Brev från Lene till Elvira den 19 oktober 1933 från Dresden

Dresden, den 19. okt. 33.

Kära Mamma!

Jag borde ha skrivit till Er för länge sedan, men det är ju så mycket att göra nu igen, när allting skall bli klart till slutet av november. I synnerhet då min yngre syster skall lämna oss i morgon för att praktisera ett halvt år i Freiburg hade vi mycket att tänka på i de sista dagarna.

Jag hoppas att Henning har ringt till Er när han hade uppehåll i Stockholm i söndags. Så Ni ha kanske hört vilka underbara dagar vi ha haft här i Berlin och Dresden. Om det bara inte hade varit så hemskt kort! Men kära Mamma, jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle vara så härligt tillsammans med Henning. Visst har jag alltid drömt om detta ögonblick, men i verkligheten var det tusen gånger skönare ändå. Jag tror vi kände bägge två från första ögonblicket att vi höra tillsammans. Och jag kan inte tänka mig något skönare i mitt liv än att vara honom en god maka och göra honom sitt hus till ett verkligt hem. jag hoppas av hela mitt hjärta att vi alltid skola förstå varann lika förträffligt som i dessa dagar vi fick vara tillsammans nu. Jag kan inte säga hur glad jag är att jag nu får visa mina känslor för Henning så som de ha varit för länge sedan. Redan för länge sen hade dessa "Onkel"haftiga känslor förvandlats till helt annorlunda, fast jag visste inte själv riktigt klart om det. Men nu känner jag mig som i sjunde himmelen. Jag säger alltid att jag har varit i Sverige sex gånger förut, men nu kommer jag i sjunde himmelen. Och att bli en verklig dotter för mamma och syster till Gunhild, ingen flicka kan ha det bättre på jorden!

Henning och jag skulle helst vilja gifta oss så snart som möjligt. Men det är ju så många formaliteter som måste betänkas först och det går ganska långsamt. Egentligen hade vi tänkt oss bröllopet skulle vara den 25. november, men efter jag har hört vad som hör till först fruktar jag att det får vara litet senare. Men vi bara bestämde ett datum utan att fråga Eder. Är det egentligen inte rysligt att jag önskar mig ha bröllopet hos Eder? Tänk ett sånt oerhört besvär det blir för Eder! Men först hade jag bara tänkt på att Ni alla skulle vara med vid vårt bröllopet. Och då Eder valuta står så dåligt skulle Ni ju ej ha kunnat resa ner allihopa! Och här hos min mor är det nästan för trångt för att ha främmande här, mina syskon är inte alla hemma och även alla mina vänner bo så långt ifrån Dresden. Men hos Er känna vi alla varandra, vore det inte mycket skönare? Även för Henning. Jag tycker också att det vore härligt att få visa min mor och min bror Gerd Ert hem och mitt andra fosterland över huvudtaget (bättre sagt: mitt första fosterland måste jag säga nu). Det är ju synd att det skall vara just i november-december, där Sverige väl inte är som ljuvligast. Men de glädja sig redan mycket ändå att få komma med. Men kära Mamma, jag ber Eder skriva om Ni kanske tycka det blir för mycket att ha bröllopet på Salta, det är ju inte länge före jul så Gunhild har så mycket att göra ändå.

Egentligen ville jag fråga Mamma om allt möjligt t. ex. allt som beträffar utstyrelsen. Henning har ju redan många saker, han kunde inte själv säga och därför ville jag fråga Eder vad han har av linne, av silver, porslin och allt annat husgeråd. Efter jag har studerat så länge har jag naturligtvis ej fått så mycket till en utstyrelse, och jag är mycket ledsen nu att jag har så lite att ta med mig i äktenskapet. Min mor förlorade ju så mycket under inflationstiden, men det kan inte hjälpas nu. Ja, nu hörde vi efter hur mycket frakten av alla mina saker skulle kosta. Det blir nog ganska dyrt, förstås därför ha vi tänkt oss att jag skall köpa allting som behövs ännu i Sverige. Då sparar jag pengar efter frakten och får kanske också litet mera för valutans skull. Vad menar Ni? Jag tänker bara ta med mig allting jag har redan, det blir ganska mycket ändå. Av linne har jag handdukar, kökshanddukar, bordsdukar, sängkläder. Lite silver och porslin. Sen skall symaskinen följa med och även flygeln, kan Ni tänka Er. Henning tyckte också att det vore trevligt att ha en sådan "attraktion". Och om jag inte än spelar så värst bra, tror jag, att jag kunde lära mig litet mera med tiden. Det var alltid bestämt att jag skulle ärva flygeln och då går det ju bara nu att ta den med ihop med alla andra saker. Och transporten är ju inte alls så dyrt som en nu [sic] piano.

Jag vill för övrigt se först vad som behövs i hushållet dessutom, att jag inte köper något som Henning har redan. Då vore det väl bäst att skaffa allting nytt först i Sverige. För att vi kunna ta ut mera pengar än 200 Mark måste vi visa fram en skriftlig "Eheversprechen" som Henning fick underteckna. Vi tyckte det var så hemskt roligt. Det föreföll som om vi inte trodde på honom. Men alla affär med pengar äro ju så besvärliga i Tyskland nuförtiden.

Ja, nu ber jag Eder skriva om allting som skall betänkas före bröllopet och vad Ni mena om allting. Jag är så glad och aufgeregt i tanken att snart få komma till Eder och att bli Hennings fru! Hans bild som även Ni har i förmaket står nu också i vårt rum. Jag tycker så mycket om den.

Många hjärtliga hälsningar till Eder alla
från Helene.

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 24 juni 2006.