Dessa (liksom sjelfva resan) fordrade stora kostnader och gjorde nya lån nödvändiga. Om de mått och steg, som i anledning häraf vidtogos, upplysa tvenne inför konungen, endast i närvaro af grefve Creutz den 27 Augusti och den 3 September 1783 förda protokoll, hvilkas innehåll här må anföras. Det heter i det förstnämda: Sedan statssekreteraren baron Liljencrantz blifvit inkallad, yttrade sig hr riksrådet och kanslipresidenten, huruledes uti allmänna sakernas närvarande vidtutseende ställning ej mindre med försigtigheten än med rikets vänners förtroende till h. k. m:s vishet öfverensstämde, att i detta ögonblick nödiga och verkande författningar tagas till ett skyndsamt förbättrande af rikets försvarsverk både till lands och sjös. Hans excellens hemstälde till h. k. m. derför, om ej detta angelägna ämne nu finge ligga inför dess ögon . . . . H. k. m. täcktes härpå i nåder förklara, att k. m. allt ifrån början af dess regering haft detta föremål ständigt för ögonen. Men då rikets försvarsverk och invärtes hushållning ej på en gång kunnat sättas i ordning, hvilken förra tidens omvexlande och sins emellan motstridiga grundsatser rubbat och vanstält, hade k. m. naturligtvis gifvit företrädet åt den senare, såsom egande en mera direkt inflytelse på rikets allmänna och undersåtarnes enskilda väl. Försvarsverket hade således i flera mål måst sakna en omvårdnad, som den inre hushållningen upptagit, och k. m:s tillfredsställelse öfver dennas förbättring hade så mycket mera lindrat oron öfver försvarsverkets lägervall, som Europas politiska ställning under den förflutna tiden merendels varit önsklig för rikets utvärtes trygghet och dess intresse i anseende till andra makter. Men sedan efter fredslugnets återställande i södra delen af Europa sådana liknelser sig företedde i det östra, som förebådade nya oroligheter, hvilkas följder omöjligen kunde förutses, vore den tidpunkt för handen, då k. m. omsider borde verkställa sin länge hysta föresats att sätta rikets land- och sjömakt i det stånd, som k. m:s egen ära, rikets anseende och dess vänners förväntan i alla fall kunde kräfva. K. m. hade derför beslutat att ofördröjligen låta lägga handen vid detta stora verk samt till den ändan befalt vederbörande inkomma med förslag å de utgifter, som flottan, armeen och de skånska fästningarna kunna fordra. — Dessa kostnadsförslag, af hvilka statssekreteraren för krigsärendena von Carlsson hade gjort behöriga utdrag, medförde tillsammans en utgift, som både i anseende till dess belopp och den skyndsamhet, hvarmed den borde bestridas, väl kunde anses drygare, än rikets hushållning och finanser vid första påseendet syntes medgifva; men denna konsideration, hvilken möjligen för alla tider skulle tillbakahålla försvarsverkets förbättring, borde gifva vika för de stora ändamål, som dermed påsyftades, och var k. m. glad att i friherre Liljencrantz ega en embetsman, hvars nit, insigter och talanger äro för länge och för väl kända, att man ej med säkerhet kunde räkna på framgången af hans bemödande att, oaktadt alla svårigheter, anskaffa de ifrågavarande penningesummor till den tid och det belopp, hvarom statssekreteraren von Carlsson skulle lemna närmare kunskap. Nyssnämde statssekreterare inkallades, och sedan k. m. befalt honom att uppgifva hvad medel generalamiralen af Trolle under dess senaste härvaro ansett för nästa år blifva nödiga för örlogsflottan och armeens flotta i Finland, så på ordinarie som extra ordinarie staten, gaf statssekreteraren i underdånighet till känna, att generalamiralen då hade reqvirerat ⁸³ för örlogsflottans ordinarie stat 516,000 rdr, för armeens flotta å ordinarie stat efter vanligheten 60,000 rdr, men till extra behof dessutom för den förra 333,000 rdr, hvaraf 55,000 rdr genast och det öfriga i April månad, samt för den senare 90,000 rdr, hvaraf 20,000 rdr med det första borde vara att tillgå: inalles för bägge flottorna 999,000 rdr. H. k. m. tillfrågade vidare statssekreteraren (von Carlsson) hvad som erfordrades för att sätta svenska armeen i lika tjenstfärdigt tillstånd som den finska. I följd häraf anmälde statssekreteraren, att, då han gjort sig underrättad om armeens och fästningarnas behof samt hvad på de förra årens ordinarie stater dertill varit anslaget och dermed jämfört hvad som nu brister, i fall lika summor för nästa år skulle anslås, så hade statssekreteraren ansett nödigt att för nästa år på ordinarie stat måtte anslås för försvarsverket till lands 358,000 rdr,. men dertill för extra behof 260,000 rdr, af hvilken sista summa 60,000 rdr i år och det öfriga ofelbart i nästa Maj månad bör vara att tillgå; eller inalles för armeen 618,000 rdr och för flottorna 999,000 rdr, hvilket för bägge utgjorde en totalsumma af 1,617,000 rdr specie, som på ordinarieoch extra ordinarie staterna för år 1784 blefvo nödiga att anslå.

Statssekreteraren friherre Liljencrantz utlät sig härvid, att det för redigheten och bibehållandet af den antagna ordningen vid statsverket vore angeläget att noga åtskilja de extraordinarie anslagen från de ordinarie, hvilka af rikets vanliga inkomster ofelbart hvarje år utgå. Statssekreteraren von Carlsson förmente i underdånighet, att, då ingen minskning eller afkortning egde rum i hvad för armeens och flottornas behof vore reqvireradt, det för ändamålet vore lika, om medlen uppfördes på ordinarie eller extia ordinarie stat, helst k. m. yttrat sig vilja låta anslå dessa statsmedel för nästa år summariter, utan vissa titlar, och att repartitionen sedan skulle ske efter behofven. ⁸⁴ — Hvarefter statssekreteraren von Carlsson afträdde, sedan han till protokollet aflemnat de tvänne kostnadsförslag, som dervid skulle biläggas.

Statssekreteraren friherre Liljencrantz yttrade sig ingenting högre önska, än att vid detta, som vid alla andra tillfällen, kunna till k. m:s nådiga nöje fullgöra de honom gifna befallningar. Hans brinnande undersåtliga nit för k. m:s och rikets tjenst skulle visserligen, om möjligt vore, fördubbla hans bemödande att till de utsatta terminer anskaffa de nu reqvirerade penningesummor; men ju större hans åhuga vore att till alla delar uppfylla k. m:s nådiga förväntan, desto större vore äfven hans bekymmer, då han å ena sidan betraktade statsverkets redan nog brydsamma trångmål samt den obehagliga utsigt, innevarande års missväxt uti flera af rikets provinser medförde, och å andra sidan ställningen af penningeväsendet utomlands, sedan flere makter i Holland på en gång öppnat ansenliga penningelån, och spanska silfverflottan dessutom genom sitt uteblifvande ökade bristen på silfverspecier. Att vid så beskaffade omständigheter anställa nya penningelån kunde ega en menlig verkan på rikets kredit utomlands och göra framgången af dessa negotiationer tvifvelaktig. Statssekreteraren ansåg för sin underdåniga pligt att icke söka dölja dessa konsiderationer och understälde dem k. m:s nådiga pröfning.

H. k. m. fann nogsamt, att de i fråga varande penningesummors anskaffande väl ej utan någon svårighet torde aflöpa, dock som allenast en mindre del deraf, eller 135,000 rdr, nu i höst tarfvades, och det återstående ej förr än i April och Maj månader nästa år, och, enligt de senaste brefven från Madrid, silfverflottan äfven till Cadix anländt, så hoppades k. m., att statssekreteraren, med dess bepröfvade omhugsan och grundliga kännedom af finansoperationer, skulle finna utvägar att öfvervinna svårigheterna och derigenom i detta vigtiga ögonblick göra sig af k. m:s synnerliga tacksamhet på ett särdeles utmärkt sätt förtjent. Och skulle statssekreteraren friherre Liljencrantz genom utdrag af protokollet erhålla del af hvad till dessa åtgärders verkställighet såmedelst blifvit honom af k. m. ålagdt.

Den 3 September justerades inför konungen, grefve Creutz och statssekreteraren Liljencrantz det protokoll af den 27 Augusti, hvars innehåll vi i det föregående angifvit, hvarefter statssekreteraren i underdånighet anmälde, att, ehuru han intet högre önskade än att igenom det erfordrade lånets anskaffande kunna svara emot k. m:s nådiga förtroende, fruktade han likväl, att ett lån utrikes ej så snart stode att erhållas, som de utstakade behofven det fordrade. Underrättad om k. m:s nådiga intention att med kraft sätta rikets försvarsverk i behörigt skick, hade han, vid den af k. m. anträdda resan till Finland och Fredrikshamn, efter nådig befallning tillskrifvit bankirerna Hope et komp., Fizeaux, Grand et komp. och dem anmodat att för k. m. och kronans räkning i Amsterdam eller Brabant öppna subskription till ett lån på 15 års tid af 600,000 rdr holländsk courant emot 4 procents årligt intresse. Och som statssekreteraren hade sig bekant, att penningetillgången i Holland vore för det närvarande ganska knapp, och att ett lån till så låg ränta ej kunde förväntas, under det andra makter betalte högre ränta, men att det ofelbart skulle medföra en skadlig verkan på Sveriges allmänna kredit, om man nödgades offerera högre ränta än 4 procent, hvartill alla Sveriges å utrikes orter upptagna lån äro kontraherade, så hade statssekreteraren, i likformighet med det som vid de sist i Holland upptagna lånen blifvit brukadt, tillbjudit förbemälte bankirer att för deras provision samt till premium och uppmuntringar för mäklare och sådana kommissionärer, som kunde ega influens på kapitalisterna, få af lånesumman i ett för allt afföra tio procent, hvilket väl gjorde, att detta lån, ehuru räntan i allmänhet ej syntes vara högre än 4 procent, likväl skulle kosta riket något öfver 4 ½ procent om året, men dock ej medföra den skadliga verkan på Sveriges kredit, som sjelfva lånräntans förhöjning till 4 ½ à 5 procent, hvilket i penningerörelsens närvarande ställning eljest vore oundvikligt. Ehuru fördelaktiga dessa vilkor verkligen äro, hafva likväl bemälte bankirer i tvänne särskilda till statssekreteraren aflåtna skrifvelser tillkännagifvit, att det hvarken för dem eller någon annan vore möjligt att i sakernas närvarande ställning anskaffa berörda lån, änskönt räntan förhöjdes till 5 procent, hvilket de tillika för redan nämda orsaker afstyrkt, men att de tillika förmodat, att, sedan spanska silfverflottan hunnit ankomma, och den tillökning af penningetillgången i Holland, som deraf är att förvänta, förmått upplifva den förfallna krediten och penningerörelsen, det begärda lånet kunde fås, hvarför de ock försäkrat att ej underlåta något ögonblick till att iakttaga och tillkännagifva, när en dertill lämplig konjunktur sig företer. Häraf trodde statssekreteraren sig kunna sluta, att föga någon liknelse vore, att detta lån uti innevarande år kunde bringas till fullbordan.

Emellertid och som ett handelshus i Antwerpen, under firma af La Veuve Martin Smidts, hade, med åberopande af franska statsministern grefve Vergennes' rekommendation, uti bref till statssekreteraren erbjudit sig vilja för h. k. m:s och svenska kronans räkning skaffa ett lån af 2 millioner vexelgulden, så hade statssekreteraren på nådig befallning detta handelshus tillskrifvit och begärt närmare underrättelse om sjelfva vilkoren och förväntade att inom kort erhålla svar. Då dessa utländska låneaffärer icke så snart torde kunna bringas till slut, som önskligt vore, emedan, enligt protokollet af den 27 nästlidne Augusti, en summa af 135,000 rdr specie nu genast vore oundgängligen nödig till verkställigheten af vissa förberedande anstalter till rikets försvarsverks iståndsättande, så hade statssekreteraren, efter den honom i nåder gifna befallning, varit betänkt på utvägar, huru åtminstone någon del af den nu genast erforderliga summan skulle kunna ihopbringas igenom någon sådan upplåning inom riket, som väckte minsta uppmärksamheten och för krediten vore minst äfventyrlig. I sådant afseende, och som det vore i allmänhet nog bekant, att för den infallna missväxten utländsk spanmål nu för k. m:s och kronans räkning måste inskaffas fortare och i större qvantitet, än att de af kronobrännerierna inflytande inkomster kunde nu strax gifva tillgång till dess betalning, så trodde statssekreteraren, att häraf kunde lämpligen tagas anledning att låta till bränneridirektionen afgå nådig befallning att emot dess förskrifningar i diskontkompaniet upptaga ett lån på sex månader af 50,000 rdr specie, hvaraf beloppet, sedan den vanliga diskonträntan till ½ procent i månaden blifvit å kapitalet afdragen, kunde i afräkning på den summa, bränneridirektionen efter vanligheten hade att för nästa år till statsverket aflemna, insättas i banken för räntekammarens räkning, och statskontoret ⁸⁵ tillika undfå befallning att hålla dessa medel oförryckta till k. m:s vidare disposition. Utom denna summa förmente statssekreteraren, att det väl hade kunnat vara möjligt för honom att i eget namn och på 6 månaders tid emot enahanda ränta i diskontkompaniet upptaga 50,000 rdr specie att likaledes i banken insättas för räntekammarens räkning. Men i anseende dertill, att han för den honom anbefalda större införskrifningen af utländsk spanmål nödgats dels i Stockholm, dels i Hamburg ingå i ganska betydande engagementer, så vågade han icke sträcka sin kredit för vida, i synnerhet som, i händelse spanmålsbristen skulle i nästkommande vår, såsom nog är till befarande, föranleda hungersnöd i vissa af rikets södra provinser, angeläget är att kunna menagera någon prompt resurs till ersättning, hvilken af statsverket ej alltid kan vara att påräkna. Icke desto mindre trodde statssekreteraren att igenom en upplåning i eget namn kunna, om k. m. i nåder det för godt finner, till en början åstadkomma nu genast 10,000 rdr specie att läggas till de 50,000 rdr, som igenom bränneridirektionen komma att uppnegotieras.

Hvad statssekreteraren friherre Liljencrantz sålunda i underdånighet föreslagit, behagade k. m. i nåder bifalla. — Hvad åter den tilltänkta upplåningen utrikes beträffar, så..... täcktes k. m. förklara sin nådiga vilja, att den i verket ställes, så fort ett lämpligt tillfälle dertill yppas. — Bägge dessa protokoll af den 27 Augusti och 3 September 1783, hvilkas innehåll vi härmed i utdrag meddelat, ega konungens egen-händiga påskrift: expedieras, med dess namns underskrift. Intetdera är kontrasigneradt; men handstilen är förste expeditionssekreteraren Francs.

Af baron Liljencrantz' korrespondens med konungen ses, att ej blott lånet i Amsterdam utan ock lånet i Antwerpen sedermera verkligen upptogs, och att det sistnämda äfven förökades med en million brabantska gyllen. ⁸⁶

Nästa avsnitt ¦ Innehåll