Släktträd för familjen Zenker

Lars Ersson 1745 - 1814

Meny på svenska
Hemsida
Nyheter
Galleri
Curriculum Vitae
Araguacema
Christofer
Kerstin Amanda

Rymd (eng)

Istider och växthusgaser
Historia
Tedas historia
Liber 1932-1999
Släktträd
Litteratur (eng)
Schack (eng)
Sport
Webb-tips
Roliga citat (eng)
Kontakt

Lars Ersson, född i Ransta den 30 september 1745, död 1814. Gift med Margareta Johansdotter (f. 19/1 1742).

Barn:

Hans likpredikan:

Allt ifrån den stund synden kom i världen, blev döden syndens lön. [I] det gamla förbundet står sagt: Människa Du måste dö den stund och alltrådande Guden har vår tid i sina händer och på hans minsta vink måste allt komma och gå, då han låter människan dö och säger: Kommer igen I människors barn. Som den gudomliga försynen ofta visar sig obehaglig i sina gärningar bland människors barn, så är han det ock i de livsmål som han satt människan före och hvaröfver hon icke kan rå. Somliga få i världen här en högre livstid och genom många besvär till ålderdomen hinna, men däremot slutar Gud dagen för mången innan aftonen kommer, den ena får uppnå en hög ålder, den andra dör i sin späda och menlösa barndom.

På dessa tankar föras vi, då vi på denna dagens morgonstund i jordens tysta sköte med anständig heder och christeliga ceremonier beledsagat tvenne christendomssyskon inom denna församling, den ena åldersstigen samt mätt af lefvande, den andra helt ung och nyss ingången på vädjobanan.

Den förste är f. skattebonden ärlige och välförståndige Lars Ersson i Ransta, som första gången såg dagens ljus den 30/9 1745. Orten och stället hvarest han föddes var just samma ställe på vilket han nu slutat sina dagar. Fadern var skattebonden ärlige och förståndige Erik Ersson samt modern ärliga och hedersamma Margareta Jansdotter. Dessa kära föräldrar hafva om denna sin son dragit den christeliga omsorg, att de icke allenast tidigt befordrat honom till den heliga döpelsen, hvarest han genom den nya födelsen af .... och andanom blifvit Guds barn och efviga lifsens arfvinge utan ock sedan haft all möda ospard att rätt uppföda och uppfostra honom, så att han fått lära läsa i bok och blifvit undervist i nödiga christendomsstycken, varigenom han blifvit en gagnelig medlem i samhället.

Sedan han i sina kära föräldrars hus blifvit väl uppfostrad samt i de yngre åren med all barnslig undergifvenhet gått dem tillhanda, trädde han vid 25 års ålder i ett christeligt äkta förbund med sin nu i djup sorg efterlämnade hustru och maka ährliga och gudfruktiga Margareta Jansdotter ifrån Ransta med hwilken han allt från 1770 uti 43 år och något däröfver lefvat i all äkta trohet, sämja och kärlek och med hvilken han ägt 4 barn, 1 son, som dog helt ung, och tre döttrar, alla väl försörgda. Han har ägt den välsignelsen, att hos en älskad dotter och måg tillbringa sin ålderdom, under det han af dem blifvit ömt vårdad. Han har ock gjort sig känd för en christelig vandel, ordentlighet i lefvernet, försiktighet i hushållningen, flit i sin kallelse, redlighet och rättrådighet i allt sitt förhållande. Flitigt har han bevistat den offentliga gudstiensten samt med vördnad nyttjat nådemedlen.

Alltsedan sistlidna vår hafva här okända sjukdomar infunnit sig och så småningom försvagat dess ålderbrutna hydda, hvarföre han icke eller kunde göra långa motstånd enär härtill några dagar före hans död stötte rötfeber och ganska hastigt tilltog. Så framt han blef sängliggande försummade han icke att i predikoembetet låta sig bespisas med sin återlösares allra heligaste lekamen och blod under bröd och vin i nattvarden sin tro till styrka samt närmare förening med sin frälsare, hvaruppå förlossningsstunden inföll fredags afton den 25 februari då han, som vi hoppas fick överantvarda sin dyrköpta själ i sin trofasta frälsares händer.

Gud som tålamod och trösten gifver, förläna dess i sorgen efterlämnade änka gamla och trogna maka samt låte hans nåd att med tålamod och tacksägelse vänta sin saliga förlossning. Herren utbrede sin milda välsignelse öfver qvarlämnade hans älskade barn och barnbarn. Herren gifve oss alla nåd att få lefva, att vi varje dag vore beredda att skiljas hädan. Död 1814, 69 år.

Den andra af våra christendomssyskon är ... (tillhör ej vår släkt).

  Senast ändrat eller kontrollerat den 12 november 2004
Margareta Jansdotter 1713 - 1781 Erik Ersson 1709 - 1770 Greta Larsdotter 1771 - 1845 Margareta Johansdotter 1742 - ?