Mönstringen vid Markaryd 1676

Den 22 oktober bröt armén upp och tågade söderut. Samma dag utfärdades befallning, vid trumpetskall och trumslag, att ingen menniska hvarken ung eller gammal, man eller qvinna, liten eller stor, »vid lifsstraff tillgörande» fick gå derifrån öfver gränsen.

Efter framkomsten till Markaryd mönstrade konungen trupperna, som indelades, fotfolket på 9 brigader och rytteriet på omkring 50 sqvadroner. Alla dessa afdelningar utgjordes af inhemskt folk, men uppsatt på mångfaldigt olika sätt. Sålunda var Drottningens lifregemente till häst värfvadt, Lifregementet och Vestgöta regemente åter hörde till det ordinarie rytteriet, hvilket uppsattes af sjelfegande bönder, hvilka antingen sjelfva redo för sina hemman eller någon gång sände »sventjenare» i sitt ställe. Stod hemmanet öde, värfvade kronan ryttare för numret. Öfversten Drakes adelsfana utgjordes af de ryttare, som adeln uppsatte för sina säterier. Regementet kallades en fana, hvilket var ett bruk från äldre tider, då alla ryttareregementen haft denna benämning. Ramsvärds »gamla småländingar» voro ryttare, hvilka tjenat i föregående krig, men sedermera fått afsked. Rhenskölds »civilstatens ryttare» hade värfvats och utrustats af landstaterna i länen, magistrater och andra myndigheter. Cronhjorts »sjettingar» voro dragoner, utskrifna bland allmogen, sex bönder om hvarje dragon. Vidkommande slutligen fotfolket var gardet värfvadt. Allt det öfriga utgjordes antingen af det »ordinarie folket», eller s. k. »tremänningar». Af det förra skulle i krig som fred finnas vissa regementen, hvilka höllos fulltaliga genom tid efter annan skeende utskrifningar; de senare hade endast uppsatts nu för tillfället, en för hvarje tredje man af de ordinarie, deraf namnet.

Utskrifningen var en börda så tung, att man derom numera knappt kan bilda sig en föreställning. Sedan rikets eller landskapens ständer lofvat, att hvar sjette eller tionde man skulle gå ut, såsom det hette, förrättades utskrifningen häradsvis. Allt vapendugligt folk inom häradet stämdes då att möta på en viss dag vid tinget, der det indelades i rotar, med sex eller tio man, allt efter åtagandet, i hvarje sådan. Derefter nämnde rätten en man af roten till »lagskrifven». Denne försågs med penningar till utrustningen af sina rotekamrater och var skyldig att strax derefter infinna sig vid mönstringen, som hölls af krigsbefälet. Han fick likväl rätt att under tiden lega en annan karl i sitt ställe. Men ofta hände, att denne rymde, sedan han fått legan, eller ock att den lagskrifne infann sig utan mundering, eller slutligen att också han rymde. I hvarje fall måste roten träda emellan, ställa ny karl eller ny mundering. Ingen skonsamhet visades. Arvid Stålarm påbjöd sålunda vid denna tid i Finland, att hvarje lagskrifven skulle inställa sig i egen person vid mönstringen, åtföljd af sin legokarl, om han skaffat sådan. »Komme någon annan af roten, såsom gubbar, käringar eller barn», skulle denne fängslas och hållas i fängelset så länge, tills den lagskrifne infann sig och utlöste honom. Sålunda voro dessa utskrifna regementen, hvilka marscherade så stolt med högburna pikar inför sin konungslige mönsterherre, bildade under ständiga klagomål, ja, till och med under fullt uppror. Å andra sidan är det rörande att se, hvilken osviklig trohet mot konungen, som låg på djupet under böndernas tredska och deras hat mot de förtryckande ämbetsmännen. Kunde dessa senare blott visa konungens hand och sigill, så troddes de, och då ville man genast gå ut mot fienden, vore det än med hvar enda man.

Bland de nykomna trupperna var blott en general, den nyss omnämde generallöjtnanten Johan Galle. Under arméns sammandragning hade han, såsom nämdt är, fört befälet öfver den kolonn, som tågat öster om Vettern. Galle härstammade från en gammal namnkunnig finsk ätt och var född den 14 juni 1614. I unga år hade han tjenat såsom officer i Holland, hvarifrån han återkommit 1633, då han vunnit anställning såsom kornett vid Stålhandskes finska ryttare. Sedan hade han stigit raskt i graderna. Såsom öfverste hade han deltagit i Karl X Gustafs polska krig och derunder mycket utmärkt sig, i synnerhet under slaget vid Warschau, der han anfört en afdelning ryttare och musketerare vid stormningen af Pragaskogen. Under det derpå följande danska kriget hade han varit med vid stormningen af Fredriksodde och under tåget öfver Stora Bält. Han var nu nyss vorden generallöjtnant af kavalleriet. Galles namn är nästan bortglömdt i våra häfder. Han var dock för sin tid en tapper och duglig man, som gjort sitt land stora tjenster.

Till mönstringen vid Markaryd hade äfven infunnit sig åtskilliga ädlingar från öfre Sverige och Östersjöprovinserna, hvilka ärnade deltaga i kriget såsom frivillige. Bland dem märktes Hans Wachtmeister, Gustaf Paijkul, Mårten och Hans Reutercrantz, Nils och Karl Banér samt Klas Horn, hvilka snart skulle förvärfva sig namn såsom tappra krigare.

Det var söndag. När mönstringen var slutad, togo de derför tillfället i akt och undfingo den heliga nattvarden, »beredande sig sålunda till att utstå och lida det yttersta» för konung och fädernesland.

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 13 februari 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt