www.zenker.se

Liber 1958

December 1957
Januari 1958 Februari 1958 Mars 1958 April 1958 Maj 1958 Juni 1958
Juli 1958 Augusti 1958 September 1958 Oktober 1958 November 1958 December 1958

Praefatio

Då vi nu år 1958 gå att fira jul på Salta, är det med stor saknad vi tänker på vår käre Rolf, som tillbringar ett år i Den Nya Världen. Må han vara glad och nöjd, även om han med en viss rörelse tänker på hur vi har det, "När som ljusen ska tändas därhemma".

Hans glada brev och ett hemlighetsfullt paket från Fredericksburg gör att vi lättare kan bära skilsmässan, i synnerhet som "Putte", ladugårdskarlen, lovat att vara stand in för Rolf under julaftonsmiddagen.

God Jul!

Quod evenit?

September-December 1957

Hösten 1957 rörde det sig i alldeles särskilt hög grad på det motoriserade området. för familjen. Stefan blev efter kort betänketid ägare till en scooter, som han döpte till Alfred efter greve A. Korzybski, A. E. van Vogt och A. Bester.

 

För att få framföra ett dylikt motorfordon måste Stefan enligt samhällets krav ha ett körkort. Här nedan ges exempel på ett av de kvitton, som utfärdades vid dylik prövning.

Men i skolan gick det bra, och alla tre pojkarna hade skrivit var sin uppsats om rymdraketer och fått fina betyg.

Den 13 nov 57 blev Rolfs moped stulen utanför biblioteket i Gubbängen.

Vi hade firat Lenes 50-årsmiddag i Borlänge, se föreg. årgång av denna tidning.

Anm. Texten om postmästare Börje Rosenberg och förste postassistent Olof Hall är delvis överklistrad med avlöningsreversalen. /SZ

Rolf och hans kamrat Norrbrink tjänstgjorde som paketsorterare i ett garage. Och där upptäckte Rolf Nannas julpaket och kom hem med det i sista stund före helgen.

Arbetet började kl. 5 och 6 på morgonen.

Julen 1957 hade vi alla en föraning om att Rolf kanske skulle fira nästa jul i Amerika. Var visste man ju inte. Det avspeglade sig i versernas mångfald:

Stefans önskelista var sig lik år från år. Så brukar också julfirandet vara. Julen 1957 lyckades vi något så när följa tidsschemat. Dock måste julklappsutdelningen avbrytas för ett Povel Ramel-program i T.V. med en föga julbetonad pyjamaskuplett.

Elvis Presley var vid denna tid Eriks speciella idol.

Golden Gate: Negro spirituals

Så Matteuspassionen fick anstå.
I soffan fr. v. mormor Gunhild, morfar Elof, tant Eva Widman, mamma Märta. På golvet: Erik Z., morbror Erik, Rolf, Stefan.

Efter julottan kom familjen Engdahl från Enköping på kaffe. Diverse julkalas förstås, bl. a. med Pernings på Spelbo. Julkaffe hos Bef.man Jönsson.

Och vad gjorde man annars? Deltog i Radions familjetävling, vilket så småningom resulterade i ett pris: Lis Asklund Människor emellan och Viggen Viggo.

Strax efter helgen blev Rolf kallad till Centralnämnden för skolungdomsutbytet. Nu skulle man ta honom i betraktande och Rolf var nervös, när han for och ganska nedslagen, när han kom tillbaka. "Åke" hade talat engelska med honom och bl. a. frågat, vad Rolf ansåg om Ungern. Rolf var ledsen för han tyckte sig ha varit för fåordig och blyg.

Januari 1958

Ja, så började ett nytt, spännande år. Erik författade en motivering varför han tycker om Elvis. Den skulle skickas till en tidning och första pristagaren skulle få träffa Elvis. Men sen blev Eriks bidrag aldrig insänt.

Så bjöd januari på två verkligt "förnäma" middagar:

Rolf var lycklig, när det visade sig, att han kommit med vid första sorteringen. men ännu full av oro över utgången.

Stefan erövrade en delad andraplacering i Gubbängens läroverk.

Februari 1958

Är det Erik och mamma, som är på besök, undrade Lene.
Stefan uppvaktade med en blomma.
Morfar hade rest upp till Esséernas sammankomst.

Mars 1958

Ulf Pernold.

Så kom då den spännande dagen, då Stefan skrev svenska i studenten. Mamma ringde till tidningarna för att få veta ämnena, men deras automatiska telefonsvarare gav inga uttömmande besked. Då var det bara att fara in till stan och läsa på depeschbyråernas telegram. O, ve inget rymdämne, som Stefan hoppats på. Vad kan han ha skrivit. Man blev ganska så nedstämd och visste inte, vad man skulle gissa på. Kanske isotoperna, men vad är det och framförallt vet Ef vad det är.

På hotell Cosy sammanstrålade mormor, mamma och morbror Henning, som också var i stor spänning, då Karin skrev samma dag. Med Mariann åt vi lunch på en liten grill och gick sen var och en till sitt. Henning skulle sen ringa till Farsta, när han fått reda på vad Karin skrivit. Men hur skulle han utan penna och papper kunna lära sig vårt telefonnummer 94 77 85. Ja, det var inte svårt. 94, då är Gullan född, 77 = Jesu djupa såren Dina i gamla psalmboken. Och sen 85: så gamla är vi snart allihopa.

Systemet fungerade perfekt. Karin hade skrivit om Arvet från antiken, samma ämne som Märta 1935. Och Stefan då? Jo, om isotoperna. För all del, om uppgifterna var korrekta så nog var svenskan hygglig, tyckte mamma. Men det är ju svårt att skriva glänsande om ett sånt här torrt fackämne.

På hala vägar for vi till Hagaberg, där Hetty gjort placeringskort i form av små vita elefanter, som hon sågat ut i trä. Och där pojkarna Klingberg uppförde Kasper-teater.

Färgfoton ingick ej i Liber.

På en utsatt dag träffades abiturienterna i skolan för att få reda på resultaten av skrivningarna. Efteråt skulle man samlas hos Isaksson för att ordna med huvudbonaden. Tack vare "Alfred" hann dock Stefan göra en avstickare hem och berätta:

A i svenska, både i uppsatsen och som sammanfattningsbetyg.
a i engelska
Ab i fysik.

Rektorn hade gratulerat Stefan till de fina betygen, men då hade Stefan varit för omtumlad för att fatta, vad det var frågan om. Här hemma vart vi också alldeles överväldigade, främst av svenskans A.

Senare kom Stefan hem i tropikhjälm med stora fina tofsar på.

Ett par dar senare skrev Stefan engelska och var ganska ledsen, när han kom hem. "Usch, det här, usch, tacka vet jag när vi får skriva matte och fysik, det blir något att bita i." Mamma rådde honom att ringa upp Lanthén och "slanten" pratade en halvtimme i telefon och Stefan blev glad igen och uppmuntrad.

Efter skrivningarna drack man kaffe hemma hos varandra. Efter matten var det Stefans tur att bjuda och man fick se Stefan komma hem med några kamrater och en stor brödpåse från konditori Rose Mari i handen. Man var på bästa humör, satte på Triumfmarschen ur Aida och alla kände på sig att den här gången hade dom i alla fall lyckats.

April 1958

Från påskfirandet på Salta minns man Strindbergs Påsk i T.V.

Annars gick vi sällan på bio. Vi hade ju vår hemska hyra att tänka på. Och så måste vi ju renovera Rolf, ifall han skulle få resa till U.S.A.

Men en dag fick mamma besked från kamrer Nilsson, att hyran skulle fastställas definitivt och gå ned avsevärt. I glädjeyra ringde hon in budskapet till första bästa telefonsvarare på Atlas:

Morbror var inte lika reslysten som Rolf.

Ingick ej i Liber.

Rolf gjorde en bejublad insats som Betjänten. Han hade röd frack, svarta sidenbyxor, vita strumpor och lackskor och en utmärkt mask.
Birgitta Ryttberg, Björn Hellström, Ingmar Ögren.

Eriks röda fina tjocka dyra tröja blev ett bestående minne av hans födelsedag. Nu är det bara 1 år tills han får köra moped. Hu så otäckt. Staffan Lundin kom och gratulerade. Erik är så duktig i skolan och är så förtjust att få gå i läroverket.
Stefan börjar arta sig bra sen prins Carl fått hand om honom.

Mitt i förberedelserna till Stefans examen kom det brev från Fredericksburg U.S.A. Rolf var redan antagen och hade fått sin egen familj och nu skrev dom så hjärtligt brev med foton och beskrivningar av sig själva. Rolf var salig, stoppade Nancys bild i plånboken och blev kär i henne på en gång.

Snart kom brev från Centralnämnden, där man undrade om Rolf skulle boka plats på Johan van Oldenbarnevelt för överresan till New York. Men när Bengt Törnqvist fick höra om Rolfs förestående U.S.A.-resa, erbjöd han honom plats på en av Walleniusbolagets båtar. Rolf skulle fått betala 900 med gruppresan för enkel resa, men med Bengts hjälp fick han nu fara för 15 kronor om dagen, deras självkostnadspris.

Alla svårare hinder tycktes nu undanröjda och Rolf satte sig ned och skrev ett inspirerat brev till Virginia:

Valborgsmässoafton firade vi hos Norelius med T.V. De hade nyss återkommit från en Berlinresa

Maj 1958

Erik tackade nej till Meijers inbjudan om konfirmationsläsning på Öland.

 

Under tiden hade dagarna för stud.examen fastställts, och tyvärr visade det sig, att Karin och Stefan skulle ta samma dag:

Mormor kom strax före examen upprusande med en skinka till studentmiddagen och med Maja Lisa Lundins hjälp kokades den. En mängd björkris tog vi in från avverkningarna runt omkring oss i Farsta, som skulle bringas att slå ut till den kalla snöiga dag man kunde befara att den 3:dje maj skulle bli.

Att vi tackade ja till Klerckers studentfest var naturligtvis lite lättsinnigt, men det var mycket roligt. Mamma hade också en sån trevlig kavaljer. Men vi for hem tidigt. Redan kl. 23,30 bröt vi upp. Sen var det förstås omöjligt att kunna sova. Inte ens sömntabletter hjälpte till mer än ett par timmars sömn.

Sen var det mycket att stå i. Vi lånade bord hos Forsmans och Lundins och dekorerade ute och inne och på bilen. Efter en del hugskott mer eller mindre djärva, som vi fått frångå, t. ex. att låna hästar på Farsta gård eller hyra en traxcavator att frakta hem Stefan på, stannade vi för scootern. Den kläddes med tulpaner, björklöv och stora ballonger. För Rolf var det också en stor dag den 3 maj, ty han fick köra scootern till skolan och styrde stolt förbi polisen, fast kamraterna spefullt ropade: Var har Du lappen?

Det blev lång väntan på skolgården i den iskalla blåsten.


Medan vi hemma knöt fast blågula band i de små björkarna på Lysviksgatan hade Stefan litteraturhistoria. Eftersom han var sist i gruppen, hade han tid att koncentrera sig på sin uppgift: Strindbergs kammarspel. Tack vare T.V. hade han en god föreställning om dem.


Birgitta Andersson, Fanny Francke, Mary Ann Schroff, Eva-Lotta Strange, Arne Liliequist, Bodil Rasmussen, Kerstin Rehbäck, Carl Ehrman, Björn Söderström, Wanda Klintberg, Oscar Hartzell, Ola Norlin, Johan von Schmalensee, Peter Wolf, Christian Kugelberg, Ulf König, Birgit Jödahl, Johan Nordenfelt, Klas Stenström, Kristina Klingberg, Anita Lundvall, Anna Vera Ståhl, Erik Fock, Björn Kylberg, Dagmar Wennerberg, Christer Almqvist, Karl-Åke Arrhenius, Vigner Karlsson, Sven Liedberg, John Westberg, Staffan Cederblom, Ove Jacobsson, Bo Wikström, Ulla-Britt Lundblad, Erik Wennerholm, Carl Ulrik von Essen, Jarl von Kantzow, Peter Agerman, Christoffer Collin, Anita Tollsmar, Lena Öhman, Nils Almroth, Thorbjörn Munthe-Sandberg, Lennart Nilsson, Göran Rehnberg, Gunnar Vingdal, Barbro Agnehag, Kerstin Ekström, Axel Edling, Svante Fornö, Anders Janson, Göran Odenstad, Bo Szizzlou, Björn Carle, Anders Eriksson, Styrbjörn Freske, Lars Kjellnert, Claes Nyman, Sven Salén, Lennart Sjöbäck, Hans Westling, Lars Abelin, Bengt-Eric Anderson, Leif Andersson, Rolf Dellrud, Robert Forslund, Lars-Börje Moen, Erik Norberg, Per-Inge Persson, Hans Fridlund, Bengt Linderholm, Monica Himmelstrand, Kersti Karlsson, Ann Loverfelt, Kerstin Montelius, Monica Nilsson, Gunnar Emanuelsson, Folke Lagerlöf, Erik Svensjö, Inga Brolin, Carin Bäckman, Birgitta Ekberg, Barbro Åstrand, Göran Eriksson, Staffan Eriksson, Bengt Nilsson, Sam Paulson, Thomas Schlyter, Jan Järperud, Dag Lindberg, Björn Lindfors, Leif Lindgren, Ingegerd Berggren, Cecilia Busck, Kerstin Esberg, Dagmar Fransson, Marianne Gustafsson, Stig Dunvall, Ulf Håkansson, Kerstin Dahlberg, Gunilla Hofvendal, Elisabet Rudhe, Hans Gerle, Klas Lifors, Björn Sandahl, Emy-Ann Andersson, Dagmar Bergström, Gunvor Bergström, Christina Nilsson, Anne-Marie Rydh, Krister Freund, Marie Louise Bratt, Anita Lundin, Hjördis Åkeson, Björn Fiskáare, Göran Sjöberg, Olof Sparre, Jonna Bankier, Gudrun Bergman, Ulla Bergne, Siv Billström, Sif Bjelkerud, Gunilla Häll, Ulfhild Krasse, Ulf Lindgren, Solveig Nylund, Seth Andersson, Hans Gråberg, Torbjörn Halén, Sven Ruthner, Hans Ekstrand, Olav Kallenberg, Ivars Neretnieks, Jan Renner, Stefan Zenker, Lars-Einar Larsson, Birgitta Larsson, Kaija-Liis Eistrat, Bengt Isaksson.

Så kom de då ut till slut, studenterna, men bleka och medtagna var de. En elev hade blivit kuggad, mycket orättvist, ansågs det. Det var malört i glädjebägaren.

Man färdades hem på olika sätt, mest på lastbilar. Till Lysviksgatan blev det en lång kortege med bilar, och folk hängde ur fönstren, när traktens förste student höll sitt intåg.

Sigrid i Sjogsta kokade kaffe åt 86 personer, som fick rum riktigt bra. Robert Montgomery tog fina foton av allt och på skolgården hade D.N. fotograf för att fotografera schackmästaren (?) Stefan Zenker.

Peka och klicka för att förstora.
Ingick ej i Liber.

Pelle Norelius hade gjort små sånghäften och ledde sången med sin vackra röst. På natten hördes sång utanför och där kom Stefans kamrater för att hämta honom till vidare öden och äventyr, som bl. a. bestod i att man beklädde en naken staty på Djurgården med ett par långa kalsingar.

En dag strax efter examen for Stefan och mamma med mormor i Taunus I [jfr 27 okt.] till Borlänge på Karins studentmiddag.

Det var en trevlig färd. Sen hade Stefan kamraterna hemma på en liten studentskiva.

T. v. Kaija-Liis Eistrat. T. h. Stefan, Sven Ruthner, Lars-Einar Larsson, Olav Kallenberg, Birgitta Larsson.

Marksjö hade middag på Bromma hotell.

Dom här dagarna sov Stefan om förmiddagarna och firade om nätterna, så ville man honom något, fick man meddela sig med lappar:

Rolf tränar the American style inför mötet med Redgraves.

Genom sin vänskap med Camilla fick Stefan ett fint erbjudande från Radiotjänst.

Och en vacker lördag följde vi honom till Malmötåget, där han makligt tog plats i en första-klass-kupé.

Dessförinnan hade vi firat

Sen vi uppvaktat Erik på morgonen, gick vi i Gustaf Adolfskyrkan, där Hjalmar Brundin predikade.

Nu började den sena våren komma på allvar och vi for ut på Djurgården för att äta kyrk-glace längst ut på Blockhusudden. Där var ett konditori med trädgårdsservering och chokladglassen smakade utmärkt, så vi beställde en omgång till. Just då fick vi se ryggarna på två motorcykelpoliser. Som dödens änglar i filmen Orfée såg de ut och det var dom också.

Och, som skalden så riktigt sjunger:

"Kärlek i augusti månad kan bära frukt i maj på en klinik."

Här kom inte den fulla mognaden förrän till jul. Ty polisens kvarnar mal långsamt men säkert, se följande sida!

Doktor Henning firade med Lene och Karin sin födelsedag i Rom.

Brev från Gerd till Märta den 29 maj 1958.

Juni 1958

Morbror Hennings nya adress: Albavägen på Lidingö.

Rolf firade en regelrätt namnsdag med presenter och tårta i st. f. Rolf-dagen, som han fruktade ej skulle firas i främmande land, där dom ej hade svensk almanacka.

Han fick bl. a. dalahästar och andra små saker att medföra.

Anm. Holmfrid-dagen inträffade den 4 juni. /SZ

Stefan hade installerat sig på hotell Arkaden i Malmö och skrev rara brev hem.

Sören Hoffman, Bengt Nordwall, Åke Åstrand, Boris Engström, Jimmy Balfour, Fred Clark Jimmy Sainsbury, Bo Wanngård, Sten Göran Axelsson, Allan Prentice, Frank Gallagher, Allan Featherstone, Harry Persson, Allan Moberg, Thilo Hanx, Siegfried Schmaeting, Jan Andersson, Olle Hallberg, Hans Dittmer, Bengt Nilsson, Bengt Larsson, Gunnar Lindell, Anders Väpsälainen, Staffan Widén, Ralph Macfie, Gösta Bodin.

Anm. Under VM var min uppgift att ladda film i fotografernas kameror. Filmen laddades i kassetter i en påse för att skyddas från ljus. Jag fick förstås också en massa andra uppdrag, som att sköta zoomning, bära utrustning, genomföra ljudprov.

Jag arbetade inte bara under VM. I början var jag på radiosidan hos hr Kugelberg, där jag fick lära mig allt om inspelning av radioprogram på magnetband (därav lappen om avmagnetisering). Som övningsuppgift klippte jag ner "11000 besökare" till "11 besökare" utan att klippet fick märkas. Jag skämtade också med hr Kugelberg genom att fingra på knappen, som skulle ha stängt av riksprogrammet.

Bland TV-fotograferna vid Valhallavägen 117 (TV var då ännu en del av Sveriges Radio) fick jag hjälpa till vid diverse reportage och inspelningar, t.ex. med Sarah Vaughan, Alice Babs (Tulpaner från Amsterdam), och "Strövtåg" med Karl-Axel Sjöblom, franska VM-truppens ankomst till Bromma m.m.

Tonen bland fotograferna var rå men hjärtlig. Efter reportage-filmning av en brandplats med dödsoffer: "Tog Du henne?" - "Nej, hon var kall!"

I Malmö lärde jag känna Lasse Holmqvist (som fick provbelasta läktartaken innan vi vågade oss ut...) och Håkan Ersgård, som senare blev en framstående regissör.

Tack vare anställningen fick jag fribiljett till semifinalen Brasilien-Frankrike (5-2) och finalen Brasilien- Sverige (5-2). Biljetterna var säkert dyra, så det var nog inte så många 18-åringar som fick se båda dom matcherna! /SZ

Besök i Ornäs-stugan med farmor Elisabeth ("Mutti") och Mariann.

Pappa fick nu också en ny arbetsgivare, nämligen fru Söderhielm på Exportföreningen. [Översättningar? /SZ]

Mariann flyttade den 8 juni ut till Farsta och bodde där till början av augusti.

I mitten på juni hämtade pappa och mamma Tante Hertha vid tåget från Berlin. Vi hade ej sett varandra sen kriget och det var ett rent under, att hon hade fått utresetillstånd. Hon fortsatte sen till Dalarna och besökte Salta på hemvägen.

Henning firade midsommar på Salta och det gjorde också Mariann.

Juli 1958

En sommarsöndag döptes Rolf Klingbergs lilla dotter i Teda och då var Sara och Carl med. De inbjöd oss att komma till Mackmyra och sagt och gjort, så for vi en lördag dit upp tillsammans med Axel och Gertrud. Vi hade matsäck med oss och drack kaffe bland mycket mygg vid Dalälven. Efter middagen promenerade vi i parken och besåg familjens svarta får nere vid paviljongen.

Rolf klättrade nedför brandrepstegarna, som finns vid sovrumsfönstren. Hemresan skedde under ösregn. Ett efterlängtat regn.

Ur Saltas gästbok.
Ej i Liber.
Mackmyra, parken.
Expaniens nationalhymn, författad av undersåten Erik.

Så tog Rolf farväl av alla och vi startade en lördagseftermiddag i juli f. v. b. Bremen, där Rolf skulle gå ombord på Granville den 5 aug.

Vi tillbringade första natten, som vi brukar, vid Varamobaden. Där var det iskallt i vattnet och mycket skoj och skratt hela natten, ty Carl Gustaf Lindstedt var gäst i en villa.

Nästa etapp var Helsingör, där vi också hade en bekant tältplats att komma till. En snäll dansk cyklade in till centrum och köpte morgonmjölk åt oss utan att vi bad om det. Vi steg upp och badade klockan 7 för att ha god tid till den beställda färjan vid Stora Bält. Det kom åskskurar gång på gång och vi häpnade över danskarnas service: De satte omdelbart ut skyltar vid vägkanten: Rabatten är blöt!

Sista biten framför Stora Bält fick vi fräsa på bra och kom efter lite tvekan ändå med i sista minuten på färjan. När vi sen mot kvällen kört över tyska gränsen, hördes ett skrapande ljud, och se då hade ljuddämparen rostat och lossnat. Pappa kastade resolut bort den och vi for in till Flensburg och slog läger vid Solitüde.

Brev från Gunhild af Sillén den 23 juli 1958 (till Amsterdam poste restante).

Vi firar att bilen har gått 10000 mil med kaffe vid vägkanten före Hamburg.

Nästa etapp var Hamburg. Vi gjorde en rundtur i hamnen och sen gick Erik resolut till en barberare och lät snagga sig. Först var han inte riktigt nöjd, se bilden, men när håret sen reste sig, som det skulle, blev han glad, och även Rolf började tänka på att ändra frisyr.

Mot kvällen började det ösregna och vi fick i bilen och mörkret "uns an die Reeperbahn herantasten". Men där glimmade ljusen och speglade sig mot den våta gatan.

När vi kom ut till tälten kl. 12 på natten, hade det regnat in i det , som vi lånat av morbror Henning, modell ä, och det var rått och kulet att krypa till kojs.

Över Braunschweig och Harz' vackra gröna berg nära ostzonsgränsen for vi sedan över Göttingen ned mot Frankfurt am Main, för pojkarna trodde, att det skulle finnas Cinerama där.

I Saalburg besökte vi det romerska kastellet.

Autobahn före Homburg.

Här nere i Main- , Rhen- och Mosel-dalen var det ljuvligt varmt och vi badade och drack vin, medan pojkarna mest spelade fotboll och åt glace.

Den härliga tältplatsen vid Gotenhagen [?], nära Kassel.
Vid Mosel.

Trier var en förtjusande stad. Där tog Rolf Erik med till en barberare och sa: Jag vill bli klippt som min bror. Sen Erik hade visat sig ett ögonblick, gick han, och frisören klippte hit och dit på Rolf i vild panik.

Pappa telegraferade för säkerhets skull till Bremen och bad om exakt besked, när Granville skulle gå. Svaret beställde vi till Amsterdam.

Luxemburg var en liten fin stad med trånga gator och ett litet, litet slott. Och landet var vackert.

Men vi hade ej tid att stanna länge på var plats. Att riva tälten tog också lång tid. Framåt alltså mot Bryssel. Det var så roligt, när folk började tala franska redan i Luxemburg, tyckte mamma men ej pappa.

Vägen genom Ardennerna till Bryssel bjöd på vackra vida vyer och trafiken var ej så besvärlig.

Tältområdet var så stort som hela Salta, med eget shoppingcenter och perfekta toalettförhållanden, om man undantar den manliga avdelningens petits trous. På kvällen begav vi oss till utställningen som badade i fantastiska ljuseffekter.

 

Atomium syntes vida omkring.

Allt var oerhört dyrt utom själva entrén. Och de orden besannade sig som en svensk turist fällde i Hamburg: "I Bryssel är det fan så dyrt, men far till Holland! Gud, vad det är stiligt där." - Det gjorde vi också, vi hade ju båten att passa och måste tänka på att ha lite tidsmarginal.

På vägen från Bryssel hälsade pappa på Åkerman på Arpic i Antwerpen.

Augusti 1958

Nu började regnet och höll sig långt in i Holland. Vi fick ta färjan vid

i ösregn och tröstade oss med varma härliga pommes frites i strutar och chokladglace.

Hela Holland verkade som ett gungfly. Överallt kanaler och vattenfyllda diken och marken svajade, när man hoppade på den.

I Amsterdam hämtade vi först vårt telegram, blev under tiden utsatta för många hotelljägare, men stod på oss, och när regnet slutade vid 12-tiden på natten, slog vi läger nära deras Stadion och deras flygplats. Vi fick också där se ett mäkta modernt ryskt trafikplan.

Vi gjorde förstås en färd under broarna.

På kvällen tältade vi i Haag vid stranden, där det blåste, så att tältpinnarna gång på gång slets upp och vi höll på att blåsa bort.

Här badade vi på söndagen i sol och präktiga vågor. Rolf höll på att sugas ut och kunde först efter förtvivlade försök nå land igen. Vi hade ej observerat en skylt, som förbjöd bad just där.

På kvällen for vi över Zuiderzee-dammen 3 mil lång. Följande dag gjorde vi lite chokladuppköp och överskred gränsen till Tyskland. Nu kände Mersan, att den åter var i sitt hemland och började krångla. Rolf bleknade. Skulle vi hinna till Bremen. Som tur var, fanns en bilverkstad i närheten, som ordnade biffen och efter ett par timmar kunde vi fortsätta och kom på utsatt tid till Bremen.

När vi hade hittat ut till Überseehafen, pågick ilastningen av bilar på Granville för fullt:

En natt till låg Rolf hos oss i tält. Dan därpå tappade pojkarna Eriks gula fotboll, nyinköpt i Hamburg, ut i Weser. Den guppade fort iväg nerför floden och över på andra sidan. Vi hade givit den förlorad, då vi plötsligt får se någon kasta sig i det smutsiga vattnet och simma efter den. Han gav Erik den och ville ingen slant ha: "Ich habe es gern gemacht, ich bin Mitglied der Lebensretter in Bremen".

Efter ett besök hos Tante Marga firade vi avskedet på Rathauskellern. Pappa måste prova vinflaskan, så att vi fick en bra årgång. Och det hela blev ju lite vemodigt. Men vi skulle ju inte gråta... så det var bara att fara tillbaka med Rolf, som nu definitivt gick ombord.

Tante Marga, "Muttis" syster, f. 1866
Här tappade vi bollen i Weser.

Dagen därpå besökte vi Rolf, blev bjudna på kaffe på båten och så plötsligt, tidigare än vi trott, var det dags att lämna båten och där stod han lilla Rolf högt uppe. Sakta, sakta gled Granville ut och vi vinkade och vinkade och fotograferade och följde med båten till fots och vinkade och vinkade. Båten blev mindre och mindre i solnedgången. Hur skulle den kunna klara sig över Atlanten?

Sen for vi med bilen och fick ny ljuddämpare. Små barn gick med lyktor och sjöng: Ich gehe mit meiner Laterne.....

Sen for vi hemåt, glömde ej högertrafiken och stannade åter en natt i Flensburg, där vi fick en liten buckla på bilen i mörkret. Sen var Korsör nästa nattställe och därifrån över till Hälsingborg. Vi satt vid vägkanten i Skåne och drack kaffe och det var en fin eftermiddag. Och vem hade tänkt att det skulle börja regna igen. Men det gjorde det och vi for hela vägen direkt hem till Salta. Nöjda med resan och glada att vi sluppit olyckor.

Vi hade ivrigt väntat på brev från Rolf. Och det första kom från Le Havre. Sen dröjde det länge igen och så kom det till mormors födelsedag. Det berättade om hur han tröttnat på båten och stigit i land i Boston, en stad på 7 milj. [nja, 4 milj. i Boston-området], ensam i morgongryningen.

September 1958

Stefan praktiserade nu på Bahco och for ut och in med Alfred.

Ingrid och Wolfram Kiendl.
Greta Arwidsson, Lilian Rundberg, Mariann Tiblin
Anm. Mamma placerade Saltaposten med "Gott Nytt År" här i anslutning till arkeologiartikeln. - Baksidan med avslutningen är fastklistrad. /SZ

Vi flyttade tillbaka till Farsta. Mutti hälsade på oss några dagar på vägen hem från Tyskland.

Sen kom morfar till kyrkomötet. Vi hade ju nu ett gästrum, när Rolf var borta och det stod aldrig tomt. Kyrkomötet bragte enligt traditionen luncher, supéer, biosar m. m. med sig. Särskilt minns man med tacksamhet kvällen på Berns och Poppe-filmen på China.

Stefan och mamma bevistade slutdebatten.

Den nya stadsdelen Farsta växer upp. Utsikten från vårt badrumsfönster mot söder. Här, i utkanterna av Södertörns Villastad, hade vi sprungit med karta och kompass några år tidigare. /SZ

Fru Zenker hade försökt att intressera Dir. Haglund för anläggande av en ny väg från T:banan till Lysviksgatan. [Då ännu en provisorisk station norr om Farstavägen. /SZ] Han hade ej gått i land med uppgiften, varför fru Z. själv fick ringa till Gatukontoret och lägga fram saken på ett sätt som gjorde att arbetena på vägen omedelbart sattes i gång. Vägen är nu färdig, försedd med stentrappa. Slingrande och naturskön är den, därtill oerhört praktisk.

Sen kom Nanna och Otto i slutet av sept. De var sig så lika. Glada och mycket intresserade av Stockholms byggen var de fulla av entusiasm för allt och vi hade trevliga dagar tillsammans. Vi hade Lochmanns och Firnhabers här en kväll.

Oktober 1958

Mamma bekantar sig med "Sing-Sing" på Teknis.

Fint att Stefan kom in på fysiken.

Kallenberg, som är inkallad, har målat ett utmärkt porträtt av Stefan i 3:e ring, som nu är färdigt.

 

Intagna på Teknisk Fysik 1958:

Henrik Almström, Västerås, Sven-Eric Andersson, Sthlm, L Bergstedt, Linköping, Aina Billström, Sthlm, Lars Danielsson, Norrköping, Lars Eric Ericsson, Frustuna, Åke Gustafsson, Boden, U Harrysson, Sollefteå, A Hedberg, Nacka, Jan-Olow Holm, Sthlm, Bruno Hopstadius, Kramfors, Jan-Olof Jansson, Karlstad, Anders Johansson, Finspång, Olov Johansson, Östra Ryd, Olav Kallenberg, Sthlm, Pentti Kölhi, Ronneby, B Ling, Västerås, Hans A Löfberg, Sundsvall, Karl Malén och Bertil Marksjö, Sthlm, Lars Nilsson, Umeå, A Norlin, Sthlm, Viktor Oja, Svanstein, Östen Rapp, Sthlm, S Rikte, Lidingö, Lars Sjöstedt, Rengsjö, Ulf Smith, Eskilstuna, Bertil Storåkers och Torsten Ström, Sthlm, P Thörnblad, Kristinehamn, Åke Wallin, Visby.

Exempel på nolla.

 

Den suddiga texten: "Sektionernas ordningsföljd: F M S E V K B A L. Sektionens färg: orange. 0-an skall vidare tisdagen den 7 okt. kl. 1800 infinna sig i ritsal där hon skall underkastas ytterligare prov."

Nils-Ove Bielsten, Carl-Magnus Hektor, Christer Ohlin, Robert Meyer, Lars Ingelstam, Bengt Andersson, Bengt von Bahr, Per-Olov Eriksson, Thomas Rossby, Palne Mogensen, Björn Askert, Håkan Tideström.
Stefans nolleprov: Att samla anhängare till detta nya parti, vars program han själv formulerat.

Rolf fick fotografier från sommarresan och ordet Love sig tilltelegraferat. Tårtan med 17 år på tog vi med ut till Albavägen, där Henning och Lene med flickorna deltog i födelsedagskaffet på de brädor, som skulle föreställa altanen.

Stefan tackade nej för att i stället kunna triumfera i schack på Teknis. Där blir han emellertid i grund slagen.

[Men jag deltog framgångsrikt i landskampen mot Norge 1957. Det nämnde Mamma inte i det årets Liber, minsann! /SZ]


Mammas födelsedag firades först med Rudolf och Gabriel Zenker på Grand kl. 9. Sen kaffebricka i sängen hemma kl. 11. Sen orientering i Farsta och till sist Kallenfeldtarna och Kerstin på middag.
Efter några dar kom det paket från Rolf med grammofon-LP, plasttabletter och bok om Fredericksburg. Brev skriver han flitigt och berättar så roligt om både Patricia och ett och annat.
Fredericksburg 1958?

Dagen efter mammas födelsedag råkade morfar ut för en svår bilolycka. Han krockade och slungades med bilen, som slog runt flera gånger, ut på gärdet. Som genom ett under kunde han själv oskadd kliva ur bilen.

Brev från Sibylle till Märta den 31 oktober 1958.

November 1958

Långt efter det att annonsen varit införd och efter sen mamma svarat, blev hon antagen som extra lokalombud. Det var i början av november, som hon fick plugga in en liten kurs. Och sen sätta igång med intervjuer.

Erik köper radio i st. f. moped. Klokt drag av en 14-åring.

Hökarängen nov. 58. Erik Zenker valde med hr. Aggeklints hjälp ut en trevlig Philetta på måndagen. Den pryder nu hela hans studerkammare och eggar honom att göra sitt yttersta i kampen med läxorna.

Härvid har han god hjälp av Stefan, som brukar ge honom en duvning i realämnena före skrivningarna. Hans exempel äro hämtade ur det pulserande livet (eller döden), se t. ex. fråga 7 och Eriks svar.

I ett april-nummer av The Free Lance Star, Fredericksburg, hittade Rolf följande artikel:

December 1958

Den 5 december kom Rolfs egentliga genombrott som skådespelare. Efter succén kysste den kvinnliga regissören alla manliga medverkande.

Vemod av Stefan Zenker

Människan är ett kloster
Som vissnar i den nedgående solens sista skymning.

All min längtan virvlar ut
Under Plejadernas meditativa tvekan

Och min glädje blir till en krater
Som andlöst väntar på den återkommande, evigt sjungande.

Stefan och Erik har båda blivit poeter. "Ät först och dikta sen", måste mamma mana vid matbordet.

Under november-december hade mamma en hel del att göra med sina statistiska intervjuer. Ett fåtal gånger blev hon direkt avvisad. Här och där blev hon trakterad med ett och annat, och hos en ensam man blev stämningen t. o. m. så spröd, så han bad henne att ej nämna för sin maka, att vi haft så trevligt tillsammans.
En enkel biljett Bremen-Boston.
Lagom till jul kunde tillfälliga lokalombudet (Loko) sätta in sin lön för november, 365:- på Svenska Handelsbankens nyöppnade kontor i Farsta hos kamrer Schönberg.

Pappas teckningar inför morbror Eriks 40-årsdag i januari 1959. Strängnäs, Uppsala, Luleå och Falun, att broderas på en bordduk. /SZ

Slutord och julönskan

Redaktionen tackar läsaren för hans årliga intresse för denna julpublikation och ber honom att tillsammans med redaktionen med gott mod styra ut mot ett nytt års öden och äventyr.

Tillönskande oss alla en god jul och ett gott nytt år.

Märta
Red. 24.12.58

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 15 mars 2015.