Erik
Ersson, född i Ransta den 16 september 1709. Gift 1. gången
1732 med Anna Ersdotter, fick med henne 2 söner. Gift 2. gången
1734 med Margareta Jansdotter (f. 27/6 1713, d. 16/9 1781). Död
den 28 februari 1770. Ärlig och beskedlig.
Barn i äktenskapet
med Margareta Jansdotter:
Fadern var i lifstiden
ährlige och beskedelige Erik Ersson och modern ährliga och
beskedliga hustru Margareta Ersdotter. Samma hans moder var mån
om att denna dess lilla son strax efter den naturliga födelsen
måste i den christeliga och nya födelsen igenom den heliga
döpelsens Sacramente inympas i Cristo Jesu det sanna vinträdet,
samt därigenom blifva ett Guds barn, ledamot af Guds församling
på jorden och arfvinge till det eviga lifvet.
Gud vars vägar
med menniskors barn äro obegripliga, men därhos ....? visa
och heliga, behagade att visa det ....? med detta barnet ifrån
början af dess lif, ty den vår nu afledna christendomsbroder
föddes hade Gud redan näst förut igenom döden bortkallat
dess käre fader, och på 2:dra året efter födelsen
måste han äfven mista sin kära moder. Såsom ett
faders och moderlöst barn emottogs han nu i sina släktingars
sköte, vilka uppfostrade honom under de uppväxande åren.
År 1732 ingick
han äktenskap med sin förra hustru Anna Ersdotter med vilken
han hade 2 söner, som för sin fader genom döden aflidit.
Efter ett
års änklingestånd ingick han efter försynens skickelse
sitt andra äktenskap år 1734 med sin nu i sorgen qvarlämnade
kära maka, ährliga och dygdesamma hustru Margareta Jansdotter
uti Ransta, hvilken uti sammanlefvnad Gud välsignat med 7 barn,
nämligen 4 söner och 3 döttrar. Detta deras äktenskap
varade i 36 år.
Vår afledne
christendomsbroder har i sina välmäktiga dagar varit en idog
och flitig arbetare, som väl förestått och förkofrat
sitt hus, och huru han uppfört sig såsom en rättskaffens
christen och människovän det var allom bekant, så att
man nu inte behöfver därom vidare utföra. Anbelangande
hans sista sjukdom, så blef han för mer än 4 år
sedan anfallen av en ganska svår sjukdom nämligen slag, som
satte honom alldeles utur stånd att vidare styra eller råda
och svårmod följde ganska mycket uselheten. Det hände
härvid honom det samma, som det händer kära alla syndare.
Den gode och barmhärtige Gud sänder oss bedröfvelse uppå,
om det vi skola besinna oss på det vi skola tjudras från
vidare inslag, och på det vi under nådens tuktan måtte
uppvinnas till Guds rike.
Under samma hans
långvariga sjukdom fick hans kära och även sjuka hustru
tillfälle att tillräckeligen visa en makas skyldighet i nödens
stund. Hennes och barnens tjänstaktighet mot honom, hennes christeliga
tålamod därunder med hvilken vaka blef till ett vackert exempel
for andra äkta makor.
Den christeliga
församlingen tog sig hans angelägenhet an och suckade enhälligt
under sammankomsterna i detta Herrens hus, att Gud ville trösta
hans tro och hjälpa honom utur dess vedermöda. Gud gav därtill
sitt nådiga bifall och slöt hans ände den 28 sistlidna
febr. 1770. 61 år. Testamente till Kyrkan 15 daler, till de fattiga
1:16 kopparmynt.