En af rådets medlemmar, guvernören för kronprinsen baron
Fredrik Sparre, ådrog sig vid samma tid en onåd. Han var en högst punktlig,
men inskränkt herre, såsom tillräckligt betygas af hans högst vidlyftiga
underdåniga rapporter till konungen angående sin höga elev. Konungen,
efter ett i Juni månad hållet läger å Ladugårdsgärdet, der gardets missnöje
gjorde honom nytt bekymmer, ämnade företaga en resa till Finland, hvilken
han sedan några år nästan årligen gjorde. Den unge kronprinsen skulle
dervid vara honom följaktig, men med tyst förbigående af prinsens guvernör
riksrådet Fredrik Sparre; som derför lät i rådsprotokollet anteckna,
att, om han blef hemma — »det icke skedde på hans derom gjorda underdåniga
anhållan, utan på k. m:s egen nådiga befallning»; och i följd af sin
åberopade »responsabilitet för fäderneslandet» kunde han icke förmås
att låta denna anmälan utgå. Han nedlade efter konungens återkomst guvernörsembetet,
men fortfor att räknas ibland rådet till rådkammarens upplösning 1789.
Nästa
avsnitt ¦ Innehåll