Konungens förhållande till rådet

Äfven till rådet förändrades konungens ställning. Ej såsom hade dess medlemmar någonsin under denna regering varit särdeles betydande. Desse forne rikets ständers fullmäktige, och verklige regenter mellan riksdagarne visste för väl, hvem de numera hade att tacka för allt, att de skulle vågat röja några af sina forna anspråk. Ett och annat försök att erfara, huruvida det var allvar med det regeringsformens stadgande, som tillät konungen att i justitieärenden öfverröstas, hade blifvit gjordt utan synnerlig uthållighet. Utnämnandet af de så kallade rikets herrar, i allt rikets råds jämlikar, utan att likväl ega någon annan värdighet än rangens, utvisade tydligt nog äfven de senares verkliga betydelse. 163 Konungen begynte mera öppet skilja emellan sitt råd och sin ministèr; och ibland dem, som räknades till den senare, åtnjöts det största förtroendet sällan af dem, som innehade de högsta platserna. Rådet fick stundom uppbära allvarsamma föreställningar. 164 — Vid öfverläggningen om den år 1780 förändrade förordningen angående tryckpressen hade Höpken yttrat: »att det kunde hafva sken af mindre billighet, om auktor befrias, men boktryckaren straffas, helst crimen hufvud-sakligen ligger hos auktor, och ingen bör gälda en annans brott; allenast tvänne alternativ vore öfriga, nämligen att antingen lemna tryckfrihetsförordningen sådan den är och tåla olägenheterna, eller ock upphäfva densamma». — Att sådana yttranden ådrogo sig konungens uttalade misshag, kan slutas af hvad i det följande förekommer.

Dylika erfarenheter till årens börda bestämde den gamle Höpken att begära sitt afsked. Konungens svar, dateradt Gripsholm den 14 Nov. 1780, är af följande innehåll: »Ni bör ej undra, om i det ögonblick, då jag ser er i begrepp att lemna en plats, som ni i rådet har innehaft under trenne konungar, och det rum, som ni intagit i min konselj under sju år, jag har länge tvekat att bevilja edert afsked. Det fullkomliga lugn, som riket nu njuter efter alla de stormar, som skakat det under de tretiotre år, som ni varit i senaten, synes likväl ålägga mig förbindelsen att ej motsätta mig eder önskan. — Fäderneslandet bör ej neka lugnet åt en medborgare, som så länge tjenat detsamma med så mycket nit. — Det är dock med saknad, som jag gifver mitt samtycke, bedjande eder vara försäkrad om min fullkomliga belåtenhet med edra tjenster. Ni har blott gjort rättvisa åt mina tänkesätt, då ni är öfvertygad, att jag bekräftar eder pension.» — Till Elis Schröderheim 165 skrifver konungen: »Hvad säges om grefve Höpkens afskedstagande ur rådet? — För tio år sedan hade det varit en förlust. Nu tror jag ej, att det kan diskreditera regeringen; — men också måste man bekänna, att nu äro alla ljusen släckta i rådet. Grefve Ulrik Scheffer och Hermansson äro de enda (undantagen); hvilka jag dock räknar höra mer till ministèren än till rådkammaren.»

Nästa avsnitt ¦ Innehåll

  Senast ändrat eller kontrollerat den 3 april 2005.

Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Cykling
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt