|
"Finska Märta"
|
Anm. Märta Wikholm var "krigsbarn" från Finland
som bodde på Salta under några år. Hon stannade i
Sverige, blev bibliotekarie och förblev vän i familjen hela
livet. Hon förblev ogift och avled på 1990-talet, tror jag.
- Det litet naiva dagboksutdraget av en ung skolflicka är ställt
till Erik (af Sillén). /SZ
Utdrag
ur min dagbok om Tant Gunhilds 50-års födelsedag 25 augusti
1944
24/8 Dagen före skrev jag bl.a. i min dagbok att jag nu
sovit andra natten i Eriks studerkammare, eftersom "Strängnäsfaster"
sov i Banka. Jag sover i en mahognysoffa. I den är Märta född.
Så har jag ett gammalt gevär! På f.m. ringde Erik från
stan att han skulle komma hem. Kokfrun Andersson hade kommit på
morgonen. Märta och barnen mötte Erik. Han undrade hur jag
vågade ligga ensam i flygeln med alla spöken. Jag
sade att jag hade geväret. Erik sade att han brukade ha en brovning
under kudden. Jag skalade äpplen. Erik piskade stolar. Han satt
själv på en och slog på en annan. Jag lärde honom
"rationell" piskning i gengäld för att han under
sin "jordpermission" lärt mig att hälla i kaffe
rätt. Jag borstade av stolarna, då Erik och Märta måste
åka till bussen efter paket.
Hjälpte Tant att lägga på borddukarna och duka borden
med tallrikar, silver och glas. Märta lade ut de små blomvaserna
och de solfjädersformade servietterna, av vilka Stefan och Rolf
hade lyckats förstöra de flesta! Hjälpte Erik med hans
"KOMISKA" (anmärkning: ja, så står det, hur
månne den gick till?) damning av halldraperiet i trappuppgången.
Efter maten och disken fortsatte vi med borddukningen.
Vid 9-tiden slutade vi och Tant blev körd i säng av Erik,
ty han och Märta skulle börja dekorera verandan. Läste
på kvällen i Lennart Segerstråles bok "Finlandiafreskernas
år", som jag skulle ge Tant i present på den stora
dagen.
50-årsdagen
Jag var uppe vid ½ 9-tiden, då syföreningstanterna
kommit för att gratulera och skulle bjudas på kaffe. Därför
hade dukats ett runt bord mitt på gårdsplanen. Jag fick
tillfälle att överräcka min gåva åt Tant
Gunhild vid bordet före kaffedrickningen och gratulerade henne
till 50-årsdagen och hoppades få uppleva hennes hundraårsdag.
Tant var glad över boken. Hon hade hört Segerstråle
tala vid ett Oxfordmöte. Hon tyckte det var onödigt att jag
skulle uppvakta henne med denna dyra bok. Fru Nordgren (befallarns fru),
en främmande flicka (hjälp för dagen antagligen?), fru
Berglund, Greta Malm, föreningstanterna, födelsedagsbarnet
och Farbror Elof satte oss runt bordet och lät oss väl smaka
av vetelängd, "örfilar" (= kanelbullar), 7 sorters
kakor, rulltårta och tårta. Märta kom till. Man ropade
på Erik, som drog glassmaskinen, att han skulle komma och fotografera
oss. Det gjorde han, 2 ggr. Kökspersonalen gick in. Erik satt bredvid
mig och frågade om vi alla fått 2 tårtbitar.
Sade att vi fått 1. Då vågade han inte ta till, trots
att Tant bjöd honom som "utsvulten fosterlandsförsvarare".
Erik och Märta hade dekorerat verandan med eklövs- och rönnbärsgirlander.
Gerts gamla namnchiffer från bröllopet 1939 hade uppstått
i ny gestalt, omvirat av maskrosblom. Vid ingången till gården
hade folket virat samman 2 ungbjörkar till en vacker båge.
Innanför den var upphängd en ståltrådsställning
omvirad med blågula band, där det stod "50 år"
i litet ojämnt stora bokstäver. Frågade om Erik behövde
hjälp med glassmaskinen, men han klarade sig. Såg att blomvasen
på bordet fallit omkull så jag "bärgade in"
den. Diskade. Tant sade att vi i all hast äta Mjölkcentralens
filmjölk. Dukade på gården. Blott Farbror Elof och
jag infann oss, snart även Erik. Tant hann inte äta! Torkade
disk. Höll efter pojkarna, då Klingbergs kom och uppvaktade
med en pumpa! "Stora gåvan" kom på kvällen.
Vi höll oss nära redskapsskjulet och stallet. Stefan hittade
på att gå in i garaget och börja "köra"
Farbror Elofs fina bil, som stod utan ringar. Fick honom därifrån
just när det kom en bil kl 2 från Västerås Svenson
(Hakonbolagets grundare o. högsta chef) med sina 2 bröder,
deras fruar och sin egen fru. Han är Farbrors kusin. Var in för
att hälsa på dem. Gick sedan ut igen med pojkarna. Jag drack
så kaffe ensam. Åt flere kakor så jag nästan
höll på att må illa.
Erik och jag dukade kaffe för 11 personer på gårdsplanen
tills Domnarvsfamiljen och Strängnäs-faster kom kl ½
4 med bil. Fick hälsa på dem. Marianne är 9 år
nu. Hon hade förändrat sig, permanentat hår, men de
stora vackra ögonen har hon fortfarande! Hennes mamma är trevlig.
Mörkhårig, tyska, heter Lene. Vi drack kaffe. Faster Märta
(60 år) från Strängnäs var en ny bekantskap. Hon
fick Erik att lova skaffa henne en begagnad radio för c:a 80 -
100 kr, på vilket han först skulle få 1 % ersättning,
som höjdes till 5 %. Erik talade om sin egen radio i Uppsala. Den
är köpt begagnad. Farbror Henning hade sin present i en stor
låda. Någon gissade på kylskåp. Den innehöll
en "Assistent", en maskin som mal, skär, mosar, passerar,
knådar, kärnar, vispar och stoppar korv. Tant hade tidigare
talat om att hon önskade sig en sådan. Snart provades maskinen
i köket att mala kött. Den gick svagt, ty strömstyrkan
var oriktig. Erik "matade" in och mixtrade med kontakter så
Tant trodde han skulle dö.
Senare var jag i flygeln. Såg farbror Henning och Erik i trädgården.
De hade varit till sjön och badat. Måste ropa på Erik,
ty flickorna (Marianne, Ingela, Karin) och Stefan hade varit här
i mitt rum och lyckats stöta till det gamla golvuret, så
att det föll över oss alla och skulle ha skadat oss, om inte
Marianne och jag hade lyckats få klockan att stå igen. Faster
Märta kom in och yrkade på att Erik skulle laga det. Erik
kom och ställde klockan på lut bakåt och hoppades att
jag inte skulle vara orolig om den ramlade på natten. Faster Märta
hade 3 ggr. varit in till mig. Först hjälpte jag henne att
knäppa tryckknapparna på hennes gråvitsvartblommiga
frasande sidenkjol. Massor med knappar! Andra gången frågade
hon om hon kunde vara utan skärp, ty hon hade tappat bort det.
Det gick an. Hon bad mig klippa upp några stygn (på hennes
spetskrås) som satt för stramt. Tredje gången måste
jag klippa bort ett besvärligt knäppe. Hon tackade sin "lilla
hjälparinna" tusen gånger. Jag klädde mig i den
blommiga sidenklänningen. Gick sedan upp.
Marianne och jag placerade oss på verandan och kom på så
sätt att hälsa på en del av gästerna. När
vi varit inne och tittat hade fru Insulander och dottern Agnes kommit.
Greta Malm tog emot kläderna vid bilarna. Erik var vicevärd
och gick gästerna till mötes. Jag hälsade på Hakelius
och den feminina (!) Nils Thulin (Stig Järreltyp + glasögon
+ lena damhänder med klackring + "slickat" hår).
Erik och han kom ut på trappan. Nils stirrade på mig. Visste
ej om jag skulle vända mig. Jag försvann ut i köket och
såg på när gästerna anlände i sina bilar.
Kände mig beklämd på något sätt. Jag kunde
ju inte fordra att någon skulle ha tid att bry sig om mig. Gick
ut för att söka reda på flickorna, Rolf och Stefan.
Jag gick till ved- och redskapsskjulet. De lekte tåg med Eriks
gamla barnvagn. Fick bli lokomotivförare. Vi körde fram och
tillbaka på landsvägen, tog upp och släppte av passagerare.
Marianne var konduktör och klippte riktiga barnbiljetter. Annas
pojke och en främmande pojke stod och skrattade åt oss.
Vid ½-8-tiden "vågade" vi oss till verandan.
Middagen hade just börjat. Tant sade att jag skulle få sitta
vid "ungdomsbordet" i hallen. Härligt, då behövde
jag inte sitta vid "barnbordet" i övre hallen. Vi satt
7 runt bordet. Agnes I och Nisse T. i soffan, en klasskamrat till Märta
vid kortsidan mot väggen (anmärkning: vem månne hon
var?), Marga Hakelius, Erik, jag och Märta. Hade alltså Erik
till bordskavaljer, fastän han naturligtvis delade sitt intresse
mellan Marga och mig. Vi fick underbar mat. Jag åt riktigt bra,
fick allt i mig och spillde inte (anmärkn nu: Underbart, precis
som om jag skulle ha varit ett litet barn, stolt att jag klarat
mig så bra bland vuxna!) Vi hade gående bord. Många
rätter till smörgåsbordet på det utdragna matsalsbordet,
som i mitten var dekorerat med ljung, rönnbärskvistar och
gula blommor. Det fanns räk- (hann aldrig smaka av det) och svampomelett,
fiskaladåber, fiskrullader, prinskorv med äggstanning, små
köttbullar, "Janssons frestelse", krustader med grönsaksfyllning,
tomat, gurka, rödbetor, sallat, härlig sås och grönsaker
m.m. Härlig hemlagad glass. Tog 2 portioner.
Under glassätningen började talen. Farbror Elof talade först
till Tant Gunhild. Han nämnde om att Tant kvällen före
varit till sin mammas och sonen Pers gravar. Nu hade hon fått
hem Märta och barnen och Erik, så hon hade alla sina egna
omkring sig. Skålar dracks och hurraropen klingade. Så talade
brodern Henning, om Tants känsliga sinne, som gjorde, att hon rörs
av allt och av alla. Kyrkoherde Sandgren i turen, men jag hörde
bara enstaka ord ute i hallen. Lene kom ut från salongen och tackade
Tant för att hon fått vistas som krigsbarn i hennes hem och
för de gångna åren. Det var första gången
hon höll tal. Hon läste så upp en vershyllning på
tyska från sin mor och sina syskon i Tyskland. Sedan läste
Erik upp telegrammen 29(?) st, men glömde bort att säga avsändningsorten.
När han läste upp Pappas och Mammas telegram vände han
sig mot mig. Erik sade, att då han legat utkallad hade han ej
hunnit tänka så mycket på ett tal till mamma och kunde
därför blott skåla och be alla förena sig i hurraropen.
Vad dum jag var som inte tänkt ut ett kort tal! Jag hade inte behövt
säga många ord. Ångrar mig så. (Anm: det gör
jag än idag!)
Erik serverade madeira. Drack 2 glas. Flaskan ställde han under
bordet! Nisse o. Erik tog snaps. Erik hällde Nisses glas så
fullt att Erik lovade honom 10 öre om han kunde dricka ur det utan
att spilla. Nisse vann, 10-öringen åkte fram o. tillbaka
över bordet. Slutligen försvann den i hans ficka. Han blev
uppmanad att flytta sig närmare Agnes. Tror jag inte karln rodnade!
Erik var borta när förfriskningarna serverades. Jag följde
med de andra vid vårt bord o. tog för mig. Märta kom
o. sade att vi egna ju skulle ta till sist. Då var det redan gjort.
Det harmade mig. Vad skulle de andra tänka! Erik konverserade Marga
rätt mycket, mig litet mindre. Men som vicevärd måste
man ju i främsta rummet vara artig mot gästerna. Marga hade
en privatelev under sommaren. Erik sade att jag fått pröva
på hans undervisning. Så snäll som han var mot
mig skulle han inte bli mot sina riktiga elever. Det var ju också
stor skilnad med privatlektioner. Efter maten starkt kaffe. Senare pumpa,
karameller (från Thulins). Efter kl. 24 serverades kaffe med 7
sorters småbröd, hembakade wienerbröd o. vetebröd.
½ 1 bröt gästerna upp. Vi gick till sängs. I köket
höll man ännu på någon timme med att diska upp
och städa undan. Erik kom efter till flygeln för att
hämta fasters klädning. Hur vi än sökte kunde vi
inte finna något skärp.
Lördag 26
augusti 1944
Middag för gårdens anställda. Premiär på
hyllningssången.
När jag kom upp, satt alla redan i hallen och åt, ty Lene
och Henning skulle resa till Stockholm med 10-tåget. Vi hade mycken
disk under dagens lopp och borden skulle dukas om. Efter frukostdisken
gick jag in i biblioteket, där faster Märta satt och stoppade
strumpor och ville tala politik. Erik satt med armen omkring Märta
på en bänk vid päronträdet. Jag hade sett då
han gick ut med papper och penna och frågade om jag kunde sjunga!
Jag hade lovat att följa Marianne till lekplatserna, där
vi lekt för 2 år sedan. Snart var det kaffedags och Erik
ropade på oss. Framkommen till altanen (Marianne hade sprungit
förut) hörde jag sång av Erik och flickorna! Erik sade
att jag skulle komma med och sjunga en hyllningsvisa till Tant på
melodin "Höga berg och djupa dalar". Så sjöng
vi de 5 verserna som Erik (mest tror jag) och Märta satt ihop.
Tant blev glatt överraskad. Farbror och Tant satt och höll
varandra i handen. Vi tog visan flere gånger. Så drack vi
kaffe med chokladtårta. Erik sade att vi skulle ta sången
som bordsvisa och bad Marianne och mig att mångfaldiga visan.
Vi gick ner till flygeln. Närmare ½ 5 satte vi igång
med arbetet. Erik var ner ett tag vid 6-tiden och inspekterade. Han
tyckte att barnen "varit riktigt duktiga"! Han tog originalet
då Märta skulle försöka hinna skriva några.
Marianne hann med 3 och jag 13 el. 14 och Märta ett par, så
det förslog till de 60 personer som skulle komma. Men så
skrev vi också till närmare kl. 7 med avbrott för omklädning.
Bad Marianne springa och fråga Erik om han kunde skriva: "Var
god vänd!" på papprets ena sida. Erik gillade det.
I stora salen vid vårt bord nära altandörren hade vi
gott om utrymme. Vi satt bara 6 där, fastän det var dukat
för 10. Anna satt där och åt med kniv. Hon undrade om
man inte blev "vimsig" av madeiran. Jag lugnade henne. Hon
skålade med mig. Tant skålade med henne. Vid bordet satt
Marianne, Karin och så vi 3 Märtor bredvid varandra. Samma
mat som föregående dag, men huvudrätt nu stek med bönor.
Glassen uppskattades. Man stod färdiga att hugga in för andra
gången när nya fat bars in. Erik satt i biblioteket där
det var dukat för herrar. Efter maten bjöds cigaretter omkring.
Faster skålade med mig. Tant serverade Anna glass. (Anmärkn:
Anna var i "extas" den kvällen minns jag!) Sökte
upp Marianne. Vi gick till flygeln efter pennor och bläck. (Antagligen
fabricerade vi flere hyllningsverser, vill minnas att många ville
ha dem hem som minne.) Satte mig i hallen en stund. (Hur länge
hade jag varit borta? En undran med tanke på den "hemska"
fortsättningen.)
Melonerna hade burits in. Hade sett en massa människor, herrar
mest, vandra förbi mig med glas i händerna så jag gick
in för att ta för mig. Tyckte att nu kunde vara min tur. Gick
in i salen, tog en assiett vid bordet, där ingen (!) befann
sig. Skulle just hugga in på melonen då jag liksom paralyserad
stirrade på melonen, som stod orörd. Det surrade runt
omkring mig. Märta kom och sade att ingen annan hade börjat
än! Varför upplöstes jag inte och försvann! Vad
tänkte alla dessa människor? Varför skall jag ofta vara
så tanklös och "dabba" mig? Kom ut ganska snopen
till hallen. Erik stod där men försvann snart. Också
i kväll serverade han madeiran. Gick ut i köket för att
lugna mig. Torkade kaffekoppar och silver. Märta kom ut och sade
att jag skulle komma och ta melon. Då log jag mot henne ty jag
tyckte att det var bäst att ta "melonaffären" från
den humoristiska sidan. Slog mig ner i hallen. Erik kom och satte sig
brevid mig med melon! Bord för 2! Erik verkade märkvärdigt
tystlåten o. fundersam. Det smittade på mig. Det var mest
jag som talade om kriget, att jag skulle resa hem i september. Om skolan
inte kunde börja skulle jag läsa korrektur igen på tidningen.
Vi hade alarm 4, 5 ggr mest nattetid. Arbetet blir sent, kanske skulle
jag få sova på tryckeriets vind. Inte för att där
var något säkrare än hemma. Men jag menade att man dör
nog oberoende av var man befinner sig. Erik höll med mig. Kanske
tänkte Erik på sin mor o. allt vad hon betytt för honom,
på sina egna, på kriget eller var det kärlekssorg han
grubblade över? Jag vet inte och jag har inte rätt att blanda
mig i hans tankevärld. Han satt mest och stirrade neråt.