www.zenker.se

Liber 1934

[Anm. När denna utgåva skrevs var Märta 18 år, Erik 15 år och Per 13 år. Handstilen skiftar: alla tre deltog i skrivandet. Fotografierna ingick inte i Liber. /SZ]

Redaktionen 1934 med mormor Mimmi

Ärade läsare!

Trots att Liber Annalis Sillenis i år firar ett stort 3-årsjubileum se sig utgivarna inte i stånd att ytterligare förbättra dess utstyrsel och innehåll. Kanske det t. o. m. blir svårt att komma upp till fjolårets höga standard. Händelser som i fjol högeligen bidrogo till L. A. S. succés ha i år uteblivit. Redaktionen tror likväl att L. A. S. på grund av jubileet skall bliva lika efterlängtad i år.

Här i landet pågår för närvarande en stark aktion mot den s. k. kolorerade veckopressen på grund av dess rafflande underhaltiga innehåll. Vi äro därför glada att i årsboken Liber Annalis Sillenis, trots att också den på sina ställen är färglagd, kunna bjuda våra läsare på verkligt god och gedigen läsning, fri från all sensationslystnad.

Strängnäs i dec. 1934
Red.

 


Nu vi säga farväl
Till det flyktade år
Med dess ilande stunder
Av glädje och sorg.
Kort var helgdagens ro
Tungt var vardagens slit.
Nu är allt snart förbi.

Dock det mesta var ljust,
Bar ett skimmer av hopp,
Som styrde i stormig tid.
I hemtrevnads ro
Vi nu njuta vår lön.
Under stjärnbeströdd päll
Sänker stämning sig ned.

I vår omgivnings värld
Har ej timat nån stor,
Världsomskakande bragd.
Men i rofylld id
Ha vi byggt på vårt verk
Och vi hoppas att framgent
Må medgångens ljus slå vakt om vår härd.

Julen 1933 firades på ett sätt, som på en mycket viktig punkt skiljer sig från föregående. Vi hade ju fått tillökning i familjen och till på köpet ingen föraktlig sådan, nämligen en ung dam på 26 vårar, vår moster. Någon övrig inverkan hade detta annars icke på vårt traditionsrika julfirande. Helgdagarna rusade i väg med barmark, nötter, brasor och då och då ett julkalas. Så fort det under mellandagarna kom några snöfjun drogs släden fram förstås och stackars Ludendorff fick springa genom Strömsta skog fast gruset skar mot medarna. Dagen före nyårsafton foro pappa och Erik till Sigtuna och gissa vad, som då hände? Jo, vid hemkomsten förde dom med sig en liten näpen nyårsgåva - liten Karin i egen person.

På nyårsdagen hölls det historiska samtalet mellan de tre grevarna Oxenstierna och herrskapet af Sillén i de sistnämndas salong om nazismen, varvid en del synpunkter framkommo, som bidrogo till att diskussionen så småningom urartade och blev het. Hade inte fru af Sillén med sitt milda, ljuva väsen ingripit vet man inte hur saken hade avlupit. - En dag att anteckna är också den, då den storartade ungdomsbjudningen på Vappa ägde rum, när vi tappade bort oss i dansens virvlar och inte nådde hemmets dörr förrän kl. ½ 4 på morgonsidan. - En munter afton tillbringades också i herdetjället, där Oxenstierna själv gick i têten för de glada upptågen. - Säsongens klou (clou) väntades emellertid inträffa den 10 jan.. Till den dagen hade nämligen inbjudningar utfärdats en hel vecka i förväg. I vår lyxFord medfördes den stora dagen till Uppsala kavaljerer även från En[köpings]-trakten. Festen höll också vad den lovat. Lekar, dans, kotiljonger och sist men absolut inte minst glace i mängder. Tyvärr kom också denna fest att utgöra slutet på en lysande säsong. Redan den 12 måste vi packa ihop våra grejor och ge oss i väg till det kära gamla Österås. Lyckligtvis höll även i år vår sköntronande faster på traditionen att förhöja uppropsdagens glans genom en kopp av sitt sitt härligt rusande, starka kaffe. - Lyckligtvis blev den första veckan helt kort. Redan följande dag kunde vi åter hälsa vårt älskade Salta och Teda, där nästa stora evenemang väntade. Oxen ville denna söndag glädja Teda med en ny utmärkt predikant. Han hette pastor Fraim.

Brev från Lene till svärmor Elvira den 7 januari 1934.

Nu när vi börjat skolan började det naturligtvis att bli litet kallt och litet is. Pappa, en rask och beslutsam man, grep tillfället i flykten och sammankallade genast sin klubb, UFF (det är uttytt unga farbröders förening). Medlemmar äro förutom styrelsen bestående av hr af Sillén ordf. och hr. Arosenius verkställande direktör, hrr Westlander, möjligen tandläkare Jonsson och lantbrukare Nilson och sist men i sanning inte minst landsfiskalen Almgren. På ordförandes befallning samlades medlemmarna som ett skott. Man spände på sig stålskorna och så bar det av på den glatta ytan. Nästan alltför glatt påstod sedermera herr Almgren. Men hans stackars Askersund behöver knappast beklaga sig. Den värde landsfiskalen återvände från sin färd 75 kronor rikare. Emellertid åkte de frisksportande gubbarna (utom de två knän som föredrogo att i Strängnäs anlita buss) utan synbar ansträngning de sex milen Salta - Strängnäs tur o. retur. - En härlig söndag i februari med strålande väder var när pappa, pojkarna och Märta åkte skidor till Enköpings-Näs. Märta gick upp till Liljestrands, medan Pappa och pojkarna fortsatte till Hacksta. Där hämtade de farbror Axel. Därifrån gick färden tillbaka till Liljestrands, och där fiskade vår store skidlöpare pappa upp herrskapet Liljestrands. Färden ställdes nu mot Salta igen där en välbehövlig middag intogs. På kvällen återvände "näsarne" hem igen och skolhushållet reste till Strängnäs. - På en lovdag i februari reste Per med buss till Strängnäs där han med klasskamrater hade hyrt egen buss för att spela en bandymatch i Eskilstuna mot motsvarande klass. Slutresultatet blev en överväldigande seger för Strängnäs med icke mindre än 7 mål mot 2. Målgörare för strängnäspojkarna var bland annat även Per. - En sorglig händelse inträffade också i samma månad, som vi nyss läst, att gårdens befallningsman H. Andersson insjuknade i blindtarmsinflammation. Att en sådan stor och kraftig ung man som han just skulle bli sjuk, det kunde man inte tro.

Brev från Elisabeth Zenker till Elvira Tiblin den 15 februari 1934.
Brev från Elisabeth Zenker till Gunhild af Sillén den 15 februari 1934.

Palmsöndagen den 25 mars 1934. Till vänster Lene och Märta (ingick ej i Liber). T. h. Lene och Henning.

Påsken firades i Domnarvet. Märta hade rest ett par dagar tidigare än oss andra. Mamma, mimmi och jag (ansv. utg.) foro i bil tre dagar efter Märtas avresa. Denna resa blev högst otrevlig. Vägen mellan Avesta och Hedemora var ohyggligt sörjig och hal, därför blev en dikeskörning oundviklig. Som tur var blevo alla oskadda. Efter en ungefär sex timmars resa voro vi framme efter en tröttsam och nervspännande resa. Efter ett par dar kom också pappa dit per tåg. Långfredagen fick en tung prägel på grund av en ohygglig bilolycka, som ägt rum under natten, varefter morbror måst taga reda på de svårt skadade. I Stora Tuna imponerande kyrka bevistade vi samma dag gudstjänsten. Påskaftonen bjöd på något noch nie dagewesenes då de närvarande erhöll var sin present. Detta var ett schackdrag påstods det från sakkunnigt håll med avsikt att locka de närvarande att även framdeles tillbringa påsken i Domnarvet. Men redan på påskdagen slog uppbrottets timma. Från högmässan i kyrkan foro vi nämligen alla utom mimmi, som föredrog att taga järnvägen på grund av det besvärliga väglaget, hem i bil. Resan avlöpte utan några som helst olyckor. Visserligen ville pappa taga upp några käcka sportflickor i bilen, men mamma avböjde energiskt, och så var även denna hotande fara avvärjd. Efter visit hos Brundins i Kila anlände vi hem, dit också Erik på e.m. kom från Strängnäs. Han hade nämligen tillbringat sin påsk under träget skidlöpande i Jämtland. Det var naturligtvis bland det roligaste han någonsin varit med om. Ett intimt förhållande uppkom mellan ledare och meniga. Allting var gemensamt. T. o. m. Gröna Lund [smeknamn på utedasset på Salta /SZ]. Det var förbjudet att där på grund av den stora efterfrågan låsa dörren om sig. Då undertecknad alltså en gång skulle söka sig till detta exklusiva ställe befanns det att där redan sutto herrar Ödman och Tingdal. En plats var emellertid ledig. I hög grad hjälplös och förvirrad stod jag i dörröppningen. Men jag kunde icke vika, blott sätta mig kunde jag, och för övrigt blev jag mycket vänligt mottagen. "Jaså du kommer och tar dig en stilla funderare, du också", blev hr Tingdals uppmuntrande tilltal. Fjällfärden var emellertid också rätt ansträngande. Det tog sig också uttryck hemma. Mycket ovett fick jag lida för elakhet, då det naturligtvis bara varit ren trötthet. Jag vill här gripa tillfället att till alla föräldrar rikta en uppmaning att noga söka grunden till eventuell disharmoni hos barnen innan någon slags bestraffning får förekomma. I nittionio fall av hundra skall orsaken befinnas vara ren trötthet.

Då vi söka i dagboken befinnes det att hela vårterminen i festligt hänseende var en lång mörk natt med en enda klart lysande stjärna. Och denna var vår fasters femtioårsdag. 30-talet tanter + pappa, farbror Axel och Hakon utgjorde de uppvaktande. Högtidstalet hölls av vår far, som på festföremålets önskan i några väl valda ordalag tolkade de närvarandes känslor för 50-åringen därvid liknande henne vid en segelbåt, som för förlig vind styr framåt och klarar alla prickar med osviklig säkerhet. Ett vältaget fotografi (tyvärr ej påträffat/SZ) från högtidsdagen bevarar åt eftervärlden en gruppbild av släktingarna kring dagens drottning, som med sin personliga charm på ett överlägset sätt behärskade dagens vimmel.
Gunhild, Henning och Elvira omkring 1934.

Så nalkades pingsttiden. Lördagen tillbringade Märta på studentbal i Strängnäs under det att Dr. Tiblin med fru pr. bil anlände från Domnarvet. Högtiden firades tämligen lugnt med undantag av att Strömstaborna inklusive fru Serrander och Ulla senior gladde oss med att intaga kyrkkaffe vid södra gaveln.

Pingstdagen 1934. Fr. v. Lene, Henning, Erik, Elof (?), Märta, Carl Klingberg (?), Sara Klingberg (?), ? Serrander (?), Elvira, NN, NN, NN

Trefaldighetsaftonen, som inleddes på Ingeborg, måste på grund av den dåliga väderleken avslutas i kyrkan, där kyrkoh. Berntsson höll aftonbön i samband med en konsert av traktens förhoppningsingivande sångarbröder och -systrar. - En tilldragelse, som särskilt nära berörde en av familjen af Silléns medlemmar, stiftsjungfrun Märta, inträffade den 30 maj, då domprosten m.m. Otto Norberg kunde blicka tillbaka på en 70-årig levnadsdag. Faster tillbringade dagen från klockan åtta (8) på morgonen vid sitt salongsfönster beväpnad med dubbla pince-nez'er och med sin lilla näpna hand graciöst lättande på förmaksgardinen, en gest som redan blivit historisk.

Elof, Per och Gunhild af Sillén sommaren 1934
Elof, Per och Gunhild af Sillén sommaren 1934

Så småningom började förberedelserna för Märtas Tysklands-resa. En stor dag var det, då mamma och Märta hos den fumlige stackars landsfiskalvikarien fick Märtas längd uppmätt efter många om och men med usla måttband. Den 3 juni invigdes under enkla högtidligheter i närvaro av den trängre familjekretsen den imposanta stenmur, som fader Elof i samarbete med Tutteli upplagt. För att ytterligare betona högtidligheten i det stolta ögonblicket krossade äldste sonen en gammal värdefull käpp mot det största blocket i muren.

På skolavslutningen skedde naturligtvis övlig uppvisning av betyg och stipendier på högsta ort, varvid faster bjöd på ett utsökt kaffe. Redan samma afton äntrade Sissans besättning dess däck och hissade kl. 11 på kvällen segel med Västerås som destinationsort. Sömnen blev ju efter omständigheterna skaplig. Erik snarkade nästan ända till Västerås, under det att Per och Märta med livsfara fick styra farkosten under så kritiska ögonblick, som t.ex. när pappa i jollen uppsökte någon lockande ö. Vinden var skral men vid 7-tiden följande morgon kunde vi dock kasta ankar på Västerås' redd. Nu gällde det att få frukost. I våra något solkiga kläder sökte vi oss upp ur hamnkvarteren. Det var skolavslutning och hela staden översvämmades av gymnasister.

Vykort från Lene och Henning till Gunhild den 12 juni 1934.
Vykort från Lene och Henning till Gunhild den 29 juni 1934.

Eriks eljest så resliga gestalt krympte ihop till ett intet av att behöva vandra omkring på gatorna i sällskap med den övriga besättningen. Efter att ha vandrat igenom Klippans tomma salar hamnade vi slutligen på trädgårdspaviljongen, där vi intogo en splendid frukost med var sitt glas mjölk à 40 öre. Hemfärden gick utmärkt tills vi rammade Calle Klingas stolta kryssare utanför Hovjunkaren. I vredesmod utslungade dess befälhavare några hårda ord, där han bland annat betecknade vår jolle som en spottkopp.

Följande dag anlände Doktor Hedréus fr. Östhammar med sonen Allan, som skulle stanna några veckor. Samma dag firades "En dag kring Alf Insulander" på Vappa i en pittoresk björkbacke med kaffe, dans och föredrag. Kyrkoherde Forell, som just kommit från Berlin berättade intressant om tyska kyrkostriden i salongen. - Den 14 juni foro mamma, pappa och Per med Märta till Stockholm f.v.b. Deutschland. Efter kaffe hos storfastrarna begåvo sig herrarna på revyn Razzia under det att Tant Eva följde mamma och Märta till stationen. Några ömma avskedets ögonblick och tåget rusade i väg. Wei man denn wohin man fährt. - Det var alla "tiders" revy. Per särskilt, som såg en verklig revy för första gången tyckte att den var mycket rolig. Efter en härlig supé på Feiths begåvo sig mamma, pappa och Per hem i den ljuva sommarnatten. - En stor dag hände under morbrors semester nämligen när Enköpings nya idrottsplats invigdes. Sådana kända namn som Harald Andersson, Erik Ny, Norrby och "Hellas-Pelle" deltogo. Med spänning sutto Erik, Per och Morbror på läktaren och åsågo det stora evenemanget. En fotbollsmatch utspelades också mellan E.S.K. och A.I.K. Utgången blev en stor seger för A.I.K. med 7-2.

Per af Sillén
I väntan på färjan vid Hjulsta den 8 juli. Fr. v. Erik, Gunhild, Elof, Per och Henning.

Inte något särskilt hände under sommaren, bara det att Märta var snäll och skrev brev varenda dag från Tyskland. Allan lekte med kycklingarna och Per jobbade med. På försommaren var Erik på ett gymnasistmöte vid Julita. - Den 11 augusti foro Mamma, Mimmi och Per till Enköpings station och hämtade Märta. De tre minuterna som tåget uppehöll sig där, användes väl. Gerd fotograferade oss och vi hunno prata med både Gerd och tant Elisabeth. Efter många omfamningar och kyssar kunde vi äntligen ställa stäven mot Salta där lika många kyssar o.s.v. kommo till Märtas ära.

Gunhild, Elvira (Mimmi), Per och Märta
Märta och hennes älskade mormor, "Mimpo"
På Oknön den 12 juli 1934. Fr. v. Gunhild, Elof, Henning, Elvira, Erik, Per.

 

Min [Eriks] närmaste "föreskrivares" [Pers] åsikt att ingenting särskilt hände under sommaren kan jag icke fullt gilla. Förutom det att volymer skulle kunna skrivas om herr Alléns [?] öden och äventyr, finns det nog rätt många små tilldragelser värda en plats i denna familjehistoria. Tanken faller först och främst på en härlig segelfärd som företogs i början på juli. Fröken Signe Andersson antog med nöje (få vi hoppas) en inbjudning att medfölja. I vindhänseende var färden den mest omväxlingsrika man någonsin kan tänka sig. Först fullkomlig stiltje, så lugn, knappt märkbar vind, märkbar vind, bris, hård vind, storm, och ett tag riktig orkan. För nybörjare i segling som hr Allén och efter allt att döma även fröken Andersson var det sålunda ett riktigt önskeväder.

Till sommarens bästa minnen hör också Domnarvsresan. Erik och Per hade åtagit sig att försätta den doktorska trädgården i värdigt skick, vilket de enligt red:s mening med glans fullgjorde. - Då Märta hemkom från sin utländska resa (skildras utförligare på annan plats) återstod icke mycket av sommarens nöjen. Fastmer såg man allt klarare och klarare den hemska skolan närma sig. Detta gäller särskilt Erik, som tillbragte hela förmiddagen med att studera franska (sägs det åtminstone. Red. har icke ansett sig böra göra närmare efterforskningar). En sista festlig avslutning på sommaren fingo vi emellertid i och med Mammas 40-årsjubileum. Det var mycket högtidligt och många gäster. Och den minnas vi väl med Axel Nilssons oförgätliga tal om den mogna kvinnans charm.

Ovan: Segelbåtsjollen.

T. v. och nedan: Seglats den 7 augusti med Barbro Swensson (som senare antog namnet Kallenfeldt, liksom systrarna) och Harald Thulin till Gisselholmen.

Uppropsdagens dysterhet lättades genom att i Mimmis geniala hjärna uppstått den idéen att göra en blixtvisit till Södertälje. Besöket där med bad och filminspelning var enastående härligt. Filminspelningen finnes f. ö. förevigad i Gerd Zenkers bokfilm: "En sommar med Märta". En stolt dag för familjen blev då äldste sonen för första gången i sitt liv tog in hos en landshövding, presenterades för honom och hans fru och åt av en landshövdingsmat. Månne det skulle bliva den sista? Med kännedom om hans uppåtsträvande personlighet (tyvärr i dubbel motto) tro vi det ej. Samma dag kom Gerd och hämtade oss med lilla Forden. Han och tant Elisabeth kom nu hem på en vecka innan de återvände till Tyskland. Avskedet firades på ett värdigt sätt, naturligtvis med punsch. Mimmis födelsedag hade dessförinnan firats i Domnarvet, dit mamma, mimmi och Märta begivit sig i bil på en blixtvisit. Allt var nog gott och väl tills vi skulle återvända hem på söndagen. Bilen var omöjlig att starta och mimmi måste nödvändigt rösta i Teda på kvällen. Gerd fick visserligen slutligen fart på den, men mamma vågade likväl inte utan herrsällskap köra hem varför han lovade följa med. Om det rörde sig om sabotage från någons sida, såsom man har framkastat, är ännu ej uppklarat. I alla händelser nåddes vallokalen 3 min före stängningsdags och Tedas 2 högerröstande hade fått en tredje väljarsyster.

F. ö. gick hösten tämligen regelbundet sin gång, då och då avbruten av angenäma intermezzon som t.ex. det livligt uppskattade besöket i Västerås på Garbos Christina-film. Under oktoberlovet fick Märta inhämta teoretisk undervisning i den ädla automobilkörningskonsten av ingen mindre än brodern Erik. Under denna tid hemsöktes också trakten av ett par efterhängsna agenter med spelande dammsugare, som ställde till en del förvecklingar här och där.

I väntan på bilfärjan vid Strängnäs

Elisabeth och Gerd Zenker besökte systern Lene i Domnarvet i september. Fr. v. Henning, Lene, Gunhild, Elisabeth, Elvira, Gerd och Märta.

En söndag voro mamma och pappa hos Nauckhoffs och dröjde, så vi voro en smula oroliga hur det skulle bli med Strängnäs-resan på kvällen. Följaktligen ringde vår rådiga mimmi till Karlén varvid följande monolog "utspann" sig: Jo, det är så att patron och frun är i Stockholm på middag nu. Ja, hon har sin nya klädning på sig, som hon fick av domnarvarna, när hon fyllde 40 år i höstas. Ja, tänk vad tiden går. Nu äro ju barnen rätt stora alla tre. Den äldsta går i studentklassen. Nja, hon är allt lite orolig för sitt latin i alla fall. Vi får väl se! Så är det nummer två, som är så fasligt uppåtsträvande. Den lilla är riktigt framstående idrottsman. Han lade in ett mål i Eskilstuna en gång. Ibland har han lite tråkiga sidor, men det växer väl bort, när han får lite mera förstånd. Dom här tre hushållar jag för i Strängnäs. Vi har maten lagad hemma, så det är bara att värma upp och då kan vi ju så gott ha köket till sovrum. Fru Östberg har eldat för att vi ska kunna komma i kväll om hr. Karlén vill skjutsa med 8-färjan, ifall inte patron kommer hem. Tack och adjö!

En vecka senare for Erik till Stockholm ensam på skoloperan Faust. Han bodde hos fastrarna och måste sålunda klara sig över Slussen med dess invecklade trafikförhållanden. Det hela gick bra men så hade också mamma honom ovetande givit slusspolisen en del instruktioner: Var god iakttag fötterna på de förbipasserande i eftermiddag och om ni får se någron med ovanligt utbildade sådana, ägna honom en smula uppmärksamhet, att han kommer på rätt väg. Den åsyftade personen är en lång, stor, stilig gymnasist iklädd sin faders överrock med en reva vid ena fickan. Öronen äro rörliga, dessutom är det troligt att han bär det medförda gepäcket på huvudet eller kanske rent av bollar med det. Möjligen mumlar han också en del ord på grekiska t.ex. agape och Eros i det han viskar namnet Kaliope.

Brev från Lene och Henning till Elvira den 5 oktober 1934.
Brev från Elisabeth Zenker till Salta-borna den 7 oktober 1934.
Vykort från Lene och Henning till Märta den 25 oktober 1934.

En novembersöndag kommo Lene och morbror på hemväg från Stockholm och besökte oss, ett slags julvisit, då deras ljuva närvaro över helgen skulle varda oss förnekad. Den första adventslördagen hade vi Vappa- o. Ingeborgsbarna här, varvid kvällen tillbringades med diverse jullekar. - En sensation av angenämaste slag var den afton då Lennart Bernadotte hedrade Strängnäs-publiken med ett föredrag, vartill Märta mottagit inbjudan av faster. På ett lekande och vinnande sätt pratade sig f.d. prinsen in i de närvarandes hjärtan.

Så småningom slutade terminen. Vädret var ej så lockande med sitt ösregn, men det var i alla fall skönt att få vila. Den övliga Stockholms-resan företogs genast efter hemkomsten från Strängnäs. Utom traditionen intogs kaffe hos fastrarna, varefter shopping med brinnande intensitet vidtog. Sist som huvudnummer följde Tovaritch på Komediteatern, varefter supé intogs på Feiths under tonerna av Längtan jag vet... utfört av våra gamla vänner musikanterna. - Julresan slutade ej förrän kl. 3, då en envis dimma försvårade sikten. - Nu äro vi hemma i lugn och ro, faster är här och allt är redo. Välkommen, kära jul 1934!

Brev från Elisabeth Zenker till Salta den 21 december 2013.

Drapa sommaren 1934
 
Ligger i sovvagn
Brunlockig ungmö
Passet vid sidan
Och klockan på vägg
Högresta furor
Susa därute
Resfeber råder
Och sova går ej.
Nalkas så Eos
Smeker nu Skåne
Med rosenröd arm
Blandad med vallmo
Böljar där rågen,
Sjunger där svalan
Med glädje i sinn.
Nu kommer havet
Silver på vågen.
Färjan den gungar
Med tåget ombord.
Språken de surra,
Spänning i luften.
Här öppnar sig världen
Allting förstoras
Upp dyker Rügen
Ur böljornas skum
Vit glänser kritan
Där vågorna slå.

Raskt trippar tullman
Kring väskor och
Tittar tigande ned på vart
Plagg som är där
Dock skvätter punschen
Rofyllt på botten
Dit når ej rovlystne
Spejarens blick.

 

Snabbt går expressen
Hän över Preussens
Ändlösa slätter
Dagen förrinner
Hakkorsen hägra
Nu syns Berlin
Heil Dir Germania!
Väl auf dem Bahnhof
Väntar den vänsälle
Vittreste släkting
Förer den bortkomna
Landsflickan hän genom
Brusande världsstadens larm.
Korvarna små de
Skymta till mötes
Feta och läckra till
Sval Orangead!
Bländande ljusre-
klamer på kvällen
På dagen hetaste solgass
Och jakt
Efter storstadens alla under
Tempelhof och Sans Souci
Vad kan de ej bjuda
Funkturm tar dock priset
Nattens mörker så
Sänkes över staden.

Dock mot söder ställes färden
Sömn lockar ej eskimåmö från Nord
Resans behag hon njuter med fröjd
Kosan så vrider
Tåget till Dresden
Hugstore Elofs
Dotter av hakkors
Hälsas, som vaja
Och le.

 
Jordgubbar friska
Fresta på bordet
Hälsningar föras
Fram till husmodern
Hängivet sända
Från vänner i nord.
Så ila dagar
Snabba nu framåt
Rika på fröjder och glam
Än njutes konststadens
Praktfulla alster
Än för vår väg
Under susande lind.
Roande resor kring
Rikstyska länder
Fylla den flyende
Sommarens fröjd.
Rembrandt och Luther
Bach, Schiller, Goethe
Döda gestalter
Levande nu.
Åter mot Dresden
Ställes så stigen
Thüringens korvar
De välstekta små
Hopas till minnenas
antal de många.
Åter nu ter sig
Strålande trynet
På Uhlmann
Den välfödde
Urtyske man.

 

Utflykt i bokskog
Blandad med barrträd
Fyller rätt ofta
Var flyende dag
Dollfuss är skjuten
Hindenburg borta
Historien den
Skriver så månget
Ett blad
Bastei och Slovakien
Tjusande skönhet
Bjudes åt hänförd
Sköldmö från Nord.
Randas så uppbrottets
Fruktade timme
Kappsäcken packas
Åt allt bjuds farväl
Dresden, Berlin och
Gröna barrskogen
Susa förbi vårt
Ilande tåg.
Sassnitz och havet
Allt, allt försvinner.
Åter så trampar jag
Fädernejord
Bort de för-
Gående dagarnas
Nöjen. Minnet dock
Lever i snöiga Nord.

 

 

Tasso

När i somras den tragiska händelsen utspelades på Salta, d.v.s. när vår käre lille "byxnafsare" Kathie, blev skjuten, blevo alla uppfyllda av mycken sorg. Särskilt då vår nuvarande jungfru, fröken T. Lennqvist. Märta, som inte var hemma, utan befann sig i Tyskland, fick inte veta händelsen förrän mycket senare. Som bödel tjänstgjorde herr Emanuel Spångberg. Fröken Lennqvist, vilken blev så tagen av händelsen måste gå hem. - Efter denna tilldragelse gick tanken till att få en ny "Jycke". Dagen efter mammas födelsedag gick önskan i fullbordan. Faster, farbror Axel och Gerd voro närvarande när lådan öppnades. Farbror Axel och Gerd började nu på att fotografera den lille valpen, som om det skulle vara någon kunglig eller någon annan hög herre. Det första namnet som gavs åt den lilla vovven var Andersson emedan han kom ifrån en gubbe i Västergötland som just hette A. Detta namn antogs icke och därför blev det tvistade meningar om vad han skulle heta. Somliga ville att hunden skulle heta Truls andra ville ha namnet Rapp. Men så kom mimmi upp med det goda förslaget Torquato Tasso. Det namnet tyckte alla var bra och så antogs det. Vardagsspråket säger bara Tasso men det är ju lika bra det. Tasso har växt oerhört, liksom även människor ju göra, och visat goda tendenser till klokhet och förstånd. Erik och Per ha nämligen låtit hunden hoppa över en käpp. Särskilt i att hoppa, har han att vänta stora förväntningar. Även i andra saker har han visat sig duktig. Han är av samma ras som Fido, vilken var engelsk setter. - Alla äro nöjda med Tasso och hoppas att denne icke gör som Kathie, denne nafsade hål på strumpor kjolar o. dyl.. Alla vänta alltså att Tasso skall bli vad man menar med en verklig hund: En framförallt väluppfostrad, klok och snäll hund.

Fr. v. Märta, Gunhild, Erik, NN, Per, Gerd Zenker, Elvira, Elof med valpen Tasso.

LEDIGA PLATSER

Härdad jungfru sökes för ett doktorshem. För att förstå de bannor som doktorinnan (tyskfödd) möjligen behagar utslunga vore kunnighet i tyska språket önskvärd. På grund av att arbetet kommer att ske under svåra omständigheter blir lönen tämligen hög. Likväl är det ingen framtidsplats. Tillträde omedelbart, avträde först efter ett års uppsägningstid. Svar till "Per aspera ad astra" D.T.K. Platsen som verkmästare vid Strömsta båtbyggeriaktiebolag är till ansökan ledig. Platsen är synnerligen förnämlig, då båtar distribueras över hela den nu kända världen. - Svar till "Ungdom - Förtröstan" D.T.K.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 6 mars 2016.