www.zenker.se

Brev och bilder från 1928

Januari 1928 Februari 1928 Mars 1928 April 1928 Maj 1928 Juni 1928
Juli 1928 Augusti 1928 September 1928 Oktober 1928 November 1928 December 1928

Januari 1928

Brev från Helene Zenker till Gunhild af Sillén den 7 januari 1928

Leipzig den 7 jan. 1928.

Kära, kära Tant Gunhild!

Ni må tro, jag skäms så mycket, att jag skriver först idag. Det är verkligen hemskt. 14 dagar är julen över redan och jag har fått så härliga saker av Eder och 2 brev. Men Ni vet ju, hur glad jag är över allt, och jag tackar Eder alla så hjärtligt, så! Jag kan tro denna boken är mycket intressant, jag hann inte läsa den redan, jag bara tittade i. Men jag tycker, den är svårare att läsa än böckerna av Selma Lagerlöf. Är den Victor Rydberg densamma, som har skrifvit denna Cantaten, som sjöngs till Uppsalafesten i september? Jag vet inte riktigt, men jag tro det var samma namnet. - För Märtas och Onkel Elofs brev tackar jag så mycket. Jag undrar varje gång Märta skriver på tyska, att hon kan det så utmärkt. Och jag ser också, det blir bättre med varje brev! Hur mycket kan Erik väl prata tyska redan?

O, jag kan inte säga Er hur roligt det var, när Eder marsipanpaket med de vackra verserna kom till Nyåret. Tusen tack! Jag måste säga Onkel Elof kan dikta bäst av alla! Men jag var så glad över alla tre! Jag skulle så gärna dikta en tack, men det är visst för svårt på svenska. Ni måste vara nöjd med det här brevet. - Och nu kom i morse Tants långt brev. När min mor hade läst det också, sade hon, jag kunde inte tacka nog, att jag har sådana goda människor som vänner i ett främmande land! Och det är visst sant! Och glädjen blir nästan för stor när jag tänker, att jag få komma igen till Er! Om det verkligen går? Det vet jag inte själv, ty jag vet inte alls hur det blir med min studium i sommaren o. s. v. Men jag hoppas, och jag vill ju så gärna. Ja, då skulle Märta och Erik prata mycket tyska och bli duktiga i språket.

Tänk, att Erik skall redam gå i stan i skolan. Det är ju rätt mycket för den lilla gossen! Hur skall Ni göra det? Skall han åka in i stan eller kan han bo där? Vad säger han väl därtill? Är han ledsen eller glad? Och för Per är det väl inte så roligt, kan jag tro, att han har inte jämt sin bror hemma och leka med honom! Jag kan inte förstå, att den lärarinnan har blivit så odräglig. Tant skrev ju i första månad, hon var på Salta, att Ni var nöjd med henne och all "Aufregung" som Tant hade förut var alldeles onödig! Jag är så ledsen, att Ni ha så mycket sorg då! Men mycket större var väl sorgen om Mimmi. Att hon måste ligga så länge, och särskilt över Jul! Men jag hoppas att hon blir nu snart alldeles frisk och kry igen och Ni alla kan bli riktig glada igen! Jag hälsar Mimmi särskilt och önskar henne ett gott, gott nytt år med mycken hälsa och glädje.

Jag kan stanna hemma ända till nästa söndag, den 15. Det är så vackert, vara hemma igen! Men Ni ska inte tro, att jag är så ledsen i Dresden, o nej, inte alls. Min studium blir nu så intressant, vi lära oss rätt mycket, och ha mycket göra alltid men det går ju allt, när man gör det gärna. Men desto mer njuter jag förstås af dagarna jag är i Leipzig. Ibland har jag ju lite sorg om min far, han är inte alldeles frisk, det gör hans stor arbete förstås, han gör och måste göra alldeles för mycket. Men då kan man ju inte säga någonting. Han klagar så ofta över dåligt minne, och det är inte bra i hans yrke förstås. Och min mor är inte så frisk, som jag ville gärna ha henne, hon heller. Hon är så pessimistisk och melankolisk ibland förstå Ni. Ni vet väl att jag är inte alls så, och nu har jag jämt den stora uppgiften att uppmuntra henne. Och det är visst inte lätt ty "sie sieht so sehr schwarz" som vi bruka säga. Ja, det finns väl nästan ingen familj nu, som är ledig av all sorg!

Min lilla syster skall resa till Herrnhut i morgon igen. Nu är hon redan tre månader där, men hon är inte så lycklig där, som vi hoppades. Men hon är åtminstone så stor och förnuftig nu att hon förstår, att hon måste komma dit och så säger hon inte mycket emot. Och vi tycka också nu, att det var det bästa för henne.

Vi hade en fridfull och lugn, skön jul. Det var ju första julen min stora syster och min svåger var inte med här. De felade ju, men skönt var det ändå. Och vi ha fått så många vackra saker. Särskilt fina böcker har jag fått. - I dag ha vi tagit ut julgranen. Detta ögonblick är så tråkigt, tycker jag. Men just i detta året höll granarna inte lång, man säger att det var för kallt ute. Ty Ni må tro, vi ha också haft stor kyla med mycket snö och is. Hertha berättade att i Herrnhut var det ända till -25o också. Men när riktig och mycket snö föll var det härligt! I Dresden njuter vi af vintern mycket mer än här i Leipzig. Tyvärr hade vi nu till jul och i denna dagar bara regnigt och ruskigt väder.

Nu önskar jag Eder alla så hjärtligt att gott nytt år och säger också "Auf Wiedersehen!" eller också "Välkommen till Tyskland!"

Många hjärtliga hälsningar!
av Eder tacksamma Helene.

Erik och Märta af Sillén omkring 1928. T. h. med Per.

Juni 1928

Per, Märta och Erik. Till höger Per, Lene Zenker och Märta.

Brev från Henning Tiblin till Salta den 22-24 juni 1928

Svenska Amerika Linien "Stockholm" 22/6 1928

Kl 4 em (kl 8 em i Salta)

Käraste! Befinna oss just nu ca 2 dygn från Halifax och börja komma in över New Foundlands bankarna.

Hitintills ha vi haft det mest förtjusande väder. Somliga dagar har Atlanten legat nästan spegelblank. Över Nordsjön var det mycket gropigt, nästan alla 3dje klass passagerarna lågo sjuka, själv mådde jag lite illa, men tog en spruta atropin o. blev bra. Ha mycket trevligt ombord. Kyrkoherde Evander i Lillherrdal är med. Det är ej alls långsamt. Har ännu faktiskt ej hunnit läsa något i min medförda lektyr.

Det mesta vi gör är att sitta till bords o. frossa. Vidare ha vi ju allehanda däcksspel etc. föredrag, biograf etc. I dag ha vi rest en midsommarstång på A-däck o. klätt med björkar. Där ska vi dansa och fira på midsommarafton. I Halifax (Nova Scotia, Canada) ligger vi bara ett par tim. för att sätta i land ett par hundra emigranter, övervägande finnar. Sedan återstår ca 40 tim. till New York. Vi ha en tidning ombord med radionyheter från både U.S.A. och Sverige. Men f. ö. leva vi fullkomligt likgiltiga för yttervärlden. Nu ha vi varit till sjöss i 7 dagar o. sista 5 dagarna ha vi inte sett ett levande liv på havet med undantag av en massa måsar som följa oss över hela Atlanten. Jag kan svårligen tänka mig någon större njutning i resväg än en atlantfärd över ett solbelyst småkrusigt hav.

Men man bör helst ej ha anlag för sjösjuka för på kvällarna brukar det vanligen blåsa upp och då rullar skutan så man har svårt att gå på däck.

Officerarna äro alla utomordentligt älskvärda.

Jag vistas ofta på bryggan för att ta del av navigationens mysterier. I morgon ska vi pr trådlös beställa biljetter till Ziegfield Follies, men det är visst mycket svårt att få. Ja, jag njuter nu så intensivt av tillvaron som man gärna kan göra.

Mitt mesta arbete är att dra ut tänder o. pyssla med småskador, men vi ha möjligheter att göra operationer. (under en op. lampa tillverkad och uppfunnen av Johansson i Fanna, Enköping!!)

Sitter nu i skrivrummet o. har nyss druckit te. Nu ska jag ner att hålla kvällsmottagning. Farväl en stund.

Nu ha vi klätt båten färdig. I natt ha vi haft det rätt spännande i New Foundlands-dimman. Gått för sakta fart under ideliga sirenvrål, men jag somnade snart från alltihopa. I dag är det åter klart. Kylan är nu nästan arktisk. Valar spruta i vattnet och tumlare följa fartyget. Vi passerade i går ett stort isberg. Men vi hålla noggrann utkik, så det är ingen fara. Sedan vi passerat Halifax få vi åter sommarvärme. Fick i morse radiomeddelande om järnvägsolyckan. Hemskt. Då är det tryggare att resa på Atlanten.

Hälsningar Henning.

"Stockholm" 24/6 1928

Ja, nu är midsommarafton över o. vi fira stilla ljuvlig midsommardag. Fortf. intet land i sikte. Havet fullkomligt lugnt. I går dansade vi kring majstången. (Vi hade 2 sådana ombord på detta klassamhälle, en för cabin o. en för 3dje klass samt 2 musiktrupper.) Sedan firade vi till fram på morgonkulan, då jag kröp i säng. För 1sta gången under resan var jag lite illamående i natt, men det blir man ju efter en hederlig svensk midsommarfest. Det var härligt väder, något kyligt, med gnistrande stjärnhimmel med gamla hederliga Karlavagnen stående på kant o. ett härligt norrsken som flammade praktfullt. I dag kommer vi nog ur Labrador-strömmen o. då få vi antagligen tropisk hetta, för N. Y. brukar vara hett så här års.

Jag tror kyrkoherde Enander ska predika i dag, annars har han bara predikat om sina salixhybrider. Jag tror nog att han är en ganska skral präst.

Mina närmaste kumpaner ombord, utom kapten o. 1ste styrman, med vilka jag är du o. bror, äro en skånsk författare, som skriver bok om den här resan samt en skogrossist från Örebro, en väldigt glad och trevlig lax, som rest i alla världens länder. Vi bruka tillbringa kvällarna i baren drickande en Manhattan cocktail o. spelande poker (man tar seden dit man kommer) samt couronne, ett mycket roligt spel, som man blir ungefär lika passionerad i som pingpong. Dessutom dansa vi då och då, men rätt litet, enär damerna på några få undantag äro obekväma till dans.

Nej nu är mitt bad klart. Farväl.

Vykort från Henning Tiblin till Gunhild af Sillén den 28 juni 1928 från New York

Tack för hälsningen, som nådde mig vid ankomsten till N.Y. Här är våldsam hetta, vilket inte hindrar att jag ligger i hela dagarna och tittar på sjukhus på förmiddagarna o. på Coney Island etc. om kvällarna.

Har i dag varit uppe i toppen på Woolworthskrapan på 60 vån. Bedårande utsikt därifrån över Hudsonfloden.

Hälsn.
Hg.


Augusti 1928

Erik, Märta och Per af Sillén vid Salta-verandan omkring 1928.

 

Vykort från Gunhild af Sillén, på besök i Berlin, till Per af Sillén, Salta gård

Anm. Kortet är odaterat och datumstämpeln förstörd. Frimärkena är 2 ggr 8 pfennig, grönt, föreställer Friedrich Ebert och tycks ha getts ut 1928. /SZ

Lilla Per!

Här är så varmt och härligt att barnen gå i baddräkt på gatan. Vi ha nu åkt runt hela B. o. i kväll far vi till Leipzig o. morbror vidare till Wien. Lene är hemma igen. Detta är minst lika fint som Paris. Vi äta härliga plommon. De köra vindruvor lasstals på gatorna.

Muss från mamma, som är så varm så varm som när Sjö... var hos oss.

Gunhild och Henning på sightseeing i Berlin.
Syskonen Gunhild af Sillén och Henning Tiblin på sightseeing i Berlin.

December 1928

Vykort från Elisabeth Zenker till Gunhild af Sillén den 1 december 1928

Brev från Helene Zenker till fam. af Sillén den 28 december 1928

Leipzig den 28. december 1928.

Kära Mimmi, tant Gunhild, onkel Elof, Märta, Erik och Per!

I dag skall jag skriva till Eder alla och tacka för den fina boken och brevet, som var så roligt! Jag kan inte säga hur glad jag blev. Jag såg riktigt hur Ni var i värsta julbrådskan och bara onkel Elof hade tid att filosofera!! Det är så härligt att Ni tänka ibland på "Lilla Lene". Jag ville så gärna titta in till Salta hur Ni sitta vid hallspisen när det är kallt och mörkt ute, eller när Ni höra på radio. Men det var ju jul nu och Ni sitta kanske därnere i salen vid julgranen och alla presenterna, jag kan tänka mig. Hoppas Ni äro nu alla friska igen och firade helgen i lugn och ro. Men denna sorgen att Morbror ha inte kommit hem till julen känner jag med Er. Det var väl första gången han firade jul bland främmande människor? - Jag minns när vi undrade i somras med honom hur sin "Nash" går i vintern när snön ligger högt på vägen. Han tänkte ju komma hem med bilen. Och nu kunde han inte alls komma. Hur länge talade Ni väl då med honom i telefon? Nu kommer han väl till Nyåret till Salta, hoppas jag.

Vi firade en så lugn och skön jul. Det är något särskilt nu för oss alla att vara förenat några veckor. Hertha och jag äro hemma till den 8 januari. Vi fick så många böcker att vi sitta bara och läsa och äta. Och så njuter jag också vår piano så mycket att min mor vill nästan inte höra mera. I dag började jag med "Vapensmeden". Men det är detsamma som i "Singoalla" och alla andra svenska böcker, i början är det jämt svårt att förstå. Hoppas att det blir snart bättre. Jag läste också med stor interesse Bonniers Selma Lagerlöf nummer, som min mor fick av Er. Det var så snällt av Er.

Nu är året redan slut igen och ett nytt kommer, och jag säger igen "Välkommen till Tyskland". Tro Ni att det blir något av det i kommande året? Jag ber Er så mycket så! Tyskland är så vackert, må Ni tro, och det finns så mycket att se på!

I nästa vecka kommer min svägerska med min lilla brorson från Dresden [Hans-Christoph]. Jag ser dem ju varje vecka i Dresden, men mina föräldrar skall se hur stor och duktig deras lilla sonson blev. Det blir rätt roligt, ty han lever så väldigt mycket.

Kan Ni tänka Er att Eder "lilla Lene" är shinglad redan 6 veckor och är så glad däröver. Men nu vill Ni kanske aldrig se mig igen, jag är riktigt rädd och väntar på Er svar! Men meningarna här äro mycket olika, många tycka om kortklippta håret och några äro ledsna. Men jag tycker det var det bästa för mig, jag hade ju bara så litet hår och jag var jämt oordentlig. Bara att Ni äro inte för onda på mig!

Nu önskar jag Eder alla ett gott nytt år med mycken glädje och god hälsa för alla. Mina föräldrar hälsa så hjärtligt med mig.

Eder Helene

Ansvarig utgivare: Stefan Zenker, www.zenker.se

 
Till Liber hemsida  
Senast ändrat eller kontrollerat den 23 juli 2014.