Gunhild af Silléns 50-årsfirande

Utdrag ur Märta Wikholms ("Finska Märta") dagbok

"Finska Märta"

Anm. Märta Wikholm var "krigsbarn" från Finland som bodde på Salta under några år. Hon stannade i Sverige, blev bibliotekarie och förblev vän i familjen hela livet. Hon förblev ogift och avled på 1990-talet, tror jag. - Det litet naiva dagboksutdraget av en ung skolflicka är ställt till Erik (af Sillén). /SZ

Utdrag ur min dagbok om Tant Gunhilds 50-års födelsedag 25 augusti 1944

24/8 Dagen före skrev jag bl.a. i min dagbok att jag nu sovit andra natten i Eriks studerkammare, eftersom "Strängnäsfaster" sov i Banka. Jag sover i en mahognysoffa. I den är Märta född. Så har jag ett gammalt gevär! På f.m. ringde Erik från stan att han skulle komma hem. Kokfrun Andersson hade kommit på morgonen. Märta och barnen mötte Erik. Han undrade hur jag vågade ligga ensam i flygeln med alla spöken. Jag sade att jag hade geväret. Erik sade att han brukade ha en brovning under kudden. Jag skalade äpplen. Erik piskade stolar. Han satt själv på en och slog på en annan. Jag lärde honom "rationell" piskning i gengäld för att han under sin "jordpermission" lärt mig att hälla i kaffe rätt. Jag borstade av stolarna, då Erik och Märta måste åka till bussen efter paket.

Hjälpte Tant att lägga på borddukarna och duka borden med tallrikar, silver och glas. Märta lade ut de små blomvaserna och de solfjädersformade servietterna, av vilka Stefan och Rolf hade lyckats förstöra de flesta! Hjälpte Erik med hans "KOMISKA" (anmärkning: ja, så står det, hur månne den gick till?) damning av halldraperiet i trappuppgången. Efter maten och disken fortsatte vi med borddukningen.

Vid 9-tiden slutade vi och Tant blev körd i säng av Erik, ty han och Märta skulle börja dekorera verandan. Läste på kvällen i Lennart Segerstråles bok "Finlandiafreskernas år", som jag skulle ge Tant i present på den stora dagen.

50-årsdagen

Jag var uppe vid ½ 9-tiden, då syföreningstanterna kommit för att gratulera och skulle bjudas på kaffe. Därför hade dukats ett runt bord mitt på gårdsplanen. Jag fick tillfälle att överräcka min gåva åt Tant Gunhild vid bordet före kaffedrickningen och gratulerade henne till 50-årsdagen och hoppades få uppleva hennes hundraårsdag. Tant var glad över boken. Hon hade hört Segerstråle tala vid ett Oxfordmöte. Hon tyckte det var onödigt att jag skulle uppvakta henne med denna dyra bok. Fru Nordgren (befallarns fru), en främmande flicka (hjälp för dagen antagligen?), fru Berglund, Greta Malm, föreningstanterna, födelsedagsbarnet och Farbror Elof satte oss runt bordet och lät oss väl smaka av vetelängd, "örfilar" (= kanelbullar), 7 sorters kakor, rulltårta och tårta. Märta kom till. Man ropade på Erik, som drog glassmaskinen, att han skulle komma och fotografera oss. Det gjorde han, 2 ggr. Kökspersonalen gick in. Erik satt bredvid mig och frågade om vi alla fått 2 tårtbitar. Sade att vi fått 1. Då vågade han inte ta till, trots att Tant bjöd honom som "utsvulten fosterlandsförsvarare".

Erik och Märta hade dekorerat verandan med eklövs- och rönnbärsgirlander. Gerts gamla namnchiffer från bröllopet 1939 hade uppstått i ny gestalt, omvirat av maskrosblom. Vid ingången till gården hade folket virat samman 2 ungbjörkar till en vacker båge. Innanför den var upphängd en ståltrådsställning omvirad med blågula band, där det stod "50 år" i litet ojämnt stora bokstäver. Frågade om Erik behövde hjälp med glassmaskinen, men han klarade sig. Såg att blomvasen på bordet fallit omkull så jag "bärgade in" den. Diskade. Tant sade att vi i all hast äta Mjölkcentralens filmjölk. Dukade på gården. Blott Farbror Elof och jag infann oss, snart även Erik. Tant hann inte äta! Torkade disk. Höll efter pojkarna, då Klingbergs kom och uppvaktade med en pumpa! "Stora gåvan" kom på kvällen. Vi höll oss nära redskapsskjulet och stallet. Stefan hittade på att gå in i garaget och börja "köra" Farbror Elofs fina bil, som stod utan ringar. Fick honom därifrån just när det kom en bil kl 2 från Västerås Svenson (Hakonbolagets grundare o. högsta chef) med sina 2 bröder, deras fruar och sin egen fru. Han är Farbrors kusin. Var in för att hälsa på dem. Gick sedan ut igen med pojkarna. Jag drack så kaffe ensam. Åt flere kakor så jag nästan höll på att må illa.

Erik och jag dukade kaffe för 11 personer på gårdsplanen tills Domnarvsfamiljen och Strängnäs-faster kom kl ½ 4 med bil. Fick hälsa på dem. Marianne är 9 år nu. Hon hade förändrat sig, permanentat hår, men de stora vackra ögonen har hon fortfarande! Hennes mamma är trevlig. Mörkhårig, tyska, heter Lene. Vi drack kaffe. Faster Märta (60 år) från Strängnäs var en ny bekantskap. Hon fick Erik att lova skaffa henne en begagnad radio för c:a 80 - 100 kr, på vilket han först skulle få 1 % ersättning, som höjdes till 5 %. Erik talade om sin egen radio i Uppsala. Den är köpt begagnad. Farbror Henning hade sin present i en stor låda. Någon gissade på kylskåp. Den innehöll en "Assistent", en maskin som mal, skär, mosar, passerar, knådar, kärnar, vispar och stoppar korv. Tant hade tidigare talat om att hon önskade sig en sådan. Snart provades maskinen i köket att mala kött. Den gick svagt, ty strömstyrkan var oriktig. Erik "matade" in och mixtrade med kontakter så Tant trodde han skulle dö.

Senare var jag i flygeln. Såg farbror Henning och Erik i trädgården. De hade varit till sjön och badat. Måste ropa på Erik, ty flickorna (Marianne, Ingela, Karin) och Stefan hade varit här i mitt rum och lyckats stöta till det gamla golvuret, så att det föll över oss alla och skulle ha skadat oss, om inte Marianne och jag hade lyckats få klockan att stå igen. Faster Märta kom in och yrkade på att Erik skulle laga det. Erik kom och ställde klockan på lut bakåt och hoppades att jag inte skulle vara orolig om den ramlade på natten. Faster Märta hade 3 ggr. varit in till mig. Först hjälpte jag henne att knäppa tryckknapparna på hennes gråvitsvartblommiga frasande sidenkjol. Massor med knappar! Andra gången frågade hon om hon kunde vara utan skärp, ty hon hade tappat bort det. Det gick an. Hon bad mig klippa upp några stygn (på hennes spetskrås) som satt för stramt. Tredje gången måste jag klippa bort ett besvärligt knäppe. Hon tackade sin "lilla hjälparinna" tusen gånger. Jag klädde mig i den blommiga sidenklänningen. Gick sedan upp.

Marianne och jag placerade oss på verandan och kom på så sätt att hälsa på en del av gästerna. När vi varit inne och tittat hade fru Insulander och dottern Agnes kommit. Greta Malm tog emot kläderna vid bilarna. Erik var vicevärd och gick gästerna till mötes. Jag hälsade på Hakelius och den feminina (!) Nils Thulin (Stig Järreltyp + glasögon + lena damhänder med klackring + "slickat" hår). Erik och han kom ut på trappan. Nils stirrade på mig. Visste ej om jag skulle vända mig. Jag försvann ut i köket och såg på när gästerna anlände i sina bilar. Kände mig beklämd på något sätt. Jag kunde ju inte fordra att någon skulle ha tid att bry sig om mig. Gick ut för att söka reda på flickorna, Rolf och Stefan. Jag gick till ved- och redskapsskjulet. De lekte tåg med Eriks gamla barnvagn. Fick bli lokomotivförare. Vi körde fram och tillbaka på landsvägen, tog upp och släppte av passagerare. Marianne var konduktör och klippte riktiga barnbiljetter. Annas pojke och en främmande pojke stod och skrattade åt oss.

Vid ½-8-tiden "vågade" vi oss till verandan. Middagen hade just börjat. Tant sade att jag skulle få sitta vid "ungdomsbordet" i hallen. Härligt, då behövde jag inte sitta vid "barnbordet" i övre hallen. Vi satt 7 runt bordet. Agnes I och Nisse T. i soffan, en klasskamrat till Märta vid kortsidan mot väggen (anmärkning: vem månne hon var?), Marga Hakelius, Erik, jag och Märta. Hade alltså Erik till bordskavaljer, fastän han naturligtvis delade sitt intresse mellan Marga och mig. Vi fick underbar mat. Jag åt riktigt bra, fick allt i mig och spillde inte (anmärkn nu: Underbart, precis som om jag skulle ha varit ett litet barn, stolt att jag klarat mig så bra bland vuxna!) Vi hade gående bord. Många rätter till smörgåsbordet på det utdragna matsalsbordet, som i mitten var dekorerat med ljung, rönnbärskvistar och gula blommor. Det fanns räk- (hann aldrig smaka av det) och svampomelett, fiskaladåber, fiskrullader, prinskorv med äggstanning, små köttbullar, "Janssons frestelse", krustader med grönsaksfyllning, tomat, gurka, rödbetor, sallat, härlig sås och grönsaker m.m. Härlig hemlagad glass. Tog 2 portioner.

Under glassätningen började talen. Farbror Elof talade först till Tant Gunhild. Han nämnde om att Tant kvällen före varit till sin mammas och sonen Pers gravar. Nu hade hon fått hem Märta och barnen och Erik, så hon hade alla sina egna omkring sig. Skålar dracks och hurraropen klingade. Så talade brodern Henning, om Tants känsliga sinne, som gjorde, att hon rörs av allt och av alla. Kyrkoherde Sandgren i turen, men jag hörde bara enstaka ord ute i hallen. Lene kom ut från salongen och tackade Tant för att hon fått vistas som krigsbarn i hennes hem och för de gångna åren. Det var första gången hon höll tal. Hon läste så upp en vershyllning på tyska från sin mor och sina syskon i Tyskland. Sedan läste Erik upp telegrammen 29(?) st, men glömde bort att säga avsändningsorten. När han läste upp Pappas och Mammas telegram vände han sig mot mig. Erik sade, att då han legat utkallad hade han ej hunnit tänka så mycket på ett tal till mamma och kunde därför blott skåla och be alla förena sig i hurraropen. Vad dum jag var som inte tänkt ut ett kort tal! Jag hade inte behövt säga många ord. Ångrar mig så. (Anm: det gör jag än idag!)

Erik serverade madeira. Drack 2 glas. Flaskan ställde han under bordet! Nisse o. Erik tog snaps. Erik hällde Nisses glas så fullt att Erik lovade honom 10 öre om han kunde dricka ur det utan att spilla. Nisse vann, 10-öringen åkte fram o. tillbaka över bordet. Slutligen försvann den i hans ficka. Han blev uppmanad att flytta sig närmare Agnes. Tror jag inte karln rodnade! Erik var borta när förfriskningarna serverades. Jag följde med de andra vid vårt bord o. tog för mig. Märta kom o. sade att vi egna ju skulle ta till sist. Då var det redan gjort. Det harmade mig. Vad skulle de andra tänka! Erik konverserade Marga rätt mycket, mig litet mindre. Men som vicevärd måste man ju i främsta rummet vara artig mot gästerna. Marga hade en privatelev under sommaren. Erik sade att jag fått pröva på hans undervisning. Så snäll som han var mot mig skulle han inte bli mot sina riktiga elever. Det var ju också stor skilnad med privatlektioner. Efter maten starkt kaffe. Senare pumpa, karameller (från Thulins). Efter kl. 24 serverades kaffe med 7 sorters småbröd, hembakade wienerbröd o. vetebröd. ½ 1 bröt gästerna upp. Vi gick till sängs. I köket höll man ännu på någon timme med att diska upp och städa undan. Erik kom efter till flygeln för att hämta fasters klädning. Hur vi än sökte kunde vi inte finna något skärp.

Lördag 26 augusti 1944

Middag för gårdens anställda. Premiär på hyllningssången.

När jag kom upp, satt alla redan i hallen och åt, ty Lene och Henning skulle resa till Stockholm med 10-tåget. Vi hade mycken disk under dagens lopp och borden skulle dukas om. Efter frukostdisken gick jag in i biblioteket, där faster Märta satt och stoppade strumpor och ville tala politik. Erik satt med armen omkring Märta på en bänk vid päronträdet. Jag hade sett då han gick ut med papper och penna och frågade om jag kunde sjunga!

Jag hade lovat att följa Marianne till lekplatserna, där vi lekt för 2 år sedan. Snart var det kaffedags och Erik ropade på oss. Framkommen till altanen (Marianne hade sprungit förut) hörde jag sång av Erik och flickorna! Erik sade att jag skulle komma med och sjunga en hyllningsvisa till Tant på melodin "Höga berg och djupa dalar". Så sjöng vi de 5 verserna som Erik (mest tror jag) och Märta satt ihop. Tant blev glatt överraskad. Farbror och Tant satt och höll varandra i handen. Vi tog visan flere gånger. Så drack vi kaffe med chokladtårta. Erik sade att vi skulle ta sången som bordsvisa och bad Marianne och mig att mångfaldiga visan. Vi gick ner till flygeln. Närmare ½ 5 satte vi igång med arbetet. Erik var ner ett tag vid 6-tiden och inspekterade. Han tyckte att barnen "varit riktigt duktiga"! Han tog originalet då Märta skulle försöka hinna skriva några. Marianne hann med 3 och jag 13 el. 14 och Märta ett par, så det förslog till de 60 personer som skulle komma. Men så skrev vi också till närmare kl. 7 med avbrott för omklädning. Bad Marianne springa och fråga Erik om han kunde skriva: "Var god vänd!" på papprets ena sida. Erik gillade det.

I stora salen vid vårt bord nära altandörren hade vi gott om utrymme. Vi satt bara 6 där, fastän det var dukat för 10. Anna satt där och åt med kniv. Hon undrade om man inte blev "vimsig" av madeiran. Jag lugnade henne. Hon skålade med mig. Tant skålade med henne. Vid bordet satt Marianne, Karin och så vi 3 Märtor bredvid varandra. Samma mat som föregående dag, men huvudrätt nu stek med bönor. Glassen uppskattades. Man stod färdiga att hugga in för andra gången när nya fat bars in. Erik satt i biblioteket där det var dukat för herrar. Efter maten bjöds cigaretter omkring. Faster skålade med mig. Tant serverade Anna glass. (Anmärkn: Anna var i "extas" den kvällen minns jag!) Sökte upp Marianne. Vi gick till flygeln efter pennor och bläck. (Antagligen fabricerade vi flere hyllningsverser, vill minnas att många ville ha dem hem som minne.) Satte mig i hallen en stund. (Hur länge hade jag varit borta? En undran med tanke på den "hemska" fortsättningen.)

Melonerna hade burits in. Hade sett en massa människor, herrar mest, vandra förbi mig med glas i händerna så jag gick in för att ta för mig. Tyckte att nu kunde vara min tur. Gick in i salen, tog en assiett vid bordet, där ingen (!) befann sig. Skulle just hugga in på melonen då jag liksom paralyserad stirrade på melonen, som stod orörd. Det surrade runt omkring mig. Märta kom och sade att ingen annan hade börjat än! Varför upplöstes jag inte och försvann! Vad tänkte alla dessa människor? Varför skall jag ofta vara så tanklös och "dabba" mig? Kom ut ganska snopen till hallen. Erik stod där men försvann snart. Också i kväll serverade han madeiran. Gick ut i köket för att lugna mig. Torkade kaffekoppar och silver. Märta kom ut och sade att jag skulle komma och ta melon. Då log jag mot henne ty jag tyckte att det var bäst att ta "melonaffären" från den humoristiska sidan. Slog mig ner i hallen. Erik kom och satte sig brevid mig med melon! Bord för 2! Erik verkade märkvärdigt tystlåten o. fundersam. Det smittade på mig. Det var mest jag som talade om kriget, att jag skulle resa hem i september. Om skolan inte kunde börja skulle jag läsa korrektur igen på tidningen. Vi hade alarm 4, 5 ggr mest nattetid. Arbetet blir sent, kanske skulle jag få sova på tryckeriets vind. Inte för att där var något säkrare än hemma. Men jag menade att man dör nog oberoende av var man befinner sig. Erik höll med mig. Kanske tänkte Erik på sin mor o. allt vad hon betytt för honom, på sina egna, på kriget eller var det kärlekssorg han grubblade över? Jag vet inte och jag har inte rätt att blanda mig i hans tankevärld. Han satt mest och stirrade neråt.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 24 juni 2006.