Den 27 Sept. om aftonen anträdde konungen ifrån Drottningholm
resan till Italien. Han åtföljdes af riksrådet och öfverståthållaren
friherre Karl Sparre, konungens tjenstgörande öfverstekammarjunkare
100
friherrarne Evert Taube och G. M. Armfelt, den från Frankrike nyligen
återkomne grefve Axel Fersen, hofstallmästaren friherre Hans Essen,
hofmarskalken friherre Bror Cederström, kammarjunkaren Karl Peyron,
förste expeditionssekreteraren Franc, kongl. sekreteraren G. Adlerbeth,
den berömde bildhuggaren professor Sergel och lifkirurgen assessor Salomon.
Konungens resa skildras till en stor del i hans egna bref
till grefve Creutz. Med diplomatisk noggranhet återgifna skulle de genom
den villervalla i stafning, som i dem herskar (liksom i allt hvad konungen
skrifver), vara föga läsbara. De äro på franska, i största hast på papperet
kastade. Stundom äro svenska ord och styckevis hela meningar inblandade.
Detta sista är merendels fallet, då
konungen vill meddela något i förtroende. Han litade på utlänningens
obekantskap med svenska språket, i fall hans bref skulle falla i obehöriga
händer. Hvad vi af dessa bref meddela är en trogen öfversättning. De
chiffrerade depescher, på hvilka konungen stundom beropar sig, finnas
ej ibland hans papper. Ur grefve Creutz' bref till konungen skola vi
bifoga de ställen, som synas oss mest upplysande. Creutz har förändrat
sig med sin konung. I hvilken annan dag visade sig ej verlden för den
gamle statsmannen och hofmannen än fordom för skalden Creutz, svärmande
för frihet och upplysning i de franska filosofernas skola!
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll