare fick följa med på vår resa till Las Palmas. Vi startade på Allhelgonadagen, när alla ljus glimmade på alla kyrkogårdar här, en vacker syn. Det var vemodigt att fara ifrån sina kära mot så okända äventyr.

På Arlanda blev vi försenade c:a 3 tim. varunder vi bjöds på kaffe och smörgås. Sen lyfte vi och var på ett litet huj i Köpenhamn, där det var försening på flera timmar, då ett hjul gick sönder vid landningen. Jag somnade med huvudet i pappas knä i den vackra vänthallen på Kastrup.

Men innan Rolf gav sig ut på sina resor, och vi oss på vår, blev vi en torsdagskväll bjudna till Uppsala. Vilken spänning för den som ej ens sett våningen. Rolf följde med och körde oss, sen vi hämtat honom vid Nib.

En sån fin våning, ett sånt fint hem. Så stiligt, så trivsamt och så smakfullt och rart. Klart att man var lite nervös, man vet ju aldrig hur de här moderna konstnärerna vill ha det omkring sig. Vi doppade och drack kaffe men kunde ju ej stanna så länge. Alla måste ju få sova, både gäster och värdfolk, och vägen hem är lång. Men det var roligt att få komma före Resan!

November 1964

När vi på söndagsmiddagen anlände till ön i solen, var där 25° i luften och 23° i vattnet, detta den 1 nov. På flygplatsen hölls mässa, och folk låg på knä direkt på golvet trots allt slammer med förtullning av bagage, som skedde i samma rum. Det var olidligt varmt, man längtade efter sina sommarkläder.

Först av allt åt vi en god middag på La Begoña, det var smör, bröd, soppa, kyckling och efterrätt för 60 pesetas. Sen samlades alla på Hosteria del Mar, där Spies bjöd på Sangria, öns speciella vin och champagne, och man berättade på svenska och danska om kommande utflykter. Men vi var vorläufig så trötta, så vi gick i säng kl. 8 på kvällen efter att först ha tagit våra magtabletter Fenilor nedsköljda med Aqua minerale. Rummet var stort och bra med balkong till och mosaikgolv. Inte tillstymmelse till värmeledning förstås. Ett stort stiligt badrum i gult kakel med bidé och allt hörde till. Där byttes både badhanddukar och badlakan varje dag, och vi hade två à tre var.

Efter desayuno: otäckt kaffe med smör, brötchen och marmelad till, vi bytte sen ut kaffet mot té, tog vi på baddräkterna och gick ned till stranden, som vi sett alla andra göra.

När det var ebb kunde vågorna vara något mindre, men för den som är van vid Mälaren var det ofattbart att plötsligt, fast vattnet bara gick till knäna, knappast, nära stranden, helt enkelt bli omkullkastad när

Vågen kom!
Första gången stukade jag pekfingret, men så lärde Gerd mig, att man ska hoppa när vågen kommer. Jag såg också alla andra göra det och hoppade i skräckslagen panik, men för tidigt, och när vågen sen kom, slogs jag omkull och försvann i skummet. Gjorde illa handen och hann tänka: undrar om jag hinner resa mig och ta mig i land innan nästa kommer. Gerd skrattade och tyckte jag var dum, ända tills han fick se hela handen svullna upp. (Den gör ont än 6 veckor efteråt.) Sen upptäckte vi, att de flesta badade på ett annat ställe, där vågorna aldrig blev hotande, och där jag fick njuta helhjärtat. Men Gerd, förstås, han lämnade mig och badade på det hemska stället. Jag var så orolig när han, från att ha legat i timmar på den heta sanden, gav sig ut långt bortom de höga kammarna. En enda gång vid ett sånt tillfälle passade jag på att köpa bananer av en vandrande försäljare. Fullständigt obekant som jag var med mynten, betalade jag 2 kr. styck för de små dåliga bananerna.
 
Fyra bilder ej i Liber.

Det var mycket långt från Las Canteras, vår badstrand, den berömda, till Las Palmas centrum, men för 10 öre åkte man buss in på någon av de tre cornicherna eller tog taxi, det var i alla fall bara hälften så dyrt som T-bana från Farsta till City. Våra matkuponger gällde på nästan alla restauranger, så det var roligt att byta och försöka växla några ord med de stiliga servitörerna. Men bäst var stranden och det milda vädret, som aldrig blev för hett.

Ett par gånger satt vi på Palace, i fonden, där gällde ej kupongerna, så där fanns det inga svenskar.

Vykort från Märta till Stefan den 11 november 1964.

Maspalomas besökte vi också med Spies. Där ute ligger Nasas kontrollstation. Bra, så hade man något att berätta för Stefan. Stackars människor, ensamma ute i öknen! Härlig sandstrand, men sanden virvlade upp och blåste in i näsa och mun t.o.m. Man måste stå med ryggen mot vinden för att kunna prata när det blev värre. Här ute regnar det aldrig, men jag kan inte förstå hur alla Enköpings-bor och alla andra kunde klara sig så fint i vågorna. Gerd fick hålla mig i hand medan jag doppade mig. Här brände solen het, och det var mycket mera tropiskt än på Las Canteras. Mörka spanjorer och araber, som bjöd ut kamelkuddar, ropade: Billigt SKIT! Den lilla serveringen under ett korrugerat plåttak såg ut som filmen Le salaire de la peur. Flugorna surrade. Vi åt tabletter och paella till.

Denna bild ej i Liber.

Men hemkomna efter färden genom de stora tomatodlingarna, beslöt vi att gå på lyxrestaurangen Catalina. I bästa kläder, man kunde ju ej ha koftan över armen, så jag tog f.f.g. på sommarkappan. Vi tog taxi från vår Puerta del Luz till Las Palmas. Bilen körde upp bland de trolskt belysta palmerna i parken. Gerd, artig som han är, skulle just skynda sig ur för att hjälpa mig, men blev förekommen av tillskyndande guldgalonerade från hotellet. Klart att vi blev konfunderade, så när chauffören ej kunde växla en 100 pesetas-sedel, sträckte den guldgalonerade fram pengar åt Gerd, som gav chauffören, men sen inte hade en tanke på att gottgöra portiern. Denne var också allt för nobel för att själv påpeka saken. Hur det var, kom Gerd på det till sist.

Så stegade vi in och blev genast omringade av tjänande. Gerd frågade, om det var några performaçiones i kväll? Jag hade ju hoppats på Flamenco, men musik skulle det i alla fall bli. Så frågade jag efter Guarderupia. Ingen förstod. Helt enkelt därför att där inte fanns någon. Man behåller helt enkel minkcapen på. Någon försvann i alla fall med kappan. Och nya ansikten skyndade fram till vårt bord för att ta emot beställning. Någon frågade efter numret. Man trodde alltså, att vi bodde här. Ur vinkällaren kom munskänken med nyckelknippa och långt förkläde. Vi komponerade en lång middag och valde ut det krångligaste vi kunde hitta på för att få smaka. Detta var när spanjoren äter huvudmålet, kl. 22. Det var mycket tallrikar och mycket sorter, men inte särskilt mättande. En hel flaska vin gjorde att vi t.o.m. vågade dansa. När vi sen skulle tillbaka hem, gällde det att få tag på kappan. Vi frågade och frågade och fann den till sist en la informaçion.

Vi vandrade långt ut på landet och såg eucalyptusträd och bananplantager. Så här måste det se ut i Palestina. Roligt hade vi en eftermiddag också, när vi satt vid huvudgatan med en Campari och räknade alla som var p.d.v. Det var visst var tredje.

Vi gick bland krogarna i hamnkvarteren. Ut på den 5 km. långa piren Generalissimo Franco. Upp till restauranten på krönet med den underbara utsikten. Handlade i snabbköpet, där dom var så enastående rara, och där cigarretter och sprit var så billigt. Själva drack vi lite Martini om kvällarna.

En arbetare från Atlas hade gett Gerd goda råd. Inte sydde vi nån kostym, fast det bara kostar 250-300 kr.

Vi såg en spansk film, men förstod föga.

Två bilder ej i Liber.

Det var synd när de två veckorna var förbi, så superlyckade som de hade varit. Bis auf gitarren som vi ej köpte.

Så lyfte planet söndagen den 15 nov., en lika varm och vänlig dag som alla de andra, och vi lämnade Gran Canaria under oss och styrde ut mot 5 tim. flygresa fram till franska kusten, då man kände sig mera i säkerhet med land inunder.

Vår granne från Orsa ... hade haft svårt att fara utan att gå från ställe till ställe den sista kvällen och smaka lite här och där. Det hade till följd att han började berätta om hur han skrivit över 50,000 var på barna, och det gick väl an, men när han sen tappade den ena brickan efter den andra och fick kaffe, hett kaffe, över sig och sitt, var det värre.

Kl. 10 f.m. start. Kl. 21 på Arlanda efter 3/4 uppehåll i Köpenhamn. Lyckliga att vara hemma och att allt var väl här.

Sture Klasén, Ragnar Johnsson, Gustav Lindblad, Stig Jonés, K-G Darnell, Bengt Ederström, Lennart Nilsson, Stig Wieslander, Olle Pettersson, Alvar Sahlin, Folke Brunstorp, Kerstin Wiedling.

Rolf hade ej hunnit njuta mycket av sin unga lycka, utan farit landet runt med afrikaner. Så duktig han är.

Stefan och Erik hade delvis varit på Salta. Efter en vecka började mor arbeta igen och därmed också versskrivandet.

 

Att versarna vänder sig till Stefan mest, beror på att Erik som vi andra är ute i livets strid tidigare än Stefan, som mest arbetar på natten.

December 1964

Mamma hade av glasögonen fått en ful knöl på näsan. Morbror Henning yrkade på att den skulle opereras bort. Av sol och sand som skavde på Canaria blev den sårig. Hemma svullnade den upp och blev röd och gul. Döm om min oskattbara glädje, när den en morgon på Ui sprack och blev bra!

Stefan och Erik spelade ständigt Beatles succé A hard day's night och uppmanade ivrigt far och mor att se den. Vi for till Kaza, där kassörska, chokladförsäljerskor och portier log emot oss och de båda andra besökarna. Ty det var ishockey i T.V. Vi blev nog lätt besvikna. Kanske för att ingen ungdom var där och tjöt. Men bitarna är ju trevliga. Roligare var ju Svenska Bilder med Hasse Alfredsson, för att inte tala om Mannen från Rio, Belmondo. Stefan och jag hade också nöje av En Ding, Ding, Ding Värld i Cinerama.

Festlig middag på Strömsta. Gertrud hade också fyllt 70 år. Men hem hade vi en fruktansvärt hal och hemsk resa.

När pappa och mamma kom från Salta för att vara med på Essäerförbundets Lucia-fest, skulle dom bo i Rolfs rum, numera T.V.-rum, sen vi fått överta morbror Eriks gamla T.V. för en billig penning. Gerd skulle stänga av värmeledningen, då han kom åt faster Märtas fotlampa och fick en sån häftig ström genom kroppen, att han kastades omkull. Ett skri pressades ur honom, när bröstkorgen trycktes ihop, och han var nära att förlora medvetandet. Nu mer än två veckor efteråt har han fortfarande svårt att röra högra armen. Henning säger, att nya celler först måste bildas. Vi var där på Lidingö dagen efter på Lucia-kaffe.

Annars utspelas ens liv ju till största delen framför T.V:n. Man hinner just aldrig prata vid sin man. Det vore en vacker nyårsönskan, om den kunde gå i uppfyllelse kanske, att under 1965 få ha gemensam middag kl. 17.15. Just the three of us: Erik och Du och jag. För nu ska ju Stefan delvis vara på Saab fr. o. m. den 18 jan., när han inte sköter sina licentiatstudier här. För man kan ju inte prata vid T.V:n. Det är ju så andlöst spännande både Lucy show, Svindlande affärer, Försvarsadvokaterna och väderleksutsikterna.

 

Nej, nu är det tisdagen den 22 dec. kl. 22.45. I natt slutade jag först klockan 4.30. Psst, tala ej om det för någon, det är bottenrekord.

P.S. måste få berätta en sak till. När Rolf ännu var på P1 i sept. men här på veckändan, ringde en kamrat och ville erbjuda Rolf skjuts tillbaka. "Ja, får se, kanske jag köper mig en bil i morgon f.m." Morbror hade nämligen bett honom se på ännu en Falcon, en vit en. Och Rolf tog den för 9000:-, en flott bil med röd klädsel som vi alla fick se, provköra och njuta av långt innan morbror fick den i sin hand. Nu är dom a two car family. Och kom i den fina bilen till bröllopet. D.S.

Och nu till sist:

En god jul och ett riktigt gott nytt år till alla läsare

från

Eder tillgivna Red.

Gerd Zenkers dagboksanteckningar 1964 (lösenord krävs).

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 4 september 2018.