Konungen om kronprinsens i Danmark antagande af regeringen

»Parma den 30 April 1784. . . . Man kan ej visa mera uppmärksamhet och höflighet än infanten och infantinnan ha för mig. Infanten är verkligen artig och älskvärd. Han är mycket instruerad. 23 Han förer sig an såsom en prins af hans börd och har mycken likhet med Ludvig XV.» . . .

Ifrån Parma gick resan till Venedig. Derifrån skrifver konungen: »Se här, min käre grefve, den sista listan för justitieärendena. Jag har gjort mitt bord rent, och härmed äro alla listor expedierade, som intill denna dag blifvit mig tillskickade. Jag hade ämnat göra er en utförlig berättelse om alla de fêter republiken gifver, men jag får i detta ögonblick svenska posten, och denna skall genast afgå. Jag vill endast säga, att man ej kan visa mer artighet, uppmärksamhet och prakt än Venetianerna, och detta allt med ett behag och en smak af den högsta, förnämaste verld. Hertigen af Parma kom hit inkognito i förgår under namn af Markis de Morna. Han dröjer här ej längre än jag. Ni har af v. Schewens depescher sett kronprinsens i Danmark debut. 24 Är han hufvudmannen häri, så bådar detta en prins af annan karakter än hans företrädare. 25 Visst är, att han ej bort erfara mycket motstånd, då han hade för sig alla menskliga och gudomliga rättigheter. Man får nu se, huru han brukar den makt, som han så rättvisligen förvärfvat. Han har tvänne klippor att lika undvika, för mycken stränghet och för mycken mildhet. Ty om någonsin en menniska haft oförrätter att hämnas, så är det han, oförrätter mot sin far, mot sin mor, mot statens grundlagar, som blifvit våldförda, mot den kungliga värdigheten, som blifvit trampad under fötterna, usurperad och förnedrad af personer, som trängt sig in utan kallelse, utan rätt och utan grundade klagomål. Han kunde ej låta sådant passera under tystnad. Han är skyldig sin far, sitt folk och efterverlden ett exempel. Men såsom hämden endast föder hat och hatet föder ny hämd, så bör han stanna och se sig omkring efter en medelväg, låtande straffet drabba blott de störste brottslige och förlåta de öfriga. Men denna så granlaga moderation, skall den väl framställa sig för en ung, sextonårig furstes blick? Det är här, som jag väntar honom. Om, å andra sidan, han glömmer allt, om han ej straffar de våldsamheter, som begingos mot hans fars person den 17 Januari 1772 26, då midt i natten, i sitt eget palats, denne konung såg sig tvungen att offentligen öfverlemna sin hustru åt vanäran och sätta sig sjelf under sin styfmors och sin brors förmynderskap, om, säger jag, han ej straffar ett sådant brott emot alla suveräners gemensamma sak, så auktoriserar han ett förskräckligt exempel och förlorar ur sigte statsmannens första pligt att värna den allmänna säkerheten. Jag tror likväl icke 27, att han kommer att taga detta sista parti; emedan m:r Schack Rathlou är hans rådgifvare, och m:r Schack var en ibland de kommissarier, som dömde hans mor. Men det skall ej bli första exemplet af denna art. Cecil 28 och Jakob I visa oss ett dylikt, likväl skiljaktigt, att Jakob öfvergick till ett annat rike och var intresserad i att respektera sin företräderskas åtgärder. Jag har, utan att tänka derpå, utbredt mig öfver detta ämne; men nyheten om denna händelse har frapperat mig. Jag ber er vända den sorgfälligaste uppmärksamhet åt den sidan. Detta förändrar mycket; och det är ganska väsentligt att noga följa sakernas nya skick och den nye regentens karakter. Jag 29 hoppas att grefven redan skickat v. Schewen en medhjelpare. 30 Den blir honom nu nödigare än förr. Hans depescher och avisorna äro just detsamma. Sådana avisor kunna vi få för bättre köp än en kommissions-sekreterarelön. — Venedig den 7 Maj 1784.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 4 maj 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt