Gustaf III:s bana såsom dramatisk författare faller i
allmänhet inom hvad han kallade sin lyckliga tid. Att han ansåg
denna slutad med 1786 års riksdag, har han sjelf offentligen sagt. 175
— Vi återkomma till detta korta, gåtlika, vigtiga, ännu mer genom hvad
det förebådade, än i och för sig sjelft betydande riksmöte.
Att mer dervid var tillämnadt, än som kom fram, att den
af konungen sammankallades med planer och förhoppningar, som måste uppgifvas,
är tydligt nog. Han mötte dervid, i synnerhet hos adeln, en sinnesstämning,
som han hos detta stånd minst trodde sig ha förtjent, men som genom
åtskilliga orsaker hade mer och mindre spridt sig äfven till de öfriga
stånden. Vi låna härom följande samtida anteckning af en man, som vid
denna tid uppträder i Gustaf III:s närmare omgifning, hos honom förvärfvade
ett betydligt inflytande och var sin konung uppriktigt tillgifven.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll