Maj
1927
Vykort från
Henning Tiblin på besök i San Remo till fam. af Sillén,
Salta, den 22 maj 1927
Käraste!
Mitt varma tack för brev o. presenter på 22 maj. Jag hyllades
på övligt sätt med sång: här komma ...
Så mycket rosor har jag aldrig i mitt liv haft. Enköpingsalbumet
var verkligen rart. Egendomligt att läsa om pepparrotsstaden i
denna miljö. Allra mest rörande var, att mimpos glasögon
låg i boken!
I kväll ska vi bjuda Schweizers på middag på hotellet
o. sedan går vi väl till Casinot. Har i dag företagit
en utflykt till hospitaletti o. Bordhigera i lyxbuss med radio under
tonerna av Kiepuras "La danza".
Farväl H. o. H. Tack för alla goda underrättelser om
barnen!
Juni
1927
Brev
från Henning Tiblin till Elvira Tiblin den 2 juni 1927
Lasarettet i Södertälje den 2/6 1927
Kära mor!
Din upprörda stämma i telefonen tvingar verkligen pennan
i handen på mig, ehuru jag inte tänker ge mig in på
några detaljer. Jag kan ackurat inte förstå varför
ni redan börjat måla hin på väggen! Det är
Gunås inte den första "höstsömmerskan"
[?] som rycker i reven och hitintills
har jag klarat alla blindskär. Och jag frågar: kan man då
inte få bjuda en dam på teatern utan att däri ska läggas
så livsviktig betydelse. Jag har dock varit på teater förut!
Dock måste jag medge att av de två hösts-or
[ordlek?] som f. n. äro aktuella är den norska
den mest tilltalande, men lika fullt misstänker jag att bekantskapen
blir av ungefär samma duration som din och Grafftons.
Nu är ni så uppskrämda så det lönar sig
inte att säga något. Emellertid bor hon hos en svensk
bekant familj vid Karlavägen. Jag vet inte hur länge hon stannar
i Sverige. Kanske hon reser till pingst. Innan hon reser kanske jag
bjuder på Carl-Gerhard, för det vill hon visst. Om jag visste,
att ni inte klöste ut ögonen på varann kunde vi ju gå
samtidigt, så fick du med egna ögon konstatera, att hon är
en rätt "svensk" person. Men som sagt hon reser kanske
snart och då äro alla edra bekymmer över - för
denna gång. Nu ska jag på middag hos Oelreich ½ 7.
Månne jag får fröken Lindgren till bords igen. Trevligt!
Förlåt brevpapperet men jag har inget kvar av de fodrade
kuverten!
Hoppas du så vitt möjligt kan inse, att det inte är
någon överhängande fara å färde, utan att
det här kommer att ta samma väg som det alltid förut
gjort, tack vare mitt behärskade temperament samt min trots allt
havda hjärna.
Dock tror jag knappast att jag sedan salig Elsa Almquists dagar haft
så mycket huvudbry för das ewig Weibl.
Och nu, sa Holm ta er varsin kopp [svårtytt]
och lita på att jag inte gör något obetänksamt.
Au revoir
Henning
Brev från
Elvira och Märta till Gunhild, adress Kamrerarekontoret, Lyckorna,
den 29-30 juni 1927.
Elvira:
Salta säteri den 29 juni 1927
Må väl allesammans! Jag är ledsen att
du inte fick nån psalmbok med, när jag i afton den 29
juni slog upp bibeln föll det förstoradt för min
syn: Ps. 65.6 "Med underbara gärningar
bönhör du oss du som är en tillflykt för alla jordens
ändar" — j'ai parlé avec le frère — en as-tu
prié?
Natten den 30 juni, jag har sofvit utan att bita i lakanet,
nu ha vi sotarn här, hvilken nederbörd! Vi ha firat Elofarna
på morgon o. fint namnsdagsbord — inge torkväder i dag heller.
Gustafson håller på och berättar om sin
sorg och jag kunde om jag ville rek... med min. Gustafson
fäller tårar vid sina minnen.
Märta (10 år gammal):
Salta den 29 juni 1927.
Kära älskade mussiga sötnosiga rara lilla solskenet
till mamma som vi älskar!
Oerhört blåsigt och kallt. Pappa och mimmi har kommit hem.
Jag har gräddat plättar. Erik har rere och jag munskålla
förstås. Hälsa morbror att jag har jour med att pussas
i stället för mamma i dag. Pappa har nyss suttit och halvsovigt
[sic] i stolen i Biblioteket och då
tog han och jag var sin mandel. Mimmi och jag har burit ned handdukar
från vinden och mimmi har lagt i hop dem i skåpet. Annars
ovanligt tyst. Alltmer tilltagande storm. Plättar till kvällen.
Läste mamma följetongen i Svenska Dagbladet för i dag?
Plockat en ganska vacker blombukett till i morgon åt pappa. Ankorna
tultar just för bi. Per gråter jag skall gå och höra
varför — — —. Han har haft i kull en mjölkcylinder. Fru Insulander
ringt och tackat för sist. Har ni tackat för sist till Tibble?
Eriksson rensar diskhon. Hälsa moster [morbror
Henning hade en norsk "flickvän" vid den här tiden,
se 2 juni] att jag är "Meget meget sulten".
Johansson var uppe och frågade efter cylinder. I kväll skall
vi nog höra på väderleken. Barometern står ungefär
på ostadigt en aning mer på varmt. Mjölkcilinder som
Per vickade ur var full och oskummad med både grädde och
allt, rapporterar mimmi. Klockan är 10-5 i sju 11 grader varmt
nu. Nu kan jag intet mer skriva.
100000000000000000000000000000 hälsningar från oss alla
till mamma adressen blir nog litet tokig.
Märta
Mange hielsner till morbror och moster från
MÄRTA
P. S. Dagen därpå
Alla hälsa vi Hanken och Henken.
Kl. sju i morse gjorde vi i ordning pappas bricka och gingo upp med
kaffe till Elofarna. Pappa har fått en femöring av Per. Jag
ställde hans porträtt på skrivbordet med mina kristallvaser
med penséer bredvid. Så har jag lagt "Elof" med
prästkragar på namnsdagsbordet.
Juli
1927
Vykort
från Gunhild till Elvira Tiblin på besök i Uddevalla
den 9 juli 1927 (adress: Dr. Woldes villa, Gustafsberg,
Uddevalla)
Käraste!
Resan gick lyckligt. Vi kom hem kl. 4. Pojkarna somnade mellan
10-11 och sov nästan hem.
Skriv ett kort till fastrarna. Charlotte ringde nu och fick veta
att mamma rest. Ej om bilfärden. Ljuvlig värme. Ha nu
börjat med slåttern. I går fredag till sjön
hela e.m.
Tusen kyssar till er båda från mamma Gunhild.
Vykort
från Märta, på besök i Lysekil, till fam.
E. af Sillén den 9 juli 1927
Lysekil den 9/7 27.
I går åkte vi med båt från Uddevalla
till Lysekil. Sitta nu nedanför Societetssalongen. Sett många
sådana som är på kortet. Har badat i Atlanten.
Vattnet var mycket salt. I går var det 32 gr. i skuggan
vid Gustafsberg. Vi äro nog här till om söndag,
då kanske vi åker med morbror, som troligen kommer
hit, hem. Mimmi går och badar nu. En liten norsk segelbåt
ligger här nedanför nu med norsk flagga.
Sett Atlanten utan gräns. Mimmi skall solbada och bada i
dag. Vi har köpt en stor baddräkt. Många hälsningar
till far o. m. [?] och till
alla. Märta.
P.S.
Konstigt språk.
D.S.
P.S.
Tre tungad flagga. Troligen Olav.
D.S.
Vykort
från Märta till Per af Sillén den 11 juli 1927
Lysekil måndag
Kära lilla Per.
Mimmi och jag undrade vilket kort du skulle få, om du skulle
få det här eller Eriks. Då tyckte Mimmi att du
skulle få det här, du som tycker om mat. Här går
vi och äter till bordet och tager själv fram.
Många hälsningar till eder alla från Märta.
|
|
Augusti
1927
Brev från
Helene Zenker till Gunhild af Sillén den 2 augusti 1927
Leipzig, den 2 augusti 1927.
Liebe Tante Gunhild!
Da ich sehr in Eile bin, muss ich Euch leider noch einmal deutsch schreiben.
Also nun wird es wirklich wahr, dass ich Euch wiedersehen darf! Ich
möchte Euch melden, dass ich Freitag, den 5. August früh in
Leipzig abfahre und abends 18h geht das Schiff von Stettin
ab. Leider konnte ich hier nirgends erfahren,wann das Schiff in Stockhom
ankommt. Auf jeden Fall am Sonntag den 7. August und ich denke so in
der Mittagszeit. Das hängt ja auch etwas vom Wetter ab. Es ist
aber nicht nötig, dass mich jemand abholt. Vom Stadsgården,
wo das Schiff anlegt, bis zum Bahnhof finde ich mich schon allein. Nur
in Enköping würde ich mich freuen, wenn Ihr mich da abholtet,
ja? Ich denke doch, dass ich mit dem Zug 18,20 von Stockholm kommen
werde. Also Auf Wiedersehen!
Eure Helene
Der Name des Schiffes ist Viktoria.
Vykort
från Henning Tiblin, på besök i München,
till Elvira Tiblin den 2 augusti 1927
Reser i afton kl 9. 3 till Rom, men ligger över en dag i
München. Skriv till Hotel de Russie i Rom.
Bor här å Hotel Esplanade, som egentligen är
för elegant för mina förhållanden. Här
bor annars bara dollarfurstar. Svinaktigt dyrt. Rum 12 mark, supe
10 mark.
Axel var ej med tåget. Vädret egendomligt varmt, dock
ej för hett. Nu går jag ut och äter på något
billigare ställe.
H-g.
|
|
Vykort från
Henning Tiblin, på besök i München, till Gunhild den
3 augusti 1927
3/8 På en dags uppehåll i denna underbara stad. Anlände
hit efter en angenäm resa i sovvagn. Har funnit att vidstående
sätt att se staden är mycket praktiskt och grundligt. Här
är billigt i jämf. med Berlin. Hotellet 4 mk. Hälsa Elof
att dom som bäst håller på med vårsäden
här.
I morgon 9,15 f.m. reser jag till Rom, Det är skönt att råda
sej själv. Hoppas det är lugnt på hela fronten. Sitter
nu på någon slags Bräu och äter en spartansk frukost.
Jag måste spara för Esplande. Tog smycket [el.
mycket?].
Vykort
från Henning Tiblin, på besök i Venedig, till
Märta af Sillén den 10 augusti 1927
10/8
Gudomlig stad. Härligt väder. Här är mkt.
billigt att bo: kr 2,50 pr dag , men så bor jag nu mycket
enkelt. Jag hann ej få någon post på hotel de
Russie, men jag har bett dem eftersända dylik hit.
Jag slår mig nog till ro några dagar här, för
här trivs jag. Kanske jag far till Triest. Träffar nog
Axel under dagen. Han är i Innsbruck tror jag.
Många hälsningar
Eder H-g o. morbror
Per o. Erik ska få kort sedan.
|
|
|
|
|
Bad vid Salta Vaska med Henning och
Lene.
|
|
|
|
Bilresa till Leksand och Rättvik den 27-28 augusti
med hela familjen i ena bilen och Henning, Elvira och Lene i
den andra.
|
September
1927
|
Syskonen Per, Märta och Erik af Sillén,
september 1927
|
|
Märta vid "Gröna Bo'n", september
1927. T. h. Lene i havreskörden.
|
|
|
|
Sädesskylar på Salta omkring 1927.
|
Brev från
Lene Tiblin till Gunhild af Sillén den 19 september 1927
[Anm. Datum utplånat men syns svagt.
/SZ]
Leipzig, den
Kära Tant Gunhild!
Jag menar alla från Mimmi till Per förstås, likväl
jag skriver bara - Tant Gunhild -. Men det går ju inte att nämna
alla. Eller hur skall jag skriva? Tänk, det är nu redan 8
dagar jag reste ifrån Salta! Jag tycker, det är förfärligt
tråkigt. Men jag vill inte vara ledsen, när jag ha haft det
så härligt nästan 6 veckor. Jag vet inte hur jag skall
tacka Er för alla vackra dagar, som jag fick leva hos Er och för
allt jag fick se och höra av Er och Ert land. Det är sant
att Sverige är ett underskönt land och jag talar så
mycket jag kan här om det. Men Ni måste tro att Tyskland
är också vackert, det såg jag särskilt på
Rügen, var vi ha varit två dagar. Det var riktigt bra, att
jag såg först ett riktigt vackert landskap i Tyskland efter
Er sköna Sverige, annars skulle jag ha varit alldeles förskräckt,
ty Leipzig är verkligen särskilt ful. Och luften är så
dålig här, jag längtar riktigt efter den friska sjölufteneller
landluften på Salta. Ni skulle ha hört en gång hur
förvånad och förtjust alla mina bekanter och mina föräldrar
voro när jag kom hem, tjock och brun och kry. De kände nästan
inte igen mig. Tack, tusen tack för allt detta! Kan Ni förstå,
att jag är riktigt ledsen att jag kan inte längre tala svenska?
Jag vet inte hur jag skall bära mig åt med detta. Sista svenska
hörde jag i tåget från Sassnitz till Berlin var två
svenska herrar satt i vårt kupé. Men jag kunde ju inte
tala själv. Nu hoppas jag bara att jag träffar en gång
Ruth Bischoff och tala med henne ett tag. Jag vet inte om hon är
redan hemma igen.
Att erinra mig igen våra turen läser jag nu Jerusalem 's
första band - I Dalarne. Det är så "interessant"
för att tala med kyrkoherde Ljungberg! Om bjudningen i Prästgården
har jag talat för mina föräldrar och när min far
möter nästa gång sina präster skall han visst hälsa
dom, han var mycket glad däröver.Jag tror jag har nu nästan
allting berättad som jag kunde berätta, också om Onkels
röda strumpor! Och om hans kungliga förfäder. Vet Ni
vad min mor sade därtill? Konungarna ha kanske också burit
röda strumpor, om dom äro så gamla. Vad tror Onkel?
Men Ni måste höra lite av min resa också, som gick
så bra, bara jag var så ledsen att nu började sluta
den härliga tiden. Jag var alldeles förtjust i Stadshuset,
som jag inte hade sett riktigt förut. Jag gick dit strax efter
jag kom till Stockholm, för att se det innan det blev mörkt.
Då var en härlig kvällsbelysning just när jag kom
dit. Det var verkligen "wunderschön". Och jag tycker
så mycket om själva byggnaden, att den är så glatt
och utan så mycket prydnad. Och äro inte anläggningarna
framför huset med utsikten över Mälaren mycket vackra
också? - Sen gick jag genom staden och till sist satt jag i Kungsträdgården.
Där är Karl XII statyn så vacker, tycker jag. När
jag satt på en bänk där och skrev kortet till Er, kom
en herre och frågade mig om jag skriver till fästmannen,
tänk! Är det kanske en intimitet som jag bara skulle skriva
till Onkel Elof? Sen frågade han om kortet vore till mamma och
när vi talade längre, hörde han att jag var tyska, är
det inte lustigt? I Paris skulle jag ha varit rädd för honom,
Tant, men inte i Stockholm. I tåget fick jag sen en bra plats
vid fönstret och i natten kunde jag från Norrköping
ända till Malmö ligga och jag sov riktigt bra. Jag hade också
bra ressällskap, bara svenskor. En herre for till Paris, han spelade
mycket grammofon, det var
[Här fattas ett ark - kanske det dyker upp.
/SZ]
Oktober
1927
Brev från
Helene Zenker till Märta af Sillén
Leipzig, den 24 oktober 1927
Kära, kära Märta!
Jag har den äran att gratulera så hjärtligt till din
födelsedag. Tänk, att du är nu redan 11 år och
det dröjer nu kanske inte så länge, att du kan komma
till Tyskland en gång och hälsa på oss alla. Det är
ju inte så svårt för dig tala tyska, jag var så
förvånad över brevet du skrev till mig. Då voro
ju många fel men i alla fall kan du ju säga allt du menar.
Att Erik också har börjat läsa tyska nu, glädjer
mig mycket, det blir väl inte så svårt för honom
heller, han var ju redan så duktig att förstå tyska
när jag var hos Er. Liebe, liebe, liebe Märta, jag längtar
ibland förfärligt till Er! Tycker du inte som jag att det
var en härlig och "wunderschöner" sommer?
Jag måste nog säga något till ditt brev då du
skrev om "das Kinderzimmer" och frågar om det finns
ett annat ord också? Vet du, vi kan säga både "Kinderzimmer"
eller "Kinderstube" också för Edert ord "barnkammare".
I dag och redan hela veckan kan jag verkligen säga: "Es regnet
draussen, es ist finster und kalt". Men jag kan tänka mig
att det är detsamma hos Er, ja? Ni skulle alla flytta mot söder,
och först komma till Leipzig. Tänk, om det gick, Märta!
Men jag fick av Morbror Henning ett brev, då han skrev om en resa
till söder i vintern. Då skulle jag vara förfärligt
glad. Kan du hälsa honom, Märta, och säga honom min tack
för hans brev. Han är så välkommen hos oss i Leipzig
och också i Dresden. Kanske jag är inte mera så blyg
som sista gången.
Tänk, min semester har nu redan slutat, men jag är ny här
i Leipzig. Jag vet inte om jag skall återvända till Dresden,
ty vi tycka det är så dummt att bli lärarinna i hushåll
på tekniska högskolan. Nu söker jag något som
är bättre men det är så svårt. Kanske jag
kan komma på en fackskola här i Leipzig eller jag går
i någon fackskola i Preussen, då finns det flera än
i Sachsen. Jag vore bara ledsen att vara inte längre i Dresden
för det är en så vacker stad, du kan tro.
Min lilla syster Hertha är nu redan tre veckor bort från
hemma. Jag berättade för dina föräldrar att hon
skulle komma till Herrnhut. Hon skriver ofta och vi tro att hon är
nöjd där och har goda väninnor och lärarinnor.
Vad säga Ni till fotografierna? Jag är mycket glad att ha
nu så många av Er.
Kära Märta, jag tycker att du är så stor nu att
du kan behöva en sådan liten väska. Så har jag
gjort den och lilla näsduken åt dig. Bär den glad och
tänk lite på
din vän Helene.
Hälsa alla, alla så hjärtligt.
December
1927
Brev från
Henning Tiblin till moderna Evira Tiblin den 15 december 1927
[Brevet skrivet på Länslasarettets i Södertälje
brevpapper. Daterat utgående från Elof af Silléns
dagbok. /SZ]
Torsdag kväll
Kära lilla morsgumman!
Mamma ska inte vara orolig utan tag det lugnt så går det
över fortast. Jag tror för min del, att det rör sig om
s. k. "kärlkriser", som uppstå från nervös
bas, efter ansträngning, oro etc. Om mamma bara ligger lugn i sin
säng, så ska det hela snart gå över. Någon
särskild medicin utöver vad mamma nu får behövs
inte. Att ligga och frukta att en hjärnblödning skall komma
är absurt. Sådana komma som en blixt från en klar himmel
hos personer med åderförkalkning. Av G:s beskrivning att
döma torde det med säkerhet röra sig om en sådan
kärlkris jag nämnde om. Lugn och ro är den allra bästa
medicinen. Och försök inte till varje pris att sitta i sängen,
så länge det känns oroligt i huvudet.
Ja, hos chefen blir det ingen glad jul. Fru Lilas ramlade i en trappa
för 14 dar sen och spräckte ryggen och i dag ramlade hans
svärmor och bröt h. armen. Så nog har han. Allard kommer
inte förr än 15 jan. men jag kommer hem i alla fall över
juldagarna.
Hoppas att mamma tills dess har återvunnit hälsan. Några
svårare åldersförändringar kan mamma näml.
ej ha i sin organism. Det var för endast några mån.
sedan mamma utförde en ganska aktningsvärd sportsbragd i och
med färden från Uddevalla och till Malmö. En sådan
prestation håller jag för otänkbar för en åderförkalkad
människa. Det enda var ju att mamma måste stanna o. ha kaffe
i Engelholm, annars var mamma lika styv som jag.
Jag har nu plockat i hop en hel del julklappar, men ännu inga
rim. Angående verser upprepar jag min anhållan om försiktighet.
Vissa grotesk-humoristiska poänger kunde kanske med fördel
behandlas på vers, men i det stora hela anser jag ej man bör
skriva julklappsrim om ett sådant ärkeas, vars namn ej vidare
bör föras över våra läppar.
Och nu slutar jag och önskar lyckligt adventslut. Skickar med
recept på bra tabletter att ta 2-3 ggr dagl. Vet ej absolut säkert
om det finns på Enköpings apotek, men ni kan ju gärna
lämna in rec.
Eder H-g.
Julkort
från Helene Zenker till Gunhild den 20 december 1927
Dresden, den 20. XII. 27.
Kära Tant Gunhild!
Jag hoppas att allt jag skicker till Er kommer dit i rätt tid!
Här har jag så mycket att göra, att jag blev inte färdig
förr. Jag tycker Tant kan ta detta huvud på Eder kaffehuvud,
ja? Och så minns jag att Onkel Elof tycker så mycket om
choklad, det var ju så i somras åtminstone! Och med morbror
är det väl detsamma! Och den där "Beutel" tyckte
jag, kunde Mimmi behöva för sina handarbeten.
I morgon reser jag hem. Det skall bli härligt till jul, när
alla tre barn är i Leipzig igen.
Jag hälsar Tant, Onkel Elof och Onkel Henning och önskar
Er alla glad jul.
Eder tacksama Helene.