Erik Andersson, Westerby, nämndeman, född i Västerby den 18 maj 1693, gift 1718 med Margareta Andersdotter (f. 1/11 1699, d. 23/6 1780), död den 8 december 1773.

Barn:

• Margareta Ersdotter
• Okänd son
• Ytterligare två okända döttrar.

På denna dagen hafva vi till graven följachtiga varit en ålderstigen och hedervärd församlingens ledamot i livstiden nämndemannen och kyrkorådsledamoten ährlige och vählförståndige Erik Andersson ifrån Westerby, om hvilkens beskedeliga lefnad och uppförande, följande bör vid detta tillfälle ihågkommas. Han föddes år 1693 den 18 maji uti berörda Westerby af ährliga och christeliga föräldrar. Fadern var ährliga och beskedliga Anders Ersson, modern ährliga och beskedliga hustru Brita Ersdotter. Strax efter lekamliga födelsen, läto de genom det heliga dopets sakrament och nya födelsens bad införlifva honom till ledamot i den christeliga församlingen och arfvinge till Guds rike genom Jesom Christom. Sedemera och under de uppväxande åren uppföddes han av sina kära föräldrar i tuct och Herrans förmaning, hvarunder han beviste dem all trogen tienst och barnslig lydnad.

Ständigt vistades han hemma till dess den allra Högste påskickade, att han år 1718 om hösten kom att ingå ett ljufligt äcktenskap med chronolänsmannen ähreborna och vählacktade Anders Carlssons kära dotter, ährliga och dygdesamma Margareta Andersdotter ifrån Engarn, som ock nu honom öfverlefver i djup sorg och afsaknad efter 55 års ljufvligaste sammanlefnad i äkta förbindelse. Detta deras äktenskap välsignade Gud med 4 barn, 1 son och 3 döttrar.

Vill man något nämna om vår sahliga dödes förda lefnad, så lärer ingen kunna neka honom ett hedrande loford. Vi äro alla övertygade om med hvad nöje han besökt Herrens hus, att höra Guds ord, sig till undervisning och tröst uti denna mödosamma värld. Vi känna alla hans hedersamma uppförande mot menniskor inom och utomhus, hans saktmod, fridsamhet, hans flit, hans lefnad med ära och heder uti sitt stånd.

Detta goda att lofliga Häradsrätten åstundade och antog honom till en ledamot och då han omsider af ålderdom besvärad utbad sig ledighet därifrån fick han av rätten skrifteligen det hedrande afsked som orden lyda: Att han i 16 år sig skickat såsom en ährlig och rättvis nämndeman och ogärna förafskedades till vidare bevis af det allmänna och utmärkta förtroende han stod uti inom församlingen, kan ock det tiäna att han var den äldsta ledamoten i kyrkorådet samt att han vid socknemagasinets inrättning ombetroddes att vara en af dess första föreståndare.

För öfvrigt har Gud under dess lefnad äfven välsignat honom med tämeligen god och jämn hälsa, ända intill höga åldern så att han ej blifvit besvärad af sängaliggande. På ett år eller mera inpå slutet, har ålderdomsbräcklighet likvisst börjat infinna sig och i synnerhet i denna höst, då han ibland måsthållas vid sängen. Denna redeliga man, som under hälsotiden fruktade Gud, visade nu på slutet så mycket mera ett barnsligt förtroende till Gud i Christo Jesu, nyttjade som oftast Den Heliga Nattvarden, knäföll inför Gud under böner och suckar, och därvid oftast nyttjade dessa: O fröjdeande statt mig bi, i all den nöd som jag kommer i, hälst när mig döden kallar .... Sist min Gud jag dig nu beder, tag min hand uti din hand, så att Du mig alltid leder .... Ett sahligt afsked mig förlän, O Gud af denna världen, då jag skall dö och fara hän, den dyra sista färden.

Sluteligen såsom ett ljus af sig självt slocknar sedan det utbrunnit, så afled ock vår sahlige döde i Herranom, utan någon annan föregående sjukdom, men bara af ålderdom den 8 av innevarande december månad 1773. 80 år.

Testamente till kyrkan 15 daler, till de fattiga 2 daler. Likvagn 1 daler.