Anna
Andersdotter, född i Grällsta, Kila den 9 augusti 1690. Vigd
1710 med Olof Andersson (1684 - 1766). Död 17 augusti (?) 1759.
Hennes fader var
ärliga och välförståndiga Anders Mattsson och modern
ärliga och gudfruktiga hustru Kierstin Larsdotter, vilka strax
efter den naturliga födelsen hade den tillbörliga sorgfälligheten,
att låta uppoffra henne Herranom och försätta genom
den andeliga och nya födelsen som sker i den heliga döpelsen,
uti detsamma vinträdet christo och är således inskrifven
i lifsens bok till Guds barn och arfvinge. I dess barndom när åldern
så tillsade hafva och dessa hennes kära föräldrar
haft all mödnad och omkostnad ospard att efter Pauli lärdom
uppfostra henne i tukt och Herrens förmaning, lärt henne väl
läsa både i och utan bok samt förstå vad hon läsit
så att hon i sin christendom blifvit så väl grundad,
att hon till sin själasörjares största nöje kunde
gifva besked och svar på sin tro och hopp om salighetens varande.
I hela sin ungdom
har hon ständigt vistats hemma hos sina kära föräldrar,
och såsom ett läraktigt och lydigt barn gått dem tillhanda
med all trogen tienst, intill dess hon efter den aller högstes
allvisa nåd och försyn samt alla kära anhörigas
goda minne och samtycke på sitt 20:de år gaf sig i det heliga
äktenskapsståndet med sin nu i djup sorg efterlämnade
make Olof Andersson i Tullsta med hvilken hon lefvat i god sämja
och kärlek nu inpå det 50:de året och under samma ljufvliga
sammanlefvnad hade Gud synnerl. välsignat dem med den frukt, som
därtill hörer i det hon utaf deras äktenskapsträdgård
låtit uppväxa 9 st. välartade lifsplantor eller barn,
näml. 3 söner och 6 döttrar. Eljest hvad hennes allgemena
lefverne beträffar så har hon uti umgänge varit vänlig,
välvillig och trogen samt väl förlikts och umgåtts
med sina grannar. Sitt hus har hon så länge krafterna det
tillsade väl förestått som en idog och flitig boqvinna,
sina själasörjare har hon gladeligen uttagit och väl
undvägnat samt gärna gjort varjom och enom gott. Gud och hans
heliga ord har hon framför allt älskat och låtit det
vara hjärtans tröst under all sin mödosamma vandring
på denna jämmerdalen varföre hon ock flitigt och så
ofta hon förmått besökt Herrens hus, gärna hört,
sjungit och läst Guds ord och vördsammeligen brukat den heliga
nattvarden, sin tro till styrko och försäkran om alla sina
synders förlåtelse, vinner således av oss som efterlefva
det loford på sin döda mull, att hon lagt sig allo vinning
om att vandra genom denna världen som en rätt christen ägnar
och anstår. Sist vad hennes sjukdom och utgång angår
utur denna världen, så har hon hela 3, 4 åren bortåt
varit mycket bräcklig av åtskilliga tillstötande ålderskrämpor
som allt mer och mer tilltagit och försvagat hennes lefvnadskrafter,
till dess hon likasom en lampa, i vilken oljan är förtärd
omsider utslocknade. Hon lefvde som hon skulle var dag dö, och
dödde som hon skulle lefva till evig tid. Döden förtog
dagligen hennes lefvnadskrafter men därest arbetade hennes lefvnadsdagar
på odödligheten och det med sådan Guds välsignelse,
att förrän döden kunde utlofva hennes grå hår
till grafven, förr hade hennes tro utlofvat hennes själ uti
Guds hand, som skedde i går 8 dagar sedan hon sin värld genomvandrat
på det 70:e lefnadsåret.
Testamente till
kyrkan 12 daler. Till de fattiga 1 daler och 16 sh.
Barn: