www.zenker.se

Liber 1935

[Anm. När denna utgåva skrevs var Märta 19 år, Erik 16 år och Per 14 år. Handstilen skiftar: alla tre deltog i skrivandet. Foton saknades i Liber men läggs här till efterhand. /SZ]

Redaktion
Redaktör : Erik af Sillén
Ansv. utg. : Per af Sillén
Red. Sekr : Märta af Sillén
Huvudkontor : Nabbgatan 11
Strengnäs 1935
Ansvarige utgivaren med lilla Mariann, red.sekr. samt redaktören. Bilden tagen ca 1936.

Ärade läsare!

Tre år har gått sedan den första årgången av Liber Annalis Sillenis utgavs. I år kommer den fjärde. Skall den fjärde bli den sista? Vi hoppas det inte, men det är möjligt. Vi veta inte hur pass förskingrade vi äro om ett år. Men det må vara hur det vill med den saken, med den fjärde årgången av L.A.S. avslutas likväl en epok i vår familjs historia, Strängnäs-tiden. Redaktören hoppas det åtminstone, och det hänger på honom. - För oss äldre redaktionsmedlemmar blir emellertid Strängnäs-tiden inte bara avslutningen på vår skoltid. Den betecknar också slutet på vårt hemmaliv. Hädanefter blir det bara korta eller längre gästroller vi komma att spela hemma hos Pappa och Mamma och Mimmi.

Tack för vad som varit och tack för vad som kommer att vara under de nya förhållandena!

Salta i dec. 1935

Red

Inledningssång julen 1935
 
Ännu ett år vi alla förenta fått dväljas
Hemma på Salta i allsköns ro och behag
Sorger har året väl bjudit uppå men även glädje i mängder.
Nämnas här skall nu en del, som vilar i minnenas hägn.
Vintern för sport var ej ägnad men nyttjades likväl
För sådant. Våghalsiga voro de dock.
Falsk är ju Ran och han far min tog i ett famntag.
Greppet han släppa dock måste
Tvingad av Per, som med bärsärkens mod
Räddade far, där i iskalla vågen han kämpa'.
Hädanefter han aktar sig dock för de falska isar, som lura
Runt omkring Mälarens strand.
Med glädje oss nu har beskärts att få hälsa kusinen den första.
Liten hon är om man tänker på Erik den store
Naggande god dock och sötast av barn på vår jord
Marianne blev hon döpt till en vårdag, då luften
Fylldes av ljus och hopp om en tid, som vi alla
Blicka emot med undran och drömmar.
Med glädje och fröjd vi firade alla studentens
Lyckliga dag uti Strängnäs i hägnet av fruktblom
Och med vårens lovande aning i rymden.
Skönt vart sen sommarens lopp
Lugn var hösten med fest i sysslingaskaran.
Kung Bore nu lossat sin last
Av ymnig snö uppå Norden.
Julen, den står för vår dörr
Efterlängtad som aldrig förr.

 

 

Quod evenit?

Det hade varit regn och rusk och dis och dimma i månader men den 23 dec. på kvällen tycktes det vilja bli litet kallt. Då blev det fart i godsägaren och hans söner! Ut i stallet efter ett par hästar och fram med sladden! Nu skulle vägarna bli fina. I mörkret körde vi fram och tillbaka mellan Borgs och ladugården. Frans Oskar tittade nog tvivlande på oss, men se, på julaftonen var det ett strålande väder och några grader kallt. Vårt verk hade inte varit förgäves. Det var under hög stämning vi klädde granen och sedan var det dags att doppa i grytan. Ronden till djuren gicks, middagen åts, julevangeliet lästes, tomten tassade ut genom Märtas rum och julklapparna utdelades ur "den största hög vi nånsin haft". - På juldagen voro vi förstås alla i kyrkan på julotta, alla utom Mimmi som hela julen var litet krasslig. Efter ottan följde Klingbergs med in på glögg och sedan var det vår tur att åka med till Strömsta på kaffe. Till annandagen hade det frusit till så pass att pojkarna kunde åka skridsko på smedjedammen. På lilla dammen var det tydligen inte så starkt ty efter att ha prövat den stodo Erik och Ola Svensson, som var på besök, snart i köket och bytte kläder.

En av mellandagarna voro vi in till sta'n på bio. Man hade att välja mellan "Unga Hjärtan", en djup lyrisk sak, och det uppsluppna svenska, äktsvenska genomroliga och av brusande livslust genomandade lustspelet Petterson-Sverige. Familjen delades i tvenne läger. De som hade barnasinnet kvar gingo givetvis på den sistnämnda filmen. Att pappa och Märta kunde föredraga Unga Hjärtan är en gåta för oss andra d.v.s. Per, Mamma och Erik, och en förlust för dem själva.

Årets händelserika skridskofärder togo sin början med en färd på godsägare Treschows översvämmade åkrar. Vi kunde på detta sätt taga oss fram ända till Ängsösund. - En vacker dag lämnade oss Lill-Märta för att bege sig till Domnarvet för att "vila", under stora och iterativa festligheter enligt vad jag ser i hennes dagbok. Nyåret 1935 blev alltså troligen det första, då vi inte alla varit församlade. Under nyårsafton i kyrkan medverkade Enköpings-Näs' kyrkokör, tillsammans med vilken Pappa och Mamma hade nöjet intaga kaffe hos Bagges. Det nya året inväntades emellertid hemma. - Ett verkligt tecken till att julen började taga slut och att tråkigheten på landsbygden började taga överhand, var att faster den 2. januari under stor saknad och veklagan hos oss alla reste till farbror Axel i Sigtuna, lämnande oss. Vi ha senare fått höra att hon där gjort gagneliga rön i vetenskapens tjänst i det hon uppfunnit ett sätt att koka kaffe utan att begagna något som helst mått. Se särskild artikel om Stiftsjungfrun.

Ånyo en härlig skridskotur företogo pojkarna och Far i det de under Fars säkra ledning utefter vasskanterna letade oss fram till Labbarn, där sedan en så stor tragedi skulle utspelas. En värdig avslutning på denna skridskoåkaredag var att vi på kvällen åkte in på julkalas hos gamla skridskokamraten Eskil Westlander. Det blev en mycket trevlig fest. Man hade inte så stora förväntningar att få så värst roligt hos en f.d. lärare i en liten stadsvåning. Men vi fick se på annat vi.

Snart kom nästa stora julfest. Den gick av stapeln på Vappa med jullekar och dans för alla utom för de döhökar, som sutto en trappa upp och förnöjde sig med olika slags sällskapsspel.

En olycksdag mot slutet av jullovet hände det sig att Pappa, Per och Erik skidade ned till sjön och där upptäckte att det var strålande skridskois. Hem efter skridskorna! Och sen bar det iväg långt, långt bort. Erik kom dock inte så långt, ty han skridskoseglade och det var dålig vind. Så småningom slängde han också seglet och åkte efter de andra som voro långt i förväg. Snart såg han emellertid två gestalter komma emot sig, d.v.s. det var egentligen en och en halv, ty Pappa med sin genomvåta, hopsjunkna figur, bogserad av lille Per, var inte mycket att hurra för. Isen hade brustit under honom och först efter mycket stort besvär lyckades Per draga upp honom. Ja, det var en allvarlig sak.

Dagen efter började vi skolan igen med ty åtföljande kafferep hos faster, som sålunda lyckades sprida litet glans över åtminstone terminens början. F.ö. kunde vi redan följande dag, som var en lördag återvända hem, där vi kunde på kvällen avlyssna Södrans revy med glädjespridaren Thor Modéen i spetsen. De första dagarna på terminen gingo ju förstås litet trögt, men vi voro i alla fall snart framme vid julens sista utliggare, julgransplundringen för gårdens barn (och blommor) som försiggick den 14. Nästa stora evenemang i familjen väntades den 26 januari, Eriks födelsedag.

Lene och Mariann den 23 juli 1935
"Lillan 6 ½ veckor". Lene och Mariann.

Men det blev inte bara ett utan två evenemang. Det andra var visserligen väntat, men inte förrän mycket längre fram på våren. Det var därför en mycket överraskande men inte för den skull mindre fin present Erik fick på sin födelsedag av morbror och moster, en liten visserligen, men dock kusin. Lita på att det blev liv i Saltaborna, när Mimmi, som händelsevis var i Domnarvet telefonerat hit den glada överraskningen!

Brev från Gunhild till Elvira den 28 januari 1935.

Än leva de gamla gudar! En vacker dag i slutet på januari samlade vår evigt unge gamle fader ihop ungdomarna från Strömsta och Axel Nilson, Hacksta, till en liten nätt skidfärd till Strängnäs efter landsvägen. I Strängnäs beredde dem Mamma ett storartat mottagande med kaffe och middag. Till hemfärden hade dock Klingbergarnas och Nilssons krafter tagit slut, varför man måste ringa efter Kalén.

Man kan undra varför Hedvig Thulins femtioårsdag behöver omnämnas här. Förklaringen är, att högtidsdagen firades med en storståtlig fest på Enköpings stadshotell, och att också pappa och mamma voro ditbjudna och så fick komma ut och få litet roligt.

En stor dag för vårt enkla hem blev det, när Jägmästare med fru Bernhard Pålsson från Hjulsta slott behagade göra visit hos oss. En bekantskap som visade sig vara mycket givande.

I mitten på februari artade det sig till ett härligt skidföre. Per och Märta passade då på att lägga upp fina spår i Solberga skog. Men Per tyckte nog, att det skulle vara bra latjo med ett par nya skidor och pappa, som gillar alla strävanden på sportens område ställde sig inte avvisande. Följaktligen erhöll Lillebror ett par utmärkta sådana. Men ack, knappt hade han spänt på dem på sina små fötter, förrän det började töa med en oförutsedd intensitet. Så nu väntar Per med iver på att denna vinter ska ge honom möjlighet till att åtminstone få prova dem.

Så skred vårterminen framåt i jämn takt, då och då avbruten av festligheter i kamratkretsen. Men som ett hotande moln vid horisonten reste sig studentskrivningarna för Märta. I någon mån mildrades dock fasan av vår avhållne Törnvall, som gärna då och då såg oss hos sig i sin ungkarlskula. Spisen plägade då bestå av tysk grammatik, grape-fruits, grammofonspelning och f.ö. en liten stilla flirt.

Så sent som den tredje mars utförde pappa tillsammans med några andra sportande dårar i Enköping årets största prestation. Det var en skridskofärd för vilken målet ställdes så djärft som Stockholm. Under färder som denna var det inte roligt att vara i fru af Silléns kläder. Vi uttala därför en bestämd förhoppning till Godsägaren att han måtte avstå från dylika riskabla påhitt. Var det månne på någon sådan tur som han ådrog sig den svåra halsböld för vilken han två gånger måste opereras?

Det, som nu närmast följer, torde bli bittert för faster att höra. Det måste dock utan förskoning fram. I biskopsparet Auléns eljest så gästfria hem har under deras Strängnäs-tid hittills inte, åtminstone efter vad som kommit till redaktionens kännedom Välborna Stiftsjungfrun Märta af Sillén varit inviterad en enda gång.Detta är så mycket mera förvånansvärt som såväl hennes "Passflicka Birgit", hennes nièce Märta och hennes svägerska Gunhild blivit presenterade för biskopen (de två förstnämnda t.o.m. åtskilliga gånger inbjudna på trevliga festligheter i Biskopsgården med riklig materiell förplägnad och musik). Så t.ex. bjöds Lill-Märta dit med sina klasskamrater på supé, då studentskrivningarna voro överstökade, alla godkända och mössorna skulle broderas. Efteråt, vid midnatsstiden, då stadens korvgubbar redan gått sin kos genomtågades staden av oss översvallande glada ungdomar under avsjungande av It's long, long way to Tipperary. Och kring en lyktstolpe tråddes dansen till tonerna av "Nu är det jul igen", men se, det var lite för långt driven glädje, ty vips uppenbarade sig stadens flygande polis under hotfullt rop av: Skingra er, skingra er, varpå vi beskedligt i betydligt mindre grupper avtågade.

Påsklovet inleddes på skärtorsdagen. Pappa stackare fick emellertid inte någon trevlig början på det. I hans dagbok står nämligen: "Jag på taxering hela dagen" (med streck under). - På påskdagen reste Märta till Domnarvet för luftombyte, vila och rekreation och plugg. Vackert väder var det emellertid, så varmt t.o.m. att Erik kunde företaga årets första bad d.v.s. kallbad och på grund av sin egen urstarka långa kropps stora motståndskraft och på grund av att vattnet var så pass varmt kunde han t.o.m. simma en liten bit.

Men vad fläng, vad brådska i köket? Varför är Sigrid från Sjogsta här och arbetar med rosiga kinder i köket? Ja varför? Jo här skulle hållas ett sjuhundrade kalas. Hjulsta, Hacksta, Strömsta, Ingeborg, Nynäs, i en oändlig rad strömma gästerna till. Och vilket mottagande! Ah, ett så dukat bord, ett så dekorerat bord, en så charmant värdinna! Och doktorinnan Ullman införes på Salta med ståtligt tal av pappa. Och Bernhard och Brita först och främst. Fru Brita iförd en härlig toalett som satt uppe som genom en trollkonst. Den satt inte på axlarna och var inte fästad med någon hängsla. Men hur? Ja, det är Bernhards och Britas hemlighet. Efter middagen tråddes dansen till ljusan dag. Och på ingen behövde svansen knytas upp, ty alla ville dansa då. Ja, I sena tiders barn, se det var en fest det.

Men ännu en stor händelse väntade under påsken. Den 27 april skulle nämligen den lilla världmedborgerska döpas, som gjort sin entré på själve redaktörens födelsedag. På eftermiddagen d. 27 foro vi som ännu voro hemma på Salta i bil till Domnarvet. Pappa som var sjuk och hade feber gjorde en kraftansträngning för att hålla sig uppe och förväntansfulla nalkades vi doktorshemmet. Där mötte oss ett överlyckligt par, men den unge fadern var nervös, mycket nervös. Vi stego in, de övriga gästerna kommo och så prästen, komminister Rundblom. Vi presenterades av morbror: Min syster fru af Sillén, min svåger, min svärmor fru Tiblin. Inte förrän efter upprepade påpekanden insåg den värde doktorn, att han förnekat sin egen mor. Så förrättades dopet, enkelt och högtidligt. Marianne Elisabet fick hon heta, vår lilla kusin. Nere i matsalen väntade middagen, en magnifik middag. Skål här och skål där. Komminister Rundblom - tack. Men detta strålande dopkalas blev också avslutningen på vårt påsklov ty dagen efter måste vi återvända till Strängnäs.

Henning med lilla Mariann 1935

Henning Tiblin med lilla Mariann den 18 augusti 1935

 

Resten av vårterminen gick emellertid fort, i synnerhet för Märta under intryck av den hotande studentexamen. Hurudan stämning som rådde bland oss, när den kom, därom kunna vi läsa utförligt på annat ställe [med flera bilder /SZ] i årets nummer. Efter studentexamen kom snart skolavslutningen följd av den sedvanliga färden till Stockholm, som vi denna gång företogo direkt från Strängnäs via Södertälje. Den teater vi hedrade med vårt besök blev Dramaten med sin dundersuccé "Kvartetten som sprängdes". Vid infarten till Stockholm lämnade Mamma, följd av Per, Forden för att per spårvagn eller buss bege sig genom staden, under det Erik och Märta modigt sutto kvar i bilen som för Pappas säkra hand snällt och villigt förde oss genom trafikvimlet vid slussen och Tegelbacken m.fl. tättrafikerade platser. Det var inte nog med att pappa körde oss genom staden, han kunde också berätta för oss var vi voro och hann noggrant se vad varuhusen hade i sina fönster.

Brev från Henning och Lene Tiblin den 23 maj 1935.

Under pingsten lämnade mamma, Mimmi och Per hemmets sköte och foro till Domnarvet i bil. Vi tre, som återstodo till bringade helgen med att plocka liljekonvaljer, mota kalvar och cykla till Ingeborg. En dag kom Erik dyblöt hem från stan, dit han cyklat och råkat ut för ett häftigt regn. Men han hann knappt få en matbit i sig förrän det bar av igen. Denna gång åter på cykel och med Julita som mål, där han skulle deltaga i ett gymnasistmöte. Under hans bortovaro hemkommo de övriga familjemedlemmarna och dessutom fick familjen påökning. På den oförglömliga jordbrukardagen på Strömsta anlände nämligen Doktor Hedrén med sin långe son Allan. Denne sistnämnde fick alltså även tillfälle att deltaga i festligheterna på Strömsta samt åhöra Carls och pappas vackra tal, som gjorde himlen blå trots det ihållande regnet. Efteråt tråddes dansen till Agrells trio på fyra man.

Red. sekr. uppförde våren 1935 ett monumentum aere perennius, då hon befriade jordgubbslandet totalt från ogräs. Men så kom också lönen för mödan, då landet ymnigt bar sina härliga frukter. Hur det blir 1936 ska vi inte tala om i julens stilla frid.

Henning och Mariann den 23 juni 1935
Den 23 juni 1935.

Enköpingsutställningen öppnades av Gustaf Adolf och Sibylla, midsommaren firades med faster i nya jätte-balbiga skor, bad på Hovjunkaren med Gerda Serrander, dans på Hacksta logen, Karin Björklund o.s.v. - Den 25 juni dog greve Bengt Oxenstierna i Stockholm och på hans jordfästning i krematoriet foro Pappa, Mamma och Märta till Stockholm. - Vår f.d. ladugårdskarl Gunnar Andersson höll så när på att rendera oss besök av landshövdingeparet Linnér. Tyvärr hade han för bråttom för att vi skulle kunna få den äran. Vi fingo i stället trösta oss med greve Carl Bernadotte, som kom över ett tag på kvällen.

För onsdagen d. 3 juli skall red.sekr. be att få citera sin dagbok: "Allan körde fast bilen i grindhålet, så att stenmuren rasade och kofångaren tryckte till hjulet och stänkskärmen och luften gick ur och Erik blödde näsblod och Per fick en bula i pannan och kväljningar. Bef.man och Eriksson försökte förgäves avhjälpa felet." - Samma dag for Märta till Domnarvet och återkom en lördag med doktorsparet och Lillan samt Ella Delin, då mamma och pappa voro på middag på Hjulsta. - I mitten på juli fick vi riktigt fint främmande, då Herr Stabsleiter Meyer från Mecklenburg i grön hatt gjorde sin entré. Med anledning av hans besök hälsade vi på på Vappa för att han skulle få tillfälle att studera gården. Insulander var på strålande humör och bekymrade sig föga om att han var bjuden till Eriksson i Valla utan lät i stället plocka fram olika årgångar ur sin vinkällare. - En anmärkningsvärd tilldragelse är också hurusom Jonssons Rytmiska revy uppträdde på Enköpingsutställningen, vilken pappa då med barn och blomma hedrade med sin närvaro. Vidare höll Märta på att få engagemang som guvernant åt huvudmannens yngsta syster på Näsbyholm men avböjde tacksamt.

Erik och Per af Sillén Märta och Per af Sillén
Löpsedelns olycka inträffade den 25 juli 1935

Söndagen den 28 juli startade vi med 9.45 färjan vid Hjulsta vår stora bilresa. Första etappen på resan blev från Salta till Malmköping. Där hälsade vi på Gripensvärds. Efter lite rastande här och var kommo vi fram till Vättern. Vid Stava fingo vi (Erik, Per och pappa) ett härligt dopp. Sedan en härlig middag ätits vid Vätterns härliga böljor förtsatte vi vår färd genom ett häftigt ösregn. I Gränna köptes polkagrisar. Efter ännu några mil kommo vi fram till Jönköping. Med promenad och kaffe på Dunkers hallar [?] slutade så vår första dag. Natten tillbringade Erik, Per och Märta i STF:s vandrarhem medan far och mor lågo på hotell.

Efter att ha druckit kaffe startade vi åter vår resa på nästföljande dag. Genom Småland gick så vår färd vidare tills Skåne började dyka upp. Vi gjorde där ett besök på detta landskaps högsta ås. Efter några mils resa genom bokskogsområdet började den skånska slätten utbreda sig framför oss. Vid Malmö fick vår kära Ford vila efter att ha tagit sig upp två våningar i ett garage därstädes. Med 6-färjan eller rättare sagt 6-båten gick färden vidare till Kongens By och omkring kl ½ 8 kunde vi trampa utländsk mark. Via Radiostationen och Rådhusplatsen landade vi på hotell Dannevirke - Grundtvigs hus.
Sedan fort i väg till Tivoli. En programförsäljerska där sade åt Per: Liten Gabesnut [?]. Vi åto en härlig middag där och den kommer nog sent att glömmas. Medan Erik och Per spelade på automat eller något annat skojigt, hörde Märta, Mamma och Pappa på en stilig konsert av en jätteorkester. Kvällen avslutades med ett stiligt fyrverkeri dock inte så fint som vid Enköpingsutställningens avslutning.

Ovan: Per, Gunhild, Elof.
Till höger: Erik, Elof, Gunhild.

Nästa dag började med att Märta hade feber och ont i halsen alltså inte så trevligt. Dock släpade hon sig till Vor Frues kirke för att se på Thorvaldsens apostlar. Men sen måste hon krypa i säng medan de övriga foro till Zoologisk Have. Men sen, när Pappa och Märta ilat igenom Glyptoteket var sjukdomen som bortblåst. Så gick vi och flanerade fram och tillbaka på Ströget, köpte bär på Amager torv och fotograferade på slottsgården vid Kristiansborg. Men så småningom måste vi dra oss ned mot hamnen. Då var vår ödestimma slagen. Vid passerandet av ett skyltfönster - o, ve fastnade våra ögon på en päls i ett fördelaktigt prisläge och detta blev en tyngd, som kom att vila på våra knän hela uppresan. Gesagt, getan. Vi tömde alla våra portmonnäer och lyckades faktiskt skrapa ihop den erforderliga summan. Sen gick hemresan glatt och att vi måste räkna kopparslantarna vid köp av bensin bidrog blott att höja stämningen. Om utrymmet blott tilläte skulle här följa en utförlig beskrivning av den lyckade hemresan med dess pikanta inslag: besöken i Karlskrona och Kalmar genom den vackra trakten utefter ostkusten.

I början på augusti kom vår nye präst Johansson [till] Teda med fru och sonen Luther. Det viktigaste augusti hade att bjuda på var Märtas körkort, som med glans erövrades i E. d. 5 aug.

Henning och Lene bjuder på garden-party den 18 augusti 1935 Lene, Mariann och Henning den 18 augusti 1935
Kusinkram 18 augusti 1935

 

Så foro Märta och Mamma till Domnarvet och strax var sommaren slut. Skolan började. Högtidligt upprop förrättades i nya Läroverket, sedan man under filmkamerans eld med fanor och musik tågat från Roggeborgen. Samma dag fick mamma uppliva bekantskapen med sin ungdoms älskade A. Engqvist. Gång på gång gästade han sedan med sin familj skolhushållet, där många glada minnen från den eviga ungdomens stad upplivades. - Ego, red.sekr. genomgick en kurs i maskinskrivning hos fröken S. Franzén. Säsongen var på det stora hela taget omväxlande. Symposier hos de olika grekerna förekom med jämna mellanrum. En kväll tog faster sin nièce med på församlingsafton. Vi kom en kvart för sent, domprosten tittade skarpt och faster slog sig ned bredvid -- ja, vem det var får jag ej tala om. För att jag skulle tiga tog faster mig omedelbart efter församlingsaftonen med på bio. Så jag säger ju ingenting. - Vidare gavs dans på Hjulsta med mycket kosmopolitiskt inslag av holländarna. En i sanning mycket lyckad afton bara inte mamma hade brutit upp redan kl. 1.

Brev från Elisabeth Zenker till Gunhild af Sillén den 9 september 1935.

Till Läroverksinvigningen d. 5 okt. hade Rektor Falk mycket grubblat över vilken som lämpligast borde inbjudas som representant för ätten 2001 af Sillén. Lösningen, som ju låg så nära till hands, fann han så småningom. Faster måste förstås skaffa sig en ny hatt, men hon mottog likväl med glädje inbjudningen och fick av sin nevö Erik, som fungerade som marskalk en utmärkt plats med god överblick över de närvarande.

Se referat av släktfesten den 13 oktober 1935.

När Märta efter en Domnarvsvistelse i dec. hemkom, företogs den sedvanliga julresan till Stockholm. Efter shopping i de förnämsta varuhusen, intogs en stadig lunch hos storfastrarna med vin och tal, men därifrån skyndade vi åter ut i gatuvimlet. Kvällens teaterföreställning ägde rum på Oscars med Vita Hästen på programmet. Strålande föreställning med charmanta toaletter på scen och parkett. Efteråt intogs ett uppiggande kaffe i ett nykterhetskafé på Sveavägen.

I pressläggningsögonblicket har faster hunnit anlända och julen har gjort sin entré.

Brev från Elisabeth Zenker till Gunhild af Sillén den 30 december 1935.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 2 juni 2013.