|
Ce 11 Juin 1789.
Ankt. den 10 Juli, besvt den 15 dito.
C'est à regret, Mon Cher, que j'ai tant tardé à
Vous faire réponse à Vôtre lettre du 25 Mars, que
j'eus le plaisir de recevoir le 24 Avril. Je commençai dès
lors à sommer Mr Lavin de Nous faire toucher Vôtre Pension
de cette année; Vôtre Cadet, extremement occupé
du Service, ne le trouva pas d'abord, apprit ensuite et me manda enfin,
que la Direction, depuis le commencement de l'année, n'avoit
obtenu que 500 rdl., au lieu d'un Quartier de 6000 et d'avantage; mais
qu'aussi tôt qu'on auroit de l'argent, on ne manqueroit de Nous
payer ce qui Vous est dû. Tout le Mois de Mai s'étant ecoulé
dans cette attente, et jugeant bien qu'environ ce tems ci Vous devez
être au fond de Vôtre caisse, j'ai pris le parti de Vous
faire de la mienne une Remise au plûtôt. Vôtre Cadet,
qui vint nous voir, des deux jours de la Pentecôte seulement,
fut chargé, en s'en retournant, de 100 Ecus de Suede, à
convertir en argent d'Hollande par une Lettre de Change. La voici pour
106 Rdl. 4 s. Court. Je m'en paierai en retenant le tiers
de Vôtre Pension, quand on pourra l'avoir. Dieu sait, quand ce
sera; car les quartiers des Officiers Militaires et Civils, dûs
au commencement de Mars, n'ont pas encore été payés:
ce qui n'est arrivé que les 3 dernieres années de la guerre
de Charles XII.
Vous êtes bien fondé à souhaiter que j'insere dans
L'Extrait de Vos Lettres Vos Reflexions sur L'Architecture en General
et sur celle de Nôtre Patrie à introduire. Je l'avois déja
fait, tant je les avois trouvés judicieuses. La revolution, que
Vous meditez, dans les beaux Arts, est digne d'une bonne tête,
d'un aussi bon Coeur, et surtout convenable aux moiens de Ne
Pays, qui nous enseignent, sans cesse de n'aller qu'au solide, c'est
à dire, au Necessaire, à L'Utile.
Vous aurez déja appris, par les Nouvelles imprimées,
l'issue de la Diète, finie le 28 Avril, et les evenemens qui
l'ont renduë remarquable. Je Vous en ai marqué quelque chose
dans ma precedante du 5 Avril, que je Vous fis en réponse à
la Vôtre du 4 Fevrier, arrivée le 6 Mars: et j'espere que
Vous l'aurez eue à tems, quoique je l'aye fait passer par Ratisbone
[Regensburg], afin d'en faire part à
Ve Parent, et n'ayant pas le tems d'en tirer copie.
Vis à vis tous Vos Parens et Amis, qui ont lû vos dernieres
lettres, Vous avez pleinemt justifié Vos sentimens
sur le Compte de L'Armée, et je suis bien aise de voir que Vous
les aiez rectifiés avec discernement. Allt
hederligt follk inom landet har längesedan gjort rättvisa
åt Arméen ock Adelen; Menn hos gemene Mann, i staden ock
å landet, har detta icke ännu kunnat vinnas, för myckenhet
af tryckta Pasqviller, gratis öfver allt utdelta, för Krone-
ock Police Betjenters flitiga bemödande att smäda, ock för
Menige Manns djupt inrotade fördomar för Enväldet ock
emot de afunnade Medborgarena utaf 1a Ståndet. Uplysningen,
igenom Korta handskrefna papper, utbreddes trögt ock hann bara
til bättre follk, vanmägtig, emot de tryckta papperen til
tusendetal, emot förhoppningar om nya Privilegier, befordringar
ock hedersmärken, emot pgar m 54 rdl. utdelta bland
egennyttiga Rdagsmän, ock med fullkomligaste verrkan hos de try
Ofrälsestånden. Hos Adelen läto bara de störste
Uslingarne köpa sig, ock de mera med förhoppningar, än
Contanter. Åtminstone hafva åtskillige hemkommit lika så
fattige, som de dit foro, hafvandes ej nutit mer än smörgåsar,
svagdricka ock tobak å Klubben, ock Kostpgarna offta helt origtigt,
ja så, att Uplands Lagman af Stenhoff, värd för den
Kongl. Adelsklubben, mer än en gång hos Kgn öfverklagad,
måtte för Hs Mt ändl. bekänna,
att han betalt egna björnar med de til Partiets Aflöning anförtroda
Medel.
Huru många Kgl. Klubbar för alla Stånd
blifvit hållne, vet jag icke. Menn 3 höllos för bara
drängar, hvilke vid inträdet sig med ed förbundo, att
beretta allt, hvad de hörde af ock hos deras husbönder talas
om Allmänna ärender. Natten til d. 27 April, då Kgen
förde ordet å Riddarhuset, hölls i hvarje Handverrks
Gilles vanl. Herberge, under stark tractering, en Klubb af alla Geseller
ock Lärlingar, där Värdarne, Policebetjenter, förtrode
dem Kgens tilärnade Personl. Besök hos Adelen ock stämde
dem, att vara til mötes på Riddarhustorget precise Kl. 11:
det de ock gjorde, välväpnade med påkar, småsten
i fickor, ja pistoler ock Knifvar under Kapprockarna, utan afsaknad,
ty det var Frimåndag.
Sedan mit föregde af d. 5 April,
Kan jag ej efter tidsens Ordning berätta sakernas lopp i Stockholm,
ty de handskrefna enskilda Riddarhus Protocoller, så väl
som alla Dictamina, som jag fått, har jag lånat ut til Vänner
ock Fiender, så att inge äro hema. Det var i Martio, som
Debatterne å Rrhuset föreföllo öfver
Säkerhets Acten; icke millan Pluraliteten ock Minoriteten, ty på
dennas sida framkomm ganska få Dictamina, ock de på befallning,
som kunde skönjas däraf, att de voro dåligt skrefna,
ja så, att en del Auctorer upläste dem med blygsel ock svet,
utan imillan Vice Land Marskalken ock Ståndet, då han tilmätte
sig att, såsom Kgens Representant, styra Ståndet, sökte
svepsaker med de hederligaste Talare, tillät icke Voteringar, fastän
de begärdes; nekade proposition å Ståndets mest enhälliga
yttranden, eller ock vrängde ock vred den emot dess vilja många
timar i rad, sprang bort ock tog med sig Secreteraren, afbrytandes därmed
Plenum, när Ståndet hvarken lät sig gäcka eller
skräma. Säkerhetsacten blef ändl. af Adelen ogillad,
menn med en styl af Supplicanter, icke af de förnämste Deltagare
i Lagstiftningen. Ståndet förmente, att verde
Act, såsom en ändring af Reg.formen ej kunde äga rum
utan alla 4 Stns enhälliga samtycke, ock Rådets
förrut afgifvna yttrande. Vice L.Mn påstod, att Pluraliteten
eller de 3 Stånden här gjorde til fylles. Ståndet ville
meddela sit beslut, med Protest emot Säkerhets Acten, åt
de andre Stånden, Menn desse fingo aldrig träda tilsammans
på samma dagar, som Adelen sammankallades. Dem skulle alltså
Extractum Protocolli meddelas igenom Vice L.Mn, menn denne
verrkställde det icke.
Det 2a stora ämnet var Adelens
Justification öfver L.Mn Gr. C.E. Lewenhaupts osannfärdiga,
dock af 50 Minoritets Karlar underskrefne Klagomål emot Rrhuset.
En vacker skrift upsattes därtil, debatterades, gillades, menn
fick ej aflemnas genom Deputation eller L.Mn, än mindre tryckas,
måtte alltså läggas til Protocolls för efftervärlden.
Det 3e hufvudämnet var de fängslade Ledamöternas
utsleppande. Menn härom fick ingen Deputn gjöras,
utan bara mundl. anmälan igeo [sic]
Vice L.Mn. Denne gaf flera vekors tid intet svar, ändl.
et nådigt Afslag. Mann väntade i stället en ny arrestering,
först å 15, sedan bara på 6 af Rrhusets
talande Ledamöter. Menn den lär befunnits onödig, då
Opposition var Kraftlös.
Först i April framkomm det 4e
stora ämnet, Heml. Utskottets Prots Utdrag om Riksgälden,
hvars belopp upgafs til 21 Millioner Rdl. ock något mer (37,826),
eller 1262 tunnor Guld, hvarå begärdes Strs Garantie,
ock en ny Bevilning på 70 tr Gull årln,
utom den af 12 tor Guld, vid sista Rdg. åtagen, ock
Bränvins Inkomster Kring 18 tr Guld, tilsammans öfver
100 tr Guld i Extraorde Contribution. Under det
Adelen, bekymrad öfver et så förfärligt Stats behof,
ventilerade öfver möjeligheten af en så dryg Extra beskattning,
hvarförutan Garantien vore fåfäng, ock om icke nog vore,
garantera Nyaste Gälden 7 Millr Rdl., som närvde
Krig erfordrat, ankommer Kns egenhändiga Bref, att,
om Adelen ville ingå i delning af Riksgälden til att garanteran,
så kunde ingen sådan Proposition tillåtas, emedan
Heml. Utskottets Arbete vore en Kedja, som ej kunde sönderdelas
utan Rikets våda; borde således helt ock hållet bifallas
eller afslås. Härtil komm et Postscriptum, att de 3 Stånden
redan hade upfyllt sina skyldigheter härutinnan, hvarföre
Hs Mt förmodade det 1a Ståndet
icke skulle undandraga sig att för dess del rädda et Fädernesland,
som deras Förfäder med lif ock gods frälsit, ock hvars
undergång nu blefve en fölgd af deras Afslag. Detta oförmodade
bud väckte i ögnablicket en förskräckel.
vilrådighet å Rrhuset. Effter några minuters
hugsande [eftertanke],
insågo de förnämste
den nya Snaran, att om ock de andre Stn gifvit sit bifall,
vore det med vilkorr, att saken enhälligt af alla 4 Stn
skulle bifallas, att mann väntade ock önskade et Afslag af
Opposition, som bestod af Adelens Pluralitet, ock ville nu hafva det
totalt, för att kasta dess mera skuld ock hat upå Rrhuset.
De begynte därföre strax att tilstyrka totalt bifall. Gen.
Duvall, Bar. Vachmeister [sic],
Prof. Schultzenheim talade därföre både grundel. ock
bevekl.; Menn Patriotskaran kunde icke så snart finna sig vid
att bifalla hvad nyss förrut befanns omöjeligt. Ändln
ock mera på nämde Talares böner, än på deras
ock andras skäl, hvaraf de vigtigaste icke kunde utsägas,
blef et enhälligt ock totalt Bifall beslutit, med det tillägg,
att sådant skede på Kongl. Mts försäkran,
att de andre Stn
redan gifvit sådant Bifall, ock att Rikets
Undergång vore annars att befara. Långt ifrån att
vara nögd med Adelens vilfarighet härutinnan, skall [oläsl.
Kgn?] vederbn
så allvarsamt hafva bannat Vice L.Mn., särdeles för
det tillåtna Tillägget, att denne i fölge
Pleno, 2 dagar effter, ännu arg, så när slog i sönder
både Klubba ock bord, i det ställe han annars, med en anstötlig
Köld, plägade sitta långa stunder orörlig ock utan
att besvara hvad til hånom talades, lika som hade han varit döf
eller sofvande.
De andre Stn, förvånade
öfver Adelens Bifall, ville icke på det oskiljaktiga paret
Garantien ock hela Bevilningen. [Sic.]
Schröderheim måtte sjelf up i BondeStet, å Kgens
vägnar, ock, dels med lock ock löften om Minskning, dels med
pock ock hot, erhöll Bifall, menn på försök i 3
år. Han måtte ock up i BorgareStet
att bruka sin vältalighet, där loffvades godt ock beslöts
intet. Dagen därpå, då Stet
icke än ville finna sig vid den 6dubla Nya Bevilningen
jämte den gamla, afbröts Plenum igenom det Kgl. Mt
til sig lät kalla Talemannen. Detta var en lördag. S.D. om
aftonen, natten därpå, hela söndagen ock måndags
natt, blefvo Högtde Stts
har Ledamöter ståteln undfägnade med mat
ock vin, m.m. ock en del med nya pgegåfvor öfvertygade,
hvarpå fölgde i Pleno om Måndagen et totalt bifall
på obestämd tid eller til nästa Riksdag. Sammalunda
hade Pr.Stet
gifvit sit Bifall dagen före BeStåndet.
Menn som detta ingått allenast upå 3 år, ock Taleman
samt med Secr. Lagman Alman, ej förmådde det omvända;
Så täcktes Kn upkalla hela Stt
til sig upå Slottet, i Heml. Utskottets rum, och Sjelf förandes
Klubban, under nådigt öfvertalande, hörde et starkt
Bifall upå 3 år, ock lät skrifva til Nästa Rdag.
Nu led Rdgen til slut, ock Adelen, i den öfvertygelse
att Bevilningen ej kunde utgå, hade utsatt 2 år upå
försök, hvaröfver debatter varit, då en del funno
det vara lika som utsatta tid til nästa Rdag, Kns höga
rättighet til förfång, andre åter beviste det
vara en ostridig rätt, i alla tider utöfvad.
Den 26 Apr. blef anslagit til Plenum å
Rrhuset Kl. ½ til 11 på d. 27. Natten, ock intil
ljusan dag, höllos förbde fugtige Plena på
alla Handverks-härbärgen, där ock Höga Besök
skola sig infunnit. Där gjordes förtroende af det til Rrhuset
ärnade Höga Besök. Morgonen d. 27 blef det samma geo
[sic] Nådigt handbref
förtrot åt de andra 3 Stn, ock
de anmodade, att vilja sammanträda ock förblifva i plenib.
tils Hs Mt fått
meddela dem verrkan af sina föreställningar til Adelen. Detta
Std, vetandes af intet, var syslesatt med Protrs
Justering, då Kl. 11 hördes ifrå Torget et stort anskri
af Hurra, ock Kgen strax därpå skred [?]
in på Rrhus golfvet, åtfölgd af bara 2 Lejonhr
[?], tog
in talemans stolen ock klubban, ock med långt tal i de nådigaste
ordalag sökte öfvertala til Bevilng på obestemd tid.
Jamän, förstärkte af fra [?],
höllo sig i hop ikring Skranket, att bättre höras. de
hade underla skriftela Dictamina til reds. Opposition,
oberedd, vederlade anständigt den Höge Talemans skäl
ock fastän försvagad på hundrade borrtcommende
Officerare, hvaribl. 3 bara här i Majors Compet, ropade
starkt nej å Propositionen. Kn hörde bara Ja,
prope Utdrag af Prott, communication åt
de andre Stn, Depns afgående. Allt besvarades
med Nej af Merheten, med Ja utaf de Kringstående,
ock verrkställdes strax. Under Depns frånvaro
talades ljufl., loffvades de Arresterades frihet, Protrs
tryckning med utstrykande af hvad kunde skada Crediten i de delicate
Holländares öron. Imedeltid stormade Pöbeln gräsel.
utanför, ja ända inpå Rrhusdörren, anförd
eller modererad af Police Mästn, så offta Kn
talade om Adelens egen fara, som högel. ömade Hs
Mt. Menn Adelen syntes icke märka någon
fara, skrek Nej. Kl. efter 2 gick Kn därifrån,
ock innan Kl. 3 afblåstes Rdagen af Härholder m.m.
Om Riddarhuset denna gång ej haft lyckan
i allt instemma med segrande Partiet, så har det åtminstone
den hedren, att i Pluraliteten ej funnits minsta sporr til Corruption.
Käjserl. Ministren skall å Rysslands vägnar hafva tilbudit
Patrioternas Hufvudmän pgar att skaffa sig til handa de
venale ledamöterna i Andra stånd; Menn de hafva det afslagit.
Också hafva de alla fre Minstrars Lofford ock Medhåll
af hela det Svenska Fruentimret, som någon Upfostran fått.
Vid Ceremonien fattades intet; ty anstalter voro
gjorde til d. 28 såsom Ordensdag, hvilken nu blef upskuten. Hela
Adelen i Procession, Rikssalen, Kyrkan, ock vid Tafelen, bestod af 50
Jamän. Den 30 April utslepptes de fängslade Rdagsmän
af Adelen. Gr. A.
Fersen viste sig på Leveren [morgonmottagning
på hovet], gjorde Canzlers tjenst på Ordensdagen,
d. 4 Maj, utan att få eller gifva et ord om det förlupna.
Ibland de fängslade Riksdagsmän blefvo likväl qvarhållne,
med Allmänhetens stora olust, två af Våra Venner, Öfversten
Almfellt ock Baron Stjerneld.
De bortfördes några dagar effter, om Nattetid, under bevakning
af Frikorrar, Lätta Dragon U. Offe ock Policebetjenter,
den ene til Vardberg [Varberg],
den andre til Carlsten eller Marstrand Fästg.
Gen. Krigsrätten öfver de på
Fredricshoff fångna Finska Öfverstar varar än. Protocollerne
tryckas, dock censurerade. Öfverste Hastfehr försvarade sig
käckt i början, menn har, såsom förmodades, nu
lärt sig tala efter munden ock erkänna, att han förmärkt
stämplingar af de 2 rymde Klick ock Jägerhorn,
menn ingen medbrottslig veta bland de qvarblefna. Öfverst Ankarsvärd,
fången hitförd för det han af sin Corps var för
mycket älskad, utslepptes vid Rdagens slut, blef Kgens Gen.Adjutant
ock antog Fänrik J.G.S. [Gustafs bror Jan af
Sillén] til sin Adjutant.
Dalkarls frikorrarne /:Fri corps:/ til 1400 mann,
som ifrå Medio Februarii legat ikring Drottningholm, blefvo
nu hemskickade til sin hembygd, utan befäl, utan gevär, utan
skjutz, menn med 3 a 4 [skilling?]
på mann til födan upå hemvägen. Jag tror de ingen
lust hafva att mer låta draga sig ned til Stholm, ej heller Kgen
att ditkalla dem. Bar. Gust. Armfellt, Elephand Riddn, som
verrkel. har förstånd ock förtjenst, tröttnade
vid att styra dem. De hafva piskat up åtskilla sina
Officerare, bland andra sjelfve BataillonsChefen Öfverstelieut
Erik Tersmeden, f. d. Capite af Gardet, så ock lille
Jac: Axel
Gilberg, Lieut: Dessineur i Survivance ock Capite vid
nämde Frikorrar. Kn
besökte dem offta frå
Sthlm personl., Menn de talade ock gjorde alltid som Frivillige. Då
hade Hs Mt altid rundt hår ock Daljacka,
hvit, då han trädde för de hvita Dalkarlar, ock svart,
med de svarta. En dag vid en seg öfverläggning å Rrhuset,
jag menar, om Säkerhets Acten, affecterade Vice L.M Liljehorn,
att låta R. ock Adn veta, det Kgen farit til Drottningholm.
Hs Mt skall då sjelf fört dem an, marcherandes
öfver Kersön ända förby Nockeby Krog, menn de hafva
då vändt om, förmärkandes, att det bar åt
staden. En annan dag exercerade de, marcherandes ock manoeuvrerandes
upå isen. När de då defilerat öfver hela Kersöns
längd, ock åter upå isen formerades i Batailloner,
vände de likaledes tilbaka, sägandes sig intet hafva ogjort
i Staden, ock Officerarne nödgades med god mine föra dem tilbaka.
Intet Riksdags Beslut har ännu blifvit tryckt,
ej heller Bevilningsplacatet, som skall gå i verrkställighet
i detta år. Menn Säkerhets Acten, något förändrad
ock tilökt, är utkommen ock redan här i Kyrkorna kungjord.
Uti Eds formulairet för Präster är infört: Jag
skall ock med lif ock Blod försvara det Konungliga Väldet,
sådant, som det igenom den, af Kgl. Mt ock Rs
Str slutne ock fastställde, Förenings ock Säkerhets
Act af d. 21 Febr. ock 3 April 1789 utstakat är, ock Reg.formen
af d. 21 Aug. 1772 i allt öfrigt innehåller. Uti Krigsfollkets
ed har detta än icke influtit, menn det kommer väl, ehuru
onödigt är att besvärja en lag, utkommen under Kgens
ock 4 Talemäns namn. Månge tänkare trode länge,
att sedan Strs enhällighet til berde Act
ej kunde vinnas, skulle Kgen ädelmodigt eftergifva den samma Acten,
såsom öfverflödig, sedan ingen vid Riksdagen vågat
öpna munden öfver Krigets laglighet, ock sedan det gått
an att opåtalt fängsla en del de yppersta ock mest sjelfständiga
Rdagsmän, förvisa andra frå Stockholm, befalla andra
civil arrest &c.
Af Adelens Protocoller trycktes i Rdagens början
någre Ark, ock någre Dictamina til Arméens försvar,
menn bägge delarne blefvo snart förbudne, ock sedan har ej
en rad blifvit tryckt, som kunnat misstänkas för opposition.
Däremot äro, mot Arméen ock Adelen, åtskill.
smädande tal ock skrifter under Rdagen utkomne. Borge
ock Bonde Stns Protocoller äro ock in Extenso tryckte,
dock utan tvifvel under Policens Censure. Vid öfverläggning,
om Präste Sts Protocollers tryckande, voro ej mindre
än 20 talare för den Saken; menn då den komm til Votering,
funnos ej mer än 9 Ja. Si Uprigtigheten!
Natten imillan d. 2 ock 3 hujus afreste Kgen
til Haga ock dädan til Finland, postvägen. D. 5 har Hs
Majt farit igenom Åbo. Något förrut var
Hertig Carl rest til Carlscrona såsom Öfverste Befälhafvare.
Flottan ligger än under utredning, lyckelig, om den kommer ut nästa
Månad. Et par Fregatter våre skola ändl. utlupit. Hittils
har en Rysk Cutter legat för Carlscrona Gatt, upvaktat, ock upsnappat,
i Flottans sigte, Sv. Kuttern Snappopp. Som isen länge sedan försvunnit
ikring Cronstad, så hade 33 Ryska skep, hvaribland 20 af linien,
utlupet i Sjön, så att Communication med Finland ej torde
länge vara med Sverige. Någre af dem hafva redan blifvit
sede vid Hangö udd, som håller på att befästas,
menn den station, Rrne hade i fjor, var utom skotthåll
ifrå landet. Imedeltid hafva nyl. ifrå Finland til Sthlm
lyckel. anländt 13 Galerer, ock 8 väntades effter, alle til
att öfverföra Krigsfollk, näml. Recrûter til de
i förl. vinter nästan borrtsmälta Regter.
En af de anka Galerer har set 2 Ra Krigsskep på
långt afstånd under S.vallen.
Hertig Carl visade sig i Rdagens början
hålla med Oppositionen, under det han styrkte Kgen til de sedermera
tagna kraftiga stegen; hvilket yppades vid verkställandet d. 20
ock 21 Februarii. Til Belöning har han fått, uppenbart af
Rs Str, 3 tr guld, ock af Hans Majt
heml. 3 tr gull. Expectancen upå Kronan är et
annat Föreningsband, Bröder imillan, som brukades år
1771 ock 72, menn synes icke nu kunna äga rum, då en Kronprinz
finnes af bästa hopp.
Förenings Acten, som nu blifvit en Grundlag,
vil jag härnäst sända in extenso. Nu fölger en af
de, före Rdagen kläckta, Försvarsskrifter för Arméen
ock Adelen emot Finska Brefvet, som jag hade ärnat skicka den 3
Febrii, menn höll då tilbaka, medan jag fick et
bättre uti Vederläggningen af Finska Brefvet, författad
i sjelfva Finland.
Något
til Uplysning ifrån en Stockholmsbo til en Venn i Landsorten.
Den Uplysning, Du, Min Venn, af mig begär
öfver de förklenliga tilvitelser, som redan på
någon, som redan på någon tid i mjugg, menn
numera uppenbarligen igenom tryckta papper, utspridas emot hela
den i Finland liggande Svenska Arméen, vittnar, att Du
icke för din egen del är benägen att tro sådana
styggelser vara i Sanningen grundade.
Mann kann ej annat än falla i förundran
ock förskräckelse öfver et så groft Missbruk
af Tryckfriheten, som icke ens under de mest upäggade Partiers
helt korrta Sjelfsvålds tid haft något Exempel: ock
mann längtar att de de allvarsama mått ock steg, som
en Vis ock Nådig Konung, som så högt önskar
sina Undersåtares enighet, ofelbart varder tagande mot en
Oreda, som så mycket liknar en tygellös Anarchie.
Att Pasqvill icke mera lönligen, utan
allmänneligen, med Boktryckares namn å, både
i Göteborg ock Stockholm, til tusende tals Exemplar utgifves:
att en hel Armée däri beskylles för ovärdigt,
straffbart, oförlåteligt upförande, för stämplingar,
olydna, kränkning af Konungens Höghet, trolöshet,
upror; et helt Generalitet, för opålitelighet, 2ne
personer allena undantagna; Alle, för att hafva lagt hinder
emot Krigets allvarliga utförande: Att sådant utskrikes
emot en Armée, icke bestående af främande eller
förhyrda, utan af Landsens barn, Medborgare, kärnan
af Nationen, mesta delen af bofaste Männ: Officerarne, af
Adel eller Stånds personer med lika ädel upfostran:
Mannskapet, ej utskrifvit eller med våld borrtryckt ifrå
sina hemvist, utan igenom frivilliga öfverenskommelser antagna,
ock til största delgifta hushållare.
Det är intet möjeligt, att sådane
Grofheter, ock om sådant Follk, kunna blifva trode af dem,
som äga något begrep om Allmänna Ärenderna
inom ock utomland, ock, utaf Aviser eller Correspondence, något
när pläga fölga deras lopp. Menn den enfaldigare
hopen, okunnig om hvad utom hemorten händer, ock ifrå
barndomen van att vörda Pränt, inledes lätteligen
att sätta tro til dessa tryckta försmädelser.
Til att förvilla detta slags Läsare,
äro desse Calomnier arglistigt bygde, dels upå det
rycktbara steget, som 4 Finska Regimenters Chefer välment,
menn kanske oförsigtigt vidtogo, dels upå tidens vrängande,
så att händelserne vändas bakfram ock Fölgderna
gjöras til Orsaker.
Sådan förvillelse är så
mycket lättare att hos de mindre uplysta Läsare åstadkomma,
som våre tryckte Tidningar nog bredt omförmäla
de lätta ock obetydeliga fördelar, Arméen hade
til lands, så länge intet Motstånd fanns, menn
förtiga alldeles det nästan enda betydeliga företagande,
näml. det emot Fredricshamn.
Planer til KrigsOperationer böra ock
kunna vara förborgade för Publiquen, menn icke händelserne,
att de förelupit ock i hvad ordning det händt. Att vilja
effteråt fördölga eller neka dessa, hvarvid många
tusend Mann när varit, det är, att oförsynt gäcka
hela Nationen.
Allmänt bekant är det, att Arméen
i Junii Månad til Finland öfverfördes, i den utbredda
tankan, att Riket var anfallit eller väntade att blifva det,
ock med den bästa vilja att fäkta för Fäderneslandet.
Månge insågo helt väl, att intet Anfall emot
Riket var å färde: någre funno sig just däraf
befogade att, utan saknad för Rikets tjenst, begära
Permission att gå hem för egna Angelägenheter:
de fleste qvarblefvo i väntan att blifva brukade.
Lika så ostridigt är det, att
en del af Svenska Arméen stod ¼ mil ifrå Fredricshamn
vid Summa innan d. 20 Julii, då Actionen därstädes
föreföll: Att det Missnöje, som i Lägret d.
2 Augusti förspordes hos Åboläns ock Björneborgs
Regimenter, härrörde af det att födan några
dagar ojämnt utfallit ock en hel dag felat: Att Attaquerne
för Fredricshamn ändades med d. 3 Augusti: Att d. 4
Dito retirerade sig så väl, upå Hög befallning,
General Siegroths sjöledes ankomne Corps af 6000 Mann, som
den på Landsidan, vid Hussula ock Summa, stående ock
af Konungen sjelf anförde Corps af vid pass 5000 Mann: Att
de delar af Tropparna, som där fingo träffa, gjorde
det villigt ock tappert: Menn att Attaquen kunde hvarken gjöras
med eftertryck, i brist af groft ock nog Artillerie, ej heller
längre fortsättas, i brist af uppehälle för
så mycket follk.
Det var alltså ingen Olydna på
Tropparnas sida, än mindre någon Sammangaddning, som
föranlät uphäfvandet af Fredricshamns Attaquen,
såsom Pasquillet falskeligen gifver til förstå,
utan rena Omöjeligheten den att utföra, i brist af allt
det som erfordrades, til en formelig Belägrings anställande
ock til Krigsfollkets framfödande.
Då således Hufvudstyrkan af
Arméen, näml. 11000 Mann til Lands, förutan Arméens
Flotta, måtte gå tilbaka frå Fredricshamn med
oförrättat Ärende, i brist af goda Anstalter: då
Knekten var ledsen öfver felande tilfälle att slåss
ock brist upå lifsuppehälle, änsider det utloffvade
Öfverflödet: Officerarne handfallne öfver et så
slätt spel, ock Monarchen synbarligen bekymrad öfver
et Utslag, så olikt med hvad beställsame Rådgifvare
hade loffvat; då var det naturligt, att den tänkande
delen af Arméen; Tjenare af en vid Lag bunden Konung ock
Ledamöter af ett Fritt Follk, skulle hugsa på sin ock
Fäderneslandets ställning, huru et, emot Regeringslagen
ock utan Riksens Ständers samtycke, börjat ock så
lät föranstaltat Krig skulle kunna ändas utan Rikets
fördärf.
Då först, imillan d. 8 ock 12
Augusti, funno någre Befälhafvare af de, inom Gränzen
återkomna ock vid Anjala stående, 4 Finska Regimenter,
utaf Patriotisk Nit för Konung ock Fosterland, sig föranlåtna,
att hos Konungen i underdånighet styrka til Fred ock begära
Riksens Ständers sammankallande, ock hos Käjserinnan
af Ryssland proponera Stillestånd, för att öpna
väg til en hederlig Fred bägge Riken imillan.
De öfrige Officerare af denna Corpsen,
öme om sina skyldigheters upfyllande både som Krigsmän
ock som Medborgare, ock nu Åsyna Vittnen att Kriget å
Sveriges sida var Offensift, til hvilkets Laglighet fordrades
Riksens Ständers Samtycke, förenade sig med Regiments
Chefernas tagna beslut.
Denna Förening innefattade således
2ne steg. Det ena, att enhälligt yrka Lagens helgd
ock Riksens Ständers, det är, Nationens ur akt låtna
Rätt, var så värdigt infödda Svenska Krigsmän,
att mest alle de öfrige Corpser af Arméen i Finland
effter hand däri del togo, ock att hvar ock en, som i vårt
Land förtjenar Namn af Svensk Mann ock har någon gnista
qvar utaf Kärlek til Lag ock Frihet, bör välsigna
dem därföre.
Det andra steget, som bara det ögnablicket
syntes fordra, ock de andre Corpser icke ville biträda, att
näml. igenom Skrifvelse til en främande Magt proponera
Stillestånd, var något betänkeligt ock så
ovanligt, att all Anledning är att tro, hvad ock de mera
djupt tänkande insågo, att det blifvit dem, oförmärkt
ock igenom en finare Politique, ifrån Högre Ort ingifvit.
I sådana grannlaga Värf, där Hemligheten inga
Bevis tillåter, kan et välsinnat ock med högt
förtroende hedrat Redskap lätteligen blifva et Offer
för Stats interesset.
Menn å Arméens sida var detta
steget så menlöst ock, i de Förenades tanka, så
snörrätt ländande til att hjälpa både
Konung ock Riket utur den vådeliga belägenheten, att
de skyndade sig att inberätta det til Konungen d. 12 Augusti.
Ehuru H.M. det månde hafva tagit, så förspordes
därom intet, intil Dess afresa från Arméen d.
25 Aug.
En sådan Arméens öpenhjärtiga
Handling utvisar nogsamt, att Arméen icke påsyftade
det i Pasqvillet omförmälta Förslag, att gjöra
Finland sjelfständigt, eller var delaktig uti någon
Corruption, som af Potentater offtast brukas å ömse
sidor, menn aldrig kan sträckas til mer än en eller
ganska få personer, ock snarast dem som är Hoffvet
närmast.
Utaf detta Förloppet, effter dag ock
datum anfört, kan nu lätteligen skönjas, hvad sannt
ock ostridigt är, tvärt emot Pasqvillets osanna föregifvande,
att berörde Sammansättning ingen ting har verrkat upå
Fredricshamns misslyckade Attaque, hvilken redan var förbi,
ej heller hindrat några andra Eröfringar, som icke
mera voro gjörlige, då hvarken nästnämde
Ort eller Nyslott kunnat intagas i brist af tjenliga Anstalter.
Att detta fattades, det var ej Arméens
skuld, ej heller de mognare Ämbetsmäns, hvilke så
offta lägenhet gafs att i underdånighet utlåta
sig, icke underläto att yrka på de, til Belägring,
til Landvinning, erforderliga förnödenheter, menn åtnöto
icke lika förtroende med de Yngre Rådgifvare, de där
smickrade ock ej befrämjade Anslagen, i det de inga svårigheter
framkastade, dem de förmodeligen icke föresågo.
Med den minsta upmärksamhet upå
Händelsernas Ordning effter Tiden är det så solklart,
att det förrut hviskade sqvallret, ock nu tryckte Pasqvillet
falskeligen skyller uppå Arméen att detta Fälttogget
blifvit fruktlöst.
Skamligt vore det, om någon Ståndsperson
härpå kunde misstaga sig. Det är den större,
menn mindre kunniga delen af Allmogen, som lättare kan föras
bak om ljuset ock mer är att beklaga, såsom den där
mest får känna tyngden af Kriget, så vida hvar
ock en dess Medlem har mindre att vedervåga, utan afsaknad
i sin egen nödtorftiga bärgning.
Det är bedröfveligt nog, att
så månge käcke ock redlige Landsmän, fast
än de hafva den lyckan att vara födde til Fritt Follk,
dock icke känna sina förnämsta Rättigheter
eller den qvarblefna delen af Svenska Friheten, att näml.
icke beskattas, ej heller betungas med Offensift Krig, utan deras
Ja ock samtycke, genom sina Representanter på Allmän
Riksdag gifvit: Att de, i stället för att öma för
sådana sina Rättigheter, låta förleda sig
til Vedervilja ock otack emot de Medborgare, som vid yppade tilfälle,
effter förmågan, velat hindra sådana deras Rättigheters
kränkande, ock att den högt berömliga beredvillighet,
som i Landsorterna allmänt visas, til att bidraga til Landets
försvar emot Utländskt Våld, är beledsagad
med tydeliga märken af agg emot et visst Stånd.
Menn både bedröfligt ock förunderligt
måtte Dig ock hvar tänkande Mann förefalla, att
hos några utaf våra egentliga Medbröder, de så
kallade Ståndspersoner, skola röjas allt för tydeliga
sporr af samma tänkesätt, uti den förmärkta
benägenheten att gilla de, än emot Arméen, än
emot Adelen, utspridda försmädelser.
Månne sådant icke röja
den, ifrå flera hundra år tilbaka öfverklagade,
gamle Svenska Afvunden, den både Utländske ock Inländske
Fiender af vår Frihet, mer än en gång, med framgång
nytjat, til att söndra Stånden ock därigenom kufva
dem alla?
Icke kunna alla Medlemar vara utaf lika
vilkorr i et så stort Samhälle, som en Nation, et helt
Rike. Detta Samhälles egentl. Ändamål är,
att freda hvar ock en vid lif ock egendom: ock icke är det
något brott, att däraf hafva ärft eller loffl.
förvärfvat någon större Ömnighet. Om
Ägaren vil njuta den samma, måste han meddela däraf
åt de Medlemar af Nationen, hvilke, i brist af andra Ägodelar,
hafva lönande Konster eller ock bara sina Armar, att föda
sig med. De Fattige skulle förgås, om de Förmögnare
ingen ting ödde. Så är ock icke en Öfverflödig
Vällefnad någon ensak för Adelen. Den överträffas
häruti offta af både Handlande ock Brukspatroner, med
flera Ståndspersoner, som råd ock lägenhet hafva.
