www.zenker.se

Liber 1960

December 1959
Januari 1960 Februari 1960 Mars 1960 April 1960 Maj 1960 Juni 1960
Juli 1960 Augusti 1960 September 1960 Oktober 1960 November 1960 December 1960

 

 

Redaktion:

Så gott som bara

Fru Märta Zenker

 

Vårt omslag är utfört av

Rolf Zenker

 

Praefatio

Åter har ett år förrunnit under vilket familjens alla fem medlemmar varit samlade. I stort sett har alla varit friska och snälla, så ifall tomten har gått och lyssnat på Lysviksgatan, så kan han vara nöjd. Tack vare de goda socialdemokraterna och ATP så borde det ju också finnas pengar till julklappar, om man nu ska kasta bort dem på sånt. Önskande varandra en god jul och ett gott nytt år sträva vi framåt mot okända öden.

Red.

[Mammas vers till årets Liber.]

Gerd på fest hos Lietje och Olle.

 

December 1959

Blev det någon riktig välsignelse med julen 1959? Denna fråga tränger sig osökt på oss alla som firade jul i Teda och Enköpings Näs det året. Visst satt vi bänkade som fordom under julottan. Var vi sömnigare än vanligt under predikan?

Men låtom oss ej gå händelserna i förväg. Julaftonen firades med Eva-kaffe för postiljonen Berggren på middagen, följd av sedvanlig ritual.

Stefan fick en ny förgasare till Alfred i st. f. den gamla, som stulits.

Och Stefan fick en bokhylla till sitt rum.

Från Fredericksburg fick vi ett stort paket med utsökt fint inslagna julklappar och efter jul kom en fruit-cake från Zitos.

Så går helgdagarna med T.V., då och då avbruten av "strålning". [Morbror Eriks uttryck för att knäppa av T.V.:n och "bara sitta och stråla". /SZ]

Fjolårets nobelpristagare var Quasimodo.

Och på nyårsaftonen återfinner vi familjen Zenker i Enköpings Näs kyrka, där predikanten vände sig särskilt till alla närvarande unga män och uppmanade dem att redan tidigt förbereda sig för kyrkvärdens kall. Han avtackade Spång, som sedan 30 år innehaft detta ämbete.

Januari 1960

I middagen på Hagaberg för biskop Ljungberg deltog Dir. Sjunnesson men ej fru G. af Sillén, som hade julsjuka.
Vi såg den skakande filmen On the beach, som handlade om Atombombsfaran.

Exit Bodil.

Mammas arm började "knarra" igen och på My fair lady måste den stickas in i muffen för att hållas varm. Lika illa var det på den festliga Erland-kvällen på Härbärget på Dramaten med dans och supé efteråt. Men Sjukkassan fick punga ut med 130:-.

I Gubbängen knogade Rolf och Erik på som vanligt. Så inbringade Eriks tankar vid ett årsskifte honom ett AB av lekt. Dixelius.

När vi en kväll var bjudna till Lidingö fick Lene ett häftigt gallstensanfall. Hon måste tas in på Karolinska sjukhuset för undersökning. Senare opererades hon på Falu lasarett.

Skolan börjar och Rolf anmäler sig till att undergå studentengelskans prövning. Det är bäst att passa på medan han kommer ihåg något från sitt Amerika-år.

Februari 1960

Rolf hade en framtand, som börjat mörkna. En söndag ringde han hem från Kyrkogården (T:banestationen). En flicka hade bjudit honom på en tablett och då hade han brutit av hela tanden. Efter kontakt med Dagmar Bjured ringde vi till tandläkare Sundström, som redan dagen därpå satte i en reservtand. Sen fick Rolf gå länge hos honom, innan han fick en mycket fin jacketkrona.

Då hade Rolf mera tur med sitt körkort, som han avlade efter rätt få lektioner och med god övning i vinterväglag på Hedlunds bilskola, där han klarade både skriftlig och praktisk prövning på ett utomordentligt sätt.

Bo Casserberg
Folk- och bostadsräkning, SCB, Gustaf Berglund, Gustaf Holmstedt

Stackars Gerd hade fått varbildning i en tand, blivit ordinerad penicillin av en sort, som han ej tålde. Och där låg han nu hemma i sängen och hade så ont i magen. Dr. Bergstrand konsulterades per telefon. Han var just inte orolig. "Har han feber? Det visar bara att det är gott gry i gubben!" - Men Henning, som vistades på Lidingön just ville gärna klämma på magen. Rolf hämtade honom och han skrev ut en annan sorts penicillin. Men kinden bara svullnade och tandläkaren blev orolig. Vi skulle få komma när som helst på dygnet. Mamma ringde och meddelade, att gamla rättarn dött i samma åkomma. Så fick då tandläkaren lov att skära. Gerd svimmade och det med rätta, ty Sundström hade skurit av en nerv, så hakan d. v. s. underläppen var utan känsel. Sen måste en tandkirurg, en medicinare se på det hela. Det kostade 75 kr. bara för titten. Ja, det var en tråkig pers. Men nu är den tanden klar och arbetet på en annan pågår för fullt.

Elsa Günther

Lars Ingelstam var min matte-assistent på KTH. /SZ

Under februarilovet for mormor upp till Falun och hemma låg morfar sjuk och hade ont i magen ett par dar. Vi fick då höra i dagsnyheterna att Hakon Swenson dött. En kort tid därefter dog också tant Maja.

 

 

Alla färgfoton tillagda; ingick ej i Liber. /SZ

Mars 1960

Hakon Swenson, Carl-Hakon Swenson, Kurt Winberg, Margaretha Winberg, Lars-Gösta Swenson
Under en söndag i mars, när Vasaloppet sändes i radio, kom kyrkvaktmästaren och stack diskret till morfar en lapp med informationer om läget mitt under högmässan.

Det gäller att ta vara på småstunderna i livet. T. ex. genom att njuta av en dikt, en Hamlet-monolog eller en sida Maigret på Gröna Lund [eufemism för toaletten].

Till den okunniges upplysning meddelas, att TCFRFC är uttytt: The Carl Fredrik Reuterswärd Fan Club. Reuterswårds berömda dikt: Tänk om alla vore lika - utom 9, har gjort ett djupt intryck på morfar 69 år och Stefan 19. Morfar tror att R. valt siffran 9, "för att den låter som ett primtal, men inte är det". Detta uttalande väckte stor förtjusning på Teknis.

Rolf hade skrivit ett speciellt amerikanskt uttryck på stilen. Morbror var rädd att läraren inte skulle uppskatta det, han letade i de mest fantastiska grammatikor och hittade en liten not, som kunde gagna Rolf. Ringde hit, Rolf ringde Stadsbiblioteket, dom hade grammatiken, som består av 5 delar. Rolf far in, når Biblis vid Sveavägen 5 min. före stängningsdags, för hem boken till Gubbängen och räddar sitt A. Tack, morbror!
Ja, så skulle det bli tysk studentskrivning. Hur ska det gå, så länge sen, som det var när Rolf var i Tyskland. Mamma köpte Im Westen Nichts Neues, men den hann han aldrig läsa. Vicki Baums Hotel Shanghai hade han kommit igenom på hösten. Nu gick vi i alla fall på bio dagen före och såg den tyska krigsfilmen Bron, som handlade om de sista krigsdagarna i Bayern, där skolpojkar skulle försvara en liten stad.
 
Fotoprov av Stefan.

Artikel i "Gurkan" utelämnad. /SZ
Vilken glädje och nytta man har av de båda frottéhanddukarna från Falun med de svarta kattorna på. De håller så bra med lorten, för att de redan från början är svarta.

April 1960

 

Den 4 april på skolkonserten skulle Rolf ha varit recitatör på Förklädd Gud, men han hade glömt att infinna sig på repetitionen, så dom tog en annan. Det blev ändå en utomordentligt lyckad konsert. Rolf och mamma for dit i bil och Rolf presenterade en söt flicka, Birgitta.
Eriks läspräst Bror Axel Lindörn.

 

Våren 1960 rekreerade sig mormor och morfar på Österskär hos Margit Sahlin. Och på Palmsöndagen vigdes de tre första kvinnliga prästerna i Sverige.

Alltsom oftast arbetar pappa i garaget, som vi fått hyra efter Hultmarks, på vår trevna Mercedes A 91176. Det är många, många arbetstimmar han har framför sig. Och knappt har han ätit förrän han ikläder sig en tjänares skepnad och vistas hos bilen till framemot 10 = 22 e.m.

Gubbängens gamla gård (vid Gubbängens folkskola).
En trevlig skiva, som Rolf skickat hem från U.S.A.

Erik och Rolf gjorde ett besök på den amerikanska båten på Strömmen.

I skolan fotograferades pojkarna och Rolf skickade sitt foto till Redgraves.

Påsken kom i mitten av april och vi kunde sitta ute vid Södra gaveln på Salta. Lördagen efter påsk var det Eriks 16-årsdag, men han fick ingen motorcykel.

Erik Ryd, Herman Pyk
Sten Sandström
Enköpings flickskola, Märta Hector, Majken Berggren-Åstedt, Maj-Britt Broman-Grundberg, Margit Johnsson-Litsner, Marie-Louise Korch-Jonsson, Aina Olsson-Engdahl

Om eftermiddagarna gick vi nyfiket runt det blivande Farsta Centrum, men vakterna höll utkik, så det var mera sällan vi lyckades komma in på själva "plattan".

Än fick vi ju lov att fara in till stan och handla som t. ex. när Erik fick sin nya rock i sotpoplin hos Carl Axel och mamma en grå dräkt med sammetskrage hos Fernqvist. Pappa hade ej tid att köpa sig något för han arbetade ju mest på bilen.

Iris fyllde 50 år och tillsammans med Eva hade vi inköpt en gul schal på Hemslöjden i Enköping. Det var en mycket glad och fin fest.

Sen gällde det att formulera ett vackert tack för senast. Erik och Rolf hjälpte till med var sitt utkast.

Hans Christian Fischer, Bertram Broberg
   

När mamma kontaktade Daniel von Sydow sa han: "Hej, jag kommer ihåg Dej!"

I iskall vårkyla firade vi vårens intåg i Farsta med en ståtlig eld vid Farsta gård på höjden vid Magelungens strand, där stora människomassor samlats.

Maj 1960

Sällan visste man hur dags Rolf kom hem.

På Märta-dagen hade pappa tagit sig ledigt från sina arbeten i garaget och vi gjorde en härlig vårpromenad och plockade vitsippor. Vi resonerade om att ev. köpa en ny eller begagnad bil, och när vi förbi de små torpen utmed gamla Larsbodavägen svängde ut på Nynäsvägen beslöt vi att vi skulle köpa en bil av amma sort som den 19:e, som kom körande om oss. Det var just en kurva och olidligt spännande att vänta. Och det kom en massa fina bilar, men den 19:e var en gammal skrotbil.

Vad skulle vi göra? Vi började att läsa annonser och räkna.


 

Ingmar Ögren tog studenten bland de första i Stockholm. Vi uppvaktade och Rolf var med och bar.
Max Bolander, Leif Evert, Sten von Heijne, Tord Johansson, Jan Berglund, Björn Borgström, Per-Ove Eklöw, Leiph Höckert, Tor Ahlenius, Erland Bergman, Sten Holtermann, Jan Lapidoth, Göran Melchior, Peder Olin, Per Hagardt, Ulf Larsson, Björn Svensson, Hugo Falkman, Hans-Olof Heberg, Lars Hede, Bengt Holmgren, Björn Lundquist, Carl-Eric Nordgren, Ulf Thunberg, Ingmar Ögren.

 

Sen kom studentexamen också i Gubbängen, där Rolfs gamla klass tog, och där firade vi Lennart Heyner, Gunilla Åkerlind och Kerstin Persson. Kerstin tog plats som SS-konduktör över sommaren och tjänstgjorde i Farsta, så en gång åt hon middag hos oss på balkongen mellan ett par pass.

 
Hans Genmark, Björn Håkansson, Lennart Lundgren, Bo Nilsson, Georg Tsappos, Monica Bergström, Pia Brandelius, Ingegerd Brorell, Lars-Olof Södergren, Jan Wahlberg, Irja Burell, Renée Dahlqvist, Tea-Liis Ever, Britt-Maj Lycke, Gunilla Nejdenfelt, Kerstin Persson, Marite Rudzitis, Gunilla Svensson, Berit Söderling, Irmgard Toneby, Gunnar Sätre, Fela Diogenes, Ingrid Ekblom, Erna Eriksson, Christa Lorentzon, Gerd Michaelsson, Kim Sjögren, Birgitta Börjesson, Gun Hagström, Siv Hall, Birgit Hallman, Eva Jacobsson, Inga-Britt Jönsson, Kerstin Karlsson, Karin Lindqvist, Inger Looström, Solveig Loreentz, Lisa Mellberg, Ulla Nordell, Christina Palmgren, Cajs-Marie Rutqvist, Birgitta Rydberg, Birgitta Ryttberg, Björn Jernudd, Ingrid Annell, Elisabeth Wallman, Gunilla Åkerlind, Lars Bergström, Åke Cederqvist, Lars Gårdö, Lennart Heyner, Conny Liljenberg, Olof Lindskog, Leif Melkersson, Sven Roswall, Alpo Sörman, Bengt Waller, Leon Fitinghoff, Björn Hellström, Lars-Ove Pehrson, Helge Sjöström, Jan Strömberg, Åke Svensson, Nils Westerberg, Kerstin Jonsson, Monica Lindqvist.

Mitt i våra planer på bilköp började Alfred [min scooter] att bli sämre och sämre och när vi ibland provkörde en Volvo eller en Volkswagen, så var Stefan ute och såg på Vespor och Lambrettor. En dag tog han Rolf med sig och provkörde i tre kvarts timme dels en Vespa och en Lambretta. Handlarna trodde, att dom hade sett sina fordon för sista gången, när spekulanten aldrig kom tillbaka.

Ja, det var inte lätt att välja, särskilt när man betraktade alla frestande reklambroschyrer:

På morfars 70-årsdag slog han till.
Barbro Kallenfeldt firade sin 50-årsdag med en stor fest i Trosa. Vi hade Inga med i bilen dit, en underbart vacker resa i den varma grönskande naturen. Men vi fick köra mycket sakta för Mersan var inte i form. Så här sent kom vi hem, men Rolf, som varit på vårbalen i Gubbängen, slog vårt rekord. Det var den 14:de maj.

Dagen därpå fyllde vår lilla Stefan 20 år. Rolf hade fina blommor, räkor och fruktjuice med från vårbalen och Stefan poserade för en lyckad tagning. Erik låg i sängen några dar, ej så allvarligt dock, att det hindrade mamma från att fira sin studentexamens 25årsjubileum m. Maj Britt Baehrendtz, Kerstin Sandvall, Uno Murray, Lennart Bedinger och Arne Ringby på Stallmästargården.

Vid hemkomsten möttes mamma av denna lapp på dörrmattan:

Nå, det var aldrig så farligt, men nog stack dom hål, fast det bara var lite vätska bakom.

Mamma for ut den 24:de, då alla uppvaktningar ägde rum. Middagen gavs dagen därpå, dagen före Kristi Himmelfärdsdag. Vid middagen hölls många trevliga tal bl. a. av Rolf. Stefan och Erik läste telegram. Bland de närvarande märktes Göran Knutsson för vilken vi framlade våra planer på Rolfs utbildning till civilekonom. Han tog med stort intresse del i våra funderingar och stakade oombedd även ut en lysande karriär för Erik, en karriär som diplomat. Vet han möjligen att attaché-fröna först prövas i statskunskap på franska av Ambassadör Hägglöf? Rolf blev bjuden till Hushållningssällskapet, som han besökte senare under sommaren, där han blev Du med både Göran och Karin!

Ja, det var en mycket lyckad middag på själva 70-årsdagen, liksom även den, som ägt rum någraveckor tidigare för att dela på alla gäster. Vi hade köpt en trädgårdsmöbel, som samlingspresent åt den vitale 70-åringen.

Vår-rit på Salta: Altandörren monteras.

Morfars 70-årsdag: Lene Tiblin, Axel af Sillén, Stefan Zenker, Henning Tiblin, Erik af Sillén, Karin af Sillén, Barbro af Sillén, Elof af Sillén, Gunhild af Sillén, Märta Zenker, Rolf Zenker, Margareta af Sillén, Erik Zenker.

 

 

T. h. Erik af Sillén, Lene Tiblin, Märta Zenker, Karin af Sillén, Henning Tiblin, Gunhild af Sillén, pudeln Boy.

Det var så underbart vackert de här dagarna. Trädgården hade morfar i högsta skick, fruktträden blommade, där vi satt på gräsmattan på Kristi Himmelfärdsdags morgon och åt frukost med Farbror Axel och Henning och Lene. Senare kom Birr för första gången till Salta och pappa tog ett lyckat färgfoto av Rolf och Birr framför ett blommande äppelträd.

Stefan for på sin nya Lambretta "Mickel" till Salta och skjutsade sen mamma till Tant Eva på Tillingehemmet med tårta m. m. från födelsedagen. Vi hade köpt en ny störtkruka, för nu hade ju Stefan bönpall också.

 

Juni 1960

 

Dagen före pingstaftonen for vi åter till Salta. Nu skulle det bli 70-årsfest för folket. Det var en underbar, varm dag och Stefan och mamma for på Lambrettan genom det vårfagra Sörmland, stannade kort före Mariefred och åt glace och njöt av solen och den snabba farkosten.

Nästa dag var det bröllop. En fest, som gynnades av ett sällsynt vackert väder med en värme, så man kunde gå ute på gårdsplanen i bara klädningen vid midnatt och se på Nisses fyrverkeri. Det filmades och fotograferades flitigt.

 
Ragnar Kihlberg, Margaretha Schuberth, Erik Schuberth, Bengt Edstam, Nils-Erik Schuberth, Bengt Pallin, Bo Rydbeck.
T. v. mina morföräldrar Gunhild och Elof af Sillén och min mor Märta Zenker. /SZ

Morbror skulle täcka över Lambrettan med en vaxduk på Salta, när det kom en skur. Den ramlade och fick en mindre buckla. Som tur var bucklade försäljaren, den berömde tennisspelaren Lennart Bergelin, ut bucklan utan kostnad och morbror fick pengarna tillbaka.

 

Men pappa jobbar oförtrutet vidare på A 91176 Mercedes 170 S 1950.

Morfar Elof i höskörden.

En kväll var vi hos Grauers på Ringvägen och såg på en mycket vacker vit Isabella. Studerade på Biblioteket Sv. Motortidnings analys av detta bilmärke. Allt lät bra, men Gerd tvekade. Vi ringde till Carl Klingberg, som sade sig ha tyckt bra om sin. Möjligen är plåten dålig: "Hon dansade en sommar."

Birgitta von Rosen, Birgitta Engström, Lena Åström

På skolavslutningen träffade mamma en klasskamrat till Eriks mor fr. Cirkelvägen, fru Ellby. Fina betug. Och bokpremie.

Pappa hade nu fått tag på en schweizare på Lidingön, som hjälpte honom att rusta bilen för 100 kr. + vinterdäck. Sen kunde vi mera intensivt gå in för bilköp.

Så tog pappa sig ledigt en härlig vårdag och vi möttes på Norr Mälarstrand, där många bilskojare har sina affärer. Den här såg mycket fin ut och på kvällen var pappa där igen med Ture Hansson, som upptäckte, att mätarställningen ändrats och att bilen varit krockad. Hu, så nära att vi blivit lurade!


Nessi hade kommit till Stockholm och Kiendls var hos oss en söndag. Gerd hämtade dem i Sollentuna, då Wolfram inte själv var hemma. Sen gick dagarna, underbara varma sommardagar, då Marianne Forsman, Mait Zelleroth och mamma turades om att dricka kaffe hos varandra på balkongen.

Ingrid och Torbjörn Kiendl.

Nu hade Erik redan farit till Salta, när han plötsligt fick order om att låna 3000 av mormor och ta första lägenhet till huvudstaden. Så här var det. Gerd var förstås ej på sitt rum:

Mamma hade upptäckt en liten blygsam annons i D.N. Vi for ut till Vultejusvägen och gjorde en provtur under åska och regn. Bilen såldes privat av tandläkare Ekelund p. g. a. sjukdom i familjen. Den 16 anlände Erik med pengar, pappa tvättade och sålde gamla bilen för 1000 kr. Och på kvällen var tremannadelegationen där med 9500 kr. Familjen Ekelund suckade, när de måste lämna ifrån sig sin bil. Ekelund: Jag hade förstås kunnat sälja mina aktier. Men rak och ädel stod fru Ekelund, när hon lämnade sina privata bilnycklar, så ädel, att vi måste leta efter henne i A.K. Mycket riktigt: född friherrinna v. Otter.


Avsked till gamla mersan vid Lysviksgatan 63.
Nya bilen A 46467.

Nu kom Adelheid Ackermann från Hamburg för att besöka sin Renate, som har plats hos Holmbloms chef fru Rapp, vilkan i sin tur för närvarande ligger på sjukhus, så Renate bor ensam med familjen ute på Beatelund på Värmdön. Vi bjöd också Inga på middag den dagen och gjorde en liten biltur på kvällen ut till det vackra lilla slottet Beatelund. Men A 46467 hade gjort sin första färd lördagen den 18 juni med Stefan till Mörkö, där vi drack kaffe vid Skanssundet och där mamma somnade på stranden. Sen plockade vi blåklint i en veteåker, fortsatte till Trosa, där Stefan åt glace på torget, besåg Tullgarn utvändigt och sen hem igen. På söndagen hälsade vi på Henning och Lene på Lidingö. Lene hade haft svårt ryggskott. Vi skjutsade dem sedan till Folkan.

På allra första turen från Bromma tittade vi in till Hanssons för att visa upp den nyförvärvade skatten och Gerd var rätt nervös, innan den sakkunnige Ture gått igenom motorn och gett sitt gillande. Hemma gick Stefan av och an till fönstret och väntade. Vi ringde, att vi blev kvarbjudna en stund på kaffe i den vackra trädgården.

En kväll var vi också bjudna till Hanssons med civing. Steen och fru.

Adelheid var hemma hela dagarna för att njuta av mitt sällskap. Muséerna skulle hon ta en annan vecka, när jag rest till Salta. Vi satt på Brända Tomten och såg Stockholm flanera förbi och gick på Hemslöjden, som Adelheid var begeistrad av. En kväll var vi bjudna på supé till Kiendls, där Burgel och Nessi var kvar.

Dagen före midsommarafton for vi södra vägen till Salta. Vi fick sitta stilla i otroliga köer, så resan tog 1 timme längre tid än vanligt. Adelheid återvände följande morgon till Stockholm. Hon gjorde sen en sällskapsresa till Jämtland med tåghotell.

Jag försökte få praktikplats på FOA genom Åke Hjertstrand, ordf. i Interplanetariska Sällskapet. Det strandade på att jag var utlandsfödd med tysk far (svensk medborgare sedan 1955). /SZ

Tant Evas 80-årsdag firades först med kaffe i trädgården för Greta och fru Jönsson, som uppvaktade med mycket presenter. Fru Jönsson hade gjort en tårta. Sen kom också Klingbergs med en ask och vi åt festlig middag.

Följande dag var vi bjudna till Farbror Axel till Stigsbo. Först besåg vi ingående Järlåsa kyrka, sedan gjorde vi i Stigsbo en lång härlig skogspromenad tills vi kom till lämningar efter en gammal kvarn i trollskogen. Under Stigsbo-resan var mamma iförd en creation från Hennes i ljusrött och vitt, som Stefan kommit över för 9,90. Se foto.

Rolf hade passat på att under glace-realisationen sommaren 1960 i olika affärer i Enköping köpa upp ett förråd, som han förvarade i mormors frysbox. Vid olika tillfällen kunde man se honom sittandes, gåendes, ståendes ätande härlig trefärgad glace. Men han arbetade träget med i höskörden, en skörd, som kördes in av ingen mindre än Erik Zenker.

Birr kom till Salta på midsommarafton och Rolf for ut i Mersan med henne till dans iförd nya ljusgrå eleganta terylene byxor till den vita Amerika-blazern.

Men vi ska inte tro, att Erik enbart körde in hö. Nej, större delen av den regniga sommaren tillbringade han i biblioteket och forskade.

 

Juli 1960

Mormor Gunhild, Erik, mamma Märta, tant Eva Widman.

När pappa tog semester i samband med sin 51-årsdag, väntade vi alla, att vädret skulle bättra sig. Visst kunde pappa då och då sitta i trädgården, när han skodde Eriks gröna blaser med skinnbitar på ärmarna.

Men blåbärsskörden var präktig, fast nog var man lite rädd i skogen:

Det var i Sjöskogen rymmaren dök upp bakom ryggen på Putte, som stod och fiskade.

Morfar och mormor tog semester och for till München för att där ev. få biljetter till Oberammergau. Detta misslyckades dock så resan fortsatte till Salzburg.

När dom kom hem möttes dom av stora bekymmer. Befallningsman skulle flytta och det var mycket obehag hela sommaren.

Stefan hade också haft en del att fundera på. När han inte kunde komma till Foa, som var mycket tråkigt, tyckte han då, även om han med Foas raketer ändå inte skulle ha nått månen, så sökte han praktikplats hos Asea i Västerås. Och aldrig kom det något svar. Då var vår granne civing. Gunnar Zelleroth snäll och stötte på sin gamla kompis Elmlund där, och Stefan fick ett mycket kvalificerat arbete. Ja, han gjorde impedanser [transduktorimpedansreläer], så utmärkta, så dom skickade dom till Nya Zeeland t. o. m. En lång arbetsdag hae han men med scootern gick det bra. Han fick mycket beröm av Elmlund och en god vän fick han i amerikanske studenten Don Oakley, som en gång var på Salta. Något så tyst som Sjöskogen hade denne man från Washington aldrig upplevat och var mycket imponerad.

Pappa, mamma och Erik for på semester. Efter ett kort uppehåll hos Seidels i Sala, for vi till Mutti, som var ensam hemma i Domnarvet. Där blev vi så hjärtligt mottagna och ompysslade. En dag for vi till Amsberg och badade, en annan dag badade vi på vägen in till Falun.

Morbror Erik hade mycket funderat på att köpa en villa, som var till salu på Britsarvsvägen i Falun. Han hade lagt fram saken för tant Eva, som med all kraft sökt förmå honom att avstå. Karin kunde han just inte samråda med, ty hon bodde ju med barnen i den lilla stugan på Västkusten och hade ej telefon. Så böjde han sig då för tantens argument.Men så helt kunde han ej släppa projektet och rätt vad det är utan att fråga går han åstad, ringer upp och köper villan. Efteråt följde en tid av ruelse. Han for upp till Falun och vi sammanstrålade då med honom och Ragnar Andersson och besåg med dem den trevliga Britsarvsvägen o. trädgården, men villan kunde vi ej få gå in i, då ägarna ännu ej lämnat den. Ännu var morbror orolig för vad Karin och flickorna skulle säga. I skrivande stund är han lycklig och skulle ej vilja flytta, nu när villan blivit fint reparerad.


Morbror bjöd på kaffe och limpsmörgås, medan Ragnar berättade om sina lyckade antikvitetsköp i Västerås. Vi for sen tillbaka hem till Mutti. Vi köpte lite extra kaffebröd och for upp till Bergebo och njöt av utsikten, men drack vi kaffet där egentligen?

På söndagen for vi upp till Leksand och sen till Rättvik, en riktig sommarsöndag, den 31 juli med bad i Siljan.

Augusti 1960

Tisdagen den 2 aug. hade vi beslutat fara vidare på vår Norgetur, men persiennen i sängkammaren hade gått sönder och Gerd tillbringade hela sol-förmiddagen med att laga den. Mellan 15 och 16 bröt vi upp utrustade med färska bullar och skorpor, som mutti bakat och andra saker, som hon packat ned i vår campingkorg. Vi for genom de stora skogarna till Gävle och vidare norr ut mot Söderhamn. Vi kom fram i skymningen och tältade framför en stor friluftsscen. Badet i Östersjön var varmt och skönt, men på natten började det duggregna och det blev kyligt.


I det glada Hudik blåste det enormt från öppna havet. Molnen blåstes bort, solen kom fram och vi slog oss ned i en liten lada och torkade tältet, medan vi åt jordgubbar på vår nya tältmöbel, som pappa tillhandlat sig.

På de fina norrländska vägarna gick det raskt framåt. Sundsvall såg ståtligt ut och där tog vi av och följde Ljungans dalgång förbi det vackra Stöde. Väl framme i Östersund for vi ut på Frösön och letade efter tältplats. Vi for tvärs över en flygplats med vacker utsikt över Storsjön:

Alldeles i Östersunds utkant fick vi slå läger på en tältplats direkt intill Storsjön, mycket vacker, men med undermåliga toalettförhållanden, så vi måste vallfärda in till stan på kvällen förbi Folkparken Jamtli, där Quincy Jones uppträdde, tills vi nådde drägliga toalettförhållanden. På natten var det +11o på Frösön (så underbart med bilradion vid sådana här tillfällen, så kostade den också tandläkar Ekelund 500 kr.). Mamma köpte därför 2 par strumpor på Tempo i Östersund och mycket persikor. Dom var avsevärt billigare än hjortronen.

Naturen blev alltmer majestätisk. Vi fotograferade vid Alsters kyrka. Sen körde mamma och höll på att toucha en mötande bil. Hon hade ej klart för sig hur bred den nya bilen är. Hon bör aldrig köra mer. Så svängde vi in i Vålådalen med dess nya naturscenerier. Det doftade så härligt, när vi stannade vid någon bäck eller drack kaffe med panoramautsikt. Det var mycket vackert. Sen tillbaka in mot Åre, där vi handlade lite, innan vi besökte Duved och monumentet där.

I Klocka vid Ånnsjön mitt emot Handöl bad vi att få tälta. Där var enastående vackert och det allra märkligaste i sammanhanget är dock att tant Eva vistats just här på denna gård, som då var pensionat, under sin berömda Jämtlandssommar. Då regnade det hela tiden, men nu sken solen över dvärgbjörkarna och snötopparna på Snasahögarna. På gården höll dom på att köra in sitt hö och vi fick sätta upp tältet på en slåtteräng inte långt från en liten, liten lagård, där det bodde en svart och en vit liten kullekalv. Dom var så keliga men mot natten lyfte dom upp filten, som hängde i deras dörröpping, för nätterna är kalla och gick in och lade sig. De plågades inte som vi av knotten, som satte sig i ansiktet och överallt, där dom kom åt. Inne i tältet gjorde knotten ingen skada men utanför var dom desto hetsigare och kröp in i ögon och näsa.

Pappa skulle bada i Ånnsjön och fick vada ut hur långt som helst utan att vattnet gick längre än till knäna. Mamma tvättade i en liten bäck, där var vattnet så kallt så fingrarna stelnade. Och på kvällspromenaden utmed strandkanten kom vi ut på en mosse, där hela marken gungade.

I Klocka var det tillika semesterhem och med hänsyftning på det sa pappa till bonden på stället: "Jag förstår, att man vilar bra här i Klocka." Den stackars mannen, som stod där svettig och trött i sitt hölass, stirrade som ett levande frågetecken på den dumme stadsbon.

Morgonen därpå nådde vi Storlien och gränsen. Promenerade till Brudslöjan och skådade in i Norge. En ny väg gick fram emot Trondheim men högsta hastighet var 70 km/tim. Ändå var det omöjligt för pappa att stanna vid de uråldriga hällristningar, som man just uppdagat här i trakten. Synd, när man tänker på, hur långt det är att fara dit igen och bese dem.

Vi hade beräknat komma till en stad och kunna handla före stängningsdags. Vår klocka var 15,30, men se den norska var 16,30, när vi tågade in i Trondheim.

Dessförinnan hade vi druckit kaffe högt uppe på ett berg ovanför Trondheimsfjorden med en glimrende utsikt. Ett färgfoto av Erik i sin röda skjorta med profilen och en persika höjda över naturen är ett vackert minne härifrån.

I Trondheim var gatorna försedda med så höga trottoarkanter och vid ett par tillfällen, när vi måste parkera med halva bilen på trottoarkanten skrapade avgasröret emot.

Fjällvärlden på väg mot Trondheim.
Utmed fjorden.

Domkyrkan var mycket vacker med sina lysande fönster, men märkvärdigt mörk. Mellan den bakre delen av kyrkan och koret var det som en luftig vägg, ett filigransarbete i sten, nästan som ett spetsmönster. Här och var stod anslag: Stille! Kyrkan var fylld av utländska turister. Stillheten bröts dock av en ung flicka, som hade en våldsam hicka. Pappa tänkte gå fram till henne och viska "Stille"! Då hade hon nog blivit skrämd så att hickan upphört.

Vi skulle ha hämtat poste restante, men det var redan stängt, varför vi fortsatte förbi Stiftsgården:

När vi kommit så här långt, d. v. s. nån mil söder om Trondheim, började avgasröret, som vi skadat i T. att skrapa i marken.

Malören inträffade mitt för en smörjbrygga vid en handelsbod mitt ute på landet. Gerd hade bara att köra upp bilen där och efter en timme var det hela fixat. Erik och mamma uppehöll sig under tiden på ett café med juke box. - Tältade gjorde vi sen vid Sandöra vid Trondheimsfjorden. Vi badade i varmt, salt vatten, där märktes tidvattnet ordentligt, för mitt i natten måste Erik ut och mota undan kor, som snörvlade på tälten, och då såg han en båt, som legat fastgjord långt ute i sjön vid en boj, nu ligga på torra land.

Värre var det, när man ville k-a, ty visst växte det tät lövskog på bergssluttningen, men det var så brant att komma upp och ner och svårt att hålla balansen.

I Orkanger köpte vi "Turistproviant" i burk, tomat, bønner, pølser, erter, m. m. men majonesen glömde vi på disken.

Jag tror, det var i närheten av Surnadal, där vi satt högt uppe på en stenbänk med stenbord till och drack vårt kaffe och såg ned på två olika dalar, som på olika nivåer utbredde sig för våra häpna blickar. De små leksakskorna gick och betade som på en bricka. På vägen till Kristiansund hade vi att över två färjor, men det var stora båtar och stora sund och resorna var härliga sjöfärder.

På en färja gjorde vi bekantskap med en trevlig Västerås-familj, som sen dök upp i Kristiansund igen. Kristiansund hade tydligen blivit svårt skadat under kriget och var nu uppbyggt till en förtjusande ren och fin liten stad med små trähus i glada färger på en stenö utan grönska i någon form. Vi tältade på Atlant-campingen, där allt var mycket välordnat i alla avseenden. Vi föreställde oss, att så här ser det ut på Island med mossa och ljung på bergen. Inte långt från vår badplats låg rostiga taggtrådshinder från kriget kvar över bergen.

Färden gick vidare över nya sund och nya båtar fram till en stad av en helt annan karaktär. Molde var en fin badort med eleganta badgäster, som flanerade på söndagseftermiddagen.

På färjan därifrån smakade det gott med något ätbart från serveringen ombord. Romsdalsfjorden var enastående vacker. Precis som i Lugano, säger dom, som varit där.

Vi färdades nu på branta vägar tätt intill fjordarna. En väg var tydligen alldeles ny, den stod ej på kartan och den ledde till Stordal. Här höll man andan hela tiden, inte bara för att det var så vackert. En traktor som höll på på vägen mitt på söndagseftermiddagen förbryllade oss. Sen fick vi se, att han höll på att forsla undan en bjässe till sten, som rasat ned på vägen från den branta klippväggen. Den kunde ha krossat oss. Rätt som det var kom vi från det klara solljuset in i en lång mörk tunnel. Lyktorna hjälpte inte ett dugg, innan ögonen hunnit vänja sig vid ljuset. I Alperna är tunnlarna upplysta, men här var det hemskt. Då kommer det en bil emot oss. Gerd sätter på helljus för att hejda honom. Inte kunde vi backa ut igen. Tydligen var han urinnevånare, för han körde förbi och kom ut.

Stordal var en liten by i en liten dal med höga, höga berg omkring. Vi diskuterade tältplatsen och pappa placerade tältet på en mossig grässlänt, ej som mamma förordade på en torr stenvall, där vore det för hårt. Men det hade regnat en skur. Bredvid oss rann en grön klar älv ut i fjorden och där stod folk och fiskade lax.

På kvällen gick Erik och mamma på rekognoscering i samhället och blev då bekanta med den lätt påstrukne laxhandlaren Einar och hans stillsamma Agnes. Han bjöd oss ned i sin källare, drog en stor vass kniv och skar av ett par hekto rökt lax. Lite fick vi äta på stället och sen följde dom oss hem till tältet. Han la armen om mamma och sa: Du er vel ikke helt svensk Du, Du snakker ju saa man forstaar.

Vägen från Stordal skulle man icke befara vintertid utan en mängd försiktighetsmått, så när Erik började tala om sitt onda öra, vart msmma riktigt rädd och funderade åt vilket håll man borde köra till närmsta sjukhus, om man hade brått, på dessa farliga vägar. - Men hur det var så var det nivåskillnaderna, som kändes i hans öron och inget akut.

När vi skulle gå i säng den kvällen, hade tidvattnet stigit ett gott stycke, så det kändes lite ruskigt att krypa i säng. Men pappa hade ju så velat! Och vid en kontroll som mamma företog på natten stod tältpinnarna till stagen i vattnet, men vi klarade oss.

Höjdpunkten på resan var för mammas del, när vi satt i Valldal, efter en hisnande resa över gröna fjordar och branta vägar med kurvor och bussmöten, och väntade på färjan. Solen gassade, de skära maneterna skockades kring duc d'Alberna vid färjlägets gröna vatten och glacen var läskigt god. Bergen belystes i olika färger och utsikten var öppen och vid. Man hade knappt tid att kasta en blick i Perry Mason-boken.

Vid en brygga, där hela byn flaggade på halv stång kom en man ombord; vi funderade om det kunde vara prästen. Saken klarnade, när Gerd kikat i hans tidning, där mannen just läste ledaren: Vem blir bisp?

När vi kom i land ösregnade det. Naturen blev nu allt ödsligare och vi steg mitt in i fjällvärlden med sätrar och små stugor.

Vi pratade med en gammal gumma där uppe och frågade, om det kunde vara farligt att åka Trollstigen. Nej, det hade ännu aldrig hänt nån olycka där, sa hon. Sagt och gjort, vi fortsatte och såg en skylt, att här tågade Olav den helige till Stiklastad 1035 och här åkte kong Håkon i bil 1920 eller så.

På toppen av Trollstigen såg man vägen slingra sig i otaliga serpentiner och vita vattenfall leta sig ned utefter bergssidorna. Det var en upplevelse. Själva vägen var ej farlig att köra, då alla var så försiktiga.

I Åndalsnes låg vi sen på en förnämlig tältplats, med, som överallt i Norge till skillnad från Sverige, perfekta anordningar till de tältandes fromma. Här var utlänningar från hela Europa plus fem kanadensiska flickor, som tydligen hyrt bil i Frankrike och gjorde ett snabbt team work, då de satte upp sitt tält i ett huj.