Om det är en Förmonn att vara
utaf en Ärlig börd, ock än mer att vara utaf Hederlig
börd, så vida den supponerar en än bättre
Upfostran, Så kan det icke vara någon Förbrytelse,
att vara utaf en något ansenligare börd eller, gradvis
ända upföre, af Fönäm, af Hög börd.
Det är en Orimelighet, att missunna en hel Corps sammantagen
den ärevördning, som man ju helt otvungit, vid alla
tilfällen och offta öfver höfvan, ger åt
hvar ock en individu af samma Stånd.
Utom det att Olikheten af Anseende för
Börd eller Rikedom, eller bägge tilsammans, ligger i
sakens natur ock ej kan undanrödjas, så hvilar uti
denna Olikhet förnämsta Stödet för Friheten
uti alla Stater, där Follket har någon Frihet.
Om en stat utaf bara Allmoge vore möjelig,
låt ock vara, att där funnes Medelstånden; Så
blefve där ingen som kunde med något efftertryck påminna
Regeringen om Follkets Rätt, eller ock blefve den Corps,
Andelig eller Värdslig, som det kunde gjöra, nödvändigt
uphögd framför de andra.
Därföre säger en Montesquieu,
hvars Skrifter innehålla fröet til den i Frankrike
upväxande Frihets anden, att hvar ingen Adel är, där
är ingen Monarch eller lagbunden Landsförste, utan mann
har en Despot eller oinskränkt laglös Husbonde.
Därföre bruka ock Förstar,
upå många sätt draga Adelen til en yppig Hofflefnad,
til att försvaga de förmögnares vilkorr, ock gjöra
alla lika dependerande af Hoffvets Välgjärningar, fast
än på Landets bekostnad.
Därföre borde hvar redelig Medborgare,
utan afvund öfver något Företräde, synnerl.
älska ock ära de Har ock Gode Männ,
som nögde med sina Arfvedelar, hålla sig ifrå
Kronans tjenster; dels för att ej taga brödet undan
de behöfvande, dels för att kunna på et Riksmöte
frimodigare bevaka den gemensama Friheten.
Därför äro de Frälsemän
tack ock heder värde, hvilke fast än i Kronans tjenst
stående, hafva mer än en gång, vid Riksdag eller
annat tilfälle, frimodigt visat deras ömhet för
egen ock Medborgares Frihet uti de vigtiga Frågorna, om
ny Beskattning, om Lagligheten af et företagit Krig.
När år 1719 blef afskaffat det
farliga ock förfärliga Oinskränkta Konunga Väldet,
som utan Yppighet, utan någon annan slags Odygd, menn blott
igenom tyngden af Krigets Förnödenheter, hade på
några års tid förspillt en god hälft af
Riket ock mer än halfva Follkstocken i den öfverblefna
delen; Så var det ju Adelen, som därtil åtgjorde
det mesta ock därföre fick, med de öfriga Ståndens
frivilliga samtycke, på 1723 års Riksdag, sina Privilegier
förbättrade.
Menn kanske det är Adelsmäns
Mängd vid en Riksdag, eller deras rättighet att ovalde
dit komma, som förtryter våra Medbröder, hvilke
til intet Stånd höra? Hvad det ena eller Antalet beträffar,
så ligger däruti också en god Stöd för
Friheten i mer än et afseende, som korrtheten ej tillåter
här anföra, menn väl skall skönjas, om en
gång Antalet kan märkeligen hindras genom aflägsen
Krigstjenst, obeqväm Ort eller Årstid att samlas. Ock
vidkommande det andra, om de dit komma ovalde, så komma
de ock obetalte.
För min del, fast än jag aldrig
ägt eller kan få tilfälle att rösta vid et
Riksmöte, känner jag dock icke inom mig någon
missundsamhet emot dem som, igenom Födsel eller Medborgares
Val, äga den Förmonn eller den Bördan. Som en hel
Nation icke kan sitta tilhopa på Riksdag eller annorlunda
rådslå tilsammans, än igenom sina Fullmägtige;
Så måste vi väl åtnöjas med dem, som
därtil, effter gamal Häfd ock besvurna Lagar, antingen
äro sjelfskrefne eller blifva valde. Mig gjör tilfyllest
att af hjärtat önska, åt dem, både Förstånd,
til att icke förvillas af arglistiga ingifvelser, syftande
på Ståndens söndrande ock Frihetens utplånande,
så ock Mod, att emotstå all Corruption, den vare sig
Inländske eller Utländske; ock åt våra öfriga
Medborgare i alla Landsändar, ej all enast et varmt Hjärta
för Friheten, utan ock nödig Uplysning, hvari Vår
Frihet består, ock et evärdeligt åtnjutande däraf
i sjelfva verrket!
Uti samma önskan, vet jag, att Du
med mig, ock hvar redelig Mann i Sverige med oss instemmer.
Stockholm d. 4 Decembr 1788.
|
Till diarium
för Georg Wilhelm af Silléns brev.
|