Vi for nu på vägen, som man kände till från krigsrapporterna.

På middagen besåg vi en märklig stavkyrka, där man så sent som på 1100-talet ännu avbildade Oden i kyrkan, ifall han kanske ändå var den rätte guden.

Över Dombås och Dovre nådde vi en idyllisk sjö, där vi stannade. Endast Erik minns vad stället hette och han är inte här. Vi köpte mjölk i en liten gård, där dom hade en uppstoppad örn, som frusit ihjäl här, i farstun.

Lillehammer åter, var en större turistort. Här måste man se Maihaugen, deras Skansen.

Såna här flickor guidade på alla språk utom svenska. Och inte hann vi se allt fast vi gick där flera timmar och stannade länge i hantverksavdelningen.

Utanför Lillehammer spisade vi på själva Småfärutten.

Dagens bad tog vi sen i Mjösen, där vi under häftig storm övernattade i Ödegården.

Tälttaket höll på att flyga bort och det sjoade alldeles vilt hela natten. Sen blev det regn, regn, regn och vi for över Mysen, där vi köpte kaffebröd med oss hem raka vägen i god fart genom det totalt uppblötta svenska landskapet hem till Salta. Och sakta nynnade vi kanske på alla de melodier Erik om kvällarna hört i radio Luxemburg: She wore an itsy-bitsy-teeny-weeny-polka-dot bikini och If I had a piano I should like to play for you.

Hemma var allt väl. Tur att vi ej tagit vägen över Västkusten för att hälsa på Karin, ty hon hade resolut efter en besvärligt våt sommar packat och kört hem till Falun för att få se, vad det egentligen var för en villa, som Erik köpt åt dem.

Fredagen den 12 augusti for Stefan på scootern till Stockholm för att vara marskalk åt Interplanetariska Sällskapet vid den stora världskongressen i astronautik. Strax efter Stefan for Stefans föräldrar i bil tillsammans med Erik Z. på väg till Spelbo, där Lietje och Olle hade kafferep. Men redan i Valla-kröken måste vi stanna för där stod Stefan lite blek och lite dammig. Vi kunde ej rätt förstå, vad han kunde vilja, förrän han pekade på sin scooter, som låg i diket nära taggtrådsstängslet. Stefan hade fått sladd i det tjocka gruset i kurvan och stjälpt. Scootern verkade först oskadd men visade sig sen vara skev, så den måste till Västerås på reparation. Stefan fick i stället ta tåget och var mycket ledsen, att ej ha sin Mickel på alla resor inom Stockholm.

Radio och TV gav många program från kongressen och en kväll fick vi se Stefan med blågult band vara marskalk vid öppnandet på China. Stefan fick ett samtal på tu man hand med Wernher v. Braun på Stadshusets gård, där v. Braun lovade, att Stefan skulle få komma till honom i U. S. A. och arbeta där nån gång i framtiden. Stefan fick också hans autograf på sitt program.

När vi skjutsat Stefan till Stockholms-tåget, hämtade vi också Rolf, som kom från Falun, där han hjälpt morbror att måla. Hos Lietje och Olle fick han träffa en ung holländska, Margot, och prata engelska med henne.

Samma dag hade vi på Salta haft besök av en liten främmande 5-åring från Västerås, som cyklat hela vägen på en liten barncykel och ej hittade hem. Men han kunde precis tala om vilka föräldrarna var och var dom bodde.

Gerd frågade tant Eva till råds, om han borde söka den här platsen. Hon avrådde bestämt och till skillnad från morbror Erik, så följde Gerd hennes råd.

En lördag kom Ivar och Gull af Sillén på besök.

På blöta vägar for vi några gånger till Agnöudd [Agneudd] och badade vid de fina klipporna där.

Margareta, tant Karin, Barbro, mamma Märta.

På Hacksta var Morbror Erik och mamma på Margareta-kaffe med Klingbergs en kväll, medan morfar och mormor var i Österrike. Vi pratade mycket om Olle Hakelius' förestående Amerika-år.

På Strömsta var det en mycket rolig sommarmiddag med tre olika ogräsbord i matsalen: Kvickrot, tistel och flyghavre. Och en kväll var det kaffe på Strömsta med Spelbos holländska gäster.

På grund av allt regnande var det ytterst besvärligt med skörd och sådd. På rovlandsgärdena stod det blankvatten och skördetröskan fastnade i den leriga åkern. Men på andra ställen i Enköpings-trakten var det än värre. På Salta var det också besvärligt med folk, när bef.man Jönsson flyttade. Efter någon tid kom en pojke Nathansson till hjälp.

Morfar och mormor hade varit på Medevi och sommaren började ta slut. På mormors födelsedag kom Brita Schuberth, Signe, Eva och Klingbergs på kaffe i hallen, medan vi såg kommunisternas valprogram i T.V. Ty det skulle bli val till andra kammaren den 18 september.

Äppelskörden var enorm och det var en tungt lastad bil, som for till Stockholm, när skolan skulle börja. En härlig champinjonskörd hade vi också haft.

Vår våning i Farsta, Lysviksgatan 63, från 1957 ända till 2000-talet.
Olof Klingberg, Kerstin Brynell Klingberg

Vi, Rolf, Erik och mamma, återvände per tåg. Romolympiaden pågick och vi möttes av löpsedlarna: Guld-Gert! Och hur lever Gerd egentligen? Det var Gert Fredriksson det gällde, som fått guld-medalj i kanotpaddling.

Brev från Hertha Zenker den 30 augusti 1960.

September 1960

Stefan kom tillbaka 10 dagar senare och började med att vara sjuk en vecka. Men sen hade han mycket att ordna med som överfösare och hade sammanträden då och då under vilka skrattsalvorna dånade från hans rum.

Stefan hade två år tidigare varit med om att författa nollespexet varur följande är hämtat:
Stefan och Marksjö har laborationer tillsammans och skojar dessemellan.

Nu for mamma in till stan för att handla till Margaretas och Barbros födelsedagar, 14 och 11 år. Margareta fick saftglas och Barbro en klädning till Ginger-dockan. - Morbror Erik, Tant Karin och flickorna hade en augustidag varit i Stockholm för att roa sig. De bodde då i Farsta och Barbro hade på NK själv valt ut ett par nya klädningar åt Ginger. - När de kom tillbaka till Salta var Birr där, men hon blev tyvärr snart illamående och Rolf fick följa henne tillbaka till Stockholm.

Valdagen måste stackars pappa hjälpa till med middagen, mammas arm började krångla och efter att ha tagit en massa Bamyl, var mamma knappt i stånd att ta sig till vallokalen ens. Erik, som är mycket politiskt intresserad var förtjust och ville skaffa äkta make kuvert. Men det var i alla fall lite för omständligt. Högern led svåra förluster, men omedelbart efter nederlaget inträdde Erik i Unghögern och fick ett fint partimärke.

Stefan, som är mycket modersbunden, tillåter inte att mamma säger god natt till Erik, när han ligger, annat än möjligen i Stefans närvaro. Och kramar, ummar eller kyssar åt Erik äro strängt förbjudna från Stefans sida. Det är därför en spännande lek var kväll, när Erik ska nattas. Ofta tror man, att Stefan redan släckt och lagt sig, men då kan han ligga på lur bakom dörren. Eller också lägger han fram bråte, som mamma ska stupa på, när hon smyger in till Erik. Men själv vill han bli älskad bittida och sent. Bilden är hans sätt att be om väckning långt fram på dagen, när han har sov-morgon.

Rolf är det, som den uppmärksamme iakttagaren märkt, inte tal om i det här sammanhanget. Han fyller sitt ömhetsbehov på annat håll, fast nog skulle man rysligt gärna vilja klappa och kyssa och krama och umma med honom också.

Den 29 september återfinner vi mamma på Statistiska Centralbyråns kursdag på Margareta Hushållsskola med fin lunch. Det gute Gerd kom mamma ovetande för att hämta, men ack, hon var just utflugen.

Oktober 1960

 

Rolf fick mörk kostym från Carl Axels nya affär i Barskrapan. Renate Ackermann var här av en slump och sen kom Birr inte oavsiktligt med ett porträtt, som var mycket bra ritat av Rolf. Rakapparat fick han också.

Två dagar efteråt hade vi främmande. Stefan arbetade på Teknis, Erik var borta och det blev Rolf som välvilligt åtog sig serveringen. Dagmar väntar en baby!

Från 1 maj till 1oktober har Gerd haft lediga lördagar. Det har varit mycket bra, att ha en arbetsdag för pyssel hemma och en riktig vilodag.

Axel Holm, Astrid Flory, Arvid Flory, Clary Flory, Per Erik Styf, Dag Tollin.
Göran Franzén, Johan Martin-Löf
Johan Martin-Löf, Göran Franzén, Gerd Sjöstrand, Åke Persson, Mattias Soop, Gudmundur Gudmundsson
 

Så började statistiska intervjuerna i Farsta med omnejd. Gerd var snäll och skjutsade, när det var kvällsbesök och när det var långt utanför stan. Allt gick bra och ombedd av Centralbyrån deltog jag även i den Bostadsräkning, som följde på Folkräkningen.

Erik fick mycket beröm för den här uppsatsen, a.
Stefan spelade Porgy and Bess på grammofon omväxlande med Marksjös West Side Story.

"Vi hälsar vår nye lille granne välkommen och sänder varma lyckönskningar till hela familjen." Med dessa rader och en blombukett till Södersjukhuset tog Marianne, Mait och Märta emot meddelandet om lille Eberhardssons födelse.

Den stora invigningsdagen i Farsta Centrum randades. Kvällarna innan hade vi försökt kika in på torget, men det var omöjligt att smyga sig förbi vakterna. Tidningarna hade gjort mycket reklam och NK annonserade 5, 4, 3 dagar kvar.

På själva festdagen lyckades Erik fånga prinsessorna Sibylla och Margaretha med sin kamera. På Norge-resan blev han ju en skicklig fotograf och sedan under höstkvällarna också en skicklig framkallare.

Pappa och mamma pressades hårt mot NK:s glasdörrar i den enorma trängseln, men allt gick väl. Och vi drack kaffe hos oss med familjen Norelius. Gerd skjutsade hem dom och gick då miste om det storartade fyrverkeriet.


Så var det då dags för fest igen den 26 oktober. Rolf hade frågat: Vill Du ha en billig present med kärlek eller en dyr med hat? Det blev från honom dels en härlig ask med olika kex dels en burk persikor, så vad skulle jag tro! Stefan köpte strumpor på NK och Erik Les scrupules de Maigret, en hemskt rolig bok. Av pengar, som influtit från Gerd och släkten köpte Gerd och jag den fina Orrefors lampan med grön fot till bokhyllan.

Kerstin Stenström, Betty Schuberth, flickorna Kallenfeldt och Erland var våra kaffegäster och efter besök i centrum åt vi kastanjer.

November 1960

Erland bjöd oss en lördag i november åter på teater och en festlig supé med dans i Royals vinterträdgård. Med tanke på alla de goda vinerna ringde vi till Rolf, som var hos Birr, och bad honom att överta ratten vid vår hemresa. Så kunde vi helt njuta av den glada kvällen. Men mamma var mycket trött. Hon hade varit ute i Täby och intervjuat på eftermiddagen och mådde illa, så det gungade runt vid hemkomsten. Men det var det värt.

Stefan hade tidigare bevistat premiären på Wernher v. Braun-filmen.

Då i skrivande stund ännu inget svar inlupit, får man förmoda, som Stefan säger, att Ivan kommit över brevet.

December 1960

Stefan beställer väckning.

 

Jag hade turen att bli bjuden till Siri Holmer på bröllopet i TV med lunch till. Och senare på kvällen var vi hos Norelius Gerd och jag och fick se det hela condensed och dessutom Birgittas förlovning med Johann Georg av Hohenzollern.

Den 12 dec. var det skolans adventskonsert i Farsta nya kyrka, som vi vart mycket förtjusta i. Och den 13 var vi på Lucia-kaffe hos Zelleroths.

Mormor hade redan julhandlat vid sitt och morfars besök hos oss i november efter 6 dagar på Österskär.

Nu börjar det att dra ihop sig allvarligt till jul. Stefan är lätt förkyld. Han säger att han var jul gör ett överslag av värdet av de presenter han fått med särskild hänsyn tagen till penningvärdesförsämringen och indextalet och med ledning härav kan han sen utläsa, om hans popularitet är i stigande eller sjunkande. (I år har han för säkerhets skull köpt en bok åt sig för 70 kr. Den kommer att öka hans popularitet med en hög procent.)

Så kommer Rolf och Erik hem med så fina betyg. Rolf med A i latin och engelska. Han var så glad, så han inte märkte, eller gjorde han det, att jag kysste honom på båda kinderna.

Post scriptum

Redaktionen ber att få tacka alla sina kära för det gångna året och allt roligt vi haft tillsammans. Önskande Eder alla ett trevligt helgfirande och vederfående av hälsa och krafter förbliver jag städse Eder rekordunga

Märta

God Jul

Ingick ej i Liber.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den27 februari 2015